- Gravid - 1år
- Trådstartare Andromedae
- Startdatum
Andromedae
Trådstartare
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Ja, inte har det varit kul
Minns inte ens när jag var så här dålig sist.
Maken blev också dålig, men tack och lov mindre än vad jag var (+ att han blev bättre snabbare) ... nu börjar det väl stabilisera sig. Hoppas jag. Nu kan jag ju i alla fall resa mig utan att svimma
Ja, inte har det varit kul
Minns inte ens när jag var så här dålig sist. Maken blev också dålig, men tack och lov mindre än vad jag var (+ att han blev bättre snabbare) ... nu börjar det väl stabilisera sig. Hoppas jag. Nu kan jag ju i alla fall resa mig utan att svimma
R
Raderad medlem 19815
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Jag tycker att det totalt sett är mycket jobbigare att jobba än att vara föräldraledig. Jag sover jättebra, ammar mer en del nätter och mindre andra men sover samtidigt så det funkar jättebra.
Björn är lite mer än 5 månader och det går bättre och bättre. Jag kände mig väldigt otillräcklig för min stora pojke de första månaderna vid de tillfällen jag var själv med båda dvs morgnar och eftermiddagar. Särskilt morgnarna innan jag lämnade på förskolan var stökiga med mycket konflikter.
På kvällarna efter kvällsmaten är det alltid en av oss som badar och läser för stora i lugn och ro och ligger bredvid tills han somnar.
Jag har hela tiden varit bra på att lämna den lille med pappan och gå och göra något själv med stora, första gången vi gick själva till parken var den lille bara några dagar. Men den sista tiden har det blivit lite för lite så nästa helg ska vi åka och göra något bara storebror och jag.
Men själv känner jag att jag vill komma ut och göra något själv men det är inte så lätt. Förra veckan skulle jag springa en runda när båda somnat och kom hem till en gallskrikande Björn och en sur sambo. Då är det inte så kul att ge sig ut igen.
Jag tycker att det totalt sett är mycket jobbigare att jobba än att vara föräldraledig. Jag sover jättebra, ammar mer en del nätter och mindre andra men sover samtidigt så det funkar jättebra.
Björn är lite mer än 5 månader och det går bättre och bättre. Jag kände mig väldigt otillräcklig för min stora pojke de första månaderna vid de tillfällen jag var själv med båda dvs morgnar och eftermiddagar. Särskilt morgnarna innan jag lämnade på förskolan var stökiga med mycket konflikter.
På kvällarna efter kvällsmaten är det alltid en av oss som badar och läser för stora i lugn och ro och ligger bredvid tills han somnar.
Jag har hela tiden varit bra på att lämna den lille med pappan och gå och göra något själv med stora, första gången vi gick själva till parken var den lille bara några dagar. Men den sista tiden har det blivit lite för lite så nästa helg ska vi åka och göra något bara storebror och jag.
Men själv känner jag att jag vill komma ut och göra något själv men det är inte så lätt. Förra veckan skulle jag springa en runda när båda somnat och kom hem till en gallskrikande Björn och en sur sambo. Då är det inte så kul att ge sig ut igen.
R
Raderad medlem 19815
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
+ Vimsan
Jag är inte ensam alltså men ni bara struntar i gnällig man och kör ändå. Jag får också göra det då.
+ Vimsan
Jag är inte ensam alltså men ni bara struntar i gnällig man och kör ändå. Jag får också göra det då.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Jag mår helt okej, men det är ju skitjobbigt att vara förälder! Det enda jag kan jämföra det med av mina tidigare erfarenheter är att vara personlig assistent dygnet runt med sovande jour. Men utan att ha några lediga dagar. Undrar om inte det de kallar förlossningsdepression som en del drabbas av egentligen många gånger är utbrändhet?
Nu vet jag att jag är lyckligt lottad. Har en glad liten kille som inte varit sjuk en enda gång, och båda vi föräldrar är hemma på dan och kan lösa av varann. Kvällar är jag ofta själv, men sambon har vid det laget fixat all disk, tvätt och matlagning så det är ganska lugnt. Nätterna när jag får sova ut helt är fler än de jobbiga nätterna. Amningen funkar helt problemfritt. Ändå är det en trötthet som hela tiden ligger där, som kommer av detta att ständigt sätta någon annans behov före sina egna. Men samtidigt finns det nåt skönt med detta fokus. En oro i kroppen jag då och då kunde känna innan jag fick barn har jag nu inte sett röken av, jag är mer stabil till sinnes. Och alla underbara stunder man har, all förväntan inför framtiden när man ska få hänga med den här härliga personen, utvecklingen man ser. Det är skitjobbigt OCH helt fantastiskt.
Uppdatering härifrån: Vår lilla bäbis är borta! I stället har vi fått en stor bäbis som sitter i sin matstol med gröt i ögonbrynen, slår med händerna i bordet och är överlycklig att få vara med. Eftersom han vill amma så ofta, med 1-2 timmars mellanrum, tänker jag att han nog behöver komma igång med lite annan mat, så nu ökar vi portionerna lite, och både mun och mage är nöjda än så länge. På golvet har han börjat fatta hur man förflyttar sig. Det går inte undan utan det är väl i en fart av 5 meter i timmen kanske, men avancerar för varje dag.
Häromdan hängde han med på rock-konsert. Det var lite nervöst. Jag skulle spela precis när det var läggningstid för honom, så strax innan satt jag i trapphuset utanför lokalen och gonattammade och lade honom sen i vagnen, och det gick... nästan. Pappa tog över, och när jag gick upp på scen hördes illvrålet. Kändes sådär. Men han lugnade sig när han fick komma upp i bärselen hos pappa och få på sig hörselskydd och gå in igen. Ville väl inte missa mammas spelning... Efteråt däckade han gott i vagnen.
Jag mår helt okej, men det är ju skitjobbigt att vara förälder! Det enda jag kan jämföra det med av mina tidigare erfarenheter är att vara personlig assistent dygnet runt med sovande jour. Men utan att ha några lediga dagar. Undrar om inte det de kallar förlossningsdepression som en del drabbas av egentligen många gånger är utbrändhet?
Nu vet jag att jag är lyckligt lottad. Har en glad liten kille som inte varit sjuk en enda gång, och båda vi föräldrar är hemma på dan och kan lösa av varann. Kvällar är jag ofta själv, men sambon har vid det laget fixat all disk, tvätt och matlagning så det är ganska lugnt. Nätterna när jag får sova ut helt är fler än de jobbiga nätterna. Amningen funkar helt problemfritt. Ändå är det en trötthet som hela tiden ligger där, som kommer av detta att ständigt sätta någon annans behov före sina egna. Men samtidigt finns det nåt skönt med detta fokus. En oro i kroppen jag då och då kunde känna innan jag fick barn har jag nu inte sett röken av, jag är mer stabil till sinnes. Och alla underbara stunder man har, all förväntan inför framtiden när man ska få hänga med den här härliga personen, utvecklingen man ser. Det är skitjobbigt OCH helt fantastiskt.
Uppdatering härifrån: Vår lilla bäbis är borta! I stället har vi fått en stor bäbis som sitter i sin matstol med gröt i ögonbrynen, slår med händerna i bordet och är överlycklig att få vara med. Eftersom han vill amma så ofta, med 1-2 timmars mellanrum, tänker jag att han nog behöver komma igång med lite annan mat, så nu ökar vi portionerna lite, och både mun och mage är nöjda än så länge. På golvet har han börjat fatta hur man förflyttar sig. Det går inte undan utan det är väl i en fart av 5 meter i timmen kanske, men avancerar för varje dag.
Häromdan hängde han med på rock-konsert. Det var lite nervöst. Jag skulle spela precis när det var läggningstid för honom, så strax innan satt jag i trapphuset utanför lokalen och gonattammade och lade honom sen i vagnen, och det gick... nästan. Pappa tog över, och när jag gick upp på scen hördes illvrålet. Kändes sådär. Men han lugnade sig när han fick komma upp i bärselen hos pappa och få på sig hörselskydd och gå in igen. Ville väl inte missa mammas spelning... Efteråt däckade han gott i vagnen.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Nej du är inte ensam! Min gubbe har enorma problem med att hantera när Signe skriker... Han säger att det skär i huvudet och att han blir helt svettig och får hjärtklappning. Jag skulle vilja säga att han skall växa upp och odla ryggrad.. Problemet är för oss att han blir så påverkad och blockerad av hennes skrik att han inte förmår trösta henne på nåt vettigt sätt. Vad händer då? Jo, lilla fröken skriker mer och mer och alla inblandade får dödsångest. För mig blir det därför inte så att jag bara lämnar S med pappa och pyser iväg, vet faktiskt inte hur det skulle gå då. Ut på gården kan jag vara och i stallet men jag kan ju komma in då och lösa eventuella kriser. Låter rätt knäppt även i mina öron men vad ska jag göra? Känns inte direkt roligt att veta att liten är sådär jätteledsen heller.. Men, börjar i alla fall gå bättre nu vart efter hon blir äldre.
Vimsan: Jag mår överlag bra (har ju inga storasyskon att ta hänsyn till förståss). Själva bebisbiten har kännts helt ok men det har från och till varit "spänt läge" mellan mig och maken. Mycket pga åvanstående men nog annars också i och med att han jobbar väldigt mycket och inte hinner vara så mycket hemma. Vi har helt enkelt ahft lite svårt att hitta våra nya roller. Det börjar dock ljusna nu och vi frstår varandra bättre. I perioder har S sovit väldigt dåligt och fast hon har sovit så har min hjärna varit inställd på absoluta alarmberedskap så jag har ofta haft svårt att somna även om jag varit trött. Det har varit jobbigt tycker jag, när jag inte kunnat sova fast alla adra sovit.
Nej du är inte ensam! Min gubbe har enorma problem med att hantera när Signe skriker... Han säger att det skär i huvudet och att han blir helt svettig och får hjärtklappning. Jag skulle vilja säga att han skall växa upp och odla ryggrad..
Problemet är för oss att han blir så påverkad och blockerad av hennes skrik att han inte förmår trösta henne på nåt vettigt sätt. Vad händer då? Jo, lilla fröken skriker mer och mer och alla inblandade får dödsångest. För mig blir det därför inte så att jag bara lämnar S med pappa och pyser iväg, vet faktiskt inte hur det skulle gå då. Ut på gården kan jag vara och i stallet men jag kan ju komma in då och lösa eventuella kriser. Låter rätt knäppt även i mina öron men vad ska jag göra? Känns inte direkt roligt att veta att liten är sådär jätteledsen heller.. Men, börjar i alla fall gå bättre nu vart efter hon blir äldre.Vimsan: Jag mår överlag bra (har ju inga storasyskon att ta hänsyn till förståss). Själva bebisbiten har kännts helt ok men det har från och till varit "spänt läge" mellan mig och maken. Mycket pga åvanstående men nog annars också i och med att han jobbar väldigt mycket och inte hinner vara så mycket hemma. Vi har helt enkelt ahft lite svårt att hitta våra nya roller. Det börjar dock ljusna nu och vi frstår varandra bättre
. I perioder har S sovit väldigt dåligt och fast hon har sovit så har min hjärna varit inställd på absoluta alarmberedskap så jag har ofta haft svårt att somna även om jag varit trött. Det har varit jobbigt tycker jag, när jag inte kunnat sova fast alla adra sovit.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Delvis kl
Alltså, Idun fixar ju knappt fem min på egen hand med sin pappa utan att bli totalt jätteledsen... Att åka till stallet utan henne och vata borta i typ 40 min för enbart fix och insläpp, finns inte på kartan än så länge. En springrunda kan jag nog få till om jag sticker ut när hon precis somnat i vagnen, men än så länge har det inte blivit av eftersom min man är mycket hemifrån just nu pga att han renoverar ett radhus inför försäljning. Dessutom passar jag på att ge de stora barnen min totala uppmärksamhet när lillan sover, det känns viktigare.
Det är tur att Idun är tredje barnen så att vi vet att det går över så småningom kommer det gå lika bra med både mamma och pappa, men just nu är det jag som gäller, och så får det vara. Både jag och min man är helt överens om att vi inte vill utsätta Idun för att vara "onödig ledsen" när det blir sådär hysteriskt ledset. Det finns ingen anledning om det inte är absolut nödvändigt. Så tillsvidare får Idun umgås med sin pappa medan jag är i närheten, helst precis bredvid, då går det oftast bra.
Delvis kl
Alltså, Idun fixar ju knappt fem min på egen hand med sin pappa utan att bli totalt jätteledsen... Att åka till stallet utan henne och vata borta i typ 40 min för enbart fix och insläpp, finns inte på kartan än så länge. En springrunda kan jag nog få till om jag sticker ut när hon precis somnat i vagnen, men än så länge har det inte blivit av eftersom min man är mycket hemifrån just nu pga att han renoverar ett radhus inför försäljning. Dessutom passar jag på att ge de stora barnen min totala uppmärksamhet när lillan sover, det känns viktigare.
Det är tur att Idun är tredje barnen så att vi vet att det går över
så småningom kommer det gå lika bra med både mamma och pappa, men just nu är det jag som gäller, och så får det vara. Både jag och min man är helt överens om att vi inte vill utsätta Idun för att vara "onödig ledsen" när det blir sådär hysteriskt ledset. Det finns ingen anledning om det inte är absolut nödvändigt. Så tillsvidare får Idun umgås med sin pappa medan jag är i närheten, helst precis bredvid, då går det oftast bra.Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Även Bobs pappa blir väldigt nervsjuk av skrikande bäbis. Men det blir nog jag också, skillnaden är väl att jag har ett maktmedel som han inte har, tuttarna som hjälper i nästan alla tröstlösa lägen, och som även är det enda säkra kortet för att få Bob att varva ner och somna. När det är skrik av mer smågnälligt slag (som det oftast är numera) löser sambon situationen lika bra som jag, med bus och sång och bärsele. Tidigare var det värre, då var det stor skillnad i vems famn Bob trivdes, och det enda som möjligen kunde funka hos pappa var då när han hade honom i selen och dansade engagerat till rockmusik... Kändes skitjobbigt de gånger han ändå skrek, men jag helt enkelt var tvungen att t.ex. få gå på toa eller käka nåt. Då körde pappa med hörselskydd också, men kul var det inte för nån av oss. Skönt att det blir bättre! Ändå är vi nog båda lite smånervösa för hur det blir när jag börjar jobba, fast det är långt tills dess (jag börjar 1 sep) och säkerligen har vi en helt annat bäbis då.
Även Bobs pappa blir väldigt nervsjuk av skrikande bäbis. Men det blir nog jag också, skillnaden är väl att jag har ett maktmedel som han inte har, tuttarna som hjälper i nästan alla tröstlösa lägen, och som även är det enda säkra kortet för att få Bob att varva ner och somna. När det är skrik av mer smågnälligt slag (som det oftast är numera) löser sambon situationen lika bra som jag, med bus och sång och bärsele. Tidigare var det värre, då var det stor skillnad i vems famn Bob trivdes, och det enda som möjligen kunde funka hos pappa var då när han hade honom i selen och dansade engagerat till rockmusik... Kändes skitjobbigt de gånger han ändå skrek, men jag helt enkelt var tvungen att t.ex. få gå på toa eller käka nåt. Då körde pappa med hörselskydd också, men kul var det inte för nån av oss. Skönt att det blir bättre! Ändå är vi nog båda lite smånervösa för hur det blir när jag börjar jobba, fast det är långt tills dess (jag börjar 1 sep) och säkerligen har vi en helt annat bäbis då.
R
Raderad medlem 19815
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Men oj! Är inte det jättejobbigt för din man? Att inte kunna umgås med sitt barn?
Här funkar det alltid bra utom på kvällarna då. Jag har till och med varit borta flera dagar 8-17 då jag var på kurs och det gick jättebra. Mannen tyckte det var så skönt och mysigt att vara hemma några dagar med bebis. Men just på kvällarna kan det vara lite gnälligt, inte för att Björn är mindre gnällig med mig men amma brukar vara det enda som hjälper och det är ju lite svårt för min man att hjälpa till med.
Jag sticker heller inte iväg och gör något själv när barnen är vakna, jag vill också prioritera min stora pojke.
Men oj! Är inte det jättejobbigt för din man? Att inte kunna umgås med sitt barn?
Här funkar det alltid bra utom på kvällarna då. Jag har till och med varit borta flera dagar 8-17 då jag var på kurs och det gick jättebra. Mannen tyckte det var så skönt och mysigt att vara hemma några dagar med bebis. Men just på kvällarna kan det vara lite gnälligt, inte för att Björn är mindre gnällig med mig men amma brukar vara det enda som hjälper och det är ju lite svårt för min man att hjälpa till med.
Jag sticker heller inte iväg och gör något själv när barnen är vakna, jag vill också prioritera min stora pojke.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Jag hade ju tyckt att det var hemskt, men han tycker ändå att det är ok. Han är väldigt bra på att tänka att det är en period och att hans tid kommer, även om det är klart att det är tråkigt. Och så vill han ju kunna avlasta mig oxå. Jag har ju inte fått ens en sovmorgon på 7 månader liksom!
Just nu är han hemma väldigt lite, och då tror jag att han känner det som viktigast att prioritera de två stora. Men nu börjar ju Idun oxå bli lite större och mer "lekbar" så då börjar han kanske känna lite annorlunda. Han tycker det är roligast när barnen är lite större, och är inte lika förtjust i bebisstadiet så som jag är Fast han är en underbar bebispappa oxå såklart!
Jag hade ju tyckt att det var hemskt, men han tycker ändå att det är ok. Han är väldigt bra på att tänka att det är en period och att hans tid kommer, även om det är klart att det är tråkigt. Och så vill han ju kunna avlasta mig oxå. Jag har ju inte fått ens en sovmorgon på 7 månader liksom!
Just nu är han hemma väldigt lite, och då tror jag att han känner det som viktigast att prioritera de två stora. Men nu börjar ju Idun oxå bli lite större och mer "lekbar" så då börjar han kanske känna lite annorlunda. Han tycker det är roligast när barnen är lite större, och är inte lika förtjust i bebisstadiet så som jag är
Fast han är en underbar bebispappa oxå såklart!
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
+1 på den. Fast jag hade en stund en dag då jag funderade om det fanns någon form av returrätt...
Samma här. Sen ringer sambon om det går överstyr men han älskar deras ensamma tid tillsammans.
------------
J har fått massa torra fläckar där han blir illröd och så verkar det klia oerhört . Smörjer och smörjer men det hjälper inte så nu väntar jag på att bvc ska ha telefontid igen så att jag kan ringa. Ska även berätta att han har börjat kräkas, inte direkt efter maten utan han kan vakna efter någon timme på natten, gallskrika och kräkas för att sedan somna igen efter en stunds gråt. Det känns inte normalt och för honom är det väldigt jobbigt...
Annars ska allt smakas på, tårna är galet roliga och strumpor dras av för att kolla så de verkligen sitter kvar, sitta med stöd, pruttljud och "pip på magen" är väl det som roar honom mest just nu.
För mig är det tvärtom, jag tycker det är mycket jobbigare att vara hemma än att vara på arbetet. Jag tror det beror på att jag har alltid jobbat mycket, ofta och länge så nu när jag "bara" är hemma så blir jag rastlös och får lite dåligt samvete för att jag "inte gör någonting".
+1 på den. Fast jag hade en stund en dag då jag funderade om det fanns någon form av returrätt...
Samma här. Sen ringer sambon om det går överstyr men han älskar deras ensamma tid tillsammans.
------------
J har fått massa torra fläckar där han blir illröd och så verkar det klia oerhört
. Smörjer och smörjer men det hjälper inte så nu väntar jag på att bvc ska ha telefontid igen så att jag kan ringa. Ska även berätta att han har börjat kräkas, inte direkt efter maten utan han kan vakna efter någon timme på natten, gallskrika och kräkas för att sedan somna igen efter en stunds gråt. Det känns inte normalt och för honom är det väldigt jobbigt...Annars ska allt smakas på, tårna är galet roliga och strumpor dras av för att kolla så de verkligen sitter kvar, sitta med stöd, pruttljud och "pip på magen" är väl det som roar honom mest just nu.
Senast ändrad:
Andromedae
Trådstartare
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
knapp
Det kom fram en äldre, främmande kvinna till mig när jag var ute med vagnen precis. Hon frågade "Men ska du inte ha mössa på barnet?". Jag svarade att nej, det ska jag inte. Och var till och med vänlig nog att tillägga "han är varm" innan jag vände, stoppade in hörluren i örat igen och gick vidare.
Det kan möjligtvis ha varit ett av de konstigaste ögonblicket i mitt föräldraskap so far
knapp
Det kom fram en äldre, främmande kvinna till mig när jag var ute med vagnen precis. Hon frågade "Men ska du inte ha mössa på barnet?". Jag svarade att nej, det ska jag inte. Och var till och med vänlig nog att tillägga "han är varm" innan jag vände, stoppade in hörluren i örat igen och gick vidare.
Det kan möjligtvis ha varit ett av de konstigaste ögonblicket i mitt föräldraskap so far
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Usch, att folk kan med! Har inte råkat ut för nåt sånt av en främling, men min granne har varit med om det flera gånger.
KL
Bob tar sig fram lite fortare för varje dag nu, sätter upp rumpan och skjuter ifrån, och jagar efter sina leksaker som han aldrig lyckas få fatt i eftersom han bara skjutsar dem framför sig. Ibland blir det en störtdykning ner från lekmadrassen och ibland tar det stopp mot väggen, då blir det lite gråt, men han verkar älska att äntligen kunna förflytta sig.
Det har varit helt hopplöst med vagnåkandet på sistone, har fått ha upp honom i sele nästan hela tiden, och det har gjort att jag dragit mig för att gå ut och gå om vi inte är båda föräldrar med och kan lösa av varann.
Nu har vi skaffat en smidig sittvagn, en Quinny freestyle. Den uppfyllde våra kriterier, dvs ryms i vår bil, går att sitta framåt/bakåtvänd, Bob sitter bättre i den än i tidigare sittdelen, och så var priset överkomligt (begagnad förstås). Är så nöjda! Bob har nu inte skrikit i vagnen alls de 4 promenaderna sen vi fick den, och vi vågar inte tro att det beror på vagnen, men är det så vore det ju fantastiskt. Kanske blir det bättre för att han blir äldre och stadigare i kroppen också, och mer "med" på vad som händer runtomkring. Vi kommer ändå ha med våra selar på långpromenaderna så vi kan variera lite.
Usch, att folk kan med! Har inte råkat ut för nåt sånt av en främling, men min granne har varit med om det flera gånger.
KL
Bob tar sig fram lite fortare för varje dag nu, sätter upp rumpan och skjuter ifrån, och jagar efter sina leksaker som han aldrig lyckas få fatt i eftersom han bara skjutsar dem framför sig. Ibland blir det en störtdykning ner från lekmadrassen och ibland tar det stopp mot väggen, då blir det lite gråt, men han verkar älska att äntligen kunna förflytta sig.
Det har varit helt hopplöst med vagnåkandet på sistone, har fått ha upp honom i sele nästan hela tiden, och det har gjort att jag dragit mig för att gå ut och gå om vi inte är båda föräldrar med och kan lösa av varann.
Nu har vi skaffat en smidig sittvagn, en Quinny freestyle. Den uppfyllde våra kriterier, dvs ryms i vår bil, går att sitta framåt/bakåtvänd, Bob sitter bättre i den än i tidigare sittdelen, och så var priset överkomligt (begagnad förstås). Är så nöjda! Bob har nu inte skrikit i vagnen alls de 4 promenaderna sen vi fick den, och vi vågar inte tro att det beror på vagnen, men är det så vore det ju fantastiskt. Kanske blir det bättre för att han blir äldre och stadigare i kroppen också, och mer "med" på vad som händer runtomkring. Vi kommer ändå ha med våra selar på långpromenaderna så vi kan variera lite.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
Sid har också torra fläckar. Jag smörjer med mildison och det verkar lindra.
Han har blivit en liten vilde på golvet.
Rullar och snurrar så på ett par minuter har han nästan smitit in i nästa rum.
Han är väldigt målmedveten och blir arg när han inte kommer fram dit han planerade
För övrigt är han inne i en riktigt mammaperiod. Det är bara jag som duger och på eftermiddagen/kvällen vill han inte ens ligga på golvet själv.
Sid har också torra fläckar. Jag smörjer med mildison och det verkar lindra.
Han har blivit en liten vilde på golvet.
Rullar och snurrar så på ett par minuter har han nästan smitit in i nästa rum.
Han är väldigt målmedveten och blir arg när han inte kommer fram dit han planerade
För övrigt är han inne i en riktigt mammaperiod. Det är bara jag som duger och på eftermiddagen/kvällen vill han inte ens ligga på golvet själv.
Sv: Höstföräldrar 2013 del 2
*kl*
Lite uppdatering från oss.
Eirah har ju gått upp dålig enda sedan hon föddes (ca 300 gram/mån). Vid nästan 6 mån vägde 5910 gram o 62 cm lång (hade bara gått upp 190 gram på 3 v)
Så fick order om att ge mera fast föda med extra fett i då hon vägrar ersättning/välling. Sagt och gjort. Vi hade sen 4 mån gett gröt på kvällen, men nu får hon gröt frukost, lunch, ibland middag (om hon inte vill amma) o gröt på kvällen. Vi skulle egentligen börja med bara 1 mål extra mat om dagen, men när hon väl fått mat så började hon strula vid amningarna och vill knappt amma längre (bara på natten)
Jag som hade sett fram emot att amma längre än med sonen (han slutade vid 6 mån oxå)...
Så nu nattammar jag mest, försöker erbjuda henne emellanåt eftersom hon inte vill dricka vatten heller. Så det är väl bara en tidsfråga innan mjölken sinar helt...
Vägde förra fredagen o då hade hon gått upp 375 gram på 1½ v... Så det var väl det positiva i det hela...
Annars så är hon en riktig gladskit som får hänga med på det mesta som sonen vill göra.
När sonen var liten (nu föddes han i februari) då fanns inte en tanke på att åka skoter med honom o vi gjorde inte det försen vintern då han skulle fylla 2 år. Eirah har redan hunnit med 4 skoterturer till vår fäbodvall sen i januari och hon älskar det.
Att ligga på golvet är ingen favorit direkt. Sitter gör hon själv om än ibland som lutande tornet i pisa och tippar ibland. Hon vill gärna hjälpa (förstöra) brorsan med allt o framförallt när han bygger lego, men sonen är tålmodig och säger bara "nej Eirah" och klappar henne, hade det varit något annat barn hade det slutat i skrik o gap för att denne förstörde legot
Sonen avgudar sin lillasyster och vill gärna att hon är med på allt, berättar för alla att det är hans lillasyster o att han älskar henne, o han leker o busar med henne. Man ser verkligen hur mycket hon oxå tycker om honom och uppskattar när han busar med henne. Det lyser verkligen om henne när hon ser brorsan
Bildbomb!
Eddie tyckte vi skulle köpa denna bil
Sa då
-Men jag tror inte att mamma och pappa har så mycket pengar
- Nä, men jag har mycket pengar!
- Ja, det kanske du har men inte SÅ mycket pengar.
- Jo mamma jag har mycket pengar!! Nu skoooooojjjjarrrr du bara!
Titta mamma jag kan faktiskt sitta själv i kundvagnen nu
Titta mamma jag kan faktiskt själv!!
Det ska börja tränas i tid
*kl*
Lite uppdatering från oss.
Eirah har ju gått upp dålig enda sedan hon föddes (ca 300 gram/mån). Vid nästan 6 mån vägde 5910 gram o 62 cm lång (hade bara gått upp 190 gram på 3 v)
Så fick order om att ge mera fast föda med extra fett i då hon vägrar ersättning/välling. Sagt och gjort. Vi hade sen 4 mån gett gröt på kvällen, men nu får hon gröt frukost, lunch, ibland middag (om hon inte vill amma) o gröt på kvällen. Vi skulle egentligen börja med bara 1 mål extra mat om dagen, men när hon väl fått mat så började hon strula vid amningarna och vill knappt amma längre (bara på natten)
Jag som hade sett fram emot att amma längre än med sonen (han slutade vid 6 mån oxå)...
Så nu nattammar jag mest, försöker erbjuda henne emellanåt eftersom hon inte vill dricka vatten heller. Så det är väl bara en tidsfråga innan mjölken sinar helt...
Vägde förra fredagen o då hade hon gått upp 375 gram på 1½ v...
Så det var väl det positiva i det hela...Annars så är hon en riktig gladskit som får hänga med på det mesta som sonen vill göra.
När sonen var liten (nu föddes han i februari) då fanns inte en tanke på att åka skoter med honom o vi gjorde inte det försen vintern då han skulle fylla 2 år. Eirah har redan hunnit med 4 skoterturer till vår fäbodvall sen i januari och hon älskar det.
Att ligga på golvet är ingen favorit direkt. Sitter gör hon själv om än ibland som lutande tornet i pisa och tippar ibland. Hon vill gärna hjälpa (förstöra) brorsan med allt o framförallt när han bygger lego, men sonen är tålmodig och säger bara "nej Eirah" och klappar henne, hade det varit något annat barn hade det slutat i skrik o gap för att denne förstörde legot
Sonen avgudar sin lillasyster och vill gärna att hon är med på allt, berättar för alla att det är hans lillasyster o att han älskar henne, o han leker o busar med henne. Man ser verkligen hur mycket hon oxå tycker om honom och uppskattar när han busar med henne. Det lyser verkligen om henne när hon ser brorsan
Bildbomb!
Eddie tyckte vi skulle köpa denna bil
Sa då
-Men jag tror inte att mamma och pappa har så mycket pengar
- Nä, men jag har mycket pengar!
- Ja, det kanske du har men inte SÅ mycket pengar.
- Jo mamma jag har mycket pengar!! Nu skoooooojjjjarrrr du bara!
Titta mamma jag kan faktiskt sitta själv i kundvagnen nu
Titta mamma jag kan faktiskt själv!!
Det ska börja tränas i tid
Liknande trådar
- Låst
Gravid - 1år
Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn.
Lägger in listan...
Senast: YaHilweh
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Hästar kan bli lejonmat på djurpark
- Hästnyheter Superbra upplägg!
- escodobe
- Svar: 26
- Visningar: 1 094
- Hästnyheter
-
Två ryttare får stöd av SOK- Hästnyheter Jättekul att två fälttävlansryttare får det stödet! Blir klart med förbryllad över övriga val. I hoppningen så är det Peder F, Henrik...
- Ceta
- Svar: 1
- Visningar: 140
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Hudvårdstråden 2- Kropp & Själ Jag vill ha vetenskap i min hudvård, dvs de ämnen som faktiskt bevisat fungerar för olika saker. Jag vill inte ha parfym, eteriska oljor...
- Modest
- Svar: 238
- Visningar: 12 796
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Skadade hästar och konvalescenter- Hästvård Jag förstår det är svårt men om hon skadar sig allvarligt pga hagsituationen blir ju läget ännu sämre än det du beskriver. Finns inget...
- Alexandra_W
- Svar: 519
- Visningar: 41 786
- Vård
