Det här är skrattretande tror jag, eller så lägger jag mig ner och gråter. Jag var till öppenpsyk idag igen. Jag kommer att tas upp på behandlingskonferans för första gången i morgon. Jag har ju bara varit inskriven där i ett halvår ungefär. Så den utlovade starten av kbtn kanske inte alls blir i januari, eller alls längre. Och inte heller verkar det bli någon utredning om eventuell ptsd heller. Får jag ge upp en stund nu?
Förstår att du är irriterad. Det är så jävla dåligt så man smäller av.
När jag blev akut försämrad, vilket hände alldeles nyligen, så drog dom mig på behandlingskonferensen inom samma vecka.
Det är alltså integrerad öppen och slutenvård, så "alla" som tidigare varit inblandade i min vård var närvarande.
Två veckor senare var jag inlagd, hade eget rum och fick alldeles utmärkt vård med stödjande samtal, medicinjustering osv.
Kom precis hem och fick med mig sjukintyg, E-recept skrivna, kopia på vårdplanen, en tid till min KP på avdelningen (som också har samtal i integrerade öppenvården) och en tid till min läkare i öppenvården.
Inser att den vård jag får är otroligt bra och ett undantag från den vanliga skitvården, vilket även inkluderar där jag själv jobbar. Tyvärr!
Där jag går behandlar dom bara vårdpersonal och personer med speciella sekretessbehov.
Det är så det borde vara överallt och att det är något du också skulle behöva i allra högsta grad, tror jag. Frustrerande!
Är lite inne på samma sak som
@MiaMia . Tror du att du kan skriva ner i punktform vad du skulle behöva hjälp med.
Förstod inte om du skulle vara med eller inte, men är du med kan du ju säga det direkt på plats.
Ibland kan det också vara bra att ha med anhörig eller vän på sånt, så det kan ju vara något att tänka på.
När det gäller terapi så kanske det ändå inte har varit aktuellt förrän nu?
Ofta sätter ju terapin igång massa saker, så man måste ju vara någorlunda stabil när man börjar.
Träffade en på avdelningen som hade PTSD (vet inga detaljer) och hen blev försämrad under terapin och behövde läggas in.
Jag förstår att du är är frustrerad men det kanske ändå går att vända till något bra?
Det är kanske så att du har behövt den här tiden och att bara vara?
Jag vet inte alls, och stämmer det inte så kan du bortse från mitt svammel.
Det kan vara så olika för alla, tänker jag.
Men jag hoppas verkligen att du får hjälp nu och att det blir bra.
