Hund i lägenhet?

[MissFideli]

Sv: Hund i lägenhet?

Nej, men den kan göra när dne känner för det

 

[beda]

Sv: Hund i lägenhet?

Hunden bryr sig inte om den bor i lägenhet eller villa . Det är ju utomhus den ska motioneras/aktiveras.
Däremot är det, enligt mig, mer fördelar med att bo i hus. Speciellt med en valp, om man ska springa ut stup i kvarten. Allt blir ju mycket friare i eget hus. När jag själv tänker tillbaka på lägenhetstiden med en aktiv valp-unghund minns jag hur jobbigt det var med spring i trappor, tre kilometer till närmaste skog, man skulle se till att inte störa grannarna osv. Det är vansinnigt härligt att bo i hus med stor gård och skogen bakom knuten!

Men allt beror på hur man är och vad man gör det till.

 

[Tippan]

Sv: Hund i lägenhet?

Å jisses... Jag bor iaf på 30

 

[Milosari]

Sv: Hund i lägenhet?

ett slott ju!

 

[Tippan]

Sv: Hund i lägenhet?

Flyttade från 100 - 1 pojkvän...

Lite skillnad är det ju...

 

[Milosari]

Sv: Hund i lägenhet?

oj ja, men jag flyttade från en ny fräsch 2:a med egen diskmaskin, tvättmaskin och och torktumlare till ett rum med delat kök, toa och hall, ingen diskmaskin och gemensam tvättstuga... ett rejält nerköp alltså...

 

[escodobe]

Sv: Hund i lägenhet?

känner några som bodde i en etta med 3 stora brukshundar... Inga problem. Hundarna behöver ju inte direkt motionera i lägenheten:-)

Det enda jag skulle undvika är vissa utpräglade vaktraser - som i min mening inte hör hemma i "tätt bebyggt" område(men det är VÄLDIGT ovanliga raser) och en del raser med MYCKET päls.
Kan föreställa mig att arbetande polar hundar kan ha det jobbigt med omställningen från utomuskyla dagar i sträck till lägenhetsvärme och vice värsa (men en sällskaps polar hund har ju inte det problemet)
Sen finns det ju en del "udda" raser som inte är direkt lämpade som sällskaps/familje hundar, och som kan ha väldigt(i lägenhet) destructivt beteende ex som en del raser som traditionelt har hållst i "pack".
Som tur är brukar folk ändå undvika dessa raser*skratt*

 

[Angel_23]

Sv: Hund i lägenhet?

Vad anser ni angående ha hund i lägenhet?
Hur har ni som har hund i lägenhet ordnat upp allt?

Min familj har haft hund sen jag var 10 år gammal (jag är nu snart 21) och han lever fortfarande. Mamma o pappa bor kvar i villan i sthlm o har vovven där..men nu har jag flyttat hemifrån till en lägenhet o saknar detta med hund. Både jag o pojkvännen vill jättegärna skaffa en...men hur bra är det egentligen för en hund att bo i lägenhet? Vi bor i en trea på andra våningen, är det tillräckligt med utrymme för en hund?

Vi skulle dessutom vilja skaffa en av de mer aktiva hundraserna, såsom eventuellt en tollare..kan man ha en sån i en lägenhet eller måste man då ha en mer sällskapshund o kanske t o m en mindre hund?

Men det känns ju lite konstigt om man måste vänta tills man har råd med ett hus för att skaffa hund...

Har liksom bott i villa i hela mitt liv o har ingen aning om detta...så jag behöver era råd.

/Whalan

Jag tror att om en hund växer upp i lgh så är det nog inga större problem att ha en i en trea. Tollare är ju aktiva och behöver stumilans och lek men jag vet också en del som har dessa raser i lgh och det går finfint!
Har ni möjlighet att ta med den till jobbet är ju inte det illa, då får de ju vara med. Men å andra sidan så anser jag väl egentligen att om man är två som jobbar 8 timmar om dagen så bör man avstå från hund. Är ju inte meningen att den ska vara ensam så pass länge som kanske upp mot 5-6 timmar själv. Det mår de ju inte bra av...vem gö´r det egentligen
Men har man möjlighet att hunden får följa med eller att man har nära hem och kan kuta ut med den på rasten och under lunch tror jag mycket väl det fungerar. Beror nog på en själv också hur mycket man är beredd att offra och hur mycket tid man kan lägga ner på en hund.
Vi skaffade hund när vi bodde i radhus och mamma var arbetslös och sjukpensionär så någon var ALLTID hemma. Men man vet aldrig hur länge allt varar och efter 7 år skillde sig mina föräldrar och min pappa som jobbar heltid skulle ha kvar hunden. Han kände att det var omöjligt med en inkomst att klara den höga hyran och bo 3 pers på 120 kvm i 6 rok var onödigt. Jag flyttade hemifrån, syrran likaså, pappa till en tvåa. Där kom slaget...vår älskade hund kom helt i kläm. Från 6 rok till 2 rok var som ett slag under bältet för honom. Han ylade och tjöt som en varg så fort han blev ensam. Han klarade inte av ensamheten när pappa jobbade och jag bodde då 60 mil från pappa och kunde inte på något sätt hjälpa honom. Min make är kraftigt allergisk så att ta med honom med mig var inte på tal...tyvärr.
Iaf, vi flyttade tillbaka till stan där pappa bodde och maken min fick jobb och jag var mammaledig så jag hade hela dagarna att vara med min vovve men såg att han förändrats till det sämre. Han var inte lika livlig och glad. Ögonen gnistrade inte på samma sätt längre. Det var liksom borta....
Jag själv tog då det tunga beslutet att låta min hund somna in. Han var trots allt 9 år då. Alla var överens om att det var rätt beslut och dagen D kom...Allt gick bra och efteråt sa veterinären att trapporna till lgh pappa hade hade tagit ut sin rätt i hans slitna höfter så även om han led av ensamhet så var hans dagar räknade.
Känns bra att man tog rätt beslut.

Vet egentligen inte varför jag skrev detta men allt spelades upp i mina ögon igen när jag läste din tråd.

Bara så man kan ta sig en extra tanke..ska jag ska jag inte?

Vet man med säkerhet att hunden måste klara flera timmar själkv skulle jag avstå. Bara ett tips....