Jag skulle kunna tänka mig pumpa ut och ha barnvakt åt lillasyster nån timme.Barnpassning, hur ser ni på det?
Idag var svärföräldrarna inom en sväng. Jag måste göra ett ärende i vecka. och svärmor har erbjudit sig att passa bebis. I min värld innebär det att hon följer med och håller bebis på plats medans jag utför ärendet. Idag skojade de (trodde jag) om att jag ska lämna bebis där, köra iväg och komma när jag är klar. Jag skrattade gott åt det roliga skämtet och sa sen till mannen att det var ju festligt att skoja om att jag skulle lämna bebis en hel timme. Han såg lite förlägen ut och klämde sen fram att det inte var något skämt.
Jag kan knappt ta en dusch ens, utan min lilla koala. Hon känner direkt om det är någon annan än jag som håller och blir orolig och nöjd först hos mig. Hon är sex sju veckor bara, jag, eller hon, är absolut inte redo för någon form av barnpassning ännu. Jag gillar inte ens att någon annan håller henne , men generöst nog brukar jag sätta mig jämte så man kan titta på underverket . Sen uppskattar jag ju absolut att hon är efterfrågad, men barnpassning tänker jag är aktuellt först när vi verkligen behöver det av någon anledning som jag inte ens kan komma på nu. Eller när hon själv är stor nog att fråga efter det och vilja själv.
Såhär stark anknytning kände jag inte med mina andra barn, de lämnade jag gärna till förälder för att jag skulle vila eller göra ärenden. Under graviditeten pratade jag med mina kompisar om att jag redan från början skulle gå hemifrån utan bebis en timme om dagen. Nu vill jag inte gå hemifrån en sekund
Nyfiken på hur ni bukemammor tänker? Flera av er har ju små barn, då är det kanske lite annorlunda.
Med sonen kände jag inte så när han var bebis, då ville jag knappt heller att andra skulle hålla. Utom min mamma (och ungarnas pappa då).
Just nu skulle jag definitivt inte ha nåt emot att nån har sonen ett tag . Tur han får leka av sig hos dagmamman 10-15 timmar i veckan nu.