Lugn, @bumpo , lugn. Ta djupa andetag, räkna till fem när du andas in. Håll andan en liten stund. Räkna till tio när du andas ut.

14273_259723f8.png
 
Vi finns här! Och hjärtfrekvensen skenar nog - men det är ofarligt. Du är i säkerhet, du har en panikångestattack troligen och vi finns här för dig för att ge dig trygghet!
Jag har faktiskt inte en förhöjd puls, eller i så fall väldigt liten förhöjning, jag vet att det är en panikångestattack och jag vet varför jag får den. Och jag vet att jag har er.
 
Jag har faktiskt inte en förhöjd puls, eller i så fall väldigt liten förhöjning, jag vet att det är en panikångestattack och jag vet varför jag får den. Och jag vet att jag har er.
Tänkte om det faktiskt var så att pulsen höjdes. Men bra att det inte är så :)
 
Och där kom ångesten och självhatet. Tårarna rinner ostoppbart, det är svårt att andas, det känns som om hjärtfrekvensen skenar och tankarna skenar och är svartare än svarta.

Jag vet VARFÖR men det gör det inte enklare att hantera. Det är så mycket värre äb jag anade att det skullw bli också.
Hej vännen! :love:
Du har det jobbigt igen! :heart
Du vet att det kommer, det känns som tiden stannar och som om det alltid ska vara så.
Du vet också att det går över och att det känns lättare efter ett tag.

Släpp kontrollen, låt ångesten komma och vara där.
Välkomna den fast du hatar den. När du tillåter den att komma så kommer du också kunna släppa den. Lite lättare i alla fall. :heart Jag vet att det låter helsjukt, men det kan faktiskt vara så.

Jag har lärt mig det här genom en terapiform som heter MBT mentaliseringsbaserad terapi. Googla lite på det när du känner att du orkar.
 
Jo, jag vet ju det. Men jag hatar verkligen rädslan. Jag har aldrig någonsin varit otrygg. Inte ens efter våldtäkterna kände jag mig otrygg, eller jag vägrar gym, men inte otrygg generellt sett. Men nu, nu vill jag ha en flyktväg när jag är ute bland folk. Var rätt tufft på tåget hem. Men jag fixade det. Utan att bryta ihop eller stänga av. Jag accepterade att jag kände som jag gjorde men såg också det ologiska i det. Små framsteg.
:heart
 
Just nu är jag så djupt nere att jag inte ens har har ångest. Allt är bara totalt kolsvart, djupfryst och avstängt. Känner ingenting, bryr mig inte om något, vill inte något och gör bara det jag absolut måste.

Jag är likgiltig på ett sätt jag definitivt inte känner igen. Reagerade knappt på att det åskade förut och jag är normalt sett snudd på paniskt rädd för åska. Jag är orolig för hur likgiltigheten kommer att ta sig uttryck om den fortsätter. Jag har inte 'råd' att bli wreckless för det kommer sluta med att jag skadar mig själv och jag vill inte göra det av så många anledningar.
 
Just nu är jag så djupt nere att jag inte ens har har ångest. Allt är bara totalt kolsvart, djupfryst och avstängt. Känner ingenting, bryr mig inte om något, vill inte något och gör bara det jag absolut måste.

Jag är likgiltig på ett sätt jag definitivt inte känner igen. Reagerade knappt på att det åskade förut och jag är normalt sett snudd på paniskt rädd för åska. Jag är orolig för hur likgiltigheten kommer att ta sig uttryck om den fortsätter. Jag har inte 'råd' att bli wreckless för det kommer sluta med att jag skadar mig själv och jag vill inte göra det av så många anledningar.
biteme_bigarmhug.gif
 
@bumpo Du är inte likgiltig eftersom att du reagerar på att du tycker du är likgiltig trots allt.
Du är även så otroligt feomenalt och enormt bra som lyfter dina tankar och känslor och ber om stöd.
*stor kram om du vill ha*
Men det behöver ju inte vara sant. Bara för att jag ser en skillnad i hur jag ser på saker eller är så innebär det ju det inte att jag inte är just det jag ser att förändringen antyder. Det dom möjligen skulle vara motsägelsefullt är väl att jag är rädd för vad konsekvenserna kan bli.
Och tack för fina ord och kramen.
 
@bumpo massa kramar till dig. Ring om du inte har gjort det än eller ta hjälp av någon. Du är duktig, bra och värd allt gott i livet. Sträck på dig och se styrkan i dig själv Vi är många som ser dig och vill att du ska må bra för det är du värd:heart:heart:heart
 
Hur svårt ska det egentligen behöva vara att få sjukskrivningen förlängd? Öppenpsyk vill inte göra det för jag har inte träffat en läkare där än, vc vill helst att någon inom psykiatrin gör det och på psyk hänvisar de till öppenpsyk eller vc. Jag orkar inte. Orkar inte jaga runt för ett jävla läkarintyg. Orkar inte jobba eller söka jobb. Orkar inte. Fixar det inte heller. Är helt slutkörd mentalt vilket gör att jag blir frustrerad för att jag inte orkar göra nått. Vilket gör att jag får mer och mer ångest. Börjar känna mig mer och mer isolerad av min oföretagsamhet. Jag står inte ut!
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 944
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 126
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Ännu en kvinna
  • Motionscykel?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avlivning älskade katt
  • Katt i påse
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp