Det gör ont i mig när folk blir så hemmablinda att de tycker att detta är en sund hundSamma hund i profil:
Är det där alltså en förbättrad, sund mops? Ansiktet också, eller bara kroppen?
(Edit: om det nu var kroppen som avsågs, kom på sen att andningen var särskilt omnämnd.)
Hur har den bra flås och andning? Jämfört med vad?
Jag förstod nästan att ingen skulle tycka att mopsen var ett bra alternativ. Men låt mig övertyga er lite till.. Min mops hänger med på det mesta jag sysselsätter mig med. Och jo, hon är en atlet. Som med vilken annan hundras som helst så blir hunden vad man uppfostrar och gör den till. Sedan får man ju såklart ta hänsyn till hundens dagliga form. En varm sommardag är varken jag, hästarna eller hunden intresserade av någon sorts aktivitet mer än att hänga vid en större mängd vatten. Mopsen kan ses som en "osund" ras, men den har blivit mycket bättre med åren. Längre ryggar, längre ben, hals och större näsor och framför allt bredare näsborrar.
Nu ska jag lägga ner mitt tjat på er, men om det är någon som undrar så heter mopsen på bilden Queen Lawless Isidor, en riktigt sportig kille med bra flås och andning!
Untitled by heffalklumpens, on Flickr
Untitled by heffalklumpens, on FlickrDet gör ont i mig när folk blir så hemmablinda att de tycker att detta är en sund hund
Jag förstod nästan att ingen skulle tycka att mopsen var ett bra alternativ. Men låt mig övertyga er lite till.. Min mops hänger med på det mesta jag sysselsätter mig med. Och jo, hon är en atlet. Som med vilken annan hundras som helst så blir hunden vad man uppfostrar och gör den till. Sedan får man ju såklart ta hänsyn till hundens dagliga form. En varm sommardag är varken jag, hästarna eller hunden intresserade av någon sorts aktivitet mer än att hänga vid en större mängd vatten. Mopsen kan ses som en "osund" ras, men den har blivit mycket bättre med åren. Längre ryggar, längre ben, hals och större näsor och framför allt bredare näsborrar.
Nu ska jag lägga ner mitt tjat på er, men om det är någon som undrar så heter mopsen på bilden Queen Lawless Isidor, en riktigt sportig kille med bra flås och andning!
, wtf om man vill komma i ordning med problemet är det väl dess hundar som ska permieras!!!) 
), och han gillar sommarvärmen - utom när det var som varmast i somras, det var tungt för oss båda två.Men på valpkursen hade vi en liten fransk bulldogg valp som hade ca 2-3cm nos och den andades fint (iaf tyst) vilket var trevligt men det var det ju enligt ägaren inte värt att ställa ut eftersom den hade för lång näsa (såhär såg jag ut
) lång nos, och tråkigt att det inte premieras (), men man bör också komma ihåg att ofta blir andningen mycket värre först när hundarna är vuxna. Förhoppningsvis slipper den valpen det dock. Jämför med individen på den här bilden. Den här hunden blir aldrig trött, aldrig för varm och klarar sig länge utan vatten. Han fryser inte på vintern heller för den delen. Det behöver han inte tränas för, utan hans fysik gör att hans värmeregleringssystem fungerar och hans rörelser kostar nästan ingen energi.
.
Jag kan erkänna att jag alltid sett papillon som en pensionärshund
Ska förtydliga: jag gör det inte längre
Om det inte är så att ni känner att Pappisar är för små av annat skäl än att de inte borde orka det liv ni lever skulle inte jag utesluta dem.
Jag har Papillon sen 25 år tillbaks. Jag fick min första häst för 20 år sedan. Och mina hundar har alltid varit med i stallet. De har också varit med på ridturer a la några h i skogen med slut häst och då man kommit till stallet hittat en boll och hoppfullt hintat om att vi kanske kunde leka lite också..
De brukade också springa milen med mig ett par ggr/v i terräng.
Vi har testat lite agillity och lekt med lydnad.
Mina hundar är tysta. Det är ju en intelligent och förig ras. Så vill man ha tysta Pappisar får man det rätt fort. Jag flyttade från hus till lyhörd lägenhet och var lite orolig att de skulle skälla. Det gjorde de inte efter att jag bett dem upphöra med det.
Ganska många ser pappisar som små bjäbbhundar som ligger i sin pensionärs knä och äter kakor. De finns en hel del såna - absolut!
Men det finns också nån räddningshund som är pappis. En av mina har lämnat nån som tävlade elit lydnad.
Och mina brukar charma de mest inbitna brukshundsfolket som efter ett tag säger att "efter den här schäfern/whatever skulle jag fasen kunna tänka mig en pappis.. Det trodde jag aldrig!".
Ska man ha Papillon kollar man dock upp vilka uppfödare som fokuserar på utställning och vilka som fokuserar på det mentala också. De som sålt mycket agility-hundar tex brukar ofta ha dels vettigare tänk i aveln. Men också socialicera valparna och behandla de vuxna hundarna bättre.
Mina första pappisar kom från en kennel där de levde i burar. Jag visste inte något innan. Men fick en 3-årig hund som aldrig varit på promenad. Och en som var strax över året som aldrig varit i möblerat rum eller haft koppel(gick inte att ställa iom bruten svans).
I nästa val av kennel gjorde jag bättre efterforskningar och fick istället 2 hundar från en jättebra uppfödare som fokuserar på mentalitet och socialicering. Hon säljer mycket hundar till aktiva människor, bla agility.
I övrigt är pappisar hyfsat sociala, glada, små skitar som är med på allt. Men blir inte stressade av att ha vilodagar.
Det är en väldigt simpel ras iom förigheten.
De är också generellt sett friska.
Man måste kolla föräldrar reggade i SKK för en ögonsjukdom och patella innan man får avla på dem. Så kolla att de har såna papper som är aktuella(ögonlysningen gäller ett år).
De finns i lite olika storlekar. Mina nuvarande är ganska små. De väger mellan 3,5-4 kg. De orkar trots det hänga med på ridturer.
Mina förra vägde väl ngt halvkg till. De hängde med de också.
De blev 16 resp 18 år och var friska och pigga livet ut.
Nuvarande är 13-åriga tanter som är pigga och glada de med.
Jag har fått fler tips om pappisar nu och har läst på litegrann och jag måste erkänna att jag blivit positivt överraskad! Har, som du skrev, nog sett dem lite som "penisonärs-knähundar" för att det är sådana jag har känt, men bilden har förändrats, så det blir att läsa på ännu mer och att höra med sambon, det är mest han som är orolig över storlek, men det finns ju fördelar med små hundar också, även om jag själv också tänkt mig någon lite större
Bordern var min första egna hund och vi hade en äldre (och mycket vresig) han katt. Det var inga problem och krävde ingen träning för oss. Bara man var lugn och såg till att katten alltid hade ett ställe där han kunde vara ifred
Tänk vad du kommer att hamna i dilemma, @Omega - Hur skall du kunna välja ras???
PS. För oss andra som bara sitter och fönstershoppar och dagdrömmer, är det bara kul att kolla in raserna som föreslagits, men för dig... Det skall bli spännande att se vad det blir när det är dags. Hur långt i framtiden planerar du?
Är dock jätteglad att jag skapade tråden, har fått så himla mycket bra info! ) Har sett att det finns mååånga, svårt att veta vilka som är "bättre".
