Sv: Hjälp vad jag är depprimerad
Nu har ju flera redan sagt det, men jag instämmer i kören:
Det är helt normalt att få kalla fötter!!!
Jag kände likadant emellanåt, undrade vad f*n jag hade gjort....
Kände som du, att mitt liv var förstört och att inget nånsin skulle bli sig likt, förhållandet skulle krascha, jag skulle aldrig få tid för hästarna, osv.
Men jag tror det är något man (eller de flesta) måste gå igenom, och med en så stor grej som det ändå är att få barn, så är det ju inte konstigt.
Det är helt enkelt ett sätt att bearbeta, och oftast går det över när man väl fått barnet.
Jag lovar, du kommer känna så mycket som du aldrig trodde var möjligt! Man får verkligen helt andra prioriteringar, det är inte bara som "dom säger".
Nu har jag bara varit mamma drygt 3 månader, och visst, livet är inte sig likt, men jag skulle inte vilja byta ut det eller gå tillbaka 1 år. Allt fixar sig, man anpassar sig. Den stora skillnaden med barn vs. inte barn, tycker jag är PLANERING. Det är svårt att vara spontan nu, saker måste planeras in och förberedas. Men man vänjer sig, och efter ett tag kommer man inte ihåg nåt annat...
Kram/
Jossan