Jag drar mig tyvärr ur den här tråden...
Tidigt UL idag och till och med jag kunde se att det inte var som det skulle...
Fostret har dött väldigt tidigt, men inte stötts ut av kroppen. Har tid på torsdag för att dubbelkolla med VUL och efter det får jag tabletter för att sätta igång själva missfallet.
Jag var väldigt inställd på att det skulle gå dåligt pga att jag inte känt något på sistone, men har stundtals försökt intala mig att jag bara är nojjig i onödan... Hjärnan försöker ta hand om allt det praktiska, ladda om inför nya projekt på jobbet, se fram emot allt vi kommer kunna göra under året och att vi kan fortsätta leta hus i lugn och ro, men det känns också väldigt, väldigt tungt... Hade börjat vänja mig vid tanken på en liten...
Jag hoppas allt går fortsatt bra för alla andra i tråden
.