- Hundhälsa
- Trådstartare LindaBirJo
- Startdatum
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
kl
Min systers hund fick cancer förra sommaren. Han var glad och pigg och helt sig själv, men syster upptäckte att hans buk var svullen så hon åkte in till veterinärstationen. Dom tog prover som visade att buken var vätskefylld och blodproverna visade bara att det var dåligt, mer kunde dom inte utläsa där. Så dagen efter fick vi åka in till blå stjärnan för ytterligare prover och ultraljud. Hunden var fortfarande sitt glada pigga jag, vi kom in till blå stjärnan. Dom tog prover och gjorde ultraljud, det tog inte lång stund innan veterinären kom in och sa att tumören sitter på levern och buken är blodfylld.
Så vi ställdes in för ett snabbt beslut operation eller avlivning, och vi fick ingen lång tid på oss. För sprack tumören så skulle han förblöda. Vi fick inte ens åka iväg eller gå ut en sväng och fundera. Han var då 7 år, och en operation hade kanske gett honom max 6-7 månader till att leva. För oss fanns det egentligen inget alternativ, för hans skull så lät vi honom somna in där och då. Operation och återhämtning mitt i sommaren för några månader till i livet kändes inte rättvist emot honom.
Det var fruktansvärt och jag grinar nu när jag skriver om det, trots att det gått ett år om ett par månader. Men när vi skaffar djur så tar vi på oss ett enormt stort ansvar gentemot djuren. Vi måste tänka på deras bästa och inte oss själva. Hur jävligt det än är, hade vi tänkt på oss själva hade vi behållt systers hund och gjort allt för att få några månader till med honom.. men så självisk kan man inte vara..
Han har det nu bra på dom gröna ängarna.. Fina fina underbara Limbo
kl
Min systers hund fick cancer förra sommaren. Han var glad och pigg och helt sig själv, men syster upptäckte att hans buk var svullen så hon åkte in till veterinärstationen. Dom tog prover som visade att buken var vätskefylld och blodproverna visade bara att det var dåligt, mer kunde dom inte utläsa där. Så dagen efter fick vi åka in till blå stjärnan för ytterligare prover och ultraljud. Hunden var fortfarande sitt glada pigga jag, vi kom in till blå stjärnan. Dom tog prover och gjorde ultraljud, det tog inte lång stund innan veterinären kom in och sa att tumören sitter på levern och buken är blodfylld.
Så vi ställdes in för ett snabbt beslut operation eller avlivning, och vi fick ingen lång tid på oss. För sprack tumören så skulle han förblöda. Vi fick inte ens åka iväg eller gå ut en sväng och fundera. Han var då 7 år, och en operation hade kanske gett honom max 6-7 månader till att leva. För oss fanns det egentligen inget alternativ, för hans skull så lät vi honom somna in där och då. Operation och återhämtning mitt i sommaren för några månader till i livet kändes inte rättvist emot honom.
Det var fruktansvärt och jag grinar nu när jag skriver om det, trots att det gått ett år om ett par månader. Men när vi skaffar djur så tar vi på oss ett enormt stort ansvar gentemot djuren. Vi måste tänka på deras bästa och inte oss själva. Hur jävligt det än är, hade vi tänkt på oss själva hade vi behållt systers hund och gjort allt för att få några månader till med honom.. men så självisk kan man inte vara..
Han har det nu bra på dom gröna ängarna.. Fina fina underbara Limbo
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Jag har ingen aning om tumören är godartad eller inte, men att den spruckigt säger mig att ägaren inte behandlat hunden som denne skulle.
Mig veterligen så kallas all tumörväxt som cancer, en del är godartade o växer bara in situ, o en del är elakartade o metstaserar.
Läs dina egna inlägg. Du förespråkar tydligen att man skall hålla liv i hundar som inte utryckligem ber om att slippa lidande, var är ditt ansvar som djurägare?
Jag har ingen aning om tumören är godartad eller inte, men att den spruckigt säger mig att ägaren inte behandlat hunden som denne skulle.
Mig veterligen så kallas all tumörväxt som cancer, en del är godartade o växer bara in situ, o en del är elakartade o metstaserar.
Läs dina egna inlägg. Du förespråkar tydligen att man skall hålla liv i hundar som inte utryckligem ber om att slippa lidande, var är ditt ansvar som djurägare?
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Men det finns ju undantag också. Min hund var över 7 när hon fick en snabbväxande knöl i juvret. Första veterinären sa att det var mastit och ordinerade antibiotika. Några dagar senare var området varmt och rött, och jag kunde mjölka ur svart vätska ur spenen. Det blev akut operation hos en annan vet och det visade sig vara en godartad cysta. Så är hunden helt frisk och inte allt för gammal tycker jag att man kan prova att operera. Hade jag tagit bort henne på studs hade jag ju missat andra halvan av hennes liv (hon är 15 nu).
I TS fall verkar dock prognosen vara bra mycket sämre. Särskilt som att hunden har andra problem, särskilt som Tant Esther skriver att såret aldrig kommer läka. Det blir ju inget bra liv att vakna upp till, om hunden nu ens överlever operationen.
Men det finns ju undantag också. Min hund var över 7 när hon fick en snabbväxande knöl i juvret. Första veterinären sa att det var mastit och ordinerade antibiotika. Några dagar senare var området varmt och rött, och jag kunde mjölka ur svart vätska ur spenen. Det blev akut operation hos en annan vet och det visade sig vara en godartad cysta. Så är hunden helt frisk och inte allt för gammal tycker jag att man kan prova att operera. Hade jag tagit bort henne på studs hade jag ju missat andra halvan av hennes liv (hon är 15 nu).
I TS fall verkar dock prognosen vara bra mycket sämre. Särskilt som att hunden har andra problem, särskilt som Tant Esther skriver att såret aldrig kommer läka. Det blir ju inget bra liv att vakna upp till, om hunden nu ens överlever operationen.
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Ja, du har ju givetvis rätt och jag är inte en av de som skriker "avliva" till TS utan hon kan givetvis operera hunden istället MEN jag upplever det som att TS inte vill operera eftersom hunden är oförsäkrad och det då är en kostsam historia, därför väntar hon. Min egna slutsats är att veterinären ifråga presenterat alternativt operation till TS men att denna avböjt p.g.a kostnaden och därför finns det ju inga alternativ kvar till avlivning. Men istället tar TS hem hunden och låter den ida av sin brustna cancertumör - och DET är upprörande.
Ja, du har ju givetvis rätt och jag är inte en av de som skriker "avliva" till TS utan hon kan givetvis operera hunden istället MEN jag upplever det som att TS inte vill operera eftersom hunden är oförsäkrad och det då är en kostsam historia, därför väntar hon. Min egna slutsats är att veterinären ifråga presenterat alternativt operation till TS men att denna avböjt p.g.a kostnaden och därför finns det ju inga alternativ kvar till avlivning. Men istället tar TS hem hunden och låter den ida av sin brustna cancertumör - och DET är upprörande.
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Var snäll mot hunden och avliva den!
Det handlar inte om dig - det handlar om hunden. För att vara en sann djurvän måste man ibland ta beslutet att låta djuret slippa lida. Har veterinären sagt att hunden bör avlivas så bör den avlivas.
Var snäll mot hunden och avliva den!
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Lite OT. Vet inte hur det är på hundar, men på människor är det iaf inte cancer om det inte är en elakartad tumör. En godartad tumör är en tumör, en elakartad tumör är cancer.
Lite OT. Vet inte hur det är på hundar, men på människor är det iaf inte cancer om det inte är en elakartad tumör. En godartad tumör är en tumör, en elakartad tumör är cancer.
L
LindaBirJo
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Nu har jag inte läst allt vad ni har skrivit sen sist men jag ska läsa snart.
Jag kaanske ska berätta lite kort om mig själv. Jag har nyligen fått diagnoserna social fobi och fobisk personlighetsstörning. (Har länge haft dom men nyss fått veta) Har förmodligen även dystymi blandat med riktig deprission. Jag har inte haft nåt riktigt jobb. Men jag har arbetstränat och gått kurser. Går en kurs just nu. Jag har inge vänner. Jag har ju syskon och föräldrar och personer på psyket. men oftast är jag bara ensam med mina hundar. Jag har oftast ingen att prata med. Ingen att fråga saker om. Jag har typ ingen förutom mina hundar. Dom är min värld. Jag är bara med dom helatiden. Dom är mina barn, mina vänner, miitt allt. Ljus i mörkret. Utan dom skulle jag inte leva.
Jag har varit riktigt deprimerad sen jag var hos vetrinären. Allt ser verkligen verkligen svart ut. Känns som en lång begravning. Tänker på lik och död. Har svårt att äta. svårt att sova. Svårt att koncentrera mig på något. Gråter helatiden nästan. Känner mig typ sjuk. har ont i huvet och har ryck och rysningar helatin nästan. Känner mig gråtfärdig helatin.
Jag ringde till vetrinären idag. Vågade nästan inte men jag gjorde det för det är Fredag och sen helg. jag är orolig ifall Bella ska börja må dålig under helgen. jag tänkte först att jag kan ju ringa och beställa en tid för avlivning för säkerihetsskull ifall hon började må dåligt, och ifall hon verka må bra då så kan jag avboka.
Men jag funderade också om det där med operation. Ville prata med vetrinärerna lite. Fråga lite. Först prata jag med en annan vetrinär som sa att jag kunde vänta åtminstone till efter helgen att bestämma tid för avlivning för att förbereda mig, att DET behöver jag inte ha för brottom med.
Sen fick jag prata med den vetrinären som undersökte Bella. Hon sa att om jag väljer att operera så måste jag göra det medan hon mår bra och då är det bra om jag gör det så fort som möjligt. Och att jag måste förbereda mig på att hon kanske dör under operationen. Och ifall hon överlever och det visar sig att cancern är mycket elakartad så kanske tex såret inte operationssåret läker.
Jag bokade tid för operation. Jag måste säga operation eller avlivnig. Operation måste man ha en längre tid, därför sa jag operation för säkerihets skull. Jag vill nog operera. tror att jag kommer ångra mig ifall jag inte försöker med det. Jag vill känna att jag försökte allt vad jag kan istället för att bara ge upp o ta bort hon. Men det beror på. Tex beror det på hur hon mår på tisdan. Om hon har börjat må dåligt på Tisdan så måste jag nog istället ta bort hon då. (Men jag är jätte nervös. om hon mår bra så vet jag inte ändå om jag på tisdan kommer våga.) Men nu har jag iallafall en tid.
Nu har jag inte läst allt vad ni har skrivit sen sist men jag ska läsa snart.
Jag kaanske ska berätta lite kort om mig själv. Jag har nyligen fått diagnoserna social fobi och fobisk personlighetsstörning. (Har länge haft dom men nyss fått veta) Har förmodligen även dystymi blandat med riktig deprission. Jag har inte haft nåt riktigt jobb. Men jag har arbetstränat och gått kurser. Går en kurs just nu. Jag har inge vänner. Jag har ju syskon och föräldrar och personer på psyket. men oftast är jag bara ensam med mina hundar. Jag har oftast ingen att prata med. Ingen att fråga saker om. Jag har typ ingen förutom mina hundar. Dom är min värld. Jag är bara med dom helatiden. Dom är mina barn, mina vänner, miitt allt. Ljus i mörkret. Utan dom skulle jag inte leva.
Jag har varit riktigt deprimerad sen jag var hos vetrinären. Allt ser verkligen verkligen svart ut. Känns som en lång begravning. Tänker på lik och död. Har svårt att äta. svårt att sova. Svårt att koncentrera mig på något. Gråter helatiden nästan. Känner mig typ sjuk. har ont i huvet och har ryck och rysningar helatin nästan. Känner mig gråtfärdig helatin.
Jag ringde till vetrinären idag. Vågade nästan inte men jag gjorde det för det är Fredag och sen helg. jag är orolig ifall Bella ska börja må dålig under helgen. jag tänkte först att jag kan ju ringa och beställa en tid för avlivning för säkerihetsskull ifall hon började må dåligt, och ifall hon verka må bra då så kan jag avboka.
Men jag funderade också om det där med operation. Ville prata med vetrinärerna lite. Fråga lite. Först prata jag med en annan vetrinär som sa att jag kunde vänta åtminstone till efter helgen att bestämma tid för avlivning för att förbereda mig, att DET behöver jag inte ha för brottom med.
Sen fick jag prata med den vetrinären som undersökte Bella. Hon sa att om jag väljer att operera så måste jag göra det medan hon mår bra och då är det bra om jag gör det så fort som möjligt. Och att jag måste förbereda mig på att hon kanske dör under operationen. Och ifall hon överlever och det visar sig att cancern är mycket elakartad så kanske tex såret inte operationssåret läker.
Jag bokade tid för operation. Jag måste säga operation eller avlivnig. Operation måste man ha en längre tid, därför sa jag operation för säkerihets skull. Jag vill nog operera. tror att jag kommer ångra mig ifall jag inte försöker med det. Jag vill känna att jag försökte allt vad jag kan istället för att bara ge upp o ta bort hon. Men det beror på. Tex beror det på hur hon mår på tisdan. Om hon har börjat må dåligt på Tisdan så måste jag nog istället ta bort hon då. (Men jag är jätte nervös. om hon mår bra så vet jag inte ändå om jag på tisdan kommer våga.) Men nu har jag iallafall en tid.
L
LindaBirJo
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
"Om hennes hund fick knöl så skulle hon ta bort hunden direkt. För hon gillar inte knölar"... SÅ sa vetrinären. men hon vet inte säkert vilken sorts cancer min hund har. Det kan dom först veta då dom har opererat henne och skickat iväg knölen på prov. Men hon misstänkte att knölen var elakartad. Men var inte helt säker. Typ nåt sånt sa hon tror jag.
"Om hennes hund fick knöl så skulle hon ta bort hunden direkt. För hon gillar inte knölar"... SÅ sa vetrinären. men hon vet inte säkert vilken sorts cancer min hund har. Det kan dom först veta då dom har opererat henne och skickat iväg knölen på prov. Men hon misstänkte att knölen var elakartad. Men var inte helt säker. Typ nåt sånt sa hon tror jag.
L
LindaBirJo
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Föresten kommer operationen kosta 10 000 :- Fick jag reda på. Hon kollade lite mer nogrant nu när hon prata med mig i telefon.
Föresten kommer operationen kosta 10 000 :- Fick jag reda på. Hon kollade lite mer nogrant nu när hon prata med mig i telefon.
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
jättebra att du har kommit till ett beslut, jag hoppas verkligen att allt går bra för din hund och dig!
men (och detta är inte enbart riktat till dig, har sett flera "ursäkter" på andra forum på sistone): oavsett hur man mår (fysiskt eller psykiskt) så är det ALDRIG en ursäkt att inte tänka och agera utifrån det bästa för hunden man skaffat och därmed tagit ansvar för. spelar ingen roll om man så ligger på sin dödsbädd, hunden ska ju inte behöva lida för det.
sådär, nu har jag avreagerat mig. jag hoppas som sagt att du och din hund får njuta av den tid som är kvar, oavsett om den är kort eller lång. lycka till!
jättebra att du har kommit till ett beslut, jag hoppas verkligen att allt går bra för din hund och dig!
men (och detta är inte enbart riktat till dig, har sett flera "ursäkter" på andra forum på sistone): oavsett hur man mår (fysiskt eller psykiskt) så är det ALDRIG en ursäkt att inte tänka och agera utifrån det bästa för hunden man skaffat och därmed tagit ansvar för. spelar ingen roll om man så ligger på sin dödsbädd, hunden ska ju inte behöva lida för det.
sådär, nu har jag avreagerat mig. jag hoppas som sagt att du och din hund får njuta av den tid som är kvar, oavsett om den är kort eller lång. lycka till!
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Många äldre hundar får cancer i någon form, det är mycket, mycket vanligt. Det är ofta just cancer som avslutar en gammal hunds liv. Tänk på det, det är alltså ingenting onormalt eller konstigt, våra älskade hundar lever inte lika länge som vi och det måste vi acceptera, hur ont det än gör i oss.
Bestäm dig för att nu ska DU vara den starka, den som din hund litar på och KAN lita på. Om en klok veterinär tror att operation är en lösning, så din hund kan leva något år till, och om du har pengarna, så låt din hund opereras. Ibland dör gamla hundar i sömnen på operationsbordet. Ibland bestämmer en klok veterinär att det är vänligast att inte väcka hunden igen, att tumörerna var för stora, för svåra. Då måste du ha styrkan att låta din älskade vän slippa vakna, få fortsätta sin sömn ända till Regnbågsbron.
Jag förstår att detta är obeskrivligt svårt, men vi måste återgälda våra hundars trofasthet och kärlek, med att se till att de slipper lida. Det är en överenskommelse som vi gör, när vi tar en hund till vårt hjärta.
Du har fler hundar, om jag förstår rätt? Glöm inte bort dem, de är också dina trogna vänner. Men den gamla hunden har gjort sitt, den har rätt att få gå vidare. Unna den detta, när tiden är inne! Kanske redan nu, våga lita på dina veterinärer! Be om flera åsikter och råd, så kan du känna dig säker. Sen kan du släppa taget. Det gör ont och tårarna kommer att rinna länge. Men din älskade hund tackar dig!
Många äldre hundar får cancer i någon form, det är mycket, mycket vanligt. Det är ofta just cancer som avslutar en gammal hunds liv. Tänk på det, det är alltså ingenting onormalt eller konstigt, våra älskade hundar lever inte lika länge som vi och det måste vi acceptera, hur ont det än gör i oss.
Bestäm dig för att nu ska DU vara den starka, den som din hund litar på och KAN lita på. Om en klok veterinär tror att operation är en lösning, så din hund kan leva något år till, och om du har pengarna, så låt din hund opereras. Ibland dör gamla hundar i sömnen på operationsbordet. Ibland bestämmer en klok veterinär att det är vänligast att inte väcka hunden igen, att tumörerna var för stora, för svåra. Då måste du ha styrkan att låta din älskade vän slippa vakna, få fortsätta sin sömn ända till Regnbågsbron.
Jag förstår att detta är obeskrivligt svårt, men vi måste återgälda våra hundars trofasthet och kärlek, med att se till att de slipper lida. Det är en överenskommelse som vi gör, när vi tar en hund till vårt hjärta.
Du har fler hundar, om jag förstår rätt? Glöm inte bort dem, de är också dina trogna vänner. Men den gamla hunden har gjort sitt, den har rätt att få gå vidare. Unna den detta, när tiden är inne! Kanske redan nu, våga lita på dina veterinärer! Be om flera åsikter och råd, så kan du känna dig säker. Sen kan du släppa taget. Det gör ont och tårarna kommer att rinna länge. Men din älskade hund tackar dig!
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Ja, den senaste veckan har jag hört att jag är både dum, lat, okunnig och djurplågare.......och nu är jag ansvarslös också 
Jag har troligtvis haft hand om flera 100 tals mer djur än dig skulle jag tro och aldrig är det nån som kallat mig ansvarslös.....men du som inte ens känner mig trycker till mig varenda gång jag skriver ett inlägg...skaffa dig ett liv
VART har jag skrivit att man ska hålla liv i lidande djur....?? Enl TS så lider inte hunden...det var det jag läste.
Ja, den senaste veckan har jag hört att jag är både dum, lat, okunnig och djurplågare....
...och nu är jag ansvarslös också Jag har troligtvis haft hand om flera 100 tals mer djur än dig skulle jag tro och aldrig är det nån som kallat mig ansvarslös.....men du som inte ens känner mig trycker till mig varenda gång jag skriver ett inlägg...skaffa dig ett liv
VART har jag skrivit att man ska hålla liv i lidande djur....?? Enl TS så lider inte hunden...det var det jag läste.
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Jag tycker synd om dig (och alla andra djurägare som ställs inför ett svårt beslut) och förstår att dina diagnoser gör saken än värre. Du måste ändå tänka på hunden i första hand, att du själv mår dåligt är ingen ursäkt för att din hund ska behöva lida och jag tror faktiskt inte att det på sikt kommer att få dig att må bättre heller.
Är det en enda tumör och det inte har skett någon spridning till inre organ kan prognosen (framtidsutsikterna) vara bra trots att det sannolikt rör sig om en elakartad tumör. (Godartade juvertumörer brukar inte spricka såvida de inte är mycket stora). Att hunden har ett blåsljud ökar förstås risken vid narkosen, men om hon inte har några symptom på dåligt hjärta i dagsläget behöver det inte vara något problem. Om hon är pigg och frisk bortsett från knölen i juvret behöver du inte oroa dig för att hon ska bli dålig över helgen. Problemet med brustna juvertumörer är just såret och infektionen i såret, inte att hunden plötsligt blir sjuk.
När jag skrev att såret inte läker menade jag såret=den brustna tumören, inte såret efter en eventuell operation. Opererar man bort tumören i sin helhet har operationssåret alla förutsättningar att läka.
Jag tycker synd om dig (och alla andra djurägare som ställs inför ett svårt beslut) och förstår att dina diagnoser gör saken än värre. Du måste ändå tänka på hunden i första hand, att du själv mår dåligt är ingen ursäkt för att din hund ska behöva lida och jag tror faktiskt inte att det på sikt kommer att få dig att må bättre heller.
Är det en enda tumör och det inte har skett någon spridning till inre organ kan prognosen (framtidsutsikterna) vara bra trots att det sannolikt rör sig om en elakartad tumör. (Godartade juvertumörer brukar inte spricka såvida de inte är mycket stora). Att hunden har ett blåsljud ökar förstås risken vid narkosen, men om hon inte har några symptom på dåligt hjärta i dagsläget behöver det inte vara något problem. Om hon är pigg och frisk bortsett från knölen i juvret behöver du inte oroa dig för att hon ska bli dålig över helgen. Problemet med brustna juvertumörer är just såret och infektionen i såret, inte att hunden plötsligt blir sjuk.
När jag skrev att såret inte läker menade jag såret=den brustna tumören, inte såret efter en eventuell operation. Opererar man bort tumören i sin helhet har operationssåret alla förutsättningar att läka.
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Bra att du tagit ett beslut!
Jag vågar faktiskt påstå att jag vet i vilken sits du sitter i. Jag har liknande diagnoser, skillnaden är kanske att jag har haft dem längre och hunnit "vänja mig" även om det kanske inte gör livet lättare.
Men - man får faktiskt aldrig låta sitt eget mående gå före hundens, hur dåligt man än mår så MÅSTE hundens bästa komma i första hand även om det bokstavligt talat känns som om det handlar om liv eller död för en själv.
Jag menar absolut inte att låta hård eller elak, jag tog bort två hundar för snart tre år sedan och det var verkligen hemskt - men jag överlevde.
Med facit i hand så var faktiskt tiden före avlivningarna värre än efter, då slapp jag grunna på mer om jag gjort rätt, om hundarna led, hur jag skulle klara mig utan dem.
Och egentligen mår man inte ett dugg bättre när man innerst inne vet att hunden har ont eller rent av lider.
Önskar dig styrka i den tid som kommer, oavsett hur du gör. *Kramar om.*
Bra att du tagit ett beslut!
Jag vågar faktiskt påstå att jag vet i vilken sits du sitter i. Jag har liknande diagnoser, skillnaden är kanske att jag har haft dem längre och hunnit "vänja mig" även om det kanske inte gör livet lättare.
Men - man får faktiskt aldrig låta sitt eget mående gå före hundens, hur dåligt man än mår så MÅSTE hundens bästa komma i första hand även om det bokstavligt talat känns som om det handlar om liv eller död för en själv.
Jag menar absolut inte att låta hård eller elak, jag tog bort två hundar för snart tre år sedan och det var verkligen hemskt - men jag överlevde.
Med facit i hand så var faktiskt tiden före avlivningarna värre än efter, då slapp jag grunna på mer om jag gjort rätt, om hundarna led, hur jag skulle klara mig utan dem.
Och egentligen mår man inte ett dugg bättre när man innerst inne vet att hunden har ont eller rent av lider.
Önskar dig styrka i den tid som kommer, oavsett hur du gör. *Kramar om.*
L
LindaBirJo
Sv: HJÄLP! Hund har cancer...
Nu har jag suttit o skrivt ett långt brev med hur mina tankar går....
Jag har så jäkla svårt o bestämma mig. Det går fram o tillbaks helatin mellan att skynda mig att operera eller att vänta ett tag o avliva. Om jag väntar längre och typ ser att nu börjar hon må dåligt och DÅ skynda sig o avliva hon, då kommer jag helatin o gå runt o va orolig och tänka ska hon bli sjuk snart. SKa hon bli sjuk i helgen. Isåfall kommer jag typ ringa o boka tider helatin som jag avbokar tills hon en dag inte verkar lika glad längre och jag då tar bort hon. För jag vill inte ta bort hon för tidigt i onödan (och jag vet hur länge hon kommer o må bra). Känns inge bra då. Men om jag bara väntar så kommer jag typ ha svårt o tänka på annat. Kommer bara gå o tänka på det här helatin. Kommer hon o må dåligt snart eller senare? Kommer inte kunna koncentrera mig på nåt annat. Och det är så taskigt att hon ska måsta gå omkring med tratt. Hon gillar det inte. Och att jag ska måsta byta bandage på såret helatin. och va orolig för jag vet inte om såret smittar. Och man vet inte om hon ska få träffa andra hundar. Och folk är orolig för o hålla i henne. Kommer också gå o fundera på om operationen skulle ha varit bra.
Jag tänker... Ifall jag opererar medan hon är glad... om hon dör av operationen så dog hon iallafall medan hon var glad. Som Lena Furberg sa så ifall vetrinären skulle avbryta operationen för hon ser att det gär inte. Det kan jag ha förståelse för. Och det vill jag att hon ska göra isåfall. Det skulle kännas som jag har "försökt iallafall". Och om såret läker inte så hon måste avlivas ändå... så har jag iallafall försökt. Då vet jag att det gick inte och att jag gjorde allt jag kunde. Och om hon överlever och får ont av operationen så är det ju ungefär samma sak som att jag "lät hon börja få må dåligt av cancern innan jag avlivade henne" . och om jag gör operationen så får jag samtidigt veta vad det var för cancer. Och ifall vi kan ha blivit smittade tex. Men ändå känns det inte riktigt bra kanske. skulle hon lida mer då?
Men vågar jag chansa på operation som skulle kunna leda till döden, så snart (medan hon mår bra)? Kanske skulle hon va glad o överleva länge utan operation och jag skulle hinna förbereda mig mer? Vad är bäst? Vad skulle hon må bäst av? Vad skulle Bella vilja? Jag har försökt fråga Bella "vill du göra operation?" Men hon här bara huvet på sned , vifta på svansen, och undra vad jag säger typ. Jag vet inte. Vet inte vad jag ska göra. Jag har även ringt till Solbritt Rönnquist o frågat iafall operation skulle va bra. Men tyvärr våga hon inte svara på det sa hon. Men sa att jag borde kanske fråga en till vetrinär.
Jag hade ju först tänkt göra så. Men NU att bestämma undersökning o fråga en till vetrinär känns onödigt. Det jag ville höra av den vetrinären isåfall var "du behöver inte avliva direkt" . (För jag vet ju att hon har nån form av cancer iallafall. och att hon tillslut måste avlivas eller opereras). men att "jag kan vänta med avlivning till jag känner mig redo" kan jag ju isåfall tänka ut själv oxxå, tillsammans med vissa andras stöd. Och det har ju ioförsig några personer stött mig i iallafall. Och min syster rådfråga en vetrinär som sa SÅ. Och nu verkar det ju tillochmed som jag hade missförstått vetrinären lite. För det verka ju som hon mena att avlivning kan jag göra när jag har vant mig med tanken (men att HON är sån som skulle avliva direkt), Men operation är det brottom med ifall jag ska göra på hon. Så jag missförstog nog lite. och därför behöver jag ju inte göra en ny undersökning.
Jag är så arg på mig själv för at jag inte försäkrade henne och att jag inte gick till vetrinären tidigare. Ifall jag hade försäkrat henne så hade jag kanske gått till vetrinären tidigare. & jag visste inte vilken av knölarna ens som jag skulle undersöka. Och andra sa också till mig att det är ju för dyrt... när hon verkar må dåligt så kan du ta bort henne. Jag tänkte redan då (lite) att pengarna nog inte spelar nån roll, och jag kände mig lite arg på att dom sa så, för dom fattar inte vad hon betyder för mig, men samtidigt lyssnade jag nog lite på dom andra. jag sköt upp att gå dit. Trängde bort det typ. Men NU när det är så nära, och vetrinären sa att det är nån sorts cancer (vetrinären sa det) så får jag panik. Och jag känner att pengarna spelar ingen roll. Jag tänker inte låta pengarna avgöra. Att operationen kostar tänker jag inte låta hindra mig från att operera (ifall det är det jag bestämmer mig för att göra) utan får va mitt straff för jag inte försäkrade henne. Skulle bara ha gjort det tidigare. faaan! Är det försent? Faan vad arg jag är på mig själv.
Nu har jag suttit o skrivt ett långt brev med hur mina tankar går....
Jag har så jäkla svårt o bestämma mig. Det går fram o tillbaks helatin mellan att skynda mig att operera eller att vänta ett tag o avliva. Om jag väntar längre och typ ser att nu börjar hon må dåligt och DÅ skynda sig o avliva hon, då kommer jag helatin o gå runt o va orolig och tänka ska hon bli sjuk snart. SKa hon bli sjuk i helgen. Isåfall kommer jag typ ringa o boka tider helatin som jag avbokar tills hon en dag inte verkar lika glad längre och jag då tar bort hon. För jag vill inte ta bort hon för tidigt i onödan (och jag vet hur länge hon kommer o må bra). Känns inge bra då. Men om jag bara väntar så kommer jag typ ha svårt o tänka på annat. Kommer bara gå o tänka på det här helatin. Kommer hon o må dåligt snart eller senare? Kommer inte kunna koncentrera mig på nåt annat. Och det är så taskigt att hon ska måsta gå omkring med tratt. Hon gillar det inte. Och att jag ska måsta byta bandage på såret helatin. och va orolig för jag vet inte om såret smittar. Och man vet inte om hon ska få träffa andra hundar. Och folk är orolig för o hålla i henne. Kommer också gå o fundera på om operationen skulle ha varit bra.
Jag tänker... Ifall jag opererar medan hon är glad... om hon dör av operationen så dog hon iallafall medan hon var glad. Som Lena Furberg sa så ifall vetrinären skulle avbryta operationen för hon ser att det gär inte. Det kan jag ha förståelse för. Och det vill jag att hon ska göra isåfall. Det skulle kännas som jag har "försökt iallafall". Och om såret läker inte så hon måste avlivas ändå... så har jag iallafall försökt. Då vet jag att det gick inte och att jag gjorde allt jag kunde. Och om hon överlever och får ont av operationen så är det ju ungefär samma sak som att jag "lät hon börja få må dåligt av cancern innan jag avlivade henne" . och om jag gör operationen så får jag samtidigt veta vad det var för cancer. Och ifall vi kan ha blivit smittade tex. Men ändå känns det inte riktigt bra kanske. skulle hon lida mer då?
Men vågar jag chansa på operation som skulle kunna leda till döden, så snart (medan hon mår bra)? Kanske skulle hon va glad o överleva länge utan operation och jag skulle hinna förbereda mig mer? Vad är bäst? Vad skulle hon må bäst av? Vad skulle Bella vilja? Jag har försökt fråga Bella "vill du göra operation?" Men hon här bara huvet på sned , vifta på svansen, och undra vad jag säger typ. Jag vet inte. Vet inte vad jag ska göra. Jag har även ringt till Solbritt Rönnquist o frågat iafall operation skulle va bra. Men tyvärr våga hon inte svara på det sa hon. Men sa att jag borde kanske fråga en till vetrinär.
Jag hade ju först tänkt göra så. Men NU att bestämma undersökning o fråga en till vetrinär känns onödigt. Det jag ville höra av den vetrinären isåfall var "du behöver inte avliva direkt" . (För jag vet ju att hon har nån form av cancer iallafall. och att hon tillslut måste avlivas eller opereras). men att "jag kan vänta med avlivning till jag känner mig redo" kan jag ju isåfall tänka ut själv oxxå, tillsammans med vissa andras stöd. Och det har ju ioförsig några personer stött mig i iallafall. Och min syster rådfråga en vetrinär som sa SÅ. Och nu verkar det ju tillochmed som jag hade missförstått vetrinären lite. För det verka ju som hon mena att avlivning kan jag göra när jag har vant mig med tanken (men att HON är sån som skulle avliva direkt), Men operation är det brottom med ifall jag ska göra på hon. Så jag missförstog nog lite. och därför behöver jag ju inte göra en ny undersökning.
Jag är så arg på mig själv för at jag inte försäkrade henne och att jag inte gick till vetrinären tidigare. Ifall jag hade försäkrat henne så hade jag kanske gått till vetrinären tidigare. & jag visste inte vilken av knölarna ens som jag skulle undersöka. Och andra sa också till mig att det är ju för dyrt... när hon verkar må dåligt så kan du ta bort henne. Jag tänkte redan då (lite) att pengarna nog inte spelar nån roll, och jag kände mig lite arg på att dom sa så, för dom fattar inte vad hon betyder för mig, men samtidigt lyssnade jag nog lite på dom andra. jag sköt upp att gå dit. Trängde bort det typ. Men NU när det är så nära, och vetrinären sa att det är nån sorts cancer (vetrinären sa det) så får jag panik. Och jag känner att pengarna spelar ingen roll. Jag tänker inte låta pengarna avgöra. Att operationen kostar tänker jag inte låta hindra mig från att operera (ifall det är det jag bestämmer mig för att göra) utan får va mitt straff för jag inte försäkrade henne. Skulle bara ha gjort det tidigare. faaan! Är det försent? Faan vad arg jag är på mig själv.
Senast ändrad av en moderator:
Liknande trådar
Hundhälsa
för 2 veckor sedan skadade sig min afghan valp, bara 13v gammal när hon lekte i hagen o ramlade.
Hon blev akut halt kunde inte stödja...
Senast: Red_Chili
·
Senast: Sel
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Skärpta regler för spöanvändning i England- Hästnyheter Brittiska ridsportförbundet skärper reglerna gällande användningen av spö i hoppning. Regeländringen är en del av den globala strävan...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 11
- Hästnyheter
-
Stor lättnad när ridskolan slipper flytta
- Hästnyheter Strängnäsbygdens Ryttarförening och ridskola riskerade att behöva flytta från kommunens mark när man planerade att bygga bland annat...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 8
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?
- Hästmänniskan Ja precis. Det är sant. Jag önskar att jag kunde länka till annonser jag har hittat som är väldigt intressanta och är lite det jag...
- lilsan
- Svar: 137
- Visningar: 5 701
- Hästmänniska
-
Blöt utebox!- Anläggning Oj! Synd på fina boxar, dom där kommer ruttna rätt kvickt... Dom skulle behöva lyftas bort till annan plats och ett riktigt arbete...
- skiesabove
- Svar: 26
- Visningar: 1 013
- Hästmänniska
