Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag drog inte den slutsatsen. Jag påpekade att forskare/läkare/professorer som är intresserade av att ta reda på om förekomsten av olika diagnoser ökar faktiskt har en poäng i att det är ett relevant forskningsområde. Dvs det är intressant att veta om det ökar, om samhället är mindre förlåtande nu eller om det bara är så att det alltid varit så att normaldelen av kurvan är smalare än man trott. (eller om det rent av bara är en följd av att människor numera har större möjlighet att välja/hitta en partner de älskar och som är lik dem själva, dvs större möjligheter för människor. Vilket ju är positivt.)Diagnostiseringen ökar, men vi kan inte så enkelt dra slutsatsen att förekomsten ökat i populationen.
Relevant post: https://www.instagram.com/p/CttfZwWM0x-/?igshid=MzRlODBiNWFlZA==
Visa bifogad fil 125974
.
(Det är jämförelsevis intressant att veta om en viss typ av cancer ökar bara för att folk blir äldre eller för att det finns en omständighet/förorening/näringsämne/gift som förorsakar den. Det är någonting som är värt att fundera över och titta på.)
Nej, eller jag förstår vad du syftar på men tycker inte det tangerar läkares eventuella oro över ökad diagnosticering och önskan att veta vad det beror på.Det här snuddar på ett lite oskönt tankesätt. Och det har forskats på det. Ända sen 20-talet, om du förstår vad jag syftar på.
Exakt, är inte det precis som jag skrev väldigt relevant att tex påverka om skolan är för mycket/för rörig för alla barn (även drivande depression och ångest), men alldeles för mycket för vissa. Diagnosen finns såklart kvar och behövs, men kanske med rätt upplagd skola kan det ändå underlätta. Så om man forskar på ökad förekomst av diagnoser och kommer fram till att det är fel på samhället/skolan jämfört med förut, så kan man underlätta för många genom att lobba för förändring på vissa punkter + såklart behålla diagnosen.
Ja precis, om det är samhället/skolan som tillåter ett allt smalare "normal" så måste vi ju ändra på det! Det känns viktigt.Jag tycker att vi är i läget nu att vi måste ta ett nytt grepp om dessa "diagnoser" och bredda till neurodiversitetsparadigmet, för det blir väldigt ovetenskapligt annars.
Problemet är att det påverkar hur välfärdssystemet är uppbyggt. Vem ska ha rätt till hjälp och stöd? Om det visar sig att 25% av befolkningen tvingas verka i ett arbetsliv som är gravt misanpassat till deras behov, är det verkligen rätt väg (eller ekonomiskt görbart) att ge dom ekonomiskt stöd istället (det börjar ju närma sig UBI då). Är det via arbetsmiljölagstiftning det ska åtgärdas istället?
Jag pratar alltså om de autister, audhd, och adhd/add-folk som faktiskt kan och vill jobba men som många arbetsmiljöer nuförtiden är direkt toxiska för, som hamnar i utbränning gång på gång. Utan diagnos kan inte arbetsplatsen tvingas acceptera anpassningarna.
Vill man ha färre diagnoser i samhället är det där vi måste börja: anpassa efter folks olika behov.
Nej, eller jag förstår vad du syftar på men tycker inte det tangerar läkares eventuella oro över ökad diagnosticering och önskan att veta vad det beror på.
Jag begriper inte denna hang up runt henne öht. Hon må vara den som myntade begreppet men det hon ansåg är knappast jätterelevant idag.Det spelar ingen roll om folk känner till henne eller ej. Det jag ogillar är hennes HSP-koncept som handlar om mer än bara att vissa individer är känsligare för sinnesintryck. Mycket av det som sägs om HSP baseras på väldigt lite riktig vetenskap och väldigt mycket spekulation, inslaget i fin förpackning. Att det som kallas HSP är en personlighetstyp och ingen diagnos blir alltså inte särskilt relevant.
Jag begriper inte denna hang up runt henne öht. Hon må vara den som myntade begreppet men det hon ansåg är knappast jätterelevant idag.
Googlar man henne eller HSP så får man upp något som känns väldigt gammalt och förlegat. Däremot så fortsätter bla vården och neurologer att använda ord som högkänslig. När jag själv blev informerad om detta fenomen av min neurolog så var det inget tal om det som Elaine Aron har i sitt ”koncept” utan rent faktiskt jag som epileptiker kan uppleva. Likaså var det när jag satt med min mamma när läkare berättade om den högkänslighet hon skulle få uppleva med sin hjärntumör. Att det är ett tillstånd. Jag tycker ordet högkänslig är jättebra och beskriver enkelt något som jag själv tycker är komplext och rätt jobbigt att leva med stundtals.
När jag såg tråden så blev jag glad. Äntligen en tråd i ämnet som är så jobbigt att prata om. Något som man om det nämnts ofta blivit fnyst åt, kallat för hittepå, flumdiagnos och att man istället ska skärpa till sig eller är dramatiskt. Jag kan inte påstå att jag läser tex orkidébarnens konto som någon sorts sanning, jag läser bara där sporadiskt. Men det har hjälpt mig att sätta ord på en del som jag skulle vilja få sagt och förklarat.
Nu ångrar jag mest att jag öht skrev i tråden att jag är högkänslig. Ord som flumdiagnoser och en del annat trist kom även här och man känner sig som en kuf.
Jag orkar iaf inte försöka förklara detta för skeptiker. Det tar förmycket energi.
Fast det är väl ändå en ganska etablerad teori? Vad jag minns finns det väl forskning som tyder på att miljö/genetik påverkar ungefär 50/50 och bland miljöfaktorerna kan det tex handla om att utsättas för miljögifter i fosterstadiet och dylikt.Jag menar att det är fel spår att leta efter "gifter".
Nu var det en annan användare @_Elly_ som började svara på något jag skrev och som sen @Dentaku klev in och höll med i.Fast du missförstår nog @Dentaku här. Du pratar om högkänslighet som symtom för en underliggande diagnos, i detta fall din epilepsi, eller som i din mammas fall om hjärntumör. Det är ju inte vad Dentaku m.fl. vänder sig emot? Får intrycket av att du inte förstått inläggen alls.
Nu var det en annan användare @_Elly_ som började svara på något jag skrev och som sen @Dentaku klev in och höll med i.
Jag uppfattar att det är de som inte förstått mina inlägg och istället svävat iväg i en massa jidder om den här Elaine Aron.
Tror vi alla kan hålla med om att tråden iaf inte blev någon samlingspunkt för högkänsliga som trådstarten lät i början.
Men ni pratar om olika saker? Du pratar om högkänslighet som symtom, andra pratar om HSP i form av personlighetsdiagnos/personlighetsdrag. Det var det sistnämnda jag förutsatte att tråden handlade om, och som absolut tål att ifrågasättas som "diagnos", vilket också har gjorts i diskussionen.
Jag begriper inte denna hang up runt henne öht. Hon må vara den som myntade begreppet men det hon ansåg är knappast jätterelevant idag.
Googlar man henne eller HSP så får man upp något som känns väldigt gammalt och förlegat. Däremot så fortsätter bla vården och neurologer att använda ord som högkänslig. När jag själv blev informerad om detta fenomen av min neurolog så var det inget tal om det som Elaine Aron har i sitt ”koncept” utan rent faktiskt jag som epileptiker kan uppleva. Likaså var det när jag satt med min mamma när läkare berättade om den högkänslighet hon skulle få uppleva med sin hjärntumör. Att det är ett tillstånd. Jag tycker ordet högkänslig är jättebra och beskriver enkelt något som jag själv tycker är komplext och rätt jobbigt att leva med stundtals.
När jag såg tråden så blev jag glad. Äntligen en tråd i ämnet som är så jobbigt att prata om. Något som man om det nämnts ofta blivit fnyst åt, kallat för hittepå, flumdiagnos och att man istället ska skärpa till sig eller är dramatiskt. Jag kan inte påstå att jag läser tex orkidébarnens konto som någon sorts sanning, jag läser bara där sporadiskt. Men det har hjälpt mig att sätta ord på en del som jag skulle vilja få sagt och förklarat.
Nu ångrar jag mest att jag öht skrev i tråden att jag är högkänslig. Ord som flumdiagnoser och en del annat trist kom även här och man känner sig som en kuf.
Jag orkar iaf inte försöka förklara detta för skeptiker. Det tar förmycket energi.
Nu var det en annan användare @_Elly_ som började svara på något jag skrev och som sen @Dentaku klev in och höll med i.
Jag uppfattar att det är de som inte förstått mina inlägg och istället svävat iväg i en massa jidder om den här Elaine Aron.
Tror vi alla kan hålla med om att tråden iaf inte blev någon samlingspunkt för högkänsliga som trådstarten lät i början.
Samtliga av dem som skrev i början tystnade rätt snabbt.
Även jag lämnar nu.
Det känns som att det är precis vad som händer med HSP hela tiden. Förvirrat. Missförstånd. För ingen vet exakt vad det är och ingen kan förklara vad begreppet betyder på ett sätt som inte förvirrar.
Jag är nog skyldig till den förvirringen då jag nämnde HSP först (tror jag?). Men HSP står alltså för highly sevsitive person, vilket på svenska översätts till högkänslig. Det är alltså samma sak.Jag upplevde bara att folk här inte tyckte att man skulle koppla ihop högkänslig med Elaine Aron och hennes arbete och teori. Om Högkänslig är synonymt med HSP(eller SPS som det också kallas nu) är det väldigt svårt att göra, eftersom det är Aron som hittat på begreppet och hela HSP-konceptet kommer från henne.
I så fall är det bättre att använda ett helt annat ord för folk som är extra känsliga för intryck.