Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[monster1]

Det bästa är väl att inte ingå förhållande och inte skaffa barn. Då minskar vi verkligen utsläppen och räddar miljön

För kvinnor är det oftast det, det är lite av en nitlott att skaffa man och familj.

 

[monster1]

Om partnern dör antar jag att det finns livförsäkring, samt att arvet inte tar slut efter en månad. Sedan är ju jag av tron att jobb går att skaffa, även för en hemmafru. Jag säger inte att det är en okomplicerad situation och själv hade jag velat ha mer trygghet än så. Jag bara menar att scenarier inte är hopplösa. @turbofling bor mig veterligen väl inte i Sverige heller, så då kan ju förutsättningar se annorlunda ut också.

Vilket arv talar vi om här? Det är väll inte säkert att man byggt upp något jättekapital och huset kanske är belånat? Jag är inte särskilt säker på att alla människor har en livförsäkring?
Skiljer man sig gäller inget av det. Då gäller det att hinna skaffa sig ett jobb, så man kan få en bostad.

 

[Manji]

Du ser det som en självklarhet att lämna barnen på förskola? Är inte poängen med att vara hemmafru att ha barnen hemma tills de börjar skolan eller vad är det jag missar?

Jag tänker på allmän förskola från hösten barn fyller 3 år.

Vi har varit hemma med yngre syskon i nästan två år och sett det som en självklarhet att de äldre barnet får ta del av den allmänna förskolan.

 

[Midsommarblomster]

Vilket arv talar vi om här? Det är väll inte säkert att man byggt upp något jättekapital och huset kanske är belånat? Jag är inte särskilt säker på att alla människor har en livförsäkring?
Skiljer man sig gäller inget av det. Då gäller det att hinna skaffa sig ett jobb, så man kan få en bostad.

De sakerna du pratar om är visserligen helt andra saker. Att inte ha livförsäkring eller buffert, och högt belånat hus är inte en optimal situation för någon vare sig man är en hemmafru eller inte. Det kan sätta en i skiten även som inkomsttagare. Har man livförsäkringar och pengar att falla tillbaks på så är det såklart mindre relevant hur nuvarande sysselsättning ser ut. Det här gäller ju exempelvis studerande också. Hade jag valt allt säga upp mig för att studera några år vet jag inte om folk raljerat över min ekonomi. Jag vill anta att folk hade varit stöttande och inte undrat hur jag ska försörja mig om maken dog under studietiden. Så jag tänker att man får skilja här på ens åsikter om hemmafruar, det kan ju vara problematiskt av många anledningar, och folks ekonomi och skyddsnät. Det senare vet vi ju väldigt lite om.

 

[Holdyourhorses]

Jag tänker på allmän förskola från hösten barn fyller 3 år.

Vi har varit hemma med yngre syskon i nästan två år och sett det som en självklarhet att de äldre barnet får ta del av den allmänna förskolan.

Så som vårt samhälle ser ut i dag har ju alla rätt att ta del av detta. Frågan är ju dock om det ska vara så om hemmafruar kommer tillbaka i väsentlig omfattning. I grund och botten har vi nu förskolor för att barnen ska ha någonstans att vara när deras föräldrar arbetar.

 

[Midsommarblomster]

Så som vårt samhälle ser ut i dag har ju alla rätt att ta del av detta. Frågan är ju dock om det ska vara så om hemmafruar kommer tillbaka i väsentlig omfattning. I grund och botten har vi nu förskolor för att barnen ska ha någonstans att vara när deras föräldrar arbetar.

Jag trodde det var ett kriterium att båda föräldrarna arbetar för att man ska få ha förskola?

 

[monster1]

Jag trodde det var ett kriterium att båda föräldrarna arbetar för att man ska få ha förskola?

Nej alla barn har rätt till 15 h i veckan.

 

[monster1]

De sakerna du pratar om är visserligen helt andra saker. Att inte ha livförsäkring eller buffert, och högt belånat hus är inte en optimal situation för någon vare sig man är en hemmafru eller inte. Det kan sätta en i skiten även som inkomsttagare. Har man livförsäkringar och pengar att falla tillbaks på så är det såklart mindre relevant hur nuvarande sysselsättning ser ut. Det här gäller ju exempelvis studerande också. Hade jag valt allt säga upp mig för att studera några år vet jag inte om folk raljerat över min ekonomi. Jag vill anta att folk hade varit stöttande och inte undrat hur jag ska försörja mig om maken dog under studietiden. Så jag tänker att man får skilja här på ens åsikter om hemmafruar, det kan ju vara problematiskt av många anledningar, och folks ekonomi och skyddsnät. Det senare vet vi ju väldigt lite om.

Du har SGI om du studerar och även under föräldrar ledigheten, men är du bara utan jobb har du ingenting.

De flesta har väll högt belånade bostäder, det är ju trots allt ganska ovanligt att man köpt sin bostad kontant? Att ha råd med avbetalt huslån och en rejäl buffert samt inbetalning av pensionssparande till den som är hemma på en lön är inte det lite av en fantasi?

 

[Manji]

Så som vårt samhälle ser ut i dag har ju alla rätt att ta del av detta. Frågan är ju dock om det ska vara så om hemmafruar kommer tillbaka i väsentlig omfattning. I grund och botten har vi nu förskolor för att barnen ska ha någonstans att vara när deras föräldrar arbetar.

Nja. Förskola finns även för barns behov.

Allmän förskola från hösten barn fyller tre år är en lagstadgad rätt barnet har till förskola. Det har inte med föräldrars rätt att ha äldre syskon på förskola under föräldraledigheten. Eller föräldrars rätt till förskola medan de jobbar.

Det är barnets rätt till förskola.

Så nej, den skulle inte försvinna bara av att antalet hemmafruar ökar. Jag skulle nog säga att anledningen till varför politiken lobbar för att införa obligatorisk förskola är just för att hemmafru-familjer håller sina barn hemma fram till skolplikten.

 

[Midsommarblomster]

Nej alla barn har rätt till 15 h i veckan.

Jaha se där.

 

[vemsomhelst123]

För att föräldraledigheten är en begränsad period. Hemmafru kan vara länge, och oavlönat.

Föräldraledigheten är visserligen en begränsad period, men den som tar den mesta av föräldraledigheten tenderar också att vabba mer, ta mer ”obetald” ledighet (lägsta dagar) och gå ner i tid. Jag kollade häromdagen hur många lägsta dagar vi har kvar då jag ev behöver ta ledigt en vecka i sommar för första gången sen barnet föddes, och jag har tagit ut 110 dagar sammanlagt,min sambo 220. Men alla obetalda dagar jag tagit eller vabbdagar syns inte. Det ser överjämställt ut på pappret, vi har inte ett jämställt föräldraskap pga hans jobb och i många trådar på det här forumet läser jag att ”det inte spelar någon roll, han gör annat” eller ”nu ska jag börja jobba efter 1,5 år hemma”. Klart vi aldrig hinner ikapp på
Något vis när vi inte tvingas att vara jämställda.

 

[vemsomhelst123]

Jag har ibland tänkt på hur bakåtsträvande mina föräldrar ändå är. Visst, vi barn skulle utbilda oss och det var bara universitetsstudier som dög, helst skulle det ha varit högre examen än vi siktade in oss på.

Men då jag fått barn blev det ett väldigt gnällande om att jag måste stanna hemma tills barnen börjat skolan, dagis var skadligt för barn, mamma trivdes ju själv så bra som hemmafru, de (mina föräldrar alltså) skulle nog betala mig någon liten fickpeng så vi klarade oss och så vidare. De såg det också som ett enormt misslyckande från barnens pappas sida att han inte tjänade tillräckligt för att vi skulle ha kunnat leva på en lön, så jag fick ofta höra hur dåligt jag valt.

Och det här var alltså på 2000 talet, inte 1950.

Givetvis stannade jag inte hemma utan fortsatte jobba efter föräldraledigheten. Men jag kan ännu undra hur de egentligen tänkte. Antagligen försökte de hitta ännu ett sätt att styra mig på.

Påminner mig om min svärmor som sa ”bara det inte blir för tufft för xx (min sambo” när han skulle vara ledig med en 3-månader dock jag jobbade 50% (!!). Som tur var fann jag mig och svarade att den det blir tufft för är mig när din son börjar jobba igen och jag är själv med en 6-månaders.. (då var han borta 4v i stöten..)

 

[vemsomhelst123]

Min man vill vara hemma-man. Så fort jag tjänar tillräckligt tänker han sluta jobba säger han jag hade aldrig velat vara hemma-fru. Isåfall en stenrik som kan göra roliga saker hela dagarna + får en fet utbetalning om partnern dör eller man skiljer sig. Inte annars.

Fast din man tog väl ingen föräldraledighet? Min sambo vill också vara hemmaman, och skulle väl egentligen ut hans personliga perspektiv kunna vara det. Men jag vet inte om jag skulle orka att ha honom hemma jämt

 

[Midsommarblomster]

Du har SGI om du studerar och även under föräldrar ledigheten, men är du bara utan jobb har du ingenting.

De flesta har väll högt belånade bostäder, det är ju trots allt ganska ovanligt att man köpt sin bostad kontant? Att ha råd med avbetalt huslån och en rejäl buffert samt inbetalning av pensionssparande till den som är hemma på en lön är inte det lite av en fantasi?

Som sagt, jag tror inte att @turbofling bor i Sverige.

Det jag vänder mig emot är att raljera emot folks privata ekonomiska val. Har man tänkt igenom hur man vill ha det, och valt det, så anser jag att det får vara bra så. Är det folks privatekonomi man stör sig på så har man nog dessutom betydligt fler än hemmafruar att veva emot. Det finns många som är i skuldfällor, saknar buffert, är belånade över sin egen förmåga osv. Jag känner inte till jättemånga hemmafruar men de få jag vet vilka de är har inga ekonomiska bekymmer vid en skilsmässa eller dödsfall om man säger så. De säkrade sin ekonomi när de gifte sig. Säga vad man vill om det, men pengar är inte deras bekymmer.

 

[skiesabove]

Fast jag har aldrig sagt halvtid. 75% lär ge betydligt mer ork till hem och barn, tänker jag, och då bör det funka minst lika bra ekonomiskt.

Men det motsvarar inte en hemmaförälder och en heltidsjobbande. Det motsvarar en heltidare och en halvtidare.

Det är rejäl skillnad i pengar.

 

[Hedinn]

Men det motsvarar inte en hemmaförälder och en heltidsjobbande. Det motsvarar en heltidare och en halvtidare.

Det är rejäl skillnad i pengar.

Måste det vara exakt samma då? Om poängen med att vara hemma är för att man inte orkar jobba heltid och ta ”allt” ansvar för hem och familj är väl en möjlig lösning att båda föräldrarna istället jobbar 75% och kan ha ork till att ta hand om barn och hem gemensamt utöver det?

 

[skiesabove]

Måste det vara exakt samma då? Om poängen med att vara hemma är för att man inte orkar jobba heltid och ta ”allt” ansvar för hem och familj är väl en möjlig lösning att båda föräldrarna istället jobbar 75% och kan ha ork till att ta hand om barn och hem gemensamt utöver det?

Det kan absolut vara en lösning för en del (och 6-timmars arbetsdag / 30 timmar vecka har vi väl försökt kämpa för i typ 100 år nu), men det går inte att jämföra med att en väljer (eller tvingas) att vara hemma helt.

Om vi inför 30-timmars veckan i Sverige tror jag många skulle må bättre, och fler skulle delta i arbetslivet. Men vi har inte ett "hemmafruproblem" i nuläget heller.

I Nordamerika däremot finns det ett sånt problem.

 

[Lilla]

Bra för dig, men dåligt för samhället, kanske. Om alla hade gjort som dina föräldrar hade vi varit fattigare och haft mindre resurser till t ex skola och vård.

Sen kan man ju undra varför det blir allt värre i skolan….

 

[Lilla]

Men om din mamma arbetade för kommunen var hon väl inte hemmafru? Och om hon hade andra barn hemma tillsammans med dig så fick du naturligt umgänge med andra barn med mindre grupper och brist på pedagoger. Då är väl främst skillnaden att din mamma var så lyckligt lottad att hon kunde ta med sig sina barn på jobbet.

När jag var åtta började hon som dagmamma.

 

[Dentaku]

Min morfar, född 1921, sa åt sina tre döttrar att det enda han förväntade sig av dem var att de utbildade sig till något yrke så de inte behövde bli försörjd av en man (och gjorde, med de begränsade medel de hade, allt för att underlätta det för dem). Min mormor jobbade utanför hemmet en stor del av sitt liv också, jag har inget minne av henne som hemmafru.

Låter nästan som om vi har samma morfar! Min hade 4 döttrar och skämdes själv över att han var så lågutbildad. Hans flickor skulle minsann utbilda sig och klara sig själva.