Du har så rätt. Han tryckte ner det, inte tog bort det. Jag fick inte ha något som var jag kvar. Inte öppet i alla fall. Det var ju att utmana hans totalaitära makt och kontroll. Något som absolut inte var tillåtet på något sätt. Jag slutade till och med tänka och känna. Allt för att skydda mig så långt det bara gick.
Och nu har han inte kontroll över dig längre, då kan du tänka och känna igen och just nu är det du känner rädsla. Det här låter barockt men det är kanske ett bra tecken, även om det känns för jävligt medan det pågår.
 
Och nu har han inte kontroll över dig längre, då kan du tänka och känna igen och just nu är det du känner rädsla. Det här låter barockt men det är kanske ett bra tecken, även om det känns för jävligt medan det pågår.
Jag tror ju någonstans att det är så, att jag behöver harva igenom alla de här känslorna för att komma framåt men just rädslan är så totalt genomvidrig. Den är genomsyrar precis allt jag gör och allt jag känner/upplever. Inte ens ciggen är njutbara. De har ju ändå varit en liten paus från allt. En möjlighet att få lite andrum från vad det nu är som ställer till det. Jag har en liten tanke på att det kan ha att göra med att han egentligen inte lät mig röka men att jag gjorde det ändå. En liten act of rebellion mitt i allt förtryck.
 
Jag tror ju någonstans att det är så, att jag behöver harva igenom alla de här känslorna för att komma framåt men just rädslan är så totalt genomvidrig. Den är genomsyrar precis allt jag gör och allt jag känner/upplever. Inte ens ciggen är njutbara. De har ju ändå varit en liten paus från allt. En möjlighet att få lite andrum från vad det nu är som ställer till det. Jag har en liten tanke på att det kan ha att göra med att han egentligen inte lät mig röka men att jag gjorde det ändå. En liten act of rebellion mitt i allt förtryck.
Det går över. Det är det enda jag kan säga. Men jag förstår att det inte känns så just nu.
 
Det går över. Det är det enda jag kan säga. Men jag förstår att det inte känns så just nu.
Jo, jag vet ju det. Men jag hatar verkligen rädslan. Jag har aldrig någonsin varit otrygg. Inte ens efter våldtäkterna kände jag mig otrygg, eller jag vägrar gym, men inte otrygg generellt sett. Men nu, nu vill jag ha en flyktväg när jag är ute bland folk. Var rätt tufft på tåget hem. Men jag fixade det. Utan att bryta ihop eller stänga av. Jag accepterade att jag kände som jag gjorde men såg också det ologiska i det. Små framsteg.
 
Jo, jag vet ju det. Men jag hatar verkligen rädslan. Jag har aldrig någonsin varit otrygg. Inte ens efter våldtäkterna kände jag mig otrygg, eller jag vägrar gym, men inte otrygg generellt sett. Men nu, nu vill jag ha en flyktväg när jag är ute bland folk. Var rätt tufft på tåget hem. Men jag fixade det. Utan att bryta ihop eller stänga av. Jag accepterade att jag kände som jag gjorde men såg också det ologiska i det. Små framsteg.
Kämpa på vännen
Ett litet steg i taget framåt.
❤❤❤❤
 
Jo, jag vet ju det. Men jag hatar verkligen rädslan. Jag har aldrig någonsin varit otrygg. Inte ens efter våldtäkterna kände jag mig otrygg, eller jag vägrar gym, men inte otrygg generellt sett. Men nu, nu vill jag ha en flyktväg när jag är ute bland folk. Var rätt tufft på tåget hem. Men jag fixade det. Utan att bryta ihop eller stänga av. Jag accepterade att jag kände som jag gjorde men såg också det ologiska i det. Små framsteg.
Grymt att du fixade det! :up:

Det är nog så man kämpar ner rädsla. Man är skiträdd men man klarar av det. Och man är skiträdd nästa gång också men upptäcker att man klarar det då också. Och till slut växer det där till ett självförtroende som vinner över rädslan.

Du är för jäkla bra! :bow:
 
Grymt att du fixade det! :up:

Det är nog så man kämpar ner rädsla. Man är skiträdd men man klarar av det. Och man är skiträdd nästa gång också men upptäcker att man klarar det då också. Och till slut växer det där till ett självförtroende som vinner över rädslan.

Du är för jäkla bra! :bow:
Jag tror att varje sån sak som jag faktiskt kommer över eller tar mig igenom tar mig en liten bit framåt mot en verklighet där han inte kontrollerar min vardag mer. Men det är snorjobbigt att hantera just rädslan. Det andra är så mycket enklare att hantera, de är lättare att logiskt resonera runt.
 
Jag tror att varje sån sak som jag faktiskt kommer över eller tar mig igenom tar mig en liten bit framåt mot en verklighet där han inte kontrollerar min vardag mer. Men det är snorjobbigt att hantera just rädslan. Det andra är så mycket enklare att hantera, de är lättare att logiskt resonera runt.
Ja, logik är inte alltid svaret. Här kanske du ska acceptera rädslan och istället tänka Jag klarade det förra gången, då klarar jag det nu också.
 
Ja, logik är inte alltid svaret. Här kanske du ska acceptera rädslan och istället tänka Jag klarade det förra gången, då klarar jag det nu också.
Nä, det är inte det. Egentligen gillar jag inte logik speciellt mycket normalt sett men just nu i den häe situationen så har logiken hjälpt massor. Oavsett vad jag tycker, tänker eller känner så är det inte logiskt att en person, Kukaset, har rätt och alla andra människor som känner mig har fel angående hur jag är som människa eller vad som är okej i hur en behandlar andra.

Någonstans kan jag faktiskt dels se att jag trots min rädsla fixade att åka det där tåget utan att bryta ihop och dels se styrkan i att jag klarade det. Hallå liksom, jag klarade det. Trots begynnande panik och en stressnivå som var skyhög. Jag fixade det! För jag hade trots allt alternativet att inte göra det...
 
Jag hade faktiskt alternativet att inte klara det. Att vända och gå hem. Att inte sätta mig på tåget. Jag har inte sett det ur det perspektivet innan. Att jag faktiskt gjorde ett aktivt val att gå på tåget. Att utmana rädslan, att ge Kukaset ytterligare ett stort finger och visa honom att han inte har någon makt över mig längre. Jag har kontrollen, jag bestämmer oavsett hur rädd jag än är så är det jag som bestämmer. Jag styr. Jag är faan i mig bäst!
 
Nä, det är inte det. Egentligen gillar jag inte logik speciellt mycket normalt sett men just nu i den häe situationen så har logiken hjälpt massor. Oavsett vad jag tycker, tänker eller känner så är det inte logiskt att en person, Kukaset, har rätt och alla andra människor som känner mig har fel angående hur jag är som människa eller vad som är okej i hur en behandlar andra.

Någonstans kan jag faktiskt dels se att jag trots min rädsla fixade att åka det där tåget utan att bryta ihop och dels se styrkan i att jag klarade det. Hallå liksom, jag klarade det. Trots begynnande panik och en stressnivå som var skyhög. Jag fixade det! För jag hade trots allt alternativet att inte göra det...

Jag hade faktiskt alternativet att inte klara det. Att vända och gå hem. Att inte sätta mig på tåget. Jag har inte sett det ur det perspektivet innan. Att jag faktiskt gjorde ett aktivt val att gå på tåget. Att utmana rädslan, att ge Kukaset ytterligare ett stort finger och visa honom att han inte har någon makt över mig längre. Jag har kontrollen, jag bestämmer oavsett hur rädd jag än är så är det jag som bestämmer. Jag styr. Jag är faan i mig bäst!

Fasen vilka bra svar du får när du resonerar med dig själv! Bäst att vi andra håller käften. :D

:bow::bow::bow:

Edit jag har haft migrän, ser dåligt och fepplar med mobilen. Så jag gjorde först en bajskorv och två panndunkare. Tack gode Gunnar för förhandsgranskningen. :o
 
Fasen vilka bra svar du får när du resonerar med dig själv! Bäst att vi andra håller käften. :D

:bow::bow::bow:

Edit jag har haft migrän, ser dåligt och fepplar med mobilen. Så jag gjorde först en bajskorv och två panndunkare. Tack gode Gunnar för förhandsgranskningen. :o
Ibland är jag riktigt klartänkt och idag är en rätt bra dag. Då är det väldigt mycket enklare att vara klartänkt, stark och snäll mot mig själv.

Angående din edit: usch för migränen men det var rätt roligt att läsa vad du lyckades peta in för smileys först :rofl:
 
Ibland är jag riktigt klartänkt och idag är en rätt bra dag. Då är det väldigt mycket enklare att vara klartänkt, stark och snäll mot mig själv.

Angående din edit: usch för migränen men det var rätt roligt att läsa vad du lyckades peta in för smileys först :rofl:
Ja, det hade ju varit toppen att ge dig tre bajskorvar i det här läget. :laugh:
 
Och där kom ångesten och självhatet. Tårarna rinner ostoppbart, det är svårt att andas, det känns som om hjärtfrekvensen skenar och tankarna skenar och är svartare än svarta.

Jag vet VARFÖR men det gör det inte enklare att hantera. Det är så mycket värre äb jag anade att det skullw bli också.
 
Och där kom ångesten och självhatet. Tårarna rinner ostoppbart, det är svårt att andas, det känns som om hjärtfrekvensen skenar och tankarna skenar och är svartare än svarta.

Jag vet VARFÖR men det gör det inte enklare att hantera. Det är så mycket värre äb jag anade att det skullw bli också.
Vi finns här! Och hjärtfrekvensen skenar nog - men det är ofarligt. Du är i säkerhet, du har en panikångestattack troligen och vi finns här för dig för att ge dig trygghet!
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 167
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 121
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp