Hund i bur.

Jag tänker att det även är olika hur man ser på det. Bara för att man har en skarpare ras och vet att bråk kan hända och att det då ofta blir skador eller är svårt att bryta så innebär det ju inte att hundarna inte alls fungerar med andra. Det kan ju gå bra 99,9% av tiden. Men sen blir det bråk om något. Och då händer mer än om två hundar av annan typ bråkar.

Jag har själv blivit väldigt nojjig med om jag ska ha en till löwchentik tillsammans med schäfertikar då jag såg hur otroligt snabbt det kan gå om det blir tjafs och hur lite kraft som behövs.
Gripa fungerar dock fortfarande med både tikar och hanar av olika storlek. I Italien sprang det fram 2 lösa chihuahuatikar när vi var i Rom. Inga problem. Men det ligger ändå där i bakhuvudet på mig.

Har man dessutom två hundar som inte ger sig med stora drifter OM det blir slagsmål så blir det ju av logiska skäl mer skador än om två mjuka hundar utan samma "paket" bråkar.

Jag planerar dock att skaffa en till schäfertik och tanken är ju att dom ska leva ihop. Men kommer säras på när de lämnas OM de ryker ihop så att man iaf kan bryta det hela.
 
Men är det inte det jag och @Wingates egentligen gör? "Ursäktar" eller förklarar avel på hundar som inte på ett säkert sätt kan leva ihop på samma självklara sätt som många av er andra önskar?
Vi båda har raser där det är ovanligt att samkönade individer kan leva riskfritt ihop.
Vi "skyller" ju på rasen eller typen av hund.

Riskfritt kan man nog aldrig räkna med, allt kan ju hända även med de "snällaste" hundarna.
Jag tycker att ni båda beskriver hundar som fungerar med andra hundar, även om det är med en del undantag.
Ni måste verkligen inte rättfärdiga era hundar inför mig, jag pratar som sagt generellt.

Nu är inte brukshund aktuellt för mig, men jag har länge varit sugen på en tysk jaktterrier som ju också ofta har extremt kort stubin och mycket skärpa och dådkraft. Den största anledningen till att det inte blivit någon sådan är för att det är svårt att hitta en vettig kull där föräldrarna inte har problem med t ex könsbunden aggressivitet. För min egen del är det inte värt det, men andra får ju göra sina val :)
 
Riskfritt kan man nog aldrig räkna med, allt kan ju hända även med de "snällaste" hundarna.
Jag tycker att ni båda beskriver hundar som fungerar med andra hundar, även om det är med undantag.
Ni måste verkligen inte rättfärdiga era hundar inför mig, jag pratar som sagt generellt.

Nu är inte brukshund aktuellt för mig, men jag har länge varit sugen på en tysk jaktterrier som ju också ofta har extremt kort stubin och mycket skärpa och dådkraft. Den största anledningen till att det inte blivit någon sådan är för att det är svårt att hitta en vettig kull där föräldrarna inte har problem med t ex könsbunden aggressivitet. För min egen del är det inte värt det, men andra får ju göra sina val :)

Det är väl just det här som du skriver "problem med könsbunden aggressivitet"

Jag och många av oss med den typen av hund ser inte det som ett problem. Vi köper bara rätt av att vill vi ha en jäkligt bra hund så är det här något vi med all sannorlikhet får med på köpet så vi anpassar oss.

Självklart är det då trist att läsa resonemang från olika personer som att man aldrig skulle avla på hundar som inte kan leva ihop eller köpa från en sån kull eller att det skylls ifrån på att vissa hundtyper är sånna.
Vissa hundtyper är verkligen så. Det är ett undantag när det funkar till 100%. Det är liksom inget man skyller på.
 
Det är väl just det här som du skriver "problem med könsbunden aggressivitet"

Jag och många av oss med den typen av hund ser inte det som ett problem. Vi köper bara rätt av att vill vi ha en jäkligt bra hund så är det här något vi med all sannorlikhet får med på köpet så vi anpassar oss.

Självklart är det då trist att läsa resonemang från olika personer som att man aldrig skulle avla på hundar som inte kan leva ihop eller köpa från en sån kull eller att det skylls ifrån på att vissa hundtyper är sånna.
Vissa hundtyper är verkligen så. Det är ett undantag när det funkar till 100%. Det är liksom inget man skyller på.

Det är ju jättebra att ni inte ser det som ett problem, men för mig hade det absolut varit det.
Jag vill ha skärpa och dådkraft i mina hundar också, även om egenskaperna i mitt fall avlats fram med ett annat syfte än brukshundarnas, men regelmässig könsbunden aggressivitet är ingenting jag varken skulle vilja ha in i mina avelslinjer eller innanför hemmets väggar.

Jag har aldrig pratat om att det ska fungera till 100%, men jag vill verkligen inte ha motsatsen - att veta till 100% att det aldrig kommer fungera med en enda hund av samma kön. Då är en ras på väg på helt fel håll, tycker jag. Är det så illa hos arbetande schäfers och dobermanns menar ni? Går det inte få fram hundar som fungerar i sport och tjänst utan att de har allvarliga problem med könsbunden aggressivitet?
 
Det är ju jättebra att ni inte ser det som ett problem, men för mig hade det absolut varit det.
Jag vill ha skärpa och dådkraft i mina hundar också, även om egenskaperna i mitt fall avlats fram med ett annat syfte än brukshundarnas, men regelmässig könsbunden aggressivitet är ingenting jag varken skulle vilja ha in i mina avelslinjer eller innanför hemmets väggar.

Jag har aldrig pratat om att det ska fungera till 100%, men jag vill verkligen inte ha motsatsen - att veta till 100% att det aldrig kommer fungera med en enda hund av samma kön. Då är en ras på väg på helt fel håll, tycker jag. Är det så illa hos arbetande schäfers och dobermanns menar ni? Går det inte få fram hundar som fungerar i sport och tjänst utan att de har allvarliga problem med könsbunden aggressivitet?

Nu blir det sådär svartvitt igen.
Vadå allvarliga problem?
Jag har inte sagt någon gång att det inte fungerar alls. Tvärt om så tycker jag att jag var väldigt tydlig tidigare med att det över lag går bra men att det är riskabelt att lita på det. Två slagsmål per år är två förmycket.
Men ja, så funkar merparten av dem med samma kön. Och har nog alltid gjort. Min morfar hade redan på 60-talet samkönade separerade så det har inte gått utför med aveln.
 
Det är ju jättebra att ni inte ser det som ett problem, men för mig hade det absolut varit det.
Jag vill ha skärpa och dådkraft i mina hundar också, även om egenskaperna i mitt fall avlats fram med ett annat syfte än brukshundarnas, men regelmässig könsbunden aggressivitet är ingenting jag varken skulle vilja ha in i mina avelslinjer eller innanför hemmets väggar.

Jag har aldrig pratat om att det ska fungera till 100%, men jag vill verkligen inte ha motsatsen - att veta till 100% att det aldrig kommer fungera med en enda hund av samma kön. Då är en ras på väg på helt fel håll, tycker jag. Är det så illa hos arbetande schäfers och dobermanns menar ni? Går det inte få fram hundar som fungerar i sport och tjänst utan att de har allvarliga problem med könsbunden aggressivitet?

Det beror ju på vad du lägger i orden "allvarliga problem"? Nej jag tror inte det finns några dobermannhanar som fungerar att ha ihop i längden, många har försökt men det brukar smälla förr eller senare. Men ingen brukar ha problem att gå på promenad med andra hanar, ha dem liggande i samma bil eller att de bråkar genom grindar liksom.
Det finns liksom 100 andra egenskaper som är viktigare för de som avlar än att de ska fungera ihop. Ska man avla bort könsbunden aggression lär man få brister i andra egenskaper i stället. De som jag har träffat som verkar gilla andra hanar har generellt varit rätt timida dobermanns - verkligen inte något jag vill ha i rasen.

Tänker att det är samma med TJT, hänger kanske deras problem med andra hundar ihop med samma egenskaper som gör de som så tuffa och bra jakthundar?
 
Nu blir det sådär svartvitt igen.
Vadå allvarliga problem?
Jag har inte sagt någon gång att det inte fungerar alls. Tvärt om så tycker jag att jag var väldigt tydlig tidigare med att det över lag går bra men att det är riskabelt att lita på det. Två slagsmål per år är två förmycket.
Men ja, så funkar merparten av dem med samma kön. Och har nog alltid gjort. Min morfar hade redan på 60-talet samkönade separerade så det har inte gått utför med aveln.

Det beror ju på vad du lägger i orden "allvarliga problem"? Nej jag tror inte det finns några dobermannhanar som fungerar att ha ihop i längden, många har försökt men det brukar smälla förr eller senare. Men ingen brukar ha problem att gå på promenad med andra hanar, ha dem liggande i samma bil eller att de bråkar genom grindar liksom.
Det finns liksom 100 andra egenskaper som är viktigare för de som avlar än att de ska fungera ihop. Ska man avla bort könsbunden aggression lär man få brister i andra egenskaper i stället. De som jag har träffat som verkar gilla andra hanar har generellt varit rätt timida dobermanns - verkligen inte något jag vill ha i rasen.

Tänker att det är samma med TJT, hänger kanske deras problem med andra hundar ihop med samma egenskaper som gör de som så tuffa och bra jakthundar?

Men jag förstår er inte - om det inte är några allvarliga problem så räknas det så klart inte in i den typen av hundar som jag skrev om från allra första början? Då förstår jag inte heller varför ni skriver långa förklaringar om era hundar.

Gällande TJT tycker jag att det oftare är ett uppfödarproblem, hundarna ursäktas med att rasen är halvt hjärndöd och att det är något man får räkna med när man köper en tjt. Typiskt ett scenario där "rasen är sådan för att den måste vara det", men nej, det finns många andra raser som är minst lika bra - eller bättre - jakthundar på t ex vildsvin än TJT utan att ha massor med könsbunden aggressivitet.

Inklistrat från ett av mina tidigare inlägg:
Som sagt tycker jag inte att man kan kräva att hundar ska vara bästa kompisar med alla, men om en hund aldrig kan vara inomhus i ett normalstort hus med någon annan hund utan att slåss, så tycker jag nog inte att den hunden har en särskilt bra mentalitet, nej. Det kan så klart vara en toppenhund rent arbetsmässigt, men det är definitivt inget som hamnar på meritlistan för min del och något som absolut skulle kunna göra att jag väljer bort den kullen.
 
Men jag förstår er inte - om det inte är några allvarliga problem så räknas det så klart inte in i den typen av hundar som jag skrev om från allra första början? Då förstår jag inte heller varför ni skriver långa förklaringar om era hundar.

Gällande TJT tycker jag att det oftare är ett uppfödarproblem, hundarna ursäktas med att rasen är halvt hjärndöd och att det är något man får räkna med när man köper en tjt. Typiskt ett scenario där "rasen är sådan för att den måste vara det", men nej, det finns många andra raser som är minst lika bra - eller bättre - jakthundar på t ex vildsvin än TJT utan att ha massor med könsbunden aggressivitet.

Allvarligt problem var ju ditt ordval om det jag och @Wingates tog upp om att man inte ska räkna med att lita på två individer av samma kön. Att oftast så kommer de ryka ihop någon gång.

Jag hänger inte med i vad du menar. Jag tycker det ändras i varannat inlägg.
Jag förstår inte vilka hundar du menar i dina inlägg eller var gränsen går mellan de som har allvariga problem eller räknas som okej.

Hur de där rabiata hundarna som aldrig kan vara inne utan att slåss kom in i diskussionen förtår jag inte. Det kändes inte som det var sånna hundar som du syftade på i början.
 
Senast ändrad av en moderator:
Allvarligt problem var ju ditt ordval om det jag och @Wingates tog upp om att man inte ska räkna med att lita på två individer av samma kön. Att oftast så kommer de ryka ihop någon gång.

Ja, men jag har ju aldrig skrivit att alla hundar alltid ska fungera ihop under alla omständigheter till 100%?

Tvärtom - att alla hundar inte kan fungera med alla och att det inte är rimligt att begära det, men om de inte tolererar andra hundar så tycker jag inte att en sådan hund har i avel att göra, oavsett vilka meriter den har i övrigt eller vilken ras det är.
 
Allvarligt problem var ju ditt ordval om det jag och @Wingates tog upp om att man inte ska räkna med att lita på två individer av samma kön. Att oftast så kommer de ryka ihop någon gång.

Jag hänger inte med i vad du menar. Jag tycker det ändras i varannat inlägg.
Jag förstår inte vilka hundar du menar i dina inlägg eller var gränsen går mellan de som har allvariga problem eller räknas som okej.

Hur de där rabiata hundarna som aldrig kan vara inne utan att slåss kom in i diskussionen förtår jag inte. Det kändes inte som det var sånna hundar som du syftade på i början.

Nu hann du lägga till lite medan jag svarade, så jag fortsätter här.

Jag skrev så här i mitt andra inlägg i diskussionen, och det är det jag diskuterat hela tiden:

Som sagt tycker jag inte att man kan kräva att hundar ska vara bästa kompisar med alla, men om en hund aldrig kan vara inomhus i ett normalstort hus med någon annan hund utan att slåss, så tycker jag nog inte att den hunden har en särskilt bra mentalitet, nej. Det kan så klart vara en toppenhund rent arbetsmässigt, men det är definitivt inget som hamnar på meritlistan för min del och något som absolut skulle kunna göra att jag väljer bort den kullen.

Jag vet inte varför ni känner ett behov av att försvara era hundar om de kan uppföra sig normalt med andra hundar inomhus, då har de ju aldrig ens varit ett föremål för diskussionen.
 
Ja, men jag har ju aldrig skrivit att alla hundar alltid ska fungera ihop under alla omständigheter till 100%?

Tvärtom - att alla hundar inte kan fungera med alla och att det inte är rimligt att begära det, men om de inte tolererar andra hundar så tycker jag inte att en sådan hund har i avel att göra, oavsett vilka meriter den har i övrigt eller vilken ras det är.

Sånna hundar vet jag ingen här i tråden som har pratat om. Det är väl därför jag inte fattat hur störda hundar du syftat på.
De enda som tagit upp det här med separerade hundar osv är några av oss med Bruksraser så givetvis uppfattade iaf jag det som att det var dessa som åsyftades när du skrev "den typen av hund" direkt under våra inlägg.

Sorry, jag förstod inte att du pratade om andra hundar.
 
Jag tror att de flesta av oss är vettiga hundägare. Vi har olika typer av hundar och känner våra flockar. De lösningar som jag aldrig skulle prova är säkert helt rätta för t.ex. @Voff medan våra lösningar får folk att häpna medan jag vet att de funkar för oss och är helt lagliga.

Jag skulle heller inte välja en sån hund som vår ena hane, men nu råkade han bli en sån och jag skulle själv aldrig använda honom i avel eller ta en valp efter honom. Så fort han blir vår ryker testiklar a och så hoppas vi på det bästa. Funkar inte det så bygger vi hundgård. Ska bygga boxar inomhus först.
 
Sånna hundar vet jag ingen här i tråden som har pratat om. Det är väl därför jag inte fattat hur störda hundar du syftat på.
De enda som tagit upp det här med separerade hundar osv är några av oss med Bruksraser så givetvis uppfattade iaf jag det som att det var dessa som åsyftades när du skrev "den typen av hund" direkt under våra inlägg.

Sorry, jag förstod inte att du pratade om andra hundar.

Som sagt var det min utgångsposition, som jag förtydligade redan i mitt andra inlägg. Jag har dessutom förtydligat flera gånger att jag inte skrivit om hundar varken i denna tråden eller på forumet, men då verkar vi ju ha rett ut missförståndet i alla fall :)
 
Det som ser ut att vara svart att forsta ar att vi ser hundar sa valdigt olika. Att inte kunna slappa ihop hundar ar en egenskap hos vara hundar och ar i grunden det som gor vara brukshundar till just brukshundar. Att inte komma overens med andra hundar ar just baksidan av egenskaper som vi tittar efter nar vi soker en valp och vilken avel vi vill ha.

Vi vill ha hundar med stor integritet, hundar med stor dadkraft som star pa sig, hundar som reagerar snabbt och med kraft, hundar som aldrig valjer bort foraren till forman for att fa leka med en annan hund, hundar som inte kanner behov av andra manniskor an sin forare och inte har behov av att umgas med andra hundar.

Da avel inte ar svart-vit blir de allra flesta hundar inte sa skarpa att de inte alls kan umgas ... men da de flesta som har dessa hundar ar val medvetna om vad "vi har i snoret" ar vi ocksa mycket for "prevention" (finns det ens ett ord for det pa Svenska?) Vi har lart oss (ofta den harda vagen) att aldrig ta for givet att de hundar som uppfattas som att de alskar varandra alltid ska komma overens. Alla jag kanner som haller pa med IPO (IGP) eller liknande sporter ar forsiktiga nar de valjer valp ... och vet exact vad de har och ar annu mer forsiktiga nar de slapper ihop sina hundar med andra hundar.
 
Jag tycker hela diskussionen blir väldigt underlig. Varför låter det som att det är omöjligt att få en bra brukshund, om man samtidigt vill ha en hund man inte behöver oroa sig för plötsligt ska börja slåss med hemmets andra hundar?

Är det möjligtvis att ni menar just brukshundar som tränas för skydd/IPO/tjänst, att det är den typen av hundar som har dessa tendenser?
För det finns massvis med raser med dådkraft som inte har det.
 
Det som ser ut att vara svart att forsta ar att vi ser hundar sa valdigt olika. Att inte kunna slappa ihop hundar ar en egenskap hos vara hundar och ar i grunden det som gor vara brukshundar till just brukshundar. Att inte komma overens med andra hundar ar just baksidan av egenskaper som vi tittar efter nar vi soker en valp och vilken avel vi vill ha.

Vi vill ha hundar med stor integritet, hundar med stor dadkraft som star pa sig, hundar som reagerar snabbt och med kraft, hundar som aldrig valjer bort foraren till forman for att fa leka med en annan hund, hundar som inte kanner behov av andra manniskor an sin forare och inte har behov av att umgas med andra hundar.

Da avel inte ar svart-vit blir de allra flesta hundar inte sa skarpa att de inte alls kan umgas ... men da de flesta som har dessa hundar ar val medvetna om vad "vi har i snoret" ar vi ocksa mycket for "prevention" (finns det ens ett ord for det pa Svenska?) Vi har lart oss (ofta den harda vagen) att aldrig ta for givet att de hundar som uppfattas som att de alskar varandra alltid ska komma overens. Alla jag kanner som haller pa med IPO (IGP) eller liknande sporter ar forsiktiga nar de valjer valp ... och vet exact vad de har och ar annu mer forsiktiga nar de slapper ihop sina hundar med andra hundar.
Prevention = förebyggande. ;)
 
Är det möjligtvis att ni menar just brukshundar som tränas för skydd/IPO/tjänst, att det är den typen av hundar som har dessa tendenser?
För det finns massvis med raser med dådkraft som inte har det.

Då brukshundens historia grundade sig i att vara bla militär behjälplig så var dessa egenskaper sånt man prioriterade i aveln. Bruksgrenarna kom att bygga på detta.
Att brukset sedan fått grenar som inte dessa egenskaper behövs i och gjort att msn valt att avla fram andra typer för dessa endamål gör ju inte att den ursprungliga brukshunden inte har ett syfte.

Jag kan liksom inte avla på enbart spår och lydnadsegenskaper om jag ska få fram Schäfrar som duger till all form av arbete och det inkluderar skydd/bevakning.

För andra räcker det med att en brukshund är bra på spår. Eller lydnad. En sin jakt eller vall.

De är inga rabiata monster. De fungerar utmärkt att ligga platsliggning på en plan, i hundmöten, gå på promenader ihop men vi har dem inte ihop inne hur som helst.
 
Då brukshundens historia grundade sig i att vara bla militär behjälplig så var dessa egenskaper sånt man prioriterade i aveln. Bruksgrenarna kom att bygga på detta.
Att brukset sedan fått grenar som inte dessa egenskaper behövs i och gjort att msn valt att avla fram andra typer för dessa endamål gör ju inte att den ursprungliga brukshunden inte har ett syfte.

Jag kan liksom inte avla på enbart spår och lydnadsegenskaper om jag ska få fram Schäfrar som duger till all form av arbete och det inkluderar skydd/bevakning.

För andra räcker det med att en brukshund är bra på spår. Eller lydnad. En sin jakt eller vall.

De är inga rabiata monster. De fungerar utmärkt att ligga platsliggning på en plan, i hundmöten, gå på promenader ihop men vi har dem inte ihop inne hur som helst.
Så svaret är alltså ja, ni menar just typen av brukshund som ska användas inom skydd/IPO/tjänst kan ha dessa tendenser?
 

Liknande trådar

Övr. Hund Så ny bil betyde tyvärr att vi måste köpa ny bur. Vi hoppades att den nuvarande buren från robust skulle funka men tyvärr lutar...
Svar
11
· Visningar
677
Senast: Hermelin
·
Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 195
Senast: Lillefrun
·
Övr. Hund Hundägare nuförtiden ringer veterinären för hunden ätit några tomater, riskakor eller chips och åker raka vägen och kräker hunden om den...
4 5 6
Svar
104
· Visningar
5 494
Senast: monster1
·
Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
1 225
Senast: Kajsalisa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp