Tack alla!
Ja, det har varit en chockartad dag. Först blev jag väldigt, väldigt rädd när det blev en sådan otrolig dramatik och de sprang med vagnen i full fart i korridorerna. Och hundra tusen människor som förberedde en inne i op-salen samtidigt som de försäkrade mig om att allt skulle gå bra.
När jag sen hade vaknat och fått besked om att hon mådde bra så var jag så medtagen att jag bara sov och sov och sov. Det är först nu som jag börjar bli någorlunda pigg och börjar inse att jag faktiskt har fått barn. Att det verkligen är mitt och ingen annans.
Oj! Grattis! Vad skönt att det ändå gick så bra!