Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vincent började också idag. Första halvtimmen var han så blyg, började storgråta så fort någon tittade på honom och hade nog velat krypa in under mina kläder om han kunnat. Han vart nog lite chockad över alla nya vuxna (flera som skolades in). Vi fick gå in själva i ett annat rum tillsammans med en pedagog och ett annat barn och då släppte det och han vågade utforska mer. Sen sprang han mellan rummen, de vuxna och alla andra barn helt oberörd. Ska bli spännande att se hur han är i morgonIdag är det väl förskolestart för många om jag minns rätt? K börjar idag, hon är där nu med sin pappa Jag känner mig lite utanför haha, men det kommer nog gå bra för dem.
Tja, rätt så lite. Mest farmor och farfar, i början var R inte ens med till affären, när det var som värst med Corona. Nu är han ändå med ofta när vi handlar. Hans faste går det jättebra med, som han ändå träffar sällan. Mormor går bra. Vissa andra barn går ok, speciellt en kompis går bra. Men han ogillar främst att vara inne/hemma hos andra. Går alltid bättre ute.Det låter jobbigt Har ni träffat väldigt lite folk nu under pandemin? Vi har inte träffat så många, framför allt inte andra barn och jag tycker det märks att K inte är van att umgås med andra barn. Men hon blir inte ledsen, det är mest att det märks att hon är osäker.
Kan tänka mig att det skapar en känsla av otrygghet, alltså att han inte känner sig hemma hos andra alternativt känslan av att vara instängd? Skulle aldrig tvinga ett barn som reagerar så att vara kvar inomhus utan istället hänga ute alternativt hemma hos er istället.Tja, rätt så lite. Mest farmor och farfar, i början var R inte ens med till affären, när det var som värst med Corona. Nu är han ändå med ofta när vi handlar. Hans faste går det jättebra med, som han ändå träffar sällan. Mormor går bra. Vissa andra barn går ok, speciellt en kompis går bra. Men han ogillar främst att vara inne/hemma hos andra. Går alltid bättre ute.
Kan tänka mig att det skapar en känsla av otrygghet, alltså att han inte känner sig hemma hos andra alternativt känslan av att vara instängd? Skulle aldrig tvinga ett barn som reagerar så att vara kvar inomhus utan istället hänga ute alternativt hemma hos er istället.
Däremot tror jag att det är viktigt att träna på att vara hos andra, men om han alltid reagerar på samma sätt hemma hos en viss person/i ett visst hus så hade jag struntat i att vara där ett tag.
Har du tagit upp detta med BVC?
Hur har det gått för er med allt?Pappan och jag har lite semester samtidigt nu och funderar på vad man kan hitta på. Det vore kul med något för att "se något annat", samtidigt som att min ork inte är på topp och R håller på att få fler tänder och är väldigt kinkig/lätt irriterad mm. Tips på dagsutflykter? Annat som ni gjort eller tänkt på att göra för barn i den här åldern? Han är snart 21 månader. Vi har varit på traktormuseum, vilket var succé!
Tusen tack att du frågar! Jag kämpar på med utmattningen, det är väl det som är segast och tar tid. Det blev inga mer semesterresor, utan vi har gjort några dagsutflykter till loppisar och annat. Han började förskola igår, pappan tar minst den här veckans inskolning, pga att jag har egna dåliga erfarenheter av dagis och vill inte låta det skina igenom + att jag tar på mig R:s känslor lite väl mkt ibland = bättre med pappa som är helt cool.Hur har det gått för er med allt?
Vad drygt att det blev så! Jag lyssnar på en väldigt bra ljudbok, handlar om en hjärnforskare som själv blev utmattad, men där pratas det mkt om strukturskillnader i samhället och hur kvinnor och män bedöms och bemöts (forskningsgrundat).Nu är jag lite sur. Vid hämtning i fredags fick jag tyvärr ett viktigt jobbsamtal och satt kvar i bilen utanför förskolan några minuter för att försöka hinna avsluta samtalet (är som alltid i tid och hade några minuter tills hämtningsdags). Sonen ej upprörd men kikade lite mot bilen som han känner igen. Tyvärr lyckas jag inte avsluta samtalet vid hämtning utan pratar därför i telefon vid hämtningen och försöker prata med son och dagispersonal samtidigt. Inte alls optimalt, men sånt som händer i min värld (första gången på snart ett år på förskolan så inte speciellt ofta om man säger så). Förskolepersonalen tar upp att det inte var optimalt vid hämtningen idag.
Dock vet jag (eftersom jag känner min man) att maken OFTA pratar i telefon och frågar honom ifall han fått något om det påtalat för sig. Nä, aldrig, tydligen fast det hänt ett antal gånger.
Fy fan att mammor ska behandlas annorlunda. Det händer EN gång liksom, och man hugger direkt.
Är det den som har en liknande titel också (hjärnforskaren som blev utbränd typ)? Har nog sett den flimra förbi i flödet i sånt fall.Vad drygt att det blev så! Jag lyssnar på en väldigt bra ljudbok, handlar om en hjärnforskare som själv blev utmattad, men där pratas det mkt om strukturskillnader i samhället och hur kvinnor och män bedöms och bemöts (forskningsgrundat).
Såklart är det inte optimalt att hämta med samtal i telefonen, men om man som pedagog ska påpeka detta ska man SÅKLART påpeka det hos alla - oavsett kön.Nu är jag lite sur. Vid hämtning i fredags fick jag tyvärr ett viktigt jobbsamtal och satt kvar i bilen utanför förskolan några minuter för att försöka hinna avsluta samtalet (är som alltid i tid och hade några minuter tills hämtningsdags). Sonen ej upprörd men kikade lite mot bilen som han känner igen. Tyvärr lyckas jag inte avsluta samtalet vid hämtning utan pratar därför i telefon vid hämtningen och försöker prata med son och dagispersonal samtidigt. Inte alls optimalt, men sånt som händer i min värld (första gången på snart ett år på förskolan så inte speciellt ofta om man säger så). Förskolepersonalen tar upp att det inte var optimalt vid hämtningen idag.
Dock vet jag (eftersom jag känner min man) att maken OFTA pratar i telefon och frågar honom ifall han fått något om det påtalat för sig. Nä, aldrig, tydligen fast det hänt ett antal gånger.
Fy fan att mammor ska behandlas annorlunda. Det händer EN gång liksom, och man hugger direkt.
Vad skönt att det gått bra än så länge med inskolningen!Tusen tack att du frågar! Jag kämpar på med utmattningen, det är väl det som är segast och tar tid. Det blev inga mer semesterresor, utan vi har gjort några dagsutflykter till loppisar och annat. Han började förskola igår, pappan tar minst den här veckans inskolning, pga att jag har egna dåliga erfarenheter av dagis och vill inte låta det skina igenom + att jag tar på mig R:s känslor lite väl mkt ibland = bättre med pappa som är helt cool.
Det hade gått väldigt bra igår iaf. Ledsen i 3 minuter, sedan lekt för fullt. Var 4 andra barn på plats. De kommer vara max 8-9 barn i gruppen. Känns skönt.
Känns jättekonstigt att var "vuxen och förälder och hämta och lämna" och allt sådant där. Men vi satsar på 2-5 timmars dagar utefter hur vi jobbar.
Vi funderar på att sluta med blöjor. Har kört naket inne några dagar i helgen. Bajsar gör han bara på pottan sedan mer än ett år tillbaks. När han var naken i helgen sa han till ett par ggr om att han behövde kissa också, och ett par ggr kom det på golvet. Förskolan hade varit väldigt tillmötesgående gällande att supporta när vi väl ska sluta med blöjor och så.
Ja, det är ju svårt att dra i bevis att det beror på att jag är MAMMAN, men jag får ju för mig det.Ni som skolat in, hur går det för era små på förskolan??
Såklart är det inte optimalt att hämta med samtal i telefonen, men om man som pedagog ska påpeka detta ska man SÅKLART påpeka det hos alla - oavsett kön.
Väldigt oproffsigt!
Ofta upplever jag att pedagogerna på förskolan har ”lättare” för att klaga/tjata/prata med mamman än pappan. På samma sätt som jag upplevt att dom hellre ringer mamman om det är något än pappan… sett flertalet gånger hos kollegor. TYVÄRRJa, det är ju svårt att dra i bevis att det beror på att jag är MAMMAN, men jag får ju för mig det.