Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[monster1]

Som sagt, jag tror inte att @turbofling bor i Sverige.

Det jag vänder mig emot är att raljera emot folks privata ekonomiska val. Har man tänkt igenom hur man vill ha det, och valt det, så anser jag att det får vara bra så. Är det folks privatekonomi man stör sig på så har man nog dessutom betydligt fler än hemmafruar att veva emot. Det finns många som är i skuldfällor, saknar buffert, är belånade över sin egen förmåga osv. Jag känner inte till jättemånga hemmafruar men de få jag vet vilka de är har inga ekonomiska bekymmer vid en skilsmässa eller dödsfall om man säger så. De säkrade sin ekonomi när de gifte sig. Säga vad man vill om det, men pengar är inte deras bekymmer.

Jag svarar på :

jag tror överlag att väldigt många behöver göra förändringar i sitt liv om någon part går bort eller man skiljer sig. I varje fall där jag bor och boende är dyrt. Vi är två arbetande föräldrar men skulle vi skilja oss så skulle vi behöva sälja huset och skaffa boenden anpassade efter en inkomst. Om någon dör har vi livförsäkringar. Men jag tror det är få som har ett liv som fungerar för alla olika scenarion, det vanligaste är nog att man bygger upp ett liv med de gemensamma förutsättningar man har här och nu. Det viktiga är ju, som du kanske fiskar efter, att det finns en plan som fungerar om allt skiter sig.

Som du skrev till svar på min fråga till @turbofling. Inget av mina svar till dig har handlat om @turbofling s situation utan handlat om generella förhållanden utifrån det svar du gav mig. Så jag har inte pratat om någon enskild individs ekonomi eller ekonomiska val. En diskussion utifrån att välja att vara hemmafru och ekonomin kring det måste väll ändå få diskuteras i tråden?

 

[gulakatten]

Att många har åsikter om att det är dåligt för barn att vara hemma och att det är en kvinnofälla.

Fast det ÄR en kvinnofälla. Sen kan man gå in i den med mer eller mindre öppna ögon men en kvinnofälla är det oavsett.

Delvis KL
Jag blir alltid så chockad när folk talar i romantiserade, positiva ordalag om hur deras mammor jobbade lite eller inte alls i många år. Jag skulle aldrig vilja att min dotter växte upp och tänkte att det var rimligt att hon inte skulle utbilda sig och välja ett jobb hon tycker om, kunna försörja sig själv, kunna leva självständigt och inte vara beroende av en man. Eller att hennes jobb automatiskt är mindre viktigt än hennes eventuella manliga partners och att hon därför går ner i tid, tar all vab vid eventuellt barn, tar mer föräldraledighet. Väljer hon att göra så ändå är det hennes val - men jag vill verkligen inte ha en del i det. Jag vill att hon växer upp med jämställda, jämlika föräldrar som båda är utbildade och har jobb som värderas prick lika högt i familjen - såväl i ord som i handling.

Jag tycker för övrigt att det är ointressant att diskutera eller kritisera enskilda kvinnor som väljer att vara hemmafruar. Alla får välja för sig själva. Men givetvis är det ett samhällsproblem om fler och fler kvinnor skulle välja att bli hemmafruar. Det är ett faktum, inte en åsikt. Och kan man inte se det är man rätt blind.

 

[Midsommarblomster]

Jag svarar på :

Som du skrev till svar på min fråga till @turbofling. Inget av mina svar till dig har handlat om @turbofling s situation utan handlat om generella förhållanden utifrån det svar du gav mig. Så jag har inte pratat om någon enskild individs ekonomi eller ekonomiska val. En diskussion utifrån att välja att vara hemmafru och ekonomin kring det måste väll ändå få diskuteras i tråden?

Givetvis. Jag vet bara inte vad du argumenterar emot, egentligen. Jag har aldrig påstått att det skulle vara ett bra ekonomiskt val att inte arbeta. Tvärtom skrev jag i mitt allra första inlägg i den här tråden att jag inte tror att det är bra för någon att göra sig beroende av någon annan (s ekonomi). Det jag vänder mig emot är att det på något vis per definition skulle vara hemmafruar som gör dumma ekonomiska val. Jag tror det finns folk som har precis all och ingen säkerhet alls både som hemmafruar och lönearbetare. Så jag ville bara nyansera bilden.

 

[Lilla]

Fast det ÄR en kvinnofälla. Sen kan man gå in i den med mer eller mindre öppna ögon men en kvinnofälla är det oavsett.

Delvis KL
Jag blir alltid så chockad när folk talar i romantiserade, positiva ordalag om hur deras mammor jobbade lite eller inte alls i många år. Jag skulle aldrig vilja att min dotter växte upp och tänkte att det var rimligt att hon inte skulle utbilda sig och välja ett jobb hon tycker om, kunna försörja sig själv, kunna leva självständigt och inte vara beroende av en man. Eller att hennes jobb automatiskt är mindre viktigt än hennes eventuella manliga partners och att hon därför går ner i tid, tar all vab vid eventuellt barn, tar mer föräldraledighet. Väljer hon att göra så ändå är det hennes val - men jag vill verkligen inte ha en del i det. Jag vill att hon växer upp med jämställda, jämlika föräldrar som båda är utbildade och har jobb som värderas prick lika högt i familjen - såväl i ord som i handling.

Jag tycker för övrigt att det är ointressant att diskutera eller kritisera enskilda kvinnor som väljer att vara hemmafruar. Alla får välja för sig själva. Men givetvis är det ett samhällsproblem om fler och fler kvinnor skulle välja att bli hemmafruar. Det är ett faktum, inte en åsikt. Och kan man inte se det är man rätt blind.

Min mamma jobbade på fabrik och vantrivdes. Hon fick göra det hon älskade, vara med sina barn och senare ha turen att bli erbjuden ett jobb som hon trivdes med och som hon var mycket bra på.
Hon hade inte utbildat sig även om hon inte hade varit hemma med oss men är stolt över mig och min syster och över allt gott folk säger om henne fortfarande och när nu vuxna dagbarn fortfarande kommer och tackar henne.
Sen hade hon turen att ha världens finaste sambo, min pappa.
Var och en får tycka som den vill och jag tycker att min mamma och pappa gjorde det bästa de kunde.

 

[nullo-modo]

Låter nästan som om vi har samma morfar! Min hade 4 döttrar och skämdes själv över att han var så lågutbildad. Hans flickor skulle minsann utbilda sig och klara sig själva.

Vad tråkigt att det finns och har funnits folk som skäms över att vara lågutbildade. Tragiskt att behöva skäms över det.

 

[gulakatten]

Min mamma jobbade på fabrik och vantrivdes. Hon fick göra det hon älskade, vara med sina barn och senare ha turen att bli erbjuden ett jobb som hon trivdes med och som hon var mycket bra på.
Hon hade inte utbildat sig även om hon inte hade varit hemma med oss men är stolt över mig och min syster och över allt gott folk säger om henne fortfarande och när nu vuxna dagbarn fortfarande kommer och tackar henne.
Sen hade hon turen att ha världens finaste sambo, min pappa.
Var och en får tycka som den vill och jag tycker att min mamma och pappa gjorde det bästa de kunde.

Vi pratar om olika saker. Vad din mamma valde att göra är - du får ursäkta - helt ointressant för mig. Jag pratar inte om enskilda individers eventuella nöjdhet, jag pratar om valet att bli hemmafru, och idealiseringen av hemmamammor, ur ett samhällsperspektiv.

 

[grodan21]

Fast det ÄR en kvinnofälla. Sen kan man gå in i den med mer eller mindre öppna ögon men en kvinnofälla är det oavsett.

Delvis KL
Jag blir alltid så chockad när folk talar i romantiserade, positiva ordalag om hur deras mammor jobbade lite eller inte alls i många år. Jag skulle aldrig vilja att min dotter växte upp och tänkte att det var rimligt att hon inte skulle utbilda sig och välja ett jobb hon tycker om, kunna försörja sig själv, kunna leva självständigt och inte vara beroende av en man. Eller att hennes jobb automatiskt är mindre viktigt än hennes eventuella manliga partners och att hon därför går ner i tid, tar all vab vid eventuellt barn, tar mer föräldraledighet. Väljer hon att göra så ändå är det hennes val - men jag vill verkligen inte ha en del i det. Jag vill att hon växer upp med jämställda, jämlika föräldrar som båda är utbildade och har jobb som värderas prick lika högt i familjen - såväl i ord som i handling.

Jag tycker för övrigt att det är ointressant att diskutera eller kritisera enskilda kvinnor som väljer att vara hemmafruar. Alla får välja för sig själva. Men givetvis är det ett samhällsproblem om fler och fler kvinnor skulle välja att bli hemmafruar. Det är ett faktum, inte en åsikt. Och kan man inte se det är man rätt blind.

Jag har en kollega som tar all föräldraledighet, all vabb, alla stägningsdagar på förskola, går ner i tid och tar alla lämningar och hämtningar av barn osv. Jag förstår inte hur någon familj vill ha den uppdelningen, jag ska egentligen inte ha någon åsikt om vad andra gör. Men som uppväxt med ensamstående förälder, så vet jag hur viktigt det är se om efter sin egen ekonomi och framtid

 

[Hedinn]

Det kan absolut vara en lösning för en del (och 6-timmars arbetsdag / 30 timmar vecka har vi väl försökt kämpa för i typ 100 år nu), men det går inte att jämföra med att en väljer (eller tvingas) att vara hemma helt.

Om vi inför 30-timmars veckan i Sverige tror jag många skulle må bättre, och fler skulle delta i arbetslivet. Men vi har inte ett "hemmafruproblem" i nuläget heller.

I Nordamerika däremot finns det ett sånt problem.

Jag förstår inte vad du menar med att det inte går att jämföra med att en tvingas vara hemma på heltid? Jag har inte gjort någon sån jämförelse, det var en kommentar till att kvinnor är hemma för att de blir tröttare av att jobba heltid och ta större ansvar för hem och barn, som de förväntas göra, och mannen är den som ”måste” jobba för att de ska få in tillräckligt med pengar. Då tycker jag att det borde gå lika bra att båda går ned 75% och delar lika på hem- och barn (eftersom min erfarenhet säger att män som jobbar heltid anser sig för trötta för att ta ansvar för mer när de kommer hem, utan att se allt jobb kvinnan gör trots att hon också jobbat heltid).

Som det ser ut nu är det ju väldigt mycket fler kvinnor än män som går ned i arbetstid under småbarnsåren. Ursäkten är oftast ekonomin, vilket jag vill hävda är bullshit, det är snarare för att kvinnan tar större ansvar för barn och hem utöver jobbet och går ned i tid för att orka.

 

[MJLee]

I andra länder som USA och Storbritannien så slutar många kvinnor arbeta efter första barnet är fött (definitivt andra) eftersom förskola/nannies kostar mer än hennes lön. Eftersom det redan är kvinnan som i princip alltid tjänar minst är det hennes inkomst de försakar lättast. Vår subventionerade förskola som har gjort att kvinnor kan arbeta är något fantastiskt vi inte tänker så mycket på.

https://theconversation.com/how-chi...paths-for-this-generation-and-the-next-207705

https://docs.iza.org/dp15312.pdf

Vad gäller att fler kvinnor väljer att bli tradwifes handlar det inte bara om kultur utan även, i länder som USA, att lagstiftningen ser till att om ett par separerar är den som har högst inkomst, i princip alltid män, krav på att betala underhåll så att den andra parten kan fortsätta leva med hyfsad levnadsstandard. Något sådant existerar inte i Sverige, kanske behövs det lagstiftas om det även här?

 

[Sel]

Jag var väldigt förvånad över hur stor skillnaden var (och fortfarande är) här i Skottland jämfört med hemma i Sverige. Även i familjerna där båda föräldrarna arbetar förväntas kvinnan i en heterorelation sluta tidigare/packa luncher/rodda hemmet/köpa presenter och så vidare i Mycket större utsträckning än jag var van vid. Jag var helt häpen när även kollegorna med arbetslösa partners gick hem halv tre för att hämta barnen från skolan, för det kunde givetvis inte maken göra. De stannar även hemma med barnen när de är sjuka ibland trots att partnern inte arbetar.
Far och morföräldrar tar också hand om barnbarnen på ett helt annat sätt än jag växte upp med. Det är verkligen inte en utveckling jag skulle vilja se, det är tamefan tragiskt.

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag hade gladeligen varit hemmafru men jag tjänar nästan 20.000 mer i månaden än min man och vår levnadsstandard kräver två löner.
Vi har inga barn heller så hade nog varit ganska lugnt. Jag förstår dock den trend som går nu för jag tror det är en motreaktion mot det allt mer regelfria samhället.

 

[Mia_R]

Jag hade gladeligen varit hemmafru men jag tjänar nästan 20.000 mer i månaden än min man och vår levnadsstandard kräver två löner.
Vi har inga barn heller så hade nog varit ganska lugnt. Jag förstår dock den trend som går nu för jag tror det är en motreaktion mot det allt mer regelfria samhället.

Själv tror jag att det handlar mer om högervindar.

 

[BernT]

Fast din man tog väl ingen föräldraledighet? Min sambo vill också vara hemmaman, och skulle väl egentligen ut hans personliga perspektiv kunna vara det. Men jag vet inte om jag skulle orka att ha honom hemma jämt

Jo det har han gjort. Ingen av oss har tagit en klassisk föräldraledighet utan båda har mixat jobb och ledigt från start i olika grad. Men det är liksom snart tio år sen så orkar inte ens dra upp allt det, det är rätt irrelevant. Jag jobbar aldrig hemifrån så mig skulle det inte påverka om han var hemma

 

[BernT]

Tradwives, i Sverige som inte går på soc, är även de försörjda av samhället inte bara sina män. Skola, vård, omsorg, föräldrapenning, gemensam infrastruktur, Garantipension/äldreförsörjningsstöd vid pension. osv, osv. Som de alltså inte bidrar till alls. Så visst går de också på soc.

Inte samma sak öht men bryr mig inte ett skit om nån vill va töntig tradwife eller socfall faktiskt. Alla har vi olika mål i livet.

 

[Mkb]

När det väl kommer till kritan så är det min uppfattning att det är få män som faktiskt vill jobba häcken av sig heltid och knappt se barnen, medan frun är hemma (när vi talar medelsvensson).

Ja det verkar vara väldigt få män som vill försörja familjen själv och ännu färre lär ha kapaciteten att göra det.

Minns en rapport från ett antal år sen, det kan ha varit 2018-2019, där man tittade på S-, M- och SD-väljarnas värderingar och ett av påståendena var något i stil med att "det är främst mannens uppgift att försörja familjen". För S-väljarna var den % som höll med om detta väldigt låg, under 5% någonting, för M-väljarna var det 5% och för SD-väljarna runt 10%. Samtidigt tyckte fler av väljarna, det var närmare 50% av SD-väljarna och för övriga lägre men fortfarande fler än de som tyckte mannen ska försörja familjen, att det var värre för barnet om mamman gick tillbaka tidigt till arbetet än om pappan gjorde det. Så ska man gå efter de siffrorna verkar det som om det finns fler som tycker att kvinnor ska stanna hemma med barnen än vad det finns de som tycker att män ska försörja familjen.

 

[Dentaku]

Vad tråkigt att det finns och har funnits folk som skäms över att vara lågutbildade. Tragiskt att behöva skäms över det.

Verkligen. Men på hans tid var det bara 6-årig folkskola som var obligatoriskt och utöver det var det i stor utsträckning ens bakgrund som avgjorde om man läste vidare.

 

[nullo-modo]

Verkligen. Men på hans tid var det bara 6-årig folkskola som var obligatoriskt och utöver det var det i stor utsträckning ens bakgrund som avgjorde om man läste vidare.

Samma för min farfar, inte skämdes han för han hade arbetaryrke.

 

[Liran]

Fast en får ju se skillnad på individ- och gruppnivå. På gruppnivå är hemmafruar inte ett dugg bra, vi tappar hälften av arbetskraften och kompetensen samt att det som sagt är en hemsk kvinnofälla. Det är inte samhällsekonomiskt sunt med hemmafruar.

Det är inte helt sant. En flerbarnsmor som bara kan ta ett okvalificerat låglöneyrke, och måste ha barnen på dagis och fritids heltid är inte samhällsekonomiskt lönsam eftersom barnomsorgen kostar samhället mycket mer än hon betalar i skatt under sitt yrkesliv. Om hon är hemma med barnen, och när de vuxit upp tar hand om äldre släktingar, är hon mer samhällsekonomiskt lönsam än om hon jobbat heltid.

Förvisso får hon bara en mager garantipension efter sin hemmakarriär, och missar den stimulans och frihet det innebär att ha egenintjänade pengar. Och hennes barn kanske inte får den utvecklande hemmamiljö de hade behövt. Å andra sidan lär inte en utsliten, trött, outbildad låginkomsttagare med flera barn orka stödja och forma dem, om hon jobbar heltid på ett monotont, tråkigt arbete.

En utbildad sjuksķöterska, lärare, maskinförare eller vilket annat kvalificerat yrke som helst är däremot en samhällsekonomisk förlust om hon stannar hemma för att ta hand om sina barn tills de blir stora.

 

[Mabuse]

Å då hade vi istället kunnat ha tex bättre sjukvård.

Sämre, menar du? Om kvinnor inte skulle arbeta skulle det bli mindre skatteintäkter. Mindre skatteintäkter innebär mindre pengar till sjukvård.

 

[Fru_Tuvstarr]

Själv tror jag att det handlar mer om högervindar.

Och jag är väldigt höger