Hjälp!

[Squie]

Hur svårt ska det egentligen behöva vara att få sjukskrivningen förlängd? Öppenpsyk vill inte göra det för jag har inte träffat en läkare där än, vc vill helst att någon inom psykiatrin gör det och på psyk hänvisar de till öppenpsyk eller vc. Jag orkar inte. Orkar inte jaga runt för ett jävla läkarintyg. Orkar inte jobba eller söka jobb. Orkar inte. Fixar det inte heller. Är helt slutkörd mentalt vilket gör att jag blir frustrerad för att jag inte orkar göra nått. Vilket gör att jag får mer och mer ångest. Börjar känna mig mer och mer isolerad av min oföretagsamhet. Jag står inte ut!

Känner igen cirkeln...o känner igen frustrationen. Känner igen att man trots allt ändå måste orka för att få den hjälp man behöver. Annat det jag kan komma på är att se om det finns någon annan som du kan ta hjälp av?

 

[vallhund]

Hur svårt ska det egentligen behöva vara att få sjukskrivningen förlängd? Öppenpsyk vill inte göra det för jag har inte träffat en läkare där än, vc vill helst att någon inom psykiatrin gör det och på psyk hänvisar de till öppenpsyk eller vc. Jag orkar inte. Orkar inte jaga runt för ett jävla läkarintyg. Orkar inte jobba eller söka jobb. Orkar inte. Fixar det inte heller. Är helt slutkörd mentalt vilket gör att jag blir frustrerad för att jag inte orkar göra nått. Vilket gör att jag får mer och mer ångest. Börjar känna mig mer och mer isolerad av min oföretagsamhet. Jag står inte ut!

Men söta lilla vännen Du måste charma en, som tar på sig uppgiften att vara spindeln i nätet för dig. Just det där med att valsas runt mellan läkare råkade jag ut för förra hösten. För min del blev det sjukersättning, o andra sidan är jag nöjd, + att jag förmodligen är dubbelt så gammal som du o inte hade kunnat börja arbeta igen, hell jag kan inte ens köra bil men har numera Färdtjänst.

 

[bumpo]

@Squie det är bara för mycket. Alla är sååå förstående och självklart behöver/ska jag vara sjukskriven. Självklart ska jag lägga all kraft och all fokus på att komma på fötter och komma tillbaks till ett normalt liv. Men ingen lägger två strån i kors för att hjälpa mig att komma dit. Eller jo, hag kan få nöstan vilka mediciner jag vill utskrivna nu men någon form av terapi verkar helt omöjlig att få.

Jag vet inte om jag är redo för att ge mina föräldrar en fullmakt för att sjöta det helt riktigt än. Men snart har hag inget val. Jag kommer gå under innan det här löser sig om det tar så mycket längre tid.

 

[Sonic76]

@Squie det är bara för mycket. Alla är sååå förstående och självklart behöver/ska jag vara sjukskriven. Självklart ska jag lägga all kraft och all fokus på att komma på fötter och komma tillbaks till ett normalt liv. Men ingen lägger två strån i kors för att hjälpa mig att komma dit. Eller jo, hag kan få nöstan vilka mediciner jag vill utskrivna nu men någon form av terapi verkar helt omöjlig att få.

Jag vet inte om jag är redo för att ge mina föräldrar en fullmakt för att sjöta det helt riktigt än. Men snart har hag inget val. Jag kommer gå under innan det här löser sig om det tar så mycket längre tid.

Testa att fråga efter rehabkoordinatorn på vc. det var den som hjälpte mig när det körde ihop sig, han haffade en läkare och så gick de igenom min journal.

 

[bumpo]

@vallhund hade jag bara hamnat mellan stolarna hade det varit enklare att hantera tror jag men nu när det jag blir klappad på huvudet och ömkad men inte får det jag har rätt till (om de nu inte ljuger mig rätt upp i ansiktet vill säga men det tror jag verkligen inte) blir det så mycket svårare att hantera.

 

[bumpo]

Testa att fråga efter rehabkoordinatorn på vc. det var den som hjälpte mig när det körde ihop sig, han haffade en läkare och så gick de igenom min journal.

Får försöka med det på måndag då. Plus vc igen.

 

[Sonic76]

Får försöka med det på måndag då. Plus vc igen.

Vet hur det känns. Jag hade ju möjligheten till privat vc här. Tänk en läkare som har en hel timme till varje patient :O

 

[Squie]

@Squie det är bara för mycket. Alla är sååå förstående och självklart behöver/ska jag vara sjukskriven. Självklart ska jag lägga all kraft och all fokus på att komma på fötter och komma tillbaks till ett normalt liv. Men ingen lägger två strån i kors för att hjälpa mig att komma dit. Eller jo, hag kan få nöstan vilka mediciner jag vill utskrivna nu men någon form av terapi verkar helt omöjlig att få.

Jag vet inte om jag är redo för att ge mina föräldrar en fullmakt för att sjöta det helt riktigt än. Men snart har hag inget val. Jag kommer gå under innan det här löser sig om det tar så mycket längre tid.

Att få hjälp kan ibland vara ett krig. Minns hur det var o minns också hur lång tid det tog. Allt fick jag göra själv, ingen gjorde något för mig. Alla var som du också upplever det förstående men terapi...nä så enkelt var inte det. För mig hjälpte tanken att det var helt ok att förlora något slag här o där men att förlora kriget, det fann inte ens på kartan. Att förlora slag menas med att få strul med terapin, att behöva kämpa och svårt att få men kriget, dvs sjukdomen..den skulle bara vinnas. Något annan fanns aldrig.

 

[bumpo]

Att få hjälp kan ibland vara ett krig. Minns hur det var o minns också hur lång tid det tog. Allt fick jag göra själv, ingen gjorde något för mig. Alla var som du också upplever det förstående men terapi...nä så enkelt var inte det. För mig hjälpte tanken att det var helt ok att förlora något slag här o där men att förlora kriget, det fann inte ens på kartan. Att förlora slag menas med att få strul med terapin, att behöva kämpa och svårt att få men kriget, dvs sjukdomen..den skulle bara vinnas. Något annan fanns aldrig.

Ett krig är det definitivt. Jag kämparig blodig och får små smulor. Under tiden som samhället öser hjälp över honom. Självklart är det ingen dans på rosor att sitta frihetsberövad men det är hans egna handlingar som har sett till att det blev så, han får liksom skylla sig själv, men det är så inihelvete sjukt och orättvist att han får så mycket utan att problem och jag får kämpa mig blodig. Men han, och det här, ska inte få vinna. No way ever.

 

[Squie]

Ett krig är det definitivt. Jag kämparig blodig och får små smulor. Under tiden som samhället öser hjälp över honom. Självklart är det ingen dans på rosor att sitta frihetsberövad men det är hans egna handlingar som har sett till att det blev så, han får liksom skylla sig själv, men det är så inihelvete sjukt och orättvist att han får så mycket utan att problem och jag får kämpa mig blodig. Men han, och det här, ska inte få vinna. No way ever.

Det ÄR orättvist, inget snack om något annat.
Vinner, det gör inte det onda så länge man själv inte ger upp. Så, kasst..."det där onda" kan inte vinna.

 

[bumpo]

Det ÄR orättvist, inget snack om något annat.
Vinner, det gör inte det onda så länge man själv inte ger upp. Så, kasst..."det där onda" kan inte vinna.

Det är väl så, alltså måste jag någonstans hitta lite ork så jag inte ger upp. För nu är det nära. Bakslag på bakslag på bakslag.

 

[Squie]

Det är väl så, alltså måste jag någonstans hitta lite ork så jag inte ger upp. För nu är det nära. Bakslag på bakslag på bakslag.

Som jag sa förut. Det är ok att förlora ett slag...dvs det är ok att tycka det är skit o låta det hela vara ett tag...så länge man inte förlorar kriget, dvs ger upp.

*ha tillit och ha tro*

 

[bumpo]

Som jag sa förut. Det är ok att förlora ett slag...dvs det är ok att tycka det är skit o låta det hela vara ett tag...så länge man inte förlorar kriget, dvs ger upp.

*ha tillit och ha tro*

Känner mig bara så fruktansvärt tom, dränerad och slutkörd. Finns liksom inte möjlighet till återhämtning överhuvudtaget känns det som.

Jag försöker verkligen men just här just nu skulle jag behöva lite förbannade resultat. En liten framgång eller åtminstone en liten paus för andhämtning.

 

[Sonic76]

Vill du komma hit ett par dagar har jag möte i fgla den 27 så kan du följa med mig tillbaka om du vill. ❤❤❤
Kan dock bara erbjuda gammal tanthund och knasig siames men

 

[Kilauea]

Stor stor kram till dig @bumpo
Jag hoppas att du får tag i nån på vc som kan hjälpa dig. Annars är väl en fullmakt för dina föräldrar en bra tanke, i alla fall för en kortare period.

 

[bumpo]

Vill du komma hit ett par dagar har jag möte i fgla den 27 så kan du följa med mig tillbaka om du vill. ❤❤❤
Kan dock bara erbjuda gammal tanthund och knasig siames men

Tack! Vi kan ju se på det.

 

[bumpo]

Stor stor kram till dig @bumpo
Jag hoppas att du får tag i nån på vc som kan hjälpa dig. Annars är väl en fullmakt för dina föräldrar en bra tanke, i alla fall för en kortare period.

Tack! De har varit väldigt bra så de kommer säkert försöka göra allt de kan för att lösa det. Jag börjar landa mer och mer i det för jag orkar inte. Jag orkar ju knappt med mig själv..

 

[Vallmo]

Försök att bara vara.
Fokusera på dina basala behov.
Ät, sov, promenera på regelbundna tider. Även om du inte är hungrig.
Undvik allt för mycket koffein.
Jag vet att det låter väldigt banalt, men det hjälper faktiskt lite att bara ta hand om dig själv.

Hitta något som passar för dig att göra så du blir lugn.
För mig funkar måla (som i att måla väggar, hus), trädgårdsjobb, mocka.
Gärna något repetitivt där man inte behöver tänka.
Cykla, gå, måla i dina målarböcker?

Försök se den här tiden som ett väntrum där du bara får vila i den känsla du är i just nu.
Acceptera ångesten, kämpa inte emot den men låt den inte ta över dig så att du mår dåligt av den.
Ta medicin om du behöver. Ta den i tid.
Om du inte står på medicin mot ångest (oxascand, stesolid) regelbundet, se till att du får det.
Det låter som du behöver det just nu. Det är inget nederlag. Det är bara så det är nu.

Akutpsyk är också en möjlighet igen. Man får ha klippkort där.

Många kramar till dig. heart

 

[bumpo]

Jag har kommit på mig själv med att förminska och bagatellisera vad jag blev utsatt för. Såväl inför mig själv och inför andra har jag sagt att det var kanske inte så farligt egentligen, tänk om jag överdrev. Än har jag inte sagt/tänkt att det nog ändå var mitt fel men jag är så förbannat orolig för att jag ska hamna där. Jag trodde ju aldrig att jag skulle förminska våldet han utsatte mig för, ibland tvivlar jag på om mina minnen är sanna överhuvudtaget. Därför kollade jag på bilderna som togs samma dag jag kom hem... fy faan rent ut sagt vad jag såg ut.

 

[Vallmo]

Jag har kommit på mig själv med att förminska och bagatellisera vad jag blev utsatt för. Såväl inför mig själv och inför andra har jag sagt att det var kanske inte så farligt egentligen, tänk om jag överdrev. Än har jag inte sagt/tänkt att det nog ändå var mitt fel men jag är så förbannat orolig för att jag ska hamna där. Jag trodde ju aldrig att jag skulle förminska våldet han utsatte mig för, ibland tvivlar jag på om mina minnen är sanna överhuvudtaget. Därför kollade jag på bilderna som togs samma dag jag kom hem... fy faan rent ut sagt vad jag såg ut.

Det är vanligt att tänka så.....
Alltså overklighetskänslor, få ihop bitarna tillsammans. Att allt är du och att du verkligen går igenom det här.
Det är som någon slags skyddsmekanism, fast ändå inte.
Svårt att förklara. Men har man varit i en sån relation (vet knappt om det går att kalla relation) så är det vanligt att den som misshandlar programmerar om en så att du känner såhär.
Men det du har gått igenom ÄR på riktigt.
Bilderna är på riktigt.
Tråden här är på riktigt.
Du är på riktigt. Glöm aldrig det.