Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[corzette]

From 2/4 blir jag "hemmafru"...
Jag söker jobb (har sagt upp min nuvarande tjänst) min man jobbar heltid.
Vi klarar oss på en lön som det ser ut i dagsläget. Så antingen hittar jag ett jobb eller så gör jag det inte..
Jag är 50 och vi har inga barn... Jag ser det enbart som RIKTIGT NICE att inte behöva jobba.. Så kommer inte ta "vilket skitjobb som helst" ...

Anledningen till att jag skulle börja jobba igen är mer för att vi då kan spara mer pengar och även min man kan sluta jobba sen när vi sparat tillräckligt så vi kan leva våra liv utan att ha "jobb" hängande över oss...

 

[Ramona]

Vad gäller att fler kvinnor väljer att bli tradwifes handlar det inte bara om kultur utan även, i länder som USA, att lagstiftningen ser till att om ett par separerar är den som har högst inkomst, i princip alltid män, krav på att betala underhåll så att den andra parten kan fortsätta leva med hyfsad levnadsstandard. Något sådant existerar inte i Sverige, kanske behövs det lagstiftas om det även här?

I Sverige har vi en regel som säger att ifall den ena partnern har svårigheter att försörja sig själv efter ett långt äktenskap så kan den andra parten bli försörjningsskyldig enligt äktenskapsbalken 6:7. Nu har jag dålig koll på den lagstiftningen och hur domstolarna dömt de senaste 15 åren, men jag vet att PG Gyllenhammars förra fru fick underhåll från honom vid skilsmässan eftersom det ansågs att hon genom sin markservice gjorde det möjligt för honom att göra karriär och upprätthålla den chefspositionen han hade i många år.

Men huvudregeln är ju i samma paragraf att var och en försörjer sig själv efter skilsmässan.

Förr i tiden hade vi i Sverige en sambeskattning, vilket man fortfarande har i många delar av världen, tex i Tyskland, USA etc. Det innebär att man lägger ihop alla inkomster i hushållet och så betalas det skatt på det. Nu kan jag inte det tyska systemet så bra men i USA deklarerar du "dependants", alltså så många du försörjer. Vilket innebär att ju fler barn du har och om det finns en hemmavarande partner så betalar man väldigt lite skatt. I Sverige har vi barnbidrag och vi tycker att det är så himla bra, medan de i USA har skattelättnader för barn (och sedermera hemmafruar/hemmamän). I Sverige tog vi bort sambeskattningen eftersom vi hävdade att det var en kvinnofälla och till viss del är det ju absolut det. Men vi ska ju inte glömma att Sverige samtidigt skrek efter arbetskraft och importerade arbetskraft utifrån, så det var nog inte bara kvinnofällan som var speciellt intressant.

 

[Midsommarblomster]

Var och en får tycka som den vill och jag tycker att min mamma och pappa gjorde det bästa de kunde.

Det tvivlar jag inte på. Men jag tänker att man både kan ha varma minnen från sin barndom och kunna analysera sina föräldrars val utifrån ett samhällsperspektiv. Jag tror vi måste komma bort från tänket att så fort någonting problematiseras så var det dumt, eller fel. Det var sannolikt med stort hjärta och i enlighet med de samhällsnormer som rådde då, och med de förutsättningar som våra föräldrar hade. Min pappa lyfte föräldraledighet med sin chef men det häcklades bara. Så mamma var ledig. Jag tänker att det finns en koppling mellan att hon inte ville ha fler än två barn, och att pappa ville ha fler. Sannolikt gav åren med oss som ledig ringar på vattnet i det ansvar som hon tog hemma, och för oss. Pappa var en väldigt kärleksfull pappa som älskade att ha barn. Jag har alltid sett honom som en pionjär i sin generation. Men nu när jag själv fått barn kan jag se mönstret i hans energi som lekpappa när vi var små, viljan att ha fler barn och att mamma bara rullade med ögonen vid förslaget. Det märks även nu som morföräldrar att hon ser allt. Hon matar, byter blöjor, nattar, tröstar, städar, diskar, slänger sopor. Hon är inte på ett enda besök här utan att det känns som att att en hel serviceinrättning plöjt genom huset. Pappa vill också träffa sina barnbarn ofta. Han köper med bullar, och leker. Och som dom leker! Jag har privilegiet att ha växt upp i en trygg familj med två kärleksfulla och närvarande föräldrar. Men de är också produkter av sin samtid, de gjorde sitt allra bästa och det var inte dåligt. Men visst märks det vem som tog den största bördan.

(Pappa fick tre barn till sen och jobbar med barn- och ungdomsidrott så nu hoppas jag han är nöjd).

 

[Ramona]

Alltså, jag vet inte vad ni andra får för lycka av att jobba, men jag hade då aldrig jobbat ifall jag inte behövt. Jag har jobbat hela mitt 46-åriga liv, tagit ansvar för mig själv, fixat och inte varit till någon belastning alls och jag är ärligt talat djävligt trött på det! Jag har ett gäng bekanta runt om i västvärlden som är hemmafruar och de lider verkligen inte i några dåliga förhållanden. Varför man i denna tråden drar likhetstecken att är man hemmafru så sitter man i en kvinnofälla man inte kan ta sig ut utan att hamna i någon typ av misär, men så är ju inte fallet för de allra flesta som har råd att vara hemma.

Mina bekanta har alla hästar, rider, tävlar, lunchar, ställer upp på alla möjliga events. Någon tjänar någon extra krona på att ha träningar hemma och någon har inhyrda, men det är ju ingenting de lever av. Flera av dem har höga utbildningar och har jobbat, men när männen gjort karriär har de slutat jobba. För dem är det en frihetsgrej - varför ska de jobba när de ju har råd att leva ändå? Vad är poängen? Och jag köper den poängen.

Men den kulturen finns inte i Sverige. Vi tänker inte så.

 

[BernT]

Alltså, jag vet inte vad ni andra får för lycka av att jobba, men jag hade då aldrig jobbat ifall jag inte behövt. Jag har jobbat hela mitt 46-åriga liv, tagit ansvar för mig själv, fixat och inte varit till någon belastning alls och jag är ärligt talat djävligt trött på det! Jag har ett gäng bekanta runt om i västvärlden som är hemmafruar och de lider verkligen inte i några dåliga förhållanden. Varför man i denna tråden drar likhetstecken att är man hemmafru så sitter man i en kvinnofälla man inte kan ta sig ut utan att hamna i någon typ av misär, men så är ju inte fallet för de allra flesta som har råd att vara hemma.

Mina bekanta har alla hästar, rider, tävlar, lunchar, ställer upp på alla möjliga events. Någon tjänar någon extra krona på att ha träningar hemma och någon har inhyrda, men det är ju ingenting de lever av. Flera av dem har höga utbildningar och har jobbat, men när männen gjort karriär har de slutat jobba. För dem är det en frihetsgrej - varför ska de jobba när de ju har råd att leva ändå? Vad är poängen? Och jag köper den poängen.

Men den kulturen finns inte i Sverige. Vi tänker inte så.

Jag hade gärna haft möjlighet att inte jobba, i teorin, men inte pga någon annans välvilja och nåder. Just där jag är idag jobbmässigt vill jag inte sluta jobba dock, har så mycket roligt framför mig och sköter jag mina kort kommer jag få en sån sjuk karriär och upplevelse och jag vill inte missa det. Sen ska jag sluta jobba

 

[Sel]

Jag hade gärna haft möjlighet att inte jobba, i teorin, men inte pga någon annans välvilja och nåder. Just där jag är idag jobbmässigt vill jag inte sluta jobba dock, har så mycket roligt framför mig och sköter jag mina kort kommer jag få en sån sjuk karriär och upplevelse och jag vill inte missa det. Sen ska jag sluta jobba

Just det fetade känns ju extra viktigt utöver ens egen utveckling.

 

[Fru_Tuvstarr]

Alltså, jag vet inte vad ni andra får för lycka av att jobba, men jag hade då aldrig jobbat ifall jag inte behövt. Jag har jobbat hela mitt 46-åriga liv, tagit ansvar för mig själv, fixat och inte varit till någon belastning alls och jag är ärligt talat djävligt trött på det! Jag har ett gäng bekanta runt om i västvärlden som är hemmafruar och de lider verkligen inte i några dåliga förhållanden. Varför man i denna tråden drar likhetstecken att är man hemmafru så sitter man i en kvinnofälla man inte kan ta sig ut utan att hamna i någon typ av misär, men så är ju inte fallet för de allra flesta som har råd att vara hemma.

Mina bekanta har alla hästar, rider, tävlar, lunchar, ställer upp på alla möjliga events. Någon tjänar någon extra krona på att ha träningar hemma och någon har inhyrda, men det är ju ingenting de lever av. Flera av dem har höga utbildningar och har jobbat, men när männen gjort karriär har de slutat jobba. För dem är det en frihetsgrej - varför ska de jobba när de ju har råd att leva ändå? Vad är poängen? Och jag köper den poängen.

Men den kulturen finns inte i Sverige. Vi tänker inte så.

Håller helt med. Känner också flertalet sådana. Jag hade mer än gärna skött allt hemma istället.

 

[Amaranthe]

Håller helt med. Känner också flertalet sådana. Jag hade mer än gärna skött allt hemma istället.

Man är nog olika där, jag hade nog dött själsligt av att "sköta allt hemma". Kan inte tänka mig något värre. Älskar mitt jobb där jag får bli ordentligt trött i huvudet efter en arbetsdag, typ som en välstimulerad brukshund. Det beror väl säkert också på vad för jobb man har.

 

[Ramona]

Man är nog olika där, jag hade nog dött själsligt av att "sköta allt hemma". Kan inte tänka mig något värre. Älskar mitt jobb där jag får bli ordentligt trött i huvudet efter en arbetsdag, typ som en välstimulerad brukshund. Det beror väl säkert också på vad för jobb man har.

Tror du inte att du kunnat skaffa dig en meningsfull fritid istället?
Vad hade du gjort om du ärvde 400 miljoner? Jobbar kvar för att kunna vara trött i huvudet på kvällen?

Jag hade ridit och tränat mer, rest mer, åkt mer skidor, sett världen, upplevt mer. Aldrig i livet att jag varit anställd och så bunden som det innebär.

 

[Midsommarblomster]

Tror du inte att du kunnat skaffa dig en meningsfull fritid istället?
Vad hade du gjort om du ärvde 400 miljoner? Jobbar kvar för att kunna vara trött i huvudet på kvällen?

Jag hade ridit och tränat mer, rest mer, åkt mer skidor, sett världen, upplevt mer. Aldrig i livet att jag varit anställd och så bunden som det innebär.

Jag hade absolut jobbat. Men kanske haft mer frihet att välja hur mycket och för vem.

Sen skulle jag inte bara kunna ta av samhället utan att ge tillbaks. Så hade jag inte betalat skatt så kanske jag hade volontärarbetat i stället. Jag tror inte att jag hade haft några problem att skaffa en meningsfull fritid, men ett meningsfullt liv för mig kan inte bara innehålla fritid.

 

[co-SMAD4]

@Dentaku Jag har en farmor som i stort sett var hemmafru och jag vet att hon tyckte det var väldigt bra när hennes barnbarn skaffade universitetsutbildning. Precis som du skriver så upplever jag också att generationerna bakom gärna ser att nästa led kvinnor skaffar utbildning och ger sig själva fler valmöjligheter i livet. Hon tror jag iallafall hade önskat att den möjligheten hade funnits för henne. Dagens generation tar det för givet.

 

[Fru_Tuvstarr]

Man är nog olika där, jag hade nog dött själsligt av att "sköta allt hemma". Kan inte tänka mig något värre. Älskar mitt jobb där jag får bli ordentligt trött i huvudet efter en arbetsdag, typ som en välstimulerad brukshund. Det beror väl säkert också på vad för jobb man har.

Jag har också ett jobb som kräver mycket och som är ständig problemlösning. Jag har ett stort behov av att få använda huvudet. Men jag hade kunnat lägga all den energin på en meningsfull fritid istället. Jag har aldrig haft problem med att sysselsätta mitt huvud.

 

[Ramona]

Precis som du skriver så upplever jag också att generationerna bakom gärna ser att nästa led kvinnor skaffar utbildning och ger sig själva fler valmöjligheter i livet. Hon tror jag iallafall hade önskat att den möjligheten hade funnits för henne.

Men idag finns ju fler alternativ. Vi har större valmöjligheter. Det går att utbilda sig, resa jorden runt, jobba och senare välja att bli hemmafru. Jag tror också att många unga kvinnor idag inte bara vill gifta sig och skaffa barn, utan de vill gå gymnasiet, plugga vidare på universitetet och utveckla sig själva. Min och din farmor hade inte det valet. Min farmor gifte sig för att hon var gravid. Hon fick 4 barn till med samma man och de levde ihop hela livet, inte alls speciellt lyckliga, men det var praktiskt och det fungerade. Vi snackar 1940-tal.

Vi är alla produkter av vår tid. Dagens tjejer har andra valmöjligheter och de ser mycket som självklart. Tex gymnasiet. För mig var gymnasiet en självklarhet, men det finns många också födda på 70-talet som inte gick. De började jobba istället. Jag tror att för de flesta unga tjejer är universitetet en grej man vill göra. Liksom få erfarenheten. Det innebär inte att de kommer att göra karriär.

Det går liksom inte att jämföra dagens hemmafruar med hur det var på 50-talet. Det är en helt annan grej.

 

[Holdyourhorses]

Nja. Förskola finns även för barns behov.

Allmän förskola från hösten barn fyller tre år är en lagstadgad rätt barnet har till förskola. Det har inte med föräldrars rätt att ha äldre syskon på förskola under föräldraledigheten. Eller föräldrars rätt till förskola medan de jobbar.

Det är barnets rätt till förskola.

Så nej, den skulle inte försvinna bara av att antalet hemmafruar ökar. Jag skulle nog säga att anledningen till varför politiken lobbar för att införa obligatorisk förskola är just för att hemmafru-familjer håller sina barn hemma fram till skolplikten.

Allmän förskola har inte kommit till för att barn i välmående medelklassfamiljer ska vara där medan mamma är hemma och bakar bullar. Det är inte barnen till dessa hemmafruar man vill fånga upp genom att erbjuda alla barn möjlighet till förskola.

 

[Midsommarblomster]

Men idag finns ju fler alternativ. Vi har större valmöjligheter. Det går att utbilda sig, resa jorden runt, jobba och senare välja att bli hemmafru. Jag tror också att många unga kvinnor idag inte bara vill gifta sig och skaffa barn, utan de vill gå gymnasiet, plugga vidare på universitetet och utveckla sig själva. Min och din farmor hade inte det valet. Min farmor gifte sig för att hon var gravid. Hon fick 4 barn till med samma man och de levde ihop hela livet, inte alls speciellt lyckliga, men det var praktiskt och det fungerade. Vi snackar 1940-tal.

Vi är alla produkter av vår tid. Dagens tjejer har andra valmöjligheter och de ser mycket som självklart. Tex gymnasiet. För mig var gymnasiet en självklarhet, men det finns många också födda på 70-talet som inte gick. De började jobba istället. Jag tror att för de flesta unga tjejer är universitetet en grej man vill göra. Liksom få erfarenheten. Det innebär inte att de kommer att göra karriär.

Det går liksom inte att jämföra dagens hemmafruar med hur det var på 50-talet. Det är en helt annan grej.

En bekant gick juristlinjen för ca 10 år sedan. När de började sin utbildning skämtade en lärare från scen att de utbildar Sveriges bästa jurister - och Sveriges mest högutbildade hemmafruar Man kan ju diskutera lämpligheten i det skämtet, men visst ligger det något i det. Sen finns det ju andra former av hemmafruar i Sverige som vi pratat om tidigare i tråden, som inte har utbildning eller samma möjligheter till jobb om det skiter sig. Men visst har vi ett segment av hemmafruar som har helt andra möjligheter än vad som var vanligt för 70 år sedan.

 

[co-SMAD4]

Men idag finns ju fler alternativ. Vi har större valmöjligheter. Det går att utbilda sig, resa jorden runt, jobba och senare välja att bli hemmafru. Jag tror också att många unga kvinnor idag inte bara vill gifta sig och skaffa barn, utan de vill gå gymnasiet, plugga vidare på universitetet och utveckla sig själva. Min och din farmor hade inte det valet. Min farmor gifte sig för att hon var gravid. Hon fick 4 barn till med samma man och de levde ihop hela livet, inte alls speciellt lyckliga, men det var praktiskt och det fungerade. Vi snackar 1940-tal.

Vi är alla produkter av vår tid. Dagens tjejer har andra valmöjligheter och de ser mycket som självklart. Tex gymnasiet. För mig var gymnasiet en självklarhet, men det finns många också födda på 70-talet som inte gick. De började jobba istället. Jag tror att för de flesta unga tjejer är universitetet en grej man vill göra. Liksom få erfarenheten. Det innebär inte att de kommer att göra karriär.

Det går liksom inte att jämföra dagens hemmafruar med hur det var på 50-talet. Det är en helt annan grej.

Håller med. Men det är intressant hur det har förändrats och beror på vad man har/hade för valmöjligheter precis som du skriver.

Ska även tillägga att det nog finns fler yrken för lågutbildade kvinnor idag än då, som dessutom betalar väl.

 

[Rie]

Ja, det hade stört mig lika mycket om mannen inte var självständig. Att få "fickpengar" av sin respektive tycker jag inte är okej i ett jämställt samhälle. Vad händer om de skiljer sig/går isär? Då står den ena där utan något som helst ekonomiskt skydd.

Jag tar nog lite extra illa vid med tanke på att jag har en kompis som gift sig med en otroligt manipulerande man och var så lycklig för nu behöver hon aldrig jobba mer. Det är inte kul att se..

Att aldrig behöva jobba mer....det innebär också att hon inte får ihop pengar till pensionen och kanske blir fattigpensionär.
Plus en massa annat. Tror inte att hon har tänkt igenom det där ordentligt.

 

[sthu]

Att aldrig behöva jobba mer....det innebär också att hon inte får ihop pengar till pensionen och kanske blir fattigpensionär.
Plus en massa annat. Tror inte att hon har tänkt igenom det där ordentligt.

Precis. Hon ser bara skimrande drömmigt hemmafruliv med en man som tar hand om henne

 

[Manji]

Allmän förskola har inte kommit till för att barn i välmående medelklassfamiljer ska vara där medan mamma är hemma och bakar bullar. Det är inte barnen till dessa hemmafruar man vill fånga upp genom att erbjuda alla barn möjlighet till förskola.

Det är barn man vill fånga upp med allmän förskola. Fattiga barn, rika barn, barn med goda hemförhållanden, barn med dåliga hemförhållanden, barn till arbetare som har dagbarnvårdare, barn till sjuka föräldrar, barn med friska föräldrar. Helt enkelt barn. Syftet är att skapa förutsättningar för alla barn att kunna få ta del av pedagogiken och de förberedeler som behövs inför skolstart.

Med ditt resonemang ska inte medelklassfamiljer med hemmavarande vuxen få ha barn i skola heller.

Anledningen till varför man vill inför en obligatorisk förskola är för att fånga upp de drygt 10% som inte går i förskola och tyvärr också ofta är en väldigt socioekonomisk utsatt grupp där man vet att barnen på gruppnivå presterar sämre i skolan.

 

[sjoberga]

Precis. Hon ser bara skimrande drömmigt hemmafruliv med en man som tar hand om henne

Och han ser bara ett skimrande drömmigt liv med en kvinna som tar hand om hans hem där han får nästan total ekonomisk makt över bådas liv.