Så, idag har vi varit på amningskurs. En hel del intressanta saker, men vi känner inte att vi behöver gå imorgon också. En del propaganda, precis som jag hade förväntat mig (alla KAN -och underförstått bör- amma och en bör göra det betydligt längre än 6 månader etc) och jag har lite svårt för det. För mig är amning ett bra sätt att få i bebis den mat den behöver, men funkar det inte så gör det inte det. Barn växer oftast upp till normalfungerande vuxna ändå
Men, en sak som jag började fundera över. Kursledaren pratade om tuttförvirring, dvs att det är dumt att ge barnet mat i flaska eftersom det kan innebära att de slutar ta bröstet, detta
även efter ett par månaders amning. Det finns ju dock många nappflaskor nu som hävdar att de kräver en sugteknik som är så pass lik amningstekniken att det (så gott som) inte ska störa amningen. När jag tog upp det så blev det kvickt avfärdat som "marknadsföringsknep" av kursledaren... Så nu sitter jag och googlar, och hittar ingenting om att det skulle föreligga någon större risk för "tuttförvirring" (vansinnigt fult ord förresten!) efter ca 3 veckor, dvs den tid det normalt tar för en nyfödd att befästa amningstekniken. Eller jo, på Amningshjälpens hemsida förstås
men inga sidor med källhänvisningar. Däremot har jag hittat några sidor på engelska med källhänvisningar, där det konstateras just att INNAN tre veckor är det klokt att låta bli napp och flaska, efter det finns det inga belägg för att det skulle vara dåligt.
Sånt här retar mig något enormt. Jag tror inte att övriga kursdeltagare går hem och googlar detta, de flesta köper nog bara att det "är så". Jag som mamma ska stå för maten, punkt slut. Och det är väl självklart att om jag har mat i brösten så är det super ifall bebis kan få den, men allting jag läser tyder ju på att det går jättebra att maten pumpas ut emellanåt och ges till bebis av någon annan om det råkar vara smidigast för stunden! Så mamma är inte nödvändigtvis = mjölkko.
Nu har jag rasat färdigt