Sv: Hör bör man uttala
KL
Jag har råkat studera namnskick när jag läste historia och kan därför konstatera att det här med att ge sina barn namn är oerhört konservativt och traditionsbundet.
Jag studerade pojknamn på slutet av 1500-talet och jämförde med pojknamn 200 år senare.
Inte mycket hade ändrats.
Helgonnamn var alltjämt populära, men man hade fått in lite fler Carl än tidigare. Anders hade i vissa enstaka fall blivit Andréas, annars var det jämt skägg med toppnamnen.
I samband med min enkla lilla studie fick jag givetvis läsa på lite vad forskningen säger, och då visade det sig (föga förvånande), att vi anser våra mormödrars mors- och farsnamn väldigt vackra och exotiska. Tre generationer och voilà, namnet är inne igen.
Sedan finns det modiga personer som är först med lite nyheter, ganska ofta yngre föräldrar som inte är så hårt hållna i sin klass.
Det kan dock inte förklara varför William numera är ett "allemansnamn". I början ansågs det vara mycket ovanligt - bara det att alla tyckte det samtidigt - så namnet blev fort populärt.
Jag har roat mig med att jämföra namnskick i USA, Irland och Storbrittanien och samma visa ser det ut att vara där. Vissa namn är tidlösa som Anna i Sverige, medan andra kommer och har heydays med jämna ungefär 100-års-cykler.
Vad gäller just Enyas sons namn så kan jag bara säga att antingen hakar fler på trenden med två aa, eller så blir han lite ensam om den stavningen.
Enya i sig är ett fint gammalt irländskt namn - och skall vi snacka stavningar, ja då är Irland ett fantastiskt land!
Eithne, är fö ursprungsstavningen på ditt "namn" Enya!
