Underbart att vakna upp och få läsa ett sånt här positivt inlägg! Jag har läst och följt utan att skriva så mycket. Men inbjudan till Ungern kvarstår! Du har imponerande styrka.
 
Jag förstår det!
Jag tänkte faktiskt något liknande också, alltså att det gått fort och långsamt på samma gång.

Tänkte precis skriva att året har gått så fort.
Det var min första tanke, men visste inte riktigt hur det var för dig, så jag avstod. :up:

Tänk vad dåligt du mådde där ett tag! :crazy:
Tänkte jättemycket på dig under den tiden då det var som värst och när du skrev här. :heart
Jag är jätteglad och fascinerad över att du har kunnat läka så pass mycket ändå efter ett sånt fruktansvärt trauma som du varit utsatt för.

Du har varit otroligt stark och det ska du aldrig glömma. :heart
Du har klarat det här vilket visar vilken otrolig kraft som finns inom dig.
Var riktigt stolt över dig själv. Kram! :heart (Om du vill)
De första typ tre månaderna var ett fullkomligt och totalt kaos. Det var anmälan, förundersökning, förhör, gudvethurmånga kroppsbesikningar, två rättegångar, ca en miljard läkarbesök, akut traumahantering, återanpassning till ett liv, reconnect med mina älskade och massa annat. Sen kom domen och med den känslan av upprättelse och faktiskt delvis ilska och wtf angående vissa domslut. Men i det stora hela så fick jag en helt underbar dom. Där jag kände att jag faktiskt togs på allvar och att rättsväsendet trodde på mig och inte på honom. Han satt och ljög under rättegången och det står i domen mer eller mindre i klartext att han ljög. Såatteh.

Sen kom den stora neråtresan. Hence tråden. Men även under den tiden finns det ljuspunkter. Jag har världens absolut bästa vänner som utan tvekan slöt upp som en enhet runt mig trots 16 månader av total tystnad och frånvaro. Oavsett vad så har de varit där och plockat upp mig när jag fallit och hjälpt mig framåt när jag inte haft någon ork kvar. Jag har min familj. Min stora, bråkiga, stökiga, knäppa, underbara alltigenom stöttande familj. Utan dem hade jag inte överlevt den kommande helgen när jag flydde. Och sist men inte minst jag har buke. Jag har ER! Ni alla som stöttat, hejat, oroat er, skramlat ihop en obcent stor sumna till bokmässan (seriöst jag är fortfarande chockad över det), kommit med massa fina erbjudanden och massa annat. @athena_arabians som hjälpte @Voff då när skiten på riktigt träffade fläkten, @hemlig som köpte två fina målarböcker och fina pennor som @Voff återigen var med på ett hörn på med sin fina son.

Jag firade min 30-års dag så som JAG ville. (Så nu är jag även inofficiellt över 30). Och jag har firat alla syskonbarn, mina föräldrar, mina farföräldrar och min bror. Ja bara en eftersom den andre inte hade nått firande så.

Sen kom jul med allt vad det innebär och bortser vi från att jag överdoserade på människor vid halv elva på kvällen SÅ HADE JAG INTE EN ENDA ÅNGESTATTACK PÅ HELA JULHELGEN!!! Nyårsafton var min. Igen. Så som jag alltid haft nyårsafton som min. Jag kan ha varit way overdressed för den rätt normala hemmafesten jag var på men vafaan, det var nyår och jag kom min balklänning. What's a girl suppose to do liksom?
 
Nu är det officiellt dag 366 i frihet från Kukaset. Idag för ett år sedan samlade jag ihop allt mod och all styrka jag hade och flydde. Ett år med oerhört mycket ups and downs men sista tidenbetydligt mer ups än downs. Nu kandet bara gå uppåt. Wohoo!
Yey!

Fan vad skönt och vad bra!
Det är fint tat du delar med dig av både ups and dowsn, vi är liksom med på denna bergodalbana
 
Underbart att vakna upp och få läsa ett sånt här positivt inlägg! Jag har läst och följt utan att skriva så mycket. Men inbjudan till Ungern kvarstår! Du har imponerande styrka.
Någon dag ska jag åka till Ungern då vill jag ha all tips som du har. Och gärna ta en fika om möjlighet finns. :) Och tack!
 
De första typ tre månaderna var ett fullkomligt och totalt kaos. Det var anmälan, förundersökning, förhör, gudvethurmånga kroppsbesikningar, två rättegångar, ca en miljard läkarbesök, akut traumahantering, återanpassning till ett liv, reconnect med mina älskade och massa annat. Sen kom domen och med den känslan av upprättelse och faktiskt delvis ilska och wtf angående vissa domslut. Men i det stora hela så fick jag en helt underbar dom. Där jag kände att jag faktiskt togs på allvar och att rättsväsendet trodde på mig och inte på honom. Han satt och ljög under rättegången och det står i domen mer eller mindre i klartext att han ljög. Såatteh.

Sen kom den stora neråtresan. Hence tråden. Men även under den tiden finns det ljuspunkter. Jag har världens absolut bästa vänner som utan tvekan slöt upp som en enhet runt mig trots 16 månader av total tystnad och frånvaro. Oavsett vad så har de varit där och plockat upp mig när jag fallit och hjälpt mig framåt när jag inte haft någon ork kvar. Jag har min familj. Min stora, bråkiga, stökiga, knäppa, underbara alltigenom stöttande familj. Utan dem hade jag inte överlevt den kommande helgen när jag flydde. Och sist men inte minst jag har buke. Jag har ER! Ni alla som stöttat, hejat, oroat er, skramlat ihop en obcent stor sumna till bokmässan (seriöst jag är fortfarande chockad över det), kommit med massa fina erbjudanden och massa annat. @athena_arabians som hjälpte @Voff då när skiten på riktigt träffade fläkten, @hemlig som köpte två fina målarböcker och fina pennor som @Voff återigen var med på ett hörn på med sin fina son.

Jag firade min 30-års dag så som JAG ville. (Så nu är jag även inofficiellt över 30). Och jag har firat alla syskonbarn, mina föräldrar, mina farföräldrar och min bror. Ja bara en eftersom den andre inte hade nått firande så.

Sen kom jul med allt vad det innebär och bortser vi från att jag överdoserade på människor vid halv elva på kvällen SÅ HADE JAG INTE EN ENDA ÅNGESTATTACK PÅ HELA JULHELGEN!!! Nyårsafton var min. Igen. Så som jag alltid haft nyårsafton som min. Jag kan ha varit way overdressed för den rätt normala hemmafesten jag var på men vafaan, det var nyår och jag kom min balklänning. What's a girl suppose to do liksom?
Vilken resa du har gjort! :heart
Jag blir helt mållös faktiskt när jag läser din sammanfattning, även fast jag varit med på hela Bukeresan.
Det är helt otroligt att du har återhämtat dig så som du har gjort.
För andra kan det ta ett helt liv och inte ens då, för många.

På ett år! Fatta hur jävla bra du är @bumpo. :bump:
Du är värd vartenda dugg av den hjälp du har fått här, hos din familj och dina vänner.
Jag är så glad för din skull! :heart
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 146
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 121
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp