Hejar du på folk när du är ute?

[Mineur]

Inspirerad av diskussionen i Störiga saker vi stör oss på-tråden undrar jag hur ni ser på det här med att hälsa på folk när ni är ute och går? Gör ni det? Alltid? Aldrig? Ibland? Vill ni att andra hälsar på er?

Jag skrev i den andra tråden att jag bara hälsar om jag är ute och går på landet där man inte möter så mycket folk, men när jag tänkte efter så kom jag fram till att det nog har mer med situationen än platsen att göra. Jag kan titta upp och le/säga hej även när jag är ute och går mitt i storstan - förutsatt att det är relativt folktomt. De gånger jag har varit ute och gått i parken tidigt på morgonen till exempel har jag hälsat på morgontrötta hundägare, eftersom det typ bara var vi två och kanske en person till i hela parken.

Jag brukar även hälsa, eller åtminstone le, när jag sätter mig bredvid någon på bussen/tåget/flyget. Och i (stor)staden jag bor i, som är känd för att vara väldigt öppen och social, är det rätt vanligt att folk börjar prata med en både här och där.

Hur resonerar ni?

 

[Niyama]

Åh funderade faktiskt för ett tag sen på att starta en tråd om det här. Jag vet aldrig när jag ska hälsa. Ibland säger jag glatt "hej hej!" när jag möter nån och får inget svar eller jättebuttert tyst. Nästa person hälsar jag inte på då och så hälsar den i sista sekund så jag knappt hinner säga hej innan vi passerat varann. Men generellt hälsar jag inte inne i byn men hälsar så fort jag kommit utanför. I städer hälsar jag aldrig om det inte är helt öde och jag möter en enda människa.

 

[gul_zebra]

Jag hälsar! Inte konstant, men när det är läge liksom. Försöker även se till att hälsa på folk som ofta är utsatta/osynliga på olika vis, helt enkelt för att jag blir glad när folk ser mig som en medmänniska och vill visa att jag ser de som medmänniskor.

Jag bor i en medelstor stad på 50.000 invånare så det är inte en landet-grej för min del.

 

[Plommonlila]

Inspirerad av diskussionen i Störiga saker vi stör oss på-tråden undrar jag hur ni ser på det här med att hälsa på folk när ni är ute och går? Gör ni det? Alltid? Aldrig? Ibland? Vill ni att andra hälsar på er?

Jag skrev i den andra tråden att jag bara hälsar om jag är ute och går på landet där man inte möter så mycket folk, men när jag tänkte efter så kom jag fram till att det nog har mer med situationen än platsen att göra. Jag kan titta upp och le/säga hej även när jag är ute och går mitt i storstan - förutsatt att det är relativt folktomt. De gånger jag har varit ute och gått i parken tidigt på morgonen till exempel har jag hälsat på morgontrötta hundägare, eftersom det typ bara var vi två och kanske en person till i hela parken.

Jag brukar även hälsa, eller åtminstone le, när jag sätter mig bredvid någon på bussen/tåget/flyget. Och i (stor)staden jag bor i, som är känd för att vara väldigt öppen och social, är det rätt vanligt att folk börjar prata med en både här och där.

Hur resonerar ni?

Hejar alltid så fort det är folktomt, tex på skogspromenad eller liknande. I stan säger jag aldrig hej, det skulle bli ett evigt hejande om jag skulle hälsa på varje person (bor i storstad)

 

[nightcrawler]

Jag hälsar när jag är runtomkring vägarna vid stallet och när jag är ute och rider. Är jag ute med hunden så hälsar jag bara om mötande hälsar på mej först. Vi går nästan enbart i skogen.

 

[Mineur]

Åh funderade faktiskt för ett tag sen på att starta en tråd om det här. Jag vet aldrig när jag ska hälsa. Ibland säger jag glatt "hej hej!" när jag möter nån och får inget svar eller jättebuttert tyst. Nästa person hälsar jag inte på då och så hälsar den i sista sekund så jag knappt hinner säga hej innan vi passerat varann. Men generellt hälsar jag inte inne i byn men hälsar så fort jag kommit utanför. I städer hälsar jag aldrig om det inte är helt öde och jag möter en enda människa.

Ja det är definitivt inte alltid man får svar! Jag brukar intala mig själv att det inte är något negativt, utan att folk helt enkelt blir så förvånade att de inte hinner reagera innan man redan är förbi

 

[voltis]

Jag är dålig på det, jag hälsar hela dagarna på kunder på jobbet och alla kollegor, så efter jobbet går jag in i min bubbla tror jag haha.
Hälsar bara på folk jag träffat förut, helst mer än en gång. Typ grannar i stammisar på gymmet.

Jag tror också alltid att folk inte känner igen mig, så vågar ofta inte hälsa av den anledningen

 

[sthu]

Åh jag älskar att heja på folk! De ser ofta så glatt överraskade ut
Brukar inte vråla ut ett HEJ! utan med diskret le, nicka och typ viska hej. Det har önskad effekt, alla nöjda och glada. Eller ja, inte alla kanske men de flesta. En del blänger och ser ut som om jag sagt åt dem att sticka och brinna ungefär.

Bor i samhälle med ca 10000 invånare.

 

[pollex]

Hästar oftast inte. Den som hälsar på mig när jag är ute och går med en sovande bebis och uppvisar alla avvärjande signaler jag kan blir jag ursinnig på (inombords) .

 

[BornAgain]

Det är väldigt olika. Bekanta och folk man ser ofta hejjas naturligtvis. Möter jag någon på ett annars folktomtställe får hen ett hej. I delar av Stockholm är det absolut comme il faut att säga hej och starta en konversation oavsett om man känner varandra - men tre gator längre bort kan det vara ett faux pais av guds nåde . Jag gör oftast som mina medmänniskor.

(Barnvagnsförare nickar man till eller vinkar)

 

[tanten]

Näe, verkligen inte.

Jag hejar på de jag känner och ibland ler jag mot nån som har en fin hund eller något annat som fångar uppmärksamheten. Bilkörning på småvägar= hälsar på alla.

Att byta några ord med främlingar i kassakön eller varsomhelst gör jag ofta.
Men hejar på random folk - never.

 

[kakan89]

När jag är ute och går på byn så hälsar jag alltid på alla. Annars är jag en sån där tråkig osocial typ som nästan blir irriterad när folk hälsar på mig.

 

[Sel]

Jag bor ju i ett mindre samhälle och har efter lite analys kommit fram till att jag nästan ofelbart hälsar på äldre människor som är ute och går. Inte inne på Sainsburys eller så, men om det är relativt tomt på gatan och så gott som alltid om vi möts i parken. Undrar om det är någon brittisk grej som gnuggat av sig, och i så fall är det en rätt trevlig vana tycker jag! De blir oftast glada.
Folk med hundar får också nästan alltid ett hej när vi möts. Delvis för att man ofta ser samma ansikten, men också för att det lite naturligt blir att man tar snabb ögonkontakt för att försäkra sig om att hundar är kopplade till exempel, och att ägaren har uppmärksammat mig, typ.

 

[Roheryn]

Hälsar helst inte på okända människor och ser gärna att de inte hälsar på mig... Särskilt när jag är ute o springer (då jag iofs sällan träffar någon) vill jag gärna få vara ifred i min "bubbla". Hälsar dock såklart på människor jag känner/känner igen och grannar jag träffar i uppgången, men inleder helst ingen konversation och känner mig lätt besvärad om någon okänd försöker inleda konversation med mig.

En gång när jag var ute och sprang så var det en äldre man med hund som riktigt hejade på (med hejaramsor typ) när jag sprang förbi - inte illa menat naturligtvis, men jag tyckte det var skitjobbigt!

 

[Michellan95]

Det beror på...
Jag hälsar i princip alltid på äldre pensionärer, de blir oftast väldigt glada när jag hälsar på dem.
De som ser ut att vara typ 30 år och neråt hejar jag inte alls på för de brukar oftast inte heja utan vända bort blicken eller stirra i backen.
Sen beror det ju också på situation, går jag på stan eller köpcentrum så hejar jag inte på alla jag ser, går jag i vårt bostadsområde (ett större med ca 3000-3500 boende) så hejar jag enligt ovan. Går jag med min man hejar jag oftast inte, går jag med bara barnen hejar jag nästan på allt och alla.

 

[Michellan95]

En annan sak jag kom på. Är jag i trädgården vill jag inte att förbipasserande hejar på mig, jag hejar inte själv på folk i sina trädgårdar om de inte själva söker ögonkontakt eller tittar på mig.
Vill helst inte att promenerande personer hejar på mig när jag går med mina sopor till soptunnan så jag gör helt klart skillnad på om man är ”hemma” eller ute och går längst en gångbana eller vandringsled.

 

[Raderad medlem 68338]

Hejar alltid så fort det är folktomt, tex på skogspromenad eller liknande. I stan säger jag aldrig hej, det skulle bli ett evigt hejande om jag skulle hälsa på varje person (bor i storstad)

Haha men eller hur! Tänk att hojta "hej" till varje människa på tuben

 

[BernT]

Om jag möter någon jag känner/bekant ja annars nej. Rör mig typ bara i centrala Göteborg så skulle få hälsa hela tiden isåfall. Hälsar någon random på mig här utgår jag från att den är knäpp typ.

Hemma hos mina föräldrar och hos svärföräldrarna är det annat för de bor på mkt mindre ställen, där hälsar man på folk som man möter.

 

[Görel]

Absolut inte! För mig känns det som något man gör på landet, jag bor i en norrkommun till Stockholm.

När jag hälsar på mamma som bor kvar i området där jag växte upp hälsar jag på de som hälsar på mig för jag tänker att de kanske känner igen mig fast jag inte känner igen dem.

Jag har som princip att inte hälsa först på folk som jag känner igen men inte kan placera. Jag har jobbat inom socialtjänsten i över 25 år och jag kan inte alltid hålla koll på ifall de jag känner igen är några jag träffat som klienter på jobbet.

 

[BernT]

Haha men eller hur! Tänk att hojta "hej" till varje människa på tuben

Finns en dam här som går under ”crazy lady” (hon är sjuk så det är ju synd om henne tycker jag dock) men hon vrålar hej alternativt okvädningsord till typ alla. Till mig har hon skrikit att hon dels ska kidnappa min bebis (när dottern var typ 3 månader) så jag aldrig skulle få se henne igen och ”lilla gumman lite kort klänning va” den gick till knäna haha.