S
sambaengi
Sv: Hingstföl med ston?
Av alla ston jag haft så måste jag säga att lilla musblacka Assa från "blodsstogården" är nog den bästa! Hon har helt otroligt lynne, otroligt fina gångarter och ser jättebra ut! Vad sägs om att komma hit helt vild och otämjd och efter 2 veckor i stallet gnägga på sin matte, älska att bli kelad och utan problem ledas och då hon efter 3 veckor kom ut på morgonen kunde jag kela henne i hagen och på kvällen gick jah ut pch hämtafe in henne med pannlampa (!) och hon följde snällt med i bara grimma och grimskaft! Där snackar vi starkt kynne och tillit! Efter 2 månader på bete nu i sommar skulle jag ta in och verka alla hästarna och ungstona gick i en särskild hage. Tänkte inte ens försöka sätta på grimman på lila Assa utan yänkte att hon följer mina 2 lättfångade 2-åringar jag själv fött upp. Men Assa kom själv fram och ville också ha grimma! Och hon är faktiskt i rörelser och exteriör nästan en kopia av sin mycket berömda farfar, ingen mindra än Órri! Fy tusan så nära det var att denna häst blev slaktad!!! Jag är mer än nöjd med henne! Och alla tre är jättetrevliga. Assa har en gulbrun halvbror efter samma hingst och han har ett mjukt och positivt lynne. Han rör sig inte så fint som Assa, 5-¨ångare som han är, men han är inte dålig han heller! Till sist har vi isabellkillen som inte är rädd för något. Han är tuff men kelen. Skulle lätt bli fräck om han hamnade bland "gosigt folk" och honom håller jag kort. 5-gångare han med. Jag vill inte påstå att han är ett hingstämne precis, men korrekt och rör sig bra. Assa blir det tillskott av nytt blod jag ville ha och jag tror jag kommer få ett riktigt flott sto som mycket väl kan klara gamla gränsen för klass 1. Sånej, jag gick inte över ån efter vatten men över havet efter ett mycket bra sto och två trevliga killar varav en kanske kan vara värd att ta något föl efter tom.
Det här svaret kom sent men jag är inte så ofta på nätet och jag har inte haft igång datorn på 3 månader snart pga flytt. Jag är ju numera skild och lever lite annorlunda och fortfarande med en hel del ouppackade flyttkartonger. Datorn har inte haft så hög prioritet. Dessutom lyckades jag sätta mig på min egen handled för en månad sen och bryta den mitt i leden i ett komplicerat brott och efter 2 veckor fick de bryta upp det och jag är numera delvis stålkvinna med platta och 6 skruvar. Tur jag lämnat Sveipur, min 6årshingst som jag pga min privata situation inte hunnit med, på träning till en vän jag litar på för själv kan jag inte rida på ett tag! Nu igen... Med över 300 röntgenbilder är jag säker på att cancer får ja inte för de cellerna är känsligast för strålnig och har kolat... Det gäller att tänka positivt, men det är inte lätt för jag har skadat mig mer eller mindre allvarligt eller varit svårt sjuk, i snitt 1 gång per år sen jag var 7 och jag är 47 nu, så man blir lite sliten och lite modstulen, men jag har extremt bra läkkött och grundkondition så det är bara att kämpa på! Ingen blir bra av att sitta och deppa och tyck synd om sig, nej det är kamp att komma tillbaka som gäller! Jag har lärt mig medicin en hel del samtidigt den här hårda vägen, vad jag nu har för nytta av det tro...
Ha det gott och kämpa på allesammans!
Av alla ston jag haft så måste jag säga att lilla musblacka Assa från "blodsstogården" är nog den bästa! Hon har helt otroligt lynne, otroligt fina gångarter och ser jättebra ut! Vad sägs om att komma hit helt vild och otämjd och efter 2 veckor i stallet gnägga på sin matte, älska att bli kelad och utan problem ledas och då hon efter 3 veckor kom ut på morgonen kunde jag kela henne i hagen och på kvällen gick jah ut pch hämtafe in henne med pannlampa (!) och hon följde snällt med i bara grimma och grimskaft! Där snackar vi starkt kynne och tillit! Efter 2 månader på bete nu i sommar skulle jag ta in och verka alla hästarna och ungstona gick i en särskild hage. Tänkte inte ens försöka sätta på grimman på lila Assa utan yänkte att hon följer mina 2 lättfångade 2-åringar jag själv fött upp. Men Assa kom själv fram och ville också ha grimma! Och hon är faktiskt i rörelser och exteriör nästan en kopia av sin mycket berömda farfar, ingen mindra än Órri! Fy tusan så nära det var att denna häst blev slaktad!!! Jag är mer än nöjd med henne! Och alla tre är jättetrevliga. Assa har en gulbrun halvbror efter samma hingst och han har ett mjukt och positivt lynne. Han rör sig inte så fint som Assa, 5-¨ångare som han är, men han är inte dålig han heller! Till sist har vi isabellkillen som inte är rädd för något. Han är tuff men kelen. Skulle lätt bli fräck om han hamnade bland "gosigt folk" och honom håller jag kort. 5-gångare han med. Jag vill inte påstå att han är ett hingstämne precis, men korrekt och rör sig bra. Assa blir det tillskott av nytt blod jag ville ha och jag tror jag kommer få ett riktigt flott sto som mycket väl kan klara gamla gränsen för klass 1. Sånej, jag gick inte över ån efter vatten men över havet efter ett mycket bra sto och två trevliga killar varav en kanske kan vara värd att ta något föl efter tom.
Det här svaret kom sent men jag är inte så ofta på nätet och jag har inte haft igång datorn på 3 månader snart pga flytt. Jag är ju numera skild och lever lite annorlunda och fortfarande med en hel del ouppackade flyttkartonger. Datorn har inte haft så hög prioritet. Dessutom lyckades jag sätta mig på min egen handled för en månad sen och bryta den mitt i leden i ett komplicerat brott och efter 2 veckor fick de bryta upp det och jag är numera delvis stålkvinna med platta och 6 skruvar. Tur jag lämnat Sveipur, min 6årshingst som jag pga min privata situation inte hunnit med, på träning till en vän jag litar på för själv kan jag inte rida på ett tag! Nu igen... Med över 300 röntgenbilder är jag säker på att cancer får ja inte för de cellerna är känsligast för strålnig och har kolat... Det gäller att tänka positivt, men det är inte lätt för jag har skadat mig mer eller mindre allvarligt eller varit svårt sjuk, i snitt 1 gång per år sen jag var 7 och jag är 47 nu, så man blir lite sliten och lite modstulen, men jag har extremt bra läkkött och grundkondition så det är bara att kämpa på! Ingen blir bra av att sitta och deppa och tyck synd om sig, nej det är kamp att komma tillbaka som gäller! Jag har lärt mig medicin en hel del samtidigt den här hårda vägen, vad jag nu har för nytta av det tro...
Ha det gott och kämpa på allesammans!
