Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Såhär gör jag med! Hatar att träffa på bekanta när det inte är meningen. Det har hänt att jag vänt och gått åt andra hållet även när det är en närmare vän jag ser i fel sammanhang.
Åh herregud jag är likadan, och skäms lite för det Ibland i såna situationer får jag någon social ångest och tror att det ska blir superjobbigt så jag låtsas inte se personen och går åt ett annat håll... Trots att jag vet att det är en trevlig person och att hen tycker att jag är trevlig också och att vi förmodligen skulle ha ett trevligt samtal. Som tur är visar sig den här sidan mer sporadiskt, oftast lyckas jag bete mig som folk
Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt
Haha det gör jag också! Och om de inte vinkar tillbaka svär jag surt för mig själv Vinkar de tillbaka är hela dagen räddad typ
Särbon är nöjd med att orsaka förvirringen Han kan också helt plötsligt säga: "De är här med en ko". Det har förvirrat många av hans kollegor, speciellt när de är nere i en gruva
Samma som du. Och om de gör samma sak kanske.Inspirerad av diskussionen i Störiga saker vi stör oss på-tråden undrar jag hur ni ser på det här med att hälsa på folk när ni är ute och går? Gör ni det? Alltid? Aldrig? Ibland? Vill ni att andra hälsar på er?
Jag skrev i den andra tråden att jag bara hälsar om jag är ute och går på landet där man inte möter så mycket folk, men när jag tänkte efter så kom jag fram till att det nog har mer med situationen än platsen att göra. Jag kan titta upp och le/säga hej även när jag är ute och går mitt i storstan - förutsatt att det är relativt folktomt. De gånger jag har varit ute och gått i parken tidigt på morgonen till exempel har jag hälsat på morgontrötta hundägare, eftersom det typ bara var vi två och kanske en person till i hela parken.
Jag brukar även hälsa, eller åtminstone le, när jag sätter mig bredvid någon på bussen/tåget/flyget. Och i (stor)staden jag bor i, som är känd för att vara väldigt öppen och social, är det rätt vanligt att folk börjar prata med en både här och där.
Hur resonerar ni?
Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt
När vi var ute med husbilen i somras fick jag en skräckblandad insikt i sekten "vi som åker på semester i boende på hjul". Det är en drös sociala koder som ska följas, bla att möter man en annan husbil ska man hälsa, dock inte om man möter en husvagn (dock hälsar man på andra husvagnsekipage om man har en sådan men inte på husbilar...).
Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt
När vi var ute med husbilen i somras fick jag en skräckblandad insikt i sekten "vi som åker på semester i boende på hjul". Det är en drös sociala koder som ska följas, bla att möter man en annan husbil ska man hälsa, dock inte om man möter en husvagn (dock hälsar man på andra husvagnsekipage om man har en sådan men inte på husbilar...).