Jag är glad över att jag jobbar på myndighet och att frågan om hundar på jobbet inte finns. Jag går inte in i en butik där det finns en hund, jag tycker det är otryggt med lösa okända hundar, jag tycker att det är ohygienisk med hundlukt och hår.
Sen har jag rätt svårt med hundägare som kräver att deras hundar ska få vara med dem överallt hela tiden. Att få ta med dem på jobbet måste vara en stor förmån, inte bara praktiskt utan även ekonomiskt då hunddagis inte är billigt. Det är något man bör vara tacksam över att få, inte förvänta sig och ha som krav.
I min tillvaro råkar jag sällan på sådant eftersom de hundägare jag känner är vettiga, men jag hade en gång en kompis som skaffade hund och sedan krävde att hela omgivningen skulle anpassa sig efter den. Inklusive mina hästar de gånger hon bett om att få följa med oss till stallet. Hon hade jätteproblem med att hitta jobb eftersom hon inte lyckats lära hunden att vara ensam och jobbade inom vården.
Jag har också stött på den typen av hundägare men nog är de i minoritet. Många hundägare verkar dock tycka att jag också ska tycka om deras hund och förstår inte att jag inte särställer deras hund från vilken råtta, orm eller fågelspindel som helst som någon har som husdjur.
Att ha med husdjur på jobbet är inget man kan räkna med, eller behålla rätten till. Precis som man inte kan ha med barnen, myrfarmen eller papegojburen var som helst när man ska jobba, dvs har sålt sin tid till arbetsgivaren.
I mitt yrke är det nästan uteslutet att ha en hund på kontoret. Jag har sett det på enstaka företag och tyvärr har det i 100% av fallen parats med andra negativa parametrar.