38+5 idag. Nu har jag haft förvärkar nästan dagligen i snart 11 veckor. Under de veckorna har det varit många sjukhusbesök, bland annat för att kolla bebisen och för att ge mig järndropp.
Den här graviditeten har inte varit rolig.
Började med HG fram till vecka 17 eller så, med tre perioder med dropp på sjukhus pga svår uttorkning. Alla de veckorna låg jag på soffan dygnet runt och kunde inte vara mamma till min 2-åring.
Sen mådde jag bra i typ ett par veckor tills jag blev så fruktansvärt trött, visade sig att jag var anemisk med ett HB på 80 och ferritin på 6.
I vecka 32 slutade jag jobba, då hade det blivit tillbud med hästarna på jobbet två dagar i rad, jag hade helt enkelt inte orken eller snabbheten att ta mig undan när de blev skrämda och så där.
Sen vecka 28 har värkarna kommit ett par timmar om dan med ett par minuters mellanrum. Igår var jag på det troligen sista BM-besöket, och halva tiden gick åt till att lära min man hur han skulle assistera mig tills ambulans anländer om jag börjar föda hemma. När kroppen har övat så mycket som min har är det tydligen övervägande risk att ungen bara kastar sig ut när det är dags. Fick order om att ringa ambulans direkt om vattnet går.
Läskigt. Bara för det tänker jag åka in mycket tidigare än jag gjorde med min första, för att slippa föda på golvet eller i en ambulans :/
BM tror att bebis är lika stor som sin syster var, 4+kg och ca 54 lång. Får se hur rätt hon har
(Jag finns på listan men har bytt nick)