Hejar du på folk när du är ute?

[TygerTyger]

Hahaha nej, senast igår såg jag tre olika bekanta under min lunchpromenad genom folkmassorna i stan och var väldigt nöjd med att lyckas undvika ögonkontakt i samtliga fall. Det var säkert de också. Främlingar kan jag hälsa på om man möts i skogen, långt ifrån andra, och de hälsar först.

 

[Raderad medlem 68338]

Finns en dam här som går under ”crazy lady” (hon är sjuk så det är ju synd om henne tycker jag dock) men hon vrålar hej alternativt okvädningsord till typ alla. Till mig har hon skrikit att hon dels ska kidnappa min bebis (när dottern var typ 3 månader) så jag aldrig skulle få se henne igen och ”lilla gumman lite kort klänning va” den gick till knäna haha.

Haha! Vi har en liknande tant i kvarteret. Alltid klädd i päls, även i somras när det var 35 grader varmt. Hon säger dock inte hej utan skriker då och då "Vad sattes du till livet för att göra!??"
Brukar bli rätt stel stämning haha

Min kompis hade förresten sett en "ensam tant" sitta på samma hak dag ut och dag in och dricka rödvin. Hon tänkte att det kanske var lite synd om henne så hon satte sig vid bordet bredvid och bara "hej hej". Tanten blev likblek, reste sig upp och lämnade

 

[julgrisen]

Jag och min sambo pratade om det där för ett tag sedan, vi kommer båda från mindre städer där vi är vana att heja på folk i skogen och på promenader men här i Göteborg hälsar vi inte, dels då det blir för många att hälsa på men även om man är på ett ställe med få människor hälsar ingen tillbaka. Vi märkte dock nyligen att det räcker att åka en liten bit utanför Göteborg för att människor ska hälsa på en, typ till grannkommunen. Jag tycker att det är trevligt att hälsa, brukar försöka få ögonkontakt och om jag lyckas med det hälsar jag. En del väjer tydligt undan med blicken och då känns det rimligt att låta bli.

 

[julgrisen]

Hahaha nej, senast igår såg jag tre olika bekanta under min lunchpromenad genom folkmassorna i stan och var väldigt nöjd med att lyckas undvika ögonkontakt i samtliga fall. Det var säkert de också. Främlingar kan jag hälsa på om man möts i skogen, långt ifrån andra, och de hälsar först.

Såhär gör jag med! Hatar att träffa på bekanta när det inte är meningen. Det har hänt att jag vänt och gått åt andra hållet även när det är en närmare vän jag ser i fel sammanhang.

 

[aiquen]

Nej, inte där det rör sig mycket folk.

Däremot kan jag hälsa om jag möter någon - även helt okänd person - om jag är ute på landet (till fots kan tilläggas; jag hälsar aldrig bil till bil t.ex. om det inte är för att tacka att den andra hjälpte en att slippa köra i diket vid mötet). Alltså rätt långt ute i obygden där man nästan kan hoppa till om man möter någon liksom. Mest hälsar jag på lite äldre människor, har jag märkt. De brukar liksom själva söka mer kontakt än någon 20-årig intervallöpare med blicken på pulsklockan.

Men jag tycker att det är trevligt och hade nog nästan tyckt att det var lika märkligt att inte ge varandra ett hej/leende/nick om man som två människor möter varandra mitt i skogen, som om folk hade sprungit runt som labradorer och hälsat på helt random människor mitt i stan.

 

[Raderad medlem 68338]

Håller med dig @aiquen ! Om jag tex är på besök hos mamma ute på landet och träffar på en för mig okänd person på en typ skogsstig så hälsar jag alltid med ett neutralt "hej".
I större folksamlingar i Sthlm hälsar jag på bekanta! Undantaget om jag kliver på en buss tex så brukar jag ibland säga "hej" till chauffören

 

[starcraft]

Jag hälsar ibland. Det sitter i sen hästtiden. Hälsade alltid när jag red och mötte folk som promenerade. Det var ganska populärt promenadstråk där jag hade häst. Jag inbillade mig att det verkade lugnande om det var någon som var osäker på att vara så nära en häst om jag hälsade. Ingen aning om det stämde. Numera gör jag det av bara farten ibland när jah är och promenerar - aldrig i stan eller ens i centrum dock. Äldre människor svarar oftast tillbaka. Yngre tittar oftast på en som om man är ett UFO. Jag kan tycka att det är trevligt.

 

[Monkie]

Jag hälsar! Och tror att alla hälsar på mig. Flera gånger har de hälsat på den som gick bakom mig. Jag tycker inte om folk som inte hälsar, tycker det hör till.
Hade en smärre grannfejd en gång. Då hälsade jag inte, det kändes jättemärkligt. Jag var så jäkla arg men hela mitt väsen ville säga Hej!

 

[Cambiaso]

I större folksamlingar i Sthlm hälsar jag på bekanta! Undantaget om jag kliver på en buss tex så brukar jag ibland säga "hej" till chauffören

Hälsar alltid på chauffören på samma sätt som jag hälsar på expediter etc.

Hmmm. det hade varit skoj att testa att hälsa på folk i tunnelbanan. När man knör in sig på grön linje på morgonen så presenterar man sig och skakar hand med övriga som står där. Tänk så många flackande blickar och allmän förvirring man skulle orsaka...

 

[Raderad medlem 94602]

Nej jag är ingen hejare. Hälsar knappt på de grannar jag möter här ute på grusvögen när jag är ute med hundarna. Men de är för att jag inte vill locka till kallprat. Jag ids sällan kallprata.

 

[Raderad medlem 68338]

Hälsar alltid på chauffören på samma sätt som jag hälsar på expediter etc.

Hmmm. det hade varit skoj att testa att hälsa på folk i tunnelbanan. När man knör in sig på grön linje på morgonen så presenterar man sig och skakar hand med övriga som står där. Tänk så många flackande blickar och allmän förvirring man skulle orsaka...

Min pappa testade det en gång
Iofs testade han även att gå "silly walks" som John Cleese ett par gånger Mycket intressanta reaktioner!

 

[karamelldrottningen]

Jag hejar. Hej hej, vink vink. En hand upp i luften som hälsning. Eller bara en nick och ett leende om jag har händerna fulla.

 

[Therese1988]

Jag hejar på folk här i och runt byn. Det är lite "alla känner alla", så det vore oartigt att inte göra det. Även om jag är "invandrare" här, så har många koll på mig ändå. Tidigare i veckan var jag i närliggande lite större stad och klev in på apoteket. Apotekaren hade tidigare jobbat i byn, så hon kände igen mig och började fråga om hästen m.m. Känns dock inte som en merit att vara kändis på apoteket...

 

[nyponros]

Det beror helt på vad jag har för typ av dag. Om jag mår bra och känner mig glad kan jag hälsa på typ allt och alla som möter min blick, med ett leende på läpparna. Ganska ofta är det så, men inte i stora folkmassor eller på ett fullsatt tåg tex, det skulle inte bli hållbart. Om någon inte möter min blick eller inte hälsar tänker jag bara att hen nog inte har en bra dag, för när jag har en dålig dag eller är stressad eller nere möter jag inte alls folks blickar på samma sätt. Det beror på dagsform helt enkelt.

 

[tuaphua]

Här i buschen hälsar jag ju om jag möter någon. Skulle kännas skumt annars. Men i städer hälsar jag inte på alla jag möter.
Visst kan man ha någon form av kontakt med folk man passerar. Men man hejar ju inte på alla.
Hejar i stan gör man väl mer åt busschaffis, kassör etc.

 

[SkorpSmulan]

Hemma i min by hälsar jag alltid, men jag har slutat hälsa utanför "hemma" efter att allt för många bara har tittat konstigt på mig när jag har gjort det.

I hyreshuset där jag jobbar hälsar jag också på de jag möter i trapphus och på loftgång.

 

[Viva]

Hemma i byn, ja. I princip är det ju någon man känner åtminstone på något sätt.

Här i Göteborg, nej. Om det inte är någon jag känner till. Ibland hejar jag på kunder som inte verkar känna igen mig eftersom de ser väldigt förvånade ut.

 

[TheRedLightning]

Inspirerad av diskussionen i Störiga saker vi stör oss på-tråden undrar jag hur ni ser på det här med att hälsa på folk när ni är ute och går? Gör ni det? Alltid? Aldrig? Ibland? Vill ni att andra hälsar på er?

Nej, hälsar ogärna på främlingar. Är det någon jag känner eller är med någon så kan det bli ett hej, men ej om jag går själv.

 

[Bison]

Är jag ute på landet eller ute och rider hälsar jag på alla, glatt och vänligt. Det hör till och man blir sedd som dryg annars.

Inne i byn hälsar jag på de jag känner och äldre människor.
I städer bara på de jag känner.

 

[Jenka]

Inte hemma (Stockholmsförort) mer än grannar (och folk jag känner såklart). Däremot uppe på lilla vägen vid fjällstugan och möjligtvis mitt ute i skogen hemma.

Expediter och busschaufförer, självklart (när jag går på där fram).

Egentligen tycker jag det är en trevlig grej, men jag är oftast lite för asocial och inne i mig själv. Inte vanligt att det görs överlag här heller.