Heja vården?!

@monster1 OT men jag måste fråga: är du alltså tillbaka och jobbar nu? Och har de gjort något åt dina förfärliga arbetsvillkor? Roligt att höra isåfall, jag har undrat ibland hur det gått för dig.
 
@monster1 OT men jag måste fråga: är du alltså tillbaka och jobbar nu? Och har de gjort något åt dina förfärliga arbetsvillkor? Roligt att höra isåfall, jag har undrat ibland hur det gått för dig.
Ja, jag jobbar 100% sedan i somras. Sedan är det väll lite lätt haltande emellanåt. Några av de förfärliga arbetsvilkoren går/har gått i pension. Sedan har vi blivit fler "missnöjda" dvs nyanställda och jag har tvingat till mig en kollega :), så vi är två ensama galningar. Jag har en bra närmaste chef och så försöker jag använda mig av mina verktyg och ta upp saker som jag känner inte fungerar med min chef så får han reda ut det. Liksom lägga ansvaret på någon som har befogenheten att göra något åt problemet. Det kunde väll fungera bättre både måendet och jobbet, men det fungerar dugligt, jag jobbar ;).
 
Ja, jag jobbar 100% sedan i somras. Sedan är det väll lite lätt haltande emellanåt. Några av de förfärliga arbetsvilkoren går/har gått i pension. Sedan har vi blivit fler "missnöjda" dvs nyanställda och jag har tvingat till mig en kollega :), så vi är två ensama galningar. Jag har en bra närmaste chef och så försöker jag använda mig av mina verktyg och ta upp saker som jag känner inte fungerar med min chef så får han reda ut det. Liksom lägga ansvaret på någon som har befogenheten att göra något åt problemet. Det kunde väll fungera bättre både måendet och jobbet, men det fungerar dugligt, jag jobbar ;).
Det låter ju enormt mycket bättre än tidigare! Jätteroligt att höra. Bra jobbat! :up:
 
På vilket sätt menar du att det blir en ekonomisk överflyttning från FK till vården?

Nej, en remiss som ligger och väntar är inte sparade pengar för landstinget. Det är jobb som ska göras och ligger i väntan och som måste hanteras och bevakas under tiden. Det går alltså åt arbetstid åt att hantera väntande remisser.

"besparingen" är enbart i de fall då ärendet läker av sig självt i väntan på att remissmottagaren ska ha tid att ta emot.
Besparingen är väl att inte anställa en läkare till att ta hand om remisserna?

Men om du tycker att sjukvården som den är nu fungerar så bra som den kan göra så har vi ju bara skilda åsikter i den frågan.
Men när privatvårdens existens är det enda som befinner sig mellan en person och permanent sjukskrivning och framtida total ohälsa så känns det väldigt darrigt för en personligen.
 
Jag tror nog inte det var problemet här, det är en centralort med läkarutbildning.

Tror du att det finns gott om arbetslösa, arbetssökande läkare?
Eller tror du att det är vanligare med brist på arbetskraft?

Sedan kan det visserligen vara sant att "bemanningsutrymmet" är fyllt inom vissa kliniker och att "någon" helt enkelt har bestämt hur stort utrymme det finns.

Som med nya KI, till exempel, där man har mindre kapacitet jämfört med gamla KI och har "valt" ett mer begränsat uppdrag än för gamla KI och "överskottet" ska hänvisas till övriga Stockholmssjukhus vars kapacitet dock inte ökats i motsvarande mängd.
 
@Masse Jag ser på din inläggshistorik att du brutit foten en gång och fingrar två gånger. Du håller väl aldrig på med nån högriskverksamhet som kostar vården pengar? Som hästar?
Jo och jag har också varje gång fått stå tillbaka för andra skadade. Jag och skatebordåkarna hade egen bänk i väntrummet. Oss tog man när det inte fanns något annat.
Även fått rådet för en bruten fot att ta en alvedon så går det över.
 
Tror du att det finns gott om arbetslösa, arbetssökande läkare?
Eller tror du att det är vanligare med brist på arbetskraft?

Sedan kan det visserligen vara sant att "bemanningsutrymmet" är fyllt inom vissa kliniker och att "någon" helt enkelt har bestämt hur stort utrymme det finns.

Som med nya KI, till exempel, där man har mindre kapacitet jämfört med gamla KI och har "valt" ett mer begränsat uppdrag än för gamla KI och "överskottet" ska hänvisas till övriga Stockholmssjukhus vars kapacitet dock inte ökats i motsvarande mängd.
Jag tror att om någon ort i Sverige sitter med nyutexade läkare som söker jobb så är det min ;) och att det gäller ett eftersatt område.
 
Så var det inte när jag arbetade med ekonomiskt bistånd, men det har jag inte gjort sedan 1999 så jag är inte rätt person att tala om hur det fungerar nu.

Lagen kan ju ha ändrats, för all del. Behövde man inte visa att man försökt bidra till sin försörjning då?
 
Jo och jag har också varje gång fått stå tillbaka för andra skadade. Jag och skatebordåkarna hade egen bänk i väntrummet. Oss tog man när det inte fanns något annat.
Även fått rådet för en bruten fot att ta en alvedon så går det över.
Ja det är klart att ni fått stå tillbaka, men det var ju inte triagering det handlade om. Utan om "vi" ska kosta på människor vård när de förstör för sig själva.
 
Lagen kan ju ha ändrats, för all del. Behövde man inte visa att man försökt bidra till sin försörjning då?

Lagen säger både nu och då att man har rätt till bistånd till sin försörjning om denna inte kan tillgodoses på annat sätt. Att aktivt bidra till sin försörjning som du formulerat dig får mig att tänka på hur det var på Nya Zeeland för en 20 år sedan då man hade en egenavgift i försörjningsstödet, kunde man inte visa att man kunde få ihop en viss summa på egen hand fick man inget kompletterande ekonomiskt bistånd. Men du menar kanske något helt annat?
 
Men om du tycker att sjukvården som den är nu fungerar så bra som den kan göra så har vi ju bara skilda åsikter i den frågan.
Men när privatvårdens existens är det enda som befinner sig mellan en person och permanent sjukskrivning och framtida total ohälsa så känns det väldigt darrigt för en personligen.

Var har jag framfört att jag tycker att vården fungerar bra?
Visa väldigt gärna på det innan du lägger den typen av ord i min mun.
 
.
Var har jag framfört att jag tycker att vården fungerar bra?
Visa väldigt gärna på det innan du lägger den typen av ord i min mun.
Det har du inte framfört, jag skrev -Men om du tycker att... Dvs en typ av fråga helt enkelt som jag tänkte jag kanske skulle få svar på. Av rent intresse, det är alltid roligt att läsa om hur andra tycker saker fungerar och vad som kunde bli bättre eller om det är bra som det är, det kan ge en nya infallsvinklar att fundera över.

En intressant infallsvinkel du gav var tex hur läkarna var fördelade, lågt antal i primärvården. (Det är kanske olika i olika landsting, jag hade ju tex upplevt den som väldigt bra på länets (prisbelönta) bästa vårdcentral och inte så bra på en annan. och tänkte att där kanske finns möjligheter från vårdcentralens ledning att påverka arbetsmiljön och mottagandet.)

Jag fick bara uppfattningen att det kanske var så att du tyckte det var lite dumt att klaga och fundera så som jag gjorde. Att det ändå är så välorganiserat och bra det kan vara på befintliga resurser.

Jag tänker mig att det kanske både kunde vara annorlunda organiserat och ev också kräva ytterligare resurser. Systemet med New public management har ju kritiserats ganska allvarligt på sina ställen och också inom flera olika organisationer, polisen, skolan där det införts så det systemet i sig verkar flera tycka är suboptimalt, men där kanske du tycker jag blandar äpplen och päron igen ;). Fast jag tycker snarare det tyder på att själva styrsystemet inte är helt perfekt för typen av verksamhet.

https://www.google.se/#q=new+public+management+sjukvård
https://www.google.se/#q=new+public+management+kritik
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakarna-i-protest-mot-vardsystemet/
 
Ja det är klart att ni fått stå tillbaka, men det var ju inte triagering det handlade om. Utan om "vi" ska kosta på människor vård när de förstör för sig själva.
Trevligt att någon läser vad jag skrev :)
För det kommit diverse påhopp om hur dum jag är. När jag faktiskt inte skrivit vad jag tycker utan ställt frågan. Frågan som nästan ingen svarar på utan bara idiotförklarar mig.
 
.

En intressant infallsvinkel du gav var tex hur läkarna var fördelade, lågt antal i primärvården. (Det är kanske olika i olika landsting, jag hade ju tex upplevt den som väldigt bra på länets (prisbelönta) bästa vårdcentral och inte så bra på en annan. och tänkte att där kanske finns möjligheter från vårdcentralens ledning att påverka arbetsmiljön och mottagandet.)

De siffror jag angav var svenska förhållanden i jämförelse med andra OECD-länder, vilket jag tyckte att jag var tydlig med.
Sedan finns stora lokala och regionala skillnader i distriktsläkarbemanning.

Exempel: Sveriges Riksdag har år 2000 beslutat att det ska finnas en specialist i allmänmedicin per 1500 invånare.
Den siffran är verklighet i enstaka landsting - men inte heller på landstingsnivå på samtliga enheter.
Genomsnittet i Värmland är 1/3100ungefär, men det finns enheter som har "bättre" och som har "sämre" bemanning.

Visst finns det (ibland små) möjligheter för en enhetschef att påverka.
Genom att erbjuda bra arbetsmiljö kan man bli en enhet dit människor söker sig för att jobba, och genom att erbjuda en dålig arbetsmiljö kan man bli extra oattraktiv och därmed försämra bemanningen.

Det här är också sådant som ser olika ut i olika delar av landet och jag är inte insatt i hur det går till i andra landsting.
Men här är det ett anställningsstopp som innebär att varje eventuella nyanställning ska beslutas på landstingsdirektörsnivå.
Så en enhetschef som eventuellt lyckas rekrytera en läkare, får inte anställa utan att söka särskild dispens som ska motiveras.
Det är ju ett lite besvärande moment.

Det är ett problem att ekonomi styr verksamheten - och ibland att fokus läggs på konstiga saker. Men det är ju också nödvändigt att ekonomiska förutsättningar sätter ramarna.
Problemet är ju stort när de befintliga ekonomiska ramarna hindrar god verksamhet i tillräcklig volym.

Jag tror också att om man började med att försäkra sig om att de anställda har en god arbetsmiljö, så skulle många delar av vården bli bättre. Men då har vi ju frågan om hur man ska förbättra arbetsmiljön i en verklighet där antalet ärenden att sköta växer på hög på grund av faktisk brist på arbetskraft.
Patienterna står ju och stampar och vill ha tider och åtgärder och telefonsamtal (ja, ni vet allt det där som vården ska fixa och ska fixa bra!).

Jag hör dagligen hur våra distriktssköterskor blir hotade i telefonsamtal med missnöjda invånare som inte får tid när de önskar. Den typen av arbetsmiljöproblem är betungande och svårt att åtgärda.
Det är klart att stor tillgång till läkartider minskar den formen av belastning, men om enheten inte får anställa, och inte får ta in vikarierande läkare, då?

Och igen: en hel del saker kunde göras på snabbare och smidigare och mindre arbetskrävande sätt och därmed minska arbetsmängden för enskilda anställda. Om man tänkte sig för bättre i sådana lägen (exempel: patient som jag träffade för en massa år sedan som hade blivit opererad av ortopeden, ville/skulle ta bort "skrot", behövde gå via vårdcentralen för att få en remiss till samma ortopedklinik; det ledde till att patienten behövde göra ett onödigt extrabesök hos en distriktsläkare som ändå inte kunde göra annat i ärendet än att skriva den begärda remissen - var är det rationella där?)

Så visst finns det interna upphakningar som förstör verksamheten och tillgängligheten.

Men om bemanningen av - i mitt exempel distriktsläkare - är knappt hälften av det som enligt ett 16 år gammalt riksdagsbeslut ska finnas (och arbetsmiljöverket och högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit siffran) för att kunna göra jobbet: ja, då blir det väntetider och då blir det saker som inte blir gjorda.

Samma sak på vårdavdelningar där det saknas sjuksköterskor: det blir mindre mängd omvårdnad och troligen sämre kvalitet på det som görs, när det är för få händer som ska göra jobbet.
 
Lagen säger både nu och då att man har rätt till bistånd till sin försörjning om denna inte kan tillgodoses på annat sätt. Att aktivt bidra till sin försörjning som du formulerat dig får mig att tänka på hur det var på Nya Zeeland för en 20 år sedan då man hade en egenavgift i försörjningsstödet, kunde man inte visa att man kunde få ihop en viss summa på egen hand fick man inget kompletterande ekonomiskt bistånd. Men du menar kanske något helt annat?

Ja, jag menar något helt annat. Att man aktivt försökt att ordna sin försörjning på något annat sätt. T ex söka arbete, delta i anvisad arbetsmarknadsåtgärd etc, hushålla med de pengar man har, osv. Man kan inte säga att pengarna är slut och jag har inget att äta, och vara helt säker på att gå därifrån med pengar. Hjälpen är inte ovillkorlig.
 
Jag tycker ju för all del att lönerna är rätt bra redan, iaf för ssk och läkare.

Däremot kunde man göra en del åt organisering och ledning. Har som patient sett en och annan avdelning där personalen springer som yra höns. Och en och annan avdelning där arbetstempot är rätt makligt (en avdelning med halvårslånga köer för patienterna). Och styr man inte upp det, då räcker ju inte resurserna så klart.
Men många många andra inom vården har inte bra löner alls. Eller vad sägs om en arbetsterapeut med 3 års högskoleutbildning som har 20 000 kr i ingångslön? Eller en sjukgymnast med 10 års erfarenhet och som har 24 000 kr i månaden? Inte bra alls med andra ord. Dessutom har inte alla sjuksköterskor heller så bra betalt. Och då har vi inte ens börjat prata om undersköterskor och sekreterare! Skamligt är vad det är. Men jag tror egentligen inte att de låga lönerna är det största problemet eftersom det finns massor med sjuksköterskor som väljer bort vården eftersom det är för slitigt helt enkelt både psykiskt och fysiskt. Det är ingen brist egentligen på sköterskor de väljer bara bort sjukvården....
 
Nu ska jag klaga lite till av bara farten. Var förbi vc och lämnade ännu ett prov. Blev ifrågasatt i receptionen om just den läkaren på denna vc begärt provet. Ehhh ja. Fick en grön lapp och fick komma in omgående vilket uppskattades. Frågade då uskan som är supertrevlig om det kommit något svar från neurologen och min oro att jag blir lite borttappad nu när jag fick hyrläkare som redan är borta, men egentligen har en fast. Varpå hon svarar, det värsta är att din läkare slutar i mars. Ohhh, jodå han ska sluta. Han ska först ha föräldraledigt och sedan börja arbeta som hyrläkare. Jo jag tackar jag. Kommer bli kaos IGEN. Man kommer således tappa bort mig gentemot neurologen, man kommer tappa bort mig gentemot min medicinering för min bindvävssjukdom och jag kommer få ett helvete igen.
Bakgrund. Min förra läkare slutade på vc för att börja på onkologen, detta utan min vetskap eftersom jag sällan besöker läkare, har årslång förskrivelse av painkillers som är utprovade av överläkaren på smärtmottagningen. Då dessa läkemedel inte gärna förskrivs så får jag bråka som fanken, trots att det inom denna region är tydligt uttryckt att vc ska skriva ut den ordination smärtläkare ordinerat. Alltså smärtläkare ställer in läkemedel och dos sedan är man tillbaka på vc.
På frågan hur gör jag nu? Ja jag får ju ringa och boka en tid. Då bröt jag ihop i värsta skrattattacken och förklarade att det går inte ens att få en tid för att bli uppringd för att få en tid. Sedan får man vänta mer än fem månader på att få en halvtimme hos läkaren. Snacka om moment 22.

Orkar inte ens bli ens lite arg. Inte ens irriterad. Men imorgon ska jag författa ett brev till vem det nu månde vara inom region kronoberg.... kan dock säga att jag gör det med anledning av min bindvävssjukdom, men det är en annan del av historien.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp