Hjälp!

[bumpo]

Det är vanligt att tänka så.....
Alltså overklighetskänslor, få ihop bitarna tillsammans. Att allt är du och att du verkligen går igenom det här.
Det är som någon slags skyddsmekanism, fast ändå inte.
Svårt att förklara. Men har man varit i en sån relation (vet knappt om det går att kalla relation) så är det vanligt att den som misshandlar programmerar om en så att du känner såhär.
Men det du har gått igenom ÄR på riktigt.
Bilderna är på riktigt.
Tråden här är på riktigt.
Du är på riktigt. Glöm aldrig det.

Jag tvivlar inte på att det hänt, bara på skalan av det som hänt. Men oavsett är det så otroligt jobbigt. För med tanke på att jag förringar det han gjorde så skapar det ett ifrågasättande av domen hos mig och det har jag inte psyke till. Den rationella sidan av mig vet att jag inte ljög någonstans under varken förundersökningen eller rättegången så att han blev dömd som han gjorde är rätt. Jag litar trots allt på vårt rättsväsende. Jag landade någonstans i att bilderna är på riktigt, hur svårt det än är att ta in.

 

[nickan1]

@bumpo det är inte ovanligt tydligen. Om du har problem med det igen så kanske det hjälper att t.ex. läsa domen om det hjälper dig. Men det är inte ovanligt att förminska det för att orka leva med det stundom ibland. Men det är väl egentligen bara att tänka på det straff han fick, vad samhälllet ansåg. Det är inte ok någonstans och det är väldigt grova saker han utsatt dig för vad jag har förstått av det du har skrivit i tråden tidigare. Har inte riktigt haft möjlighet att följa tråden så ofta det sista. Har du fått någon hjälp? (Naturligtvis svarar du bara om du själv vill)

 

[Squie]

Jag förstått att det kallas normaliseringsprocessen. Allt det man varit med om är normalt och som tidigare skribenter sagt också en skyddsmekanism. Den dagen man orkar med det som hänt..den dagen börjar allt komma till en. Som jag har förstått det så får man bara den mängd man själv orkar med att bearbeta.

 

[bumpo]

@bumpo det är inte ovanligt tydligen. Om du har problem med det igen så kanske det hjälper att t.ex. läsa domen om det hjälper dig. Men det är inte ovanligt att förminska det för att orka leva med det stundom ibland. Men det är väl egentligen bara att tänka på det straff han fick, vad samhälllet ansåg. Det är inte ok någonstans och det är väldigt grova saker han utsatt dig för vad jag har förstått av det du har skrivit i tråden tidigare. Har inte riktigt haft möjlighet att följa tråden så ofta det sista. Har du fått någon hjälp? (Naturligtvis svarar du bara om du själv vill)

Domen har varit min go to-länk till sunda tankar det senaste. Han, som tidigare ostraffad, skulle ju knappast få det straffet han fick om det inte var riktigt grovt våld.

Hjälp är på gång.

 

[bumpo]

Jag förstått att det kallas normaliseringsprocessen. Allt det man varit med om är normalt och som tidigare skribenter sagt också en skyddsmekanism. Den dagen man orkar med det som hänt..den dagen börjar allt komma till en. Som jag har förstått det så får man bara den mängd man själv orkar med att bearbeta.

Någonstans vet jag det med. Men jag gillar inte alls hur han blir ett offer i min hjärna när jag förminskar det som hänt. Att det blir honom det är synd om. Det är det inte på något sätt... han har faktiskt bara sig själv att skylla och det är faktiskt inte ett dugg synd om honom.

 

[bumpo]

Vet ni, vet ni, VET NI!!! det har hänt en hel del bra saker idag. Eller, de senaste dagarna om vi ska vara petiga.

1. Jag övervann en väldigt stor rädsla idag när jag begärde ut fuppen. Jag har alltså bestämt mig för att läsa den.
2. Kukasets mindfucks slutar nu. Jag är faktiskt en rätt så jävla awesome människa som förtjänar att må bra bara för att jag är just en människa.
3. Jag kommer att få en liten egen inkomst så jag slipper vara ständigt pank.
4. Jag har börjat bryta min isolering.
5. Jag insåg precis att jag har inte haft en självskadetanke på flera veckor trots en enorm ångest stundtals.
6. Psykkontakten börjar komma igång.

Just nu känns det väldigt bra att vara bumpo.

 

[DarkInNight]

Så glad jag för din skull att det händer bra saker nu!

 

[nickan1]

Domen har varit min go to-länk till sunda tankar det senaste. Han, som tidigare ostraffad, skulle ju knappast få det straffet han fick om det inte var riktigt grovt våld.

Hjälp är på gång.

Skönt att höra att hjälp är på gång bumpo du är värd all hjälp som finns att få. Kram

 

[athena_arabians]

Härligt att höra @bumpo!

 

[nickan1]

Vet ni, vet ni, VET NI!!! det har hänt en hel del bra saker idag. Eller, de senaste dagarna om vi ska vara petiga.

1. Jag övervann en väldigt stor rädsla idag när jag begärde ut fuppen. Jag har alltså bestämt mig för att läsa den.
2. Kukasets mindfucks slutar nu. Jag är faktiskt en rätt så jävla awesome människa som förtjänar att må bra bara för att jag är just en människa.
3. Jag kommer att få en liten egen inkomst så jag slipper vara ständigt pank.
4. Jag har börjat bryta min isolering.
5. Jag insåg precis att jag har inte haft en självskadetanke på flera veckor trots en enorm ångest stundtals.
6. Psykkontakten börjar komma igång.

Just nu känns det väldigt bra att vara bumpo.

Underbart att höra bumpo härligt att det går framåt på många plan!

 

[bumpo]

Så glad jag för din skull att det händer bra saker nu!

Tack!

Skönt att höra att hjälp är på gång bumpo du är värd all hjälp som finns att få. Kram

Jag försöker i alla fall.

Härligt att höra @bumpo!

Just nu är det bara wiiiii

Underbart att höra bumpo härligt att det går framåt på många plan!

Du anar inte hur skönt det är att känna att det är lite flyt i tillvaron för tillfället.

 

[Kilauea]

Hejja dig @bumpo

 

[Monimaker]

Så himla, himla glad för din skull, @bumpo!

 

[farin]

Har läst lite i tråden ibland och har tänkt massor, men har av olika anledningar inte klarat att skriva. Men nu... jäklar så glad jag blir av att se att du känner dig starkare. @bumpo Du är grym, du är seg-stark och du är fantastisk

 

[Lovisaleonora]

Just nu känns det väldigt bra att vara bumpo.

Underbart att höra! Ibland är enda sättet att bara överleva, genomleva och fortsätta andas i någon form av förvissning att det finns en sol bakom molnen. Det går kanske inte att föreställa sig, men med vetskap att det är så går det att fortsätta andas.

Så bra jobbat!

 

[nickan1]

@bumpo hur går det för dig? Hur mår du?

 

[bumpo]

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här inlägget. Jag har börjat på det flera gånger men raderat det. Det beror inte på att jag inte tror att ni fantastiska här inne inte skulle bry er eller så utan att jag inte vill erkänna för mig själv vad som händer med/i mig.

Jag har haft ett par veckor där jag har varit bumpo som bumpo var innan Kukaset. Jag var mitt gamla, sarkastiska, bubbliga, coola, fnittriga, glada, känsliga, sårbara, bokmaliga, energiska, ambitiösa, sociala, påhittiga och rätt fantastiska jag. Men de senaste dagarna har allt det där sakta frätts bort och kvar finns den självhatande, bittra, ångestdrivna, rädda och trasiga bumpo. Den som inte kan sova, som inte kan öppna sig och som knappt vill gå till konsum för att köpa cig.

Jag ser hur resten av mitt liv bara blir en grå sörja av brustna drömmar och förstörda chanser. Hur jag kommer att dö ensam, oälskad och saknad av ingen.

Jag vill inte dö. Verkligen inte! Men tankarna om att det kanske hade varit bättre för mig om Kukaset dödat mig har kommit. Att de tankarna har kommit skrämmer mig som faan. För jag tog mig inte där ifrån för att hamna ur askan i elden. Jag var i elden. Jag vill att den rationella rösten ska höras tydligare. För jag är inte suicid! Jag vill verkligen inte dö. Alls! Damn, jag har ju ett kalas att planera liksom.

 

[Amanda_F]

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här inlägget. Jag har börjat på det flera gånger men raderat det. Det beror inte på att jag inte tror att ni fantastiska här inne inte skulle bry er eller så utan att jag inte vill erkänna för mig själv vad som händer med/i mig.

Jag har haft ett par veckor där jag har varit bumpo som bumpo var innan Kukaset. Jag var mitt gamla, sarkastiska, bubbliga, coola, fnittriga, glada, känsliga, sårbara, bokmaliga, energiska, ambitiösa, sociala, påhittiga och rätt fantastiska jag. Men de senaste dagarna har allt det där sakta frätts bort och kvar finns den självhatande, bittra, ångestdrivna, rädda och trasiga bumpo. Den som inte kan sova, som inte kan öppna sig och som knappt vill gå till konsum för att köpa cig.

Jag ser hur resten av mitt liv bara blir en grå sörja av brustna drömmar och förstörda chanser. Hur jag kommer att dö ensam, oälskad och saknad av ingen.

Jag vill inte dö. Verkligen inte! Men tankarna om att det kanske hade varit bättre för mig om Kukaset dödat mig har kommit. Att de tankarna har kommit skrämmer mig som faan. För jag tog mig inte där ifrån för att hamna ur askan i elden. Jag var i elden. Jag vill att den rationella rösten ska höras tydligare. För jag är inte suicid! Jag vill verkligen inte dö. Alls! Damn, jag har ju ett kalas att planera liksom.

Jag har inte skrivit förr, men läst allt det du klarat och skrivit. Det är ok att inte må fantastiskt hela tiden. Det är ok att känna sig som skit också (för du vet ju att det inte är sant). Jag tycker att det är helt fantastiskt att du öht har orkat vara dig själv ett tag. Landa lite, och ta hand om dig (och var snäll mot dig själv). Snart kommer orken och livet igen, kanske inte i morgon eller dan efter det, men snart! Kram!

 

[mandalaki]

Nej, du är inte suicidal. Du har haft några fina veckor och nu rasade du ner igen. Det är smärtsamt men det är nog inte så konstigt, det är trots allt nyss du blev fri.

Men du kommer att få nya bubbelperioder, så rasar det kanske igen, men så blir bubblen längre och längre och rasen kortare och kortare ... Kämpa på! Du har gjort ett strålande jobb hittills.

 

[Vallmo]

Såna dagar kommer och man blir alltid lika besviken.
När det är bra så vill man ju fortsätta må bra och bara glömma bort allt det jobbiga.
Det kommer gå upp och ner. Men det kommer bli bättre hela tiden.

Tillåt dig att vara i den där skitkänslan.
När du tillåter dig själv det kan du också släppa den efter hand.
Ibland kan det hjälpa med vid behovs medicin för att bryta destruktiva tankar.
Gör någonting som du vet är bra för dig själv.

Har du börjat på någon slags "rehabilitering" på öppenpsyk ännu?