Sv: Höstmammor 2010
kl
Hej på er igen!
Jag vill bara meddela att jag nu sitter här hemma med lilla Liam i knät och myser!
Vi kom egentligen hem från BB i fredags, men det har varit svårt att få tid till att sätta sig vid datorn nu de första dagarna. Ärligt talat så har det inte heller varit någon prioritet från min sida. hihi. Men, nu tog jag mig lite tid att uppdatera er i alla fall.
Liam föddes den 13 september klockan 01.46. Han vägde då 4260g och var 52cm lång.
Som jag har skrivit flera gånger innan så hade jag ju inte kännt några förvärkar eller något sånt så sent som när jag gick och lade mig på kvällen den 11/9. Men, när jag vaknade på morgonen den 12:e så hade jag lite mensvärk och dessutom en mensliknande blödning. Den avtog och försvann dock efter ett par besök på toaletten. Givetvis ringde jag förlossningen då jag uppt'ckte blödningen, men fick rådet att avvakta och se om det blev värre eller så och då skulle jag ringa igen.
Alltså gick jag och lade mig igen, och då kände jag ett antal sammandragningar som iofs inte var särskilt jobbiga, men ändå mer än jag känt tidigare. Sov ett par timmar till, och sen på förmiddagen tyckte jag att sammandragningarna blev lite kraftigare och kom ganska tätt, typ var 3-4 minut eller så. De varade dock inte mer än ca 30 sek. Hur som helst så ringde jag ändå förlossningen igen för säkerhets skull, men eftersom värkarna inte varade längre, och inte var direkt smärtsamma, så skulle jag vänta nån timme till och sen ringa igen om/när de blev mer långvariga och gjorde mer ont.
Sagt och gjort. Jag lade mig på soffan och väntade, men då kändes det som att det lugnade ner sig, och det var ju inte riktigt det jag ville, så då gick jag ner till postlådan (4 våningar) och hämtade reklamen, och så 4 våningar upp igen. Dammsugade hela lägenheten gjorde jag också och mycket riktigt så kom värkarna tillbaka, ytterligare något kraftigare denna gången, men ändå så de gick att stå ut med. Men, vid 18-tiden på kvällen tyckte jag att de kom väldigt tätt, typ 2-3 minuter imellan och de varade typ 1 minut vardera, så då ringde jag förlossningen igen, och denna gången frågade de om jag ville komma in för en kontroll. Ja, det ville jag för säkerhets skull. Jag var fortfarande ganska säker på att vi skulle bli hemskickade igen, men tog ändå BB-väskan med oss. Och tur var väl det.
När vi kom in på förlossningen så visade det sig att jag var öppen 3 cm. 2 timmar senare var det 5, och ytterligare 1 timme senare var jag uppe i 8-9 cm och då satte krystvärkarna igång också. Sen har jag ingen aning om vart tiden tog vägen, för jag vet att jag kastade en blick på klockan vid 23 också. Sen var jag så inne i min egen värld att det jag minns näst är att de sa till mig att det skulle komma in lite folk. Vilket de knappt han berätta för mig förrän det var massa människor där. Med sugklockan. Som tur var så han de aldrig använda den, för precis då så ploppade huvudet ut och sen var det ju färdigt typ 2 sekunder senare. Vilken befrielse att känna värken bara försvinna av sig själv när bebisen kom ut!!
Den enda bedövningen jag använde var lustgasen, vilket jag måste säga var min livlina under de timmarna! Fast på slutet fick jag bara syre iofs...
Tyvärr visade det sig att jag hade spruckit rätt mycket, så det bar iväg för att sys, och sen var klockan 4.30 eller nått sånt när jag kom tillbaka till förlossningsrummet. Men det var skönt på nått konstigt sätt att ligga där, bedövad från midjan och neråt och bara vila.
