Hög hög sjukfrånvaro på ditt jobb?

[Enya]

Jag tycker att det är flera i tråden som argumenterar att "det som är LITE symptom för dig kan leda till svår sjukdom för mig och döden för mina föräldrar". Dvs att man hellre ska vara försiktig än att avvakta och se vad det blir av symtomen.

Som sagt, du kan vara glad att det är så tydligt för dig om din trötthet, huvudvärk, tjockhet i halsen osv beror på en begynnande förkylning eller inte, men för alla andra så är det inte så. Vi behöver vänta några timmar eller något dygn innan det visar sig. Samt att när har har sömnbrist så är det också mer sannolikt att jag faktiskt blir sjuk, även om det bara var trötthet från början. Och tvärtom, när jag känner att nånting nog är på gång så kan det räcka med ett par nätter med god sömn och bra mat, låg stress och vila efter jobbet istället för aktiviteter, så bryter det inte ut något och jag känner mig fräsch igen.

+ @SiZo

Det verkar vara väldigt olika för olika personer hur svart-vitt och hur mycket gråskala man har vid sjukdom, och det måste finnas med när man sätter upp regler för när man måste vara hemma.

Är det någon här som hävdar att du ska vara hemma när du är trött? När du har huvudvärk? För mig är det ganska tydligt, har jag sovit kasst och jag är trött så tänker inte jag genast lunginflammation och död utan att jag har sovit dåligt och är trött pga sömnbrist. Är det pollensäsong och jag utsätts för mycket pollen är det också pollen det första jag tänker på snarare än influensa, har jag huvudvärk gissar jag på att all de intryck jag utsatts för tar ut sin rätt med huvudvärk som vanligt, inte att det är covid.

Får jag däremot ont i halsen, feber, snuva, nyser och hosta samtidigt som trött, huvudvärk och dassighet så är det mest troligt sjukdom på gång, inte allergi för det ter sig inte så på mig. Det är liksom kombinationen av symptom och hur det sett ut innan som faktiskt är avgörande för vad jag tror. Hör jag hovslag ropar jag inte båt....

Trist sätt du diskuterar på. "Alla andra är det inte så", tänker att du får tala för dig själv istället, jag verkar inte vara ensam om att tycka att sjuka människor inte ska gå till jobbet och att trötthet och huvudvärk pga trötthet och huvudvärk inte räknas som sjukdom. Sedan att ni är flera som inte kan känna skillnad må så vara, jag anser inte att jag är en sämre människa för att jag inte går till jobbet sjuk, inte tycker att man går uppenbart sjuk till jobbet, inte är sjuk alls ofta, och förstår vad som orsakar huvudvärk och trötthet hos mig osv.

 

[nullo-modo]

Tycker många skriver om varandra när vissa pratar om symtom och andra om sjukdom.
Har fysiskt jobb så för mig är det lika osannolikt att jag jobbar som att träna sjuk. Vid symtom ja då jobbar jag och tränar om jag vill utan problem.

Nej jag vet inte om en trötthet beror på att kroppen hållet på att kämpa mot en infektion eller något annat.

 

[Enya]

Hur vet du att alla dina kollegor blir smittade på jobbet och inte hemma, eller vid besök hos familj, vänner etc?

Kollega A kommer till jobbet förkyld. Efter en dag på eftermiddagen alternativt till morgonen dagen efter igen börjar nästa kollega och så håller det på så till det gått runt alla. Varje gång.

 

[Lingon]

Det är intressant för småsnuvig är jag inte hela tiden. Inte när folk som är sjuka håller sig borta. Och det är just det som är poängen, man är inte ens småsnuvig när man slutar gå sjuk till jobbet. Då är man frisk mest hela tiden, förut om sjuk enstaka gånger.

Så nej, småsnuviga tycker jag inte folk är, sådana som går sjuka till jobbet ständigt är kanske.

Jag är konstant småsnuvig och halvt täppt i näsan. Gick till VC och bad de kolla om jag är allergisk mot något. Men inget av det de testade för gav nåt utslag. Kombinerat med trång näsa så är jag konstant småsnuvig.

 

[turbofling]

Intressant det där hur man ser det.

Min mamma har KOL. Hon är extremt noga, tar sina mediciner och undviker sjuka människor. Vid minsta lilla tecken på sjukdom får man inte besöka henne. Detta har gjort att den försämringen hon har haft sedan diagnos 2012, tror jag det var, har gått ytterst långsam. Hon kräver alltså att vi ska vara friska för att träffa henne. Är det för mycket begärt?

Mamma har alltid varit en frisk person, mellan sjuktillfällena. Jag drabbas inte av influensa eller så, men hon drabbas av det och är alltså så pass sjuk att hon är sängliggande i några veckor. Smittas hon av en förkylning kan det vara samma resultat. Däremellan är hon inte halvdassig, småsnuvig osv som det beskrivs om här i tråden, hon är antingen frisk eller sängliggande och sjuk. En vanlig förkylning hos mig kan bli en långdragen lunginflammation hos henne. En vanlig förkylning hos en kollega hos mig har visat sig bli en lunginflammation hos mig också så det är ju olika hur vi är.

Din mamma skyddar ju sig själv genom att ni bara far besöka henne om ni är helt friska. Är man sa pass sjuk sa tänker jag att man maste anpassa sin arbetssituation sa att man inte utsatts för smitta.
Om jag hade haft en kollega som lätt blev väldigt sjuk sa skulle jag saklart ocksa ta hänsyn till det och som arbetsgivare göra allt för att skydda min anställda fran smitta.

För det är ju ända sa att för dom allra flesta är vanliga förkylningar inget farligt.
Jag tror tex aldrig att jag fatt feber eller blivit sängliggande av en vanlig förkylning, influensa har jag aldrig haft och efter tex magsjuka behöver jag kanske 1-2 dagar för att aterhämta mig. Covid var lite tuffare, men hade jag jobbat da hade jag varit tillräckligt frisk för ett kontorsjobb efter ngr dagar. Därför har jag kanske svart att föreställa mig hur det är för andra som drabbas tuffare av en vanlig förkylning.

 

[Enya]

Jag är konstant småsnuvig och halvt täppt i näsan. Gick till VC och bad de kolla om jag är allergisk mot något. Men inget av det de testade för gav nåt utslag. Kombinerat med trång näsa så är jag konstant småsnuvig.

Enligt allergitest är jag inte jag allergisk mot björk eller gräs. Vilket ju är lite märkligt då jag reagerar mycket när det är björk- och gräspollensäsonger. Allergitabletter hjälper så jag för min del tar hellre allergitablett när det är som värst än tror på det där testet och snyter näsan sårig.

 

[Lingon]

Man känner ju om man är sjuk eller bara är lite trött.

De första två dagarna jag har mens känns det alltid som att nån form av sjukdom är på G. Trött, hängig, lite känsla som om jag ska bli förkyld. Sen försvinner det. Om jag inte råkat bli smittad med en förkylning just då.

 

[Enya]

Din mamma skyddar ju sig själv genom att ni bara far besöka henne om ni är helt friska. Är man sa pass sjuk sa tänker jag att man maste anpassa sin arbetssituation sa att man inte utsatts för smitta.
Om jag hade haft en kollega som lätt blev väldigt sjuk sa skulle jag saklart ocksa ta hänsyn till det och som arbetsgivare göra allt för att skydda min anställda fran smitta.

För det är ju ända sa att för dom allra flesta är vanliga förkylningar inget farligt.
Jag tror tex aldrig att jag fatt feber eller blivit sängliggande av en vanlig förkylning, influensa har jag aldrig haft och efter tex magsjuka behöver jag kanske 1-2 dagar för att aterhämta mig. Covid var lite tuffare, men hade jag jobbat da hade jag varit tillräckligt frisk för ett kontorsjobb efter ngr dagar. Därför har jag kanske svart att föreställa mig hur det är för andra som drabbas tuffare av en vanlig förkylning.

Jag tycker inte det bara handlar om att man blir mycket eller allvarligt sjuk. Det handlar om onödiga dagar man slänger på andra när man drar runt smittan på arbetsplatsen hela tiden. När förkylningarna går från den ena till den andra runt runt. Det blir onödiga sjukdagar. Ligger man redan över antalet dagar så vill man absolut inte ha fler dagar bara för att kollegorna inte har vett att vara hemma när de är sjuka, uppenbart sjuka alltså, för jag pratar inte om någon som känner sig lite trött en morgon eller har ont i huvudet eller inte kan skilja sin allergisnuva som man har alltid från om det skulle kunna vara förkylningssnuva. Jag pratar om kollegor som är sjuka i förkylning.

Sedan blir det ökad belastning på jobbet med personal som inte orkar fullt ut, som går hem tidigare eller som är så pass sjuka att de inte kommer alls.

Som syntes under pandemin går det att undvika smittspridning genom att vara hemma när man är förkyld. Jag själv var aldrig så frisk som då och det kändes som hela gruppen var rätt stabil i just den frågan! Något mellanting som det var då och som det var förr (och tydligen nu där jag jobbar) där man antingen stannar hemma vid minsta kill i halsen eller går till jobbet apförkyld vore att föredra. Ett exempel är kanske att börja med att inte gå till jobbet förkyld, när man är uppenbart förkyld och "kämpar på", inte riktigt orkar med osv pga just förkylning. När det gått så långt att man vet att det inte är allergi, trötthet, slitenhet, mens, utan man vet att det är förkylning. Man kan ju faktiskt börja där...

 

[Lingon]

Enligt allergitest är jag inte jag allergisk mot björk eller gräs. Vilket ju är lite märkligt då jag reagerar mycket när det är björk- och gräspollensäsonger. Allergitabletter hjälper så jag för min del tar hellre allergitablett när det är som värst än tror på det där testet och snyter näsan sårig.

Jag blir mer snuvig på sommaren än vintern men det försvinner aldrig helt. Så jag vet faktiskt inte vad jag kan vara allergisk mot. Jag brukar ta allergitabletter på sommarhalvåret när allergisäsongen är igång. Men snuvan försvinner aldrig helt då heller tyvärr.

 

[nullo-modo]

Jag tycker inte det bara handlar om att man blir mycket eller allvarligt sjuk. Det handlar om onödiga dagar man slänger på andra när man drar runt smittan på arbetsplatsen hela tiden. När förkylningarna går från den ena till den andra runt runt. Det blir onödiga sjukdagar. Ligger man redan över antalet dagar så vill man absolut inte ha fler dagar bara för att kollegorna inte har vett att vara hemma när de är sjuka, uppenbart sjuka alltså, för jag pratar inte om någon som känner sig lite trött en morgon eller har ont i huvudet eller inte kan skilja sin allergisnuva som man har alltid från om det skulle kunna vara förkylningssnuva. Jag pratar om kollegor som är sjuka i förkylning.

Sedan blir det ökad belastning på jobbet med personal som inte orkar fullt ut, som går hem tidigare eller som är så pass sjuka att de inte kommer alls.

Som syntes under pandemin går det att undvika smittspridning genom att vara hemma när man är förkyld. Jag själv var aldrig så frisk som då och det kändes som hela gruppen var rätt stabil i just den frågan! Något mellanting som det var då och som det var förr (och tydligen nu där jag jobbar) där man antingen stannar hemma vid minsta kill i halsen eller går till jobbet apförkyld vore att föredra. Ett exempel är kanske att börja med att inte gå till jobbet förkyld, när man är uppenbart förkyld och "kämpar på", inte riktigt orkar med osv pga just förkylning. När det gått så långt att man vet att det inte är allergi, trötthet, slitenhet, mens, utan man vet att det är förkylning. Man kan ju faktiskt börja där...

Har faktiskt aldrig jobbat med någon som är apförkyld om förkylningen inte kommit just under arbetstid. Kan ju beror på att jag alltid har haft jobb som är fysiskt aktiva så är ingen som orkar jobba med feber och med intressanta färger på snoret.
Ser i och för sig inte feber som symtom och inte heller gult snor utan det ser jag som sjukdom.

 

[Enya]

Jag blir mer snuvig på sommaren än vintern men det försvinner aldrig helt. Så jag vet faktiskt inte vad jag kan vara allergisk mot. Jag brukar ta allergitabletter på sommarhalvåret när allergisäsongen är igång. Men snuvan försvinner aldrig helt då heller tyvärr.

Jag var tidigare täppt i näsan konstant hemma och har tagit nässpray i flera år nu. Alltid hemma. Så fort jag kommit hem har täpptheten kommit igen, jag vaknade på natten med torr långt ner i halsen och i munnen, ont i halsen och andnöd och fullständigt täppt i näsa och typ bihålor. Fick ta nässpray, dricka och sitta upp lite för att få det att lossna, så var det ok igen.

I förra lägenheten är det fukt och det regnade till slut in också. Det blev värre och värre med min täppta näsa i takt med att fuktfläckarna blev större där jag sov och vistades mest. Så jag tänker att det kan ju vara något i miljön man alltid vistas i som man reagerar mot om man reagerar ofta/hela tiden och mycket?

Som liten skrek jag alltid, dygnet runt. Fick till slut sömnmedel av läkare för att MAMMA skulle få sova (hon gjorde ett självmordsförsök för hon var så slutkörd), men mina föräldrar upptäckte att jag inte skrek lika mycket hos min farmor som hemma. Så vi flyttade dit när jag var 1,5 år gammal och slutade då skrika så mycket. Hade tidigare bott på två ställen och skrikit lika mycket, men slutade skrika i lägenheten bredvid min farmor. Samma möbler och allt, men ytterligare ett "nytt" hus. Kanske var det något jag inte tålde i de två andra?

Allergi/överkänslighet är märkliga saker.

 

[Enya]

Har faktiskt aldrig jobbat med någon som är apförkyld om förkylningen inte kommit just under arbetstid. Kan ju beror på att jag alltid har haft jobb som är fysiskt aktiva så är ingen som orkar jobba med feber och med intressanta färger på snoret.
Ser i och för sig inte feber som symtom och inte heller gult snor utan det ser jag som sjukdom.

En kollega blev sjuk under eftermiddagen och meddelade oss det i gruppen. Dagen efter kom hon till jobbet igen-hade ju tagit värktabletter mot febern och det onda, hade halstabletter med sig och tog och var uppenbart förkyld=borde ha varit hemma. En annan kollega blir sjuk under natten, men kommer till jobbet ändå, säger att hon tagit värktabletter och fått ner febern lite grann, snyter sig konstant, går och köper halstabletter mot halsontet och fram emot eftermiddagen börjar hon hosta väldigt. Man ser på båda att de är uppenbart förkylda, glansiga ögon, nyser, snyter sig och mår verkligen inte bra ens med värktabletter i kroppen.

Men det är bara att jobba på, förkylningar är ju inte farliga... Men vill jag bli sjuk? Nej. För då får jag fler frånvarodagar och det vill jag inte ha, och jag kanske måste avboka läkarbesök, psykologbesök, tandläkarbesök, besök på synenheten osv, saker som jag faktiskt BEHÖVER göra. Alla vet väl hur långa väntetider det är i vården?! Jag skulle vid ett tillfälle till ögonläkare, hade väntat i många månader på tiden (ungefär som nu=9 månader...) och så några dagar innan kommer kollegan till jobbet jätteförkyld efter helgen och givetvis vaknar jag förkyld morgonen mitt besök till läkaren var. Jag skulle få en ny tid, det tog 4 månader.

Anledningen till varför man går sjuk till jobbet. Jo, det är ju bara förkylning, inget farligt, man har tagit ett hemmatest som visat att det inte är covid. Man har många korttidsfrånvarodagar redan och kan inte vara hemma utan att chefen reagerar så man jobbar förstås ändå även om man borde vara hemma. Man ska göra något i helgen och det kan man inte göra om man är hemma och är sjuk dagen före, det skulle ju inte se bra ut(!!). Vi är så få, man har så mycket att göra, man har varit borta så mycket redan så man är efter.

 

[Bison]

Nej, jag frågar absolut inte. Jag har hittils trott/hoppats på att efter Covid och med folkhälsomyndighetens rekommendationer så håller man sig hemma när man har förkylningssymptom.

Men tydligen så tycker en del fortfarande att man ska jobba fast man är smittspridare, det övergår mitt förstånd helt.

Jag kan fråga om hur man mår, om jag känner personen iofs, men då är det allmänt.

De rekommendationerna gäller inte längre, iaf inte här.
Jag frågade sist jag var sjuk och hemma, så länge man känner sig tillräckligt okej för att jobba får man göra det, även med lätta symptom.
Det finns inga krav längre på att man ska stanna hemma vid minsta förkylningssymtom.

Vi har låg sjukfrånvaro på mitt jobb, är folk sjuka på riktigt är de hemma, lite småsnoriga så är de på jobbet. Fungerar bra i vår grupp.

 

[Migo]

Du ser inte att du bidrar till att det går runt runt? Om alla var mer noga med att vara hemma vid sjukdom vore man mindre sjuk också och alltså behöver man inte vara hemma!

Det är ju ett problem på politisk nivå, att människor trots heltidsjobb inte har buffert eller för all del sjukpenning så de överlever även om de är sjuka och hemma från jobbet. Enskilda individer kan ju inte låta bli att klara av sin försörjning (lika lite som de ska ta ansvar för att arbetsgivaren inte har back up vid frånvaro, så att sjukfrånvaro leder till att övriga på arbetsplatsen sliter ihjäl sig!)

Jag åkte på förkylning från helvetet i December, och kunde bara jobba 2 veckor + missade de röda helgerna jag skulle gjort. Min inkomst för december var 1/3 av beräknad.

Det var en jävla tur att vi hade sparat undan sen innan!

 

[Elo]

Det är ju ett problem på politisk nivå, att människor trots heltidsjobb inte har buffert eller för all del sjukpenning så de överlever även om de är sjuka och hemma från jobbet.

Jag åkte på förkylning från helvetet i December, och kunde bara jobba 2 veckor + missade de röda helgerna jag skulle gjort. Min inkomst för december var 1/3 av beräknad.

Det var en jävla tur att vi hade sparat undan sen innan!

Precis. Ett jätteproblem när man känner att man 'inte har råd att vara sjuk.

Och ett annat problem som automatiskt dyker upp är att då får andra betala för att den personen inte har råd att vara hemma, för att de blir sjuka (och stannar hemma). Och de kanske inte heller 'har råd.

Jag jobbar jämt på gränsen till utmattning och jag får inga gulliga små förkylningar som man kan jobba med. Jag ligger däckad med närmare 40 graders feber i flera dygn. Blir jag smittad för att någon annan inte kan vara hemma i 2 dagar blir jag hemma en vecka (minst). Så, kul för dig* att min ekonomi ska ta smällen för din sjukdom.

Jag är också för en omarbetning av karensdagen, är det verkligen så att en massa människor använder den för bakfyllemåndagar?

*inte riktat mot @Migo Utan ett mer allmänt du.

 

[MiniLi]

Varför tror du att jag inte har någon halvdassig dag? Självklart reagerar jag på om jag sover för lite eller om jag har huvudvärk osv. Men då får jag inte ont i halsen och blir snuvig som vid förkylning. Inte heller nyser och hostar jag hela tiden. Sover för lite gör jag fler dagar i veckan än sover lagom, vanligt är 3-4 timmars total sömn per natt, en gång i veckan tar jag sömntablett och sover i alla fall 5, ibland 6 timmar och på helgen kan jag styra sömnen och få ihop 4-7 timmars sömn. Men det är ju ändå inte förkylningssymptom jag får. Jag är trött, inte speciellt pigg men jag känner mig inte sjuk för det.

Jag har de senaste åren varit konstant täppt i näsan hemma... men inte när jag varit hemifrån, jag är dessutom allergisk mot både det ena och det andra. Jag får inte ont i halsen när jag träffar hamstrar och andra smådjur jag inte tål, då kliar det i ögonen, jag nyser, näsan rinner, det kliar i halsen och slutligen får jag utslag och svårt att andas. Kännetecknet för mig vid allergi är faktiskt klåda på utsidan av halsen först av allt, märkligt nog, sedan det andra, men riktig förkylning som ont i halsen osv finns ju inte där.

Jag blir inte väldigt sjuk av en förkylning, däremot har jag många kortidsfrånvarodagar som det är redan pga migränen, jag behöver inte kollegor som kommer sjuka till jobbet gång på gång och smittar ner alla andra också så att det går runt i personalen. Vi behöver dels inte bli sjuka själv och dels behöver vi inte göra alla andras jobb eftersom personal kommer sjuka och så är någon till slut hemma ändå. DET är förbaskat slitigt att täcka upp för andra. Dels för att de känner sig halvdassiga pga sjukdom och ändå jobbar men inte orkar med så man får hjälpa dem och dels när det gått så långt att de är hemma/någon annan samtidigt är hemma och man får täcka upp för den personen med.

För mig känns det på ungefär samma sätt när jag är trött tex pga sömnbrist och när jag håller på att bli sjuk. Jag får liksom sådana ”på gång att bli sjuk”-vibbar av trötthet.

 

[SiZo]

Det var tråkigt att du hade en dålig chef, men det finns bättre arbetsplatser. Eller tänker du dig att det är lättare att åstadkomma att Sveriges befolkning ska stanna hemma vid små symptom och att en stor mängd viktigt arbete inte blir utfört, än att enskilda personer som får hög sjukfrånvaro pga smittkänslighet inte kan få egen arbetsplats på ett kontor?

Jag tänker att är man sjuk så att man vet om det så stannar man hemma. Jag har skrivit detta på typ 7 olika sätt nu. Hur kan det fortfarande vara oklart vad jag menar??

Vet man att man är sjuk så stannar man hemma. Det är inte ett speciellt högt krav kan jag tycka.

 

[Enya]

För mig känns det på ungefär samma sätt när jag är trött tex pga sömnbrist och när jag håller på att bli sjuk. Jag får liksom sådana ”på gång att bli sjuk”-vibbar av trötthet.

Måste vara jobbigt att känna sig sjuk av trötthet? Har svårt att föreställa mig hur det skulle kännas eftersom trötthet känner jag ofta men då är det inte sjukdomskänslor. Kanske för att jag i grunden inte blir lätt sjuk egentligen? Jag går inte runt och är småkrasslig, vabuari har aldrig varit ett fenomen för mig och mina barn osv. Jag vet inte.

 

[Enya]

Det är ju ett problem på politisk nivå, att människor trots heltidsjobb inte har buffert eller för all del sjukpenning så de överlever även om de är sjuka och hemma från jobbet. Enskilda individer kan ju inte låta bli att klara av sin försörjning (lika lite som de ska ta ansvar för att arbetsgivaren inte har back up vid frånvaro, så att sjukfrånvaro leder till att övriga på arbetsplatsen sliter ihjäl sig!)

Jag åkte på förkylning från helvetet i December, och kunde bara jobba 2 veckor + missade de röda helgerna jag skulle gjort. Min inkomst för december var 1/3 av beräknad.

Det var en jävla tur att vi hade sparat undan sen innan!

Fast grejen är ju att om alla satsar på att vara hemma när man är sjuk så får blir ju alla också belönade med färre sjukdomsdagar man måste vara hemma. Det slutar gå runt sådär som det gör på vissa ställen. Det krävs ju att alla verkligen tar tag i det och stannar hemma, så lär man ganska snart se att det här med sjukdomar på arbetsplatsen faktiskt minskar. Det blir mer ekonomiskt.

 

[nullo-modo]

En kollega blev sjuk under eftermiddagen och meddelade oss det i gruppen. Dagen efter kom hon till jobbet igen-hade ju tagit värktabletter mot febern och det onda, hade halstabletter med sig och tog och var uppenbart förkyld=borde ha varit hemma. En annan kollega blir sjuk under natten, men kommer till jobbet ändå, säger att hon tagit värktabletter och fått ner febern lite grann, snyter sig konstant, går och köper halstabletter mot halsontet och fram emot eftermiddagen börjar hon hosta väldigt. Man ser på båda att de är uppenbart förkylda, glansiga ögon, nyser, snyter sig och mår verkligen inte bra ens med värktabletter i kroppen.

Men det är bara att jobba på, förkylningar är ju inte farliga... Men vill jag bli sjuk? Nej. För då får jag fler frånvarodagar och det vill jag inte ha, och jag kanske måste avboka läkarbesök, psykologbesök, tandläkarbesök, besök på synenheten osv, saker som jag faktiskt BEHÖVER göra. Alla vet väl hur långa väntetider det är i vården?! Jag skulle vid ett tillfälle till ögonläkare, hade väntat i många månader på tiden (ungefär som nu=9 månader...) och så några dagar innan kommer kollegan till jobbet jätteförkyld efter helgen och givetvis vaknar jag förkyld morgonen mitt besök till läkaren var. Jag skulle få en ny tid, det tog 4 månader.

Anledningen till varför man går sjuk till jobbet. Jo, det är ju bara förkylning, inget farligt, man har tagit ett hemmatest som visat att det inte är covid. Man har många korttidsfrånvarodagar redan och kan inte vara hemma utan att chefen reagerar så man jobbar förstås ändå även om man borde vara hemma. Man ska göra något i helgen och det kan man inte göra om man är hemma och är sjuk dagen före, det skulle ju inte se bra ut(!!). Vi är så få, man har så mycket att göra, man har varit borta så mycket redan så man är efter.

Här i tråden tycker jag det diskuterades att jobba vid symtom eller inte.
Tror det är här mycket diskussion uppstår när det pratas om olika saker, sjukdom vs symtom.

Tror det blir ännu svårare med att hitta folk som vill jobba med jobb som den som jobbar behöver vara på plats och det ska sjukskrivas vid symtom när det bara räcker med att jobba hemma vid symtom på jobb som det går att jobba hemifrån på.