Hullbedömning

Jag vill minnas något om att hundar ofta passar för att avlasta ryggen. Det behöver inte innebära att något är fel det är oftast bara en bekväm gångart mellan skritt och trav. Ett tips för att stärka ryggen ska vara att gå/trava kontrollerat över en stege som ligger på marken, det blir ju typ som cavalleti eller vad det nu heter för hästar :)
 
När jag märkte att min passade mycket frågade jag i ett rasforum om det var andra med samma ras som också hade passare. Och det var jättemånga! Vet inte om det betyder att det är lite rasbetingat men ingen av mina andra hundar har passat. Läste någon stans att pass är energisparande och används när hundar ska förflytta sig långt. Vet inte om det är sant men min lille Dvärg är sjukt lat så jag skulle inte bli förvånad om han passar av den anledningen :D
 
Pass är kräver mindre energi än trav (mindre muskelarbete), så speciellt hundar vars skritt- eller travtempo inte stämmer helt överens med människans passar lättare i koppel. I pass är ryggen stelare än i trav och de har ofta lättare att passa om de spänner sig. Fritt har jag väldigt sällan sett hundar passa mer än korta bitar.
 
Pass är kräver mindre energi än trav (mindre muskelarbete), så speciellt hundar vars skritt- eller travtempo inte stämmer helt överens med människans passar lättare i koppel. I pass är ryggen stelare än i trav och de har ofta lättare att passa om de spänner sig. Fritt har jag väldigt sällan sett hundar passa mer än korta bitar.

Stämmer bra med min även om han även kan passa som lös så sker det i större utstäckning i koppel.
 
När jag var på ReDog med Ladda så konstaterade S.R att hon passade i skritten, men inte i traven.
Han trodde inte att det berodde på någon skada/ont/stel i hennes fall, utan sa att en del helt enkelt rör sig så, oftare kopplat än okopplat. För en ung hund spelar det ingen större roll, men det kan tydligen ge äldre hundar problem. Han sa typ så här: När hundar skrittar normalt och diagonalt så pressas ledvätska mellan kotorna och smörjer dom på ett effektivt sätt. När hunden passar "tvingas" inte ledvätskan att smörja på samma sätt, och när hunden blir äldre och får mindre ledvätska/mer trögflytande sådan så kan det ge ryggont eftersom hunden inte blir så uppsmörjd.
Inte ordagrant, men ungefär så förstod jag det som :p

Enligt honom kunde man motverka passgång genom att låta hunden arbeta mycket i skritt, helst i halvhög terräng typ blåbärsris. Alternativt sätta på benmanchetter. Han sa dock att ju äldre hund, desto svårare att ändra rörelsemönstret. Om jag arbetade aktivt med att minska Laddas passgång trodde han att det var 25-30% chans att hon skulle överge den helt.

Jag brukar låta henne skritta med motstånd i dragselen, och då passar hon nästan aldrig. Hoppas på att det kan bygga upp hennes skritt :)
 
Ja Monster har helt enkelt en steglängd som jag inte kan matcha, om jag småspringer så är han fortfarande i lugn gånghastighet ungefär. Han har väl en 70 cm mellan axel- och höftled, och 60 cm från led till mark (uppskattade mått)... Han kommer rätt långt på ett steg, så passandet har absolut med en bekväm hastighet i koppel att göra. Han passar dock även gärna lös, om han mest traskar omkring och funderar. Han är dock inte så att han undviker andra gångarter, han travar gärna, skuttar inte i galopp eller något sådant, så jag tror inte det har att göra med att han har problem nu. Däremot har jag oroat mig för att det kanske kan skapa problem framöver och @AraSlei s förklaring kanske kan stämma, jag vet inte... Jag tror det blir svårt att helt ta passgången ur honom dock, han är en bra bit över fyra år och har passat sen han var valp.

Jag tycker dock inte han är stel i ryggen, jag har snarare varit orolig över att han verkar använda ryggen så mycket i rörelser!? Jag tror man ser på bilderna att han krummar med ryggen i steget, sett ovanifrån så åmar han ryggen i sidled också. Detta verkar ske oavsett hur han går, däremot i trav så är han stabilare i sidan...? :confused:

Monster passar även i dragselen, fast jag tror det krävs lägre hastighetsökning för att han ska överge det i alla fall... Och visst är benägenhet till passgång delvis rasbetonat, en del raser har det väl i sin beskrivning till och med. Inte corson, men jag tror det är relativt vanligt inom rasen dock. ( @Luff & @Lovisaleonora passar era hundar mycket?)

Gått i högt gräs, ris, vatten, sand osv har vi sysslat med länge, utan att se någon skillnad i vare sig muskler eller rörelsemönster. Nu bygger han ju äntligen muskler hoppas jag på, så kanske kan det också börja göra skillnad framöver. Dock tror jag som sagt att det sitter ganska djupt i honom vid den här åldern...
 
Har aldrig sett någon av dem passa. Ever. Nu träffar jag en hög med CC regelbundet, och visst ser jag en del av dem röra sig likt öknens skepp, men jag ser det inte som något rasbundet. Mer på individnivå, och de exemplaren jag sett i passgång har lämnat en hel del att önska exteriört.

Rotten passade när han hade knäproblem, det tog nästan ett år att träna honom ur passgången. Sedan fick han en riktigt maffig powertrav, men det kom inte direkt automatiskt. Jag blev smal och vältränad på kuppen, men måste ha sett urtramsig ut när jag joggade omkring i den travtakt jag ville han skulle hålla.

Tur man bor på landet...
 
Har aldrig sett någon av dem passa. Ever. Nu träffar jag en hög med CC regelbundet, och visst ser jag en del av dem röra sig likt öknens skepp, men jag ser det inte som något rasbundet. Mer på individnivå, och de exemplaren jag sett i passgång har lämnat en hel del att önska exteriört.

Rotten passade när han hade knäproblem, det tog nästan ett år att träna honom ur passgången. Sedan fick han en riktigt maffig powertrav, men det kom inte direkt automatiskt. Jag blev smal och vältränad på kuppen, men måste ha sett urtramsig ut när jag joggade omkring i den travtakt jag ville han skulle hålla.

Tur man bor på landet...

Ja Monster är ju inte något praktexemplar heller, så kan ju ha mest med det att göra... :o

Hur tränade du ur passgången från rottweilern? Bara jogga med honom så fort han började passa?
 
"Uppvisningssprang" så fort jag såg honom passa. Pro:ade, smackade och gjorde halvhalter för att locka honom i trav. Berömde MYCKET när han travade, och sprang med i samma takt för att uppmuntra takten. När jag höll på med det arbetet hade jag redan gått över till specialselen, vilket gjorde det hyggligt lätt att reglera honom med halvhalter (vadå? Jag sakna hästlivet och ridningen? Tror du?!).

I slutet av vår aktiva tid gick han automatiskt över i "uppvisningstrav" när han passat ett par steg, så jag tror träningen gjorde skillnad (även när han var lös på tomten).
 
"Uppvisningssprang" så fort jag såg honom passa. Pro:ade, smackade och gjorde halvhalter för att locka honom i trav. Berömde MYCKET när han travade, och sprang med i samma takt för att uppmuntra takten. När jag höll på med det arbetet hade jag redan gått över till specialselen, vilket gjorde det hyggligt lätt att reglera honom med halvhalter (vadå? Jag sakna hästlivet och ridningen? Tror du?!).

I slutet av vår aktiva tid gick han automatiskt över i "uppvisningstrav" när han passat ett par steg, så jag tror träningen gjorde skillnad (även när han var lös på tomten).

:rofl:
... Jag som saknar hästbakgrund. :cautious:

Tack för förklaringen, är nog dags jag kliver av mitt feta arsel och försöker faktiskt göra något åt hur han rör sig istället för att bortförklara det med att min gånghastighet är för låg. Går det nu framåt åt ett håll så vore det bra dumt att inte försöka flytta alla fronter framåt.

... Efter pollensäsongen... :o
 
Jag cyklar med min Dvärg för att träna upp hans trav. Passar han så gör jag en halt så han kommer av sig och så ökar jag på direkt. Han kan bara gå från snabb skritt till pass. Håller jag ett högre travtempo så håller han sig kvar i traven :)

Men Monster kanske är lite för stark att cykla med:o
 
Tillägg: selen jag körde på honom var en Non-Pull Harness. Han var inte direkt ett underbarn att promenera med. Även om han uppförde sig var han tillräckligt fiskmåsig i huvudet för att under våra joggingturer bli helt uppslukad av en flyktande hare, och då riskerade jag att få en åktur på mage om det ville sig illa.

Rätt låg, kraftig och superstark - dålig kombination med tillhörande geléhallonhjärna.
 
Jag cyklar med min Dvärg för att träna upp hans trav. Passar han så gör jag en halt så han kommer av sig och så ökar jag på direkt. Han kan bara gå från snabb skritt till pass. Håller jag ett högre travtempo så håller han sig kvar i traven :)

Men Monster kanske är lite för stark att cykla med:o

Nja, det är inte bara det (även om det säkert skulle vara ett äventyr! :D), utan jag har en del koordinations/motoriska problem. Cykla är nästan omöjligt för mig. :o

För allas säkerhet gav jag upp för många år sedan, men jag har faktiskt funderat på att det kanske, kanske skulle vara värt att försöka igen... Vägarna här nere är ju väldigt raka... Fast att välta cykeln över hunden, eller drämma av vägen rakt in i ett träd (sorry, glömde var jag bor nu, sten eller buske då) vore ju ingen höjdare.
 
Tillägg: selen jag körde på honom var en Non-Pull Harness. Han var inte direkt ett underbarn att promenera med. Även om han uppförde sig var han tillräckligt fiskmåsig i huvudet för att under våra joggingturer bli helt uppslukad av en flyktande hare, och då riskerade jag att få en åktur på mage om det ville sig illa.

Rätt låg, kraftig och superstark - dålig kombination med tillhörande geléhallonhjärna.

Aha! Monster är egentligen rätt trevlig att gå med, han drar som regel inte. Men även han har geléhallonhjärna och kan få till ett sjujäkla skutt utan att tänka efter före om han får syn på något (tex något så spännande som ett blåsande löv :meh:). Selen han har på senaste bilderna funkar dock väldigt bra på honom, har sytt den själv så den passar och knäpps fram vid bröstet så han inte får så mycket kraft.
Han kan dock bli lite sprallig och skuttig om vi springer tillsammans, men det går ju att prata ner honom...
 
Rekommenderar denna modell för cykling med fiskmåshjärnig hund. Jag hade hellre tuggat av mig ett finger än cyklat med rottweilern. Det hade säkert varit en mindre smärtsam handling, och hade absolut resulterat i lägre veterinärräkning...

s_Trehjulig%20Handikappcykel01.jpeg
 
Rekommenderar denna modell för cykling med fiskmåshjärnig hund. Jag hade hellre tuggat av mig ett finger än cyklat med rottweilern. Det hade säkert varit en mindre smärtsam handling, och hade absolut resulterat i lägre veterinärräkning...

s_Trehjulig%20Handikappcykel01.jpeg

Jag kan inte se bilden, och mitt antivirusprogram går bananas när sidan laddas? :confused:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 973
Senast: Bapelsin
·
Kropp & Själ Vet inte riktigt vart jag ska börja, eller ens varför jag skriver om jag ska vara helt ärlig, för att känna mig mindre ensam kanske? Har...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
5 706
Senast: whyme
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 860
Senast: Amk
·
Hästvård Varning för jättelång text. Vill bara skriva av mig och se om någon har liknande erfarenheter, goda råd eller tankar att komma med. Jag...
2
Svar
20
· Visningar
5 593
Senast: pews1972
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp