Karamello30
Trådstartare
Nytt användarnamn på Buke, då jag vill vara anonym och inte skriva det här under mitt vanliga användarnamn ifall någon skulle känna igen mig.
Jag har ett dilemma - min häst stortrivs i ett stall och jag vantrivs något enormt. Jag har haft min häst installad i ett stall under ca två års tid och verkligen försökt att göra det bästa av situationen. Men jag trivs inte i stallet och ingenting har blivit bättre under två års tid. Jag känner för att flytta därifrån med min häst innan jag blir tokig. Enda problemet är att hästen trivs bra och får gå i stor hage med andra hästar. Stallet är det inga fel på och stallkompisarna är snälla.
Det som gör att jag vantrivs är stallägaren som bor på gården där stallet är. Jättetrevlig, men jag misstänker att det är en narcissist med ett extremt kontrollbehov. Man får i princip aldrig vara själv i stallet om denne är hemma, utan kommer alltid ut och pratar om sig själv, sitt liv och övervakar det man gör samt kommer med kommentarer.
Stallägaren är en självutnämnd:
- hästmassör
- foderexpert
- expert på bett
- sadelutprovare
- elitryttare
Det som är extra jobbigt är dennes ”expertkunskaper” inom foder. Om man vill ändra i sin hästs foderstat måste man först informera stallägaren, som ska godkänna ändringen och sedan hålla en lång utläggning om stallägarens åsikter kring foder. I stallet betalar man för de antal kg man tar av höet, men tillskott och kraftfoder köper man själv in till sin häst. Packade höpåsar kontrollvägs slumpmässigt med en våg för resväskor som stallägaren ofta går runt med i fickan. Tycker stallägaren att det ser ut att vara för mycket hö i en packad höpåse drar denne ur hö ur påsen tills stallägaren tycker att det ser lagom ut. Jag fattar att man måste meddela inköparen av höet om man planerar att ta mer hö, men att behöva få det godkänt?
Och så fort stallägaren inte håller med en får man höra dennes åsikter varje dag om varför man har fel och varför stallägaren har rätt. Exempelvis får man inte ge någon häst mer än 10 kg hö/dag och min häst är en storhäst på 167 cm…
Andra saker som känns lite olustiga är följande:
- Minst en gång i veckan kommer stallägaren och ”känner igenom” hästen när man har den på stallgången och exempelvis ryktar.
- När man sadlar brukar stallägaren en gång i månaden kolla hur sadeln ligger, ifrågasätta varför man har en viss padd och föreslå att byta koppjärn på sadeln.
- Rider man med sporrar ska det ifrågasättas med tillhörande kommentar ”att man ska kunna rida sin häst utan sporrar, spö räcker!”
- Man får inte rida med vilket bett som man själv vill utan måste förhålla sig till stallägarens egna lista över godkända bett
- Varje månad ändras stallregler
Det finns säkert mer saker, men detta är allt jag orkar rada upp nu. Jag börjar bli mentalt trött av att stå på detta stall. Det är inte roligt att ofta bli övervakad och behöva diskutera varför man gör si eller så med sin egen häst, eller behöva lyssna på stallägarens alla problem här i livet. Det är sällan som jag får åka ut till stallet och bara vara med min häst.
Med den här långa tråden vill jag veta vad ni tycker - är det ok att flytta från ett sånt här ställe trots att hästen mår superbra? Är det jag som är för känslig? Detta är första stallet med egen häst och detta kanske är normalt i de flesta stall? Jag är i valet och kvalet om jag ska åka och titta på några andra stallplatser, men om detta är normalt beteende från en stallägare kan jag nog lika bra stanna där eftersom hästen mår bra
Ge mig tips om vad ni hade gjort i min situation. Kanske kan jag bemöta stallägaren annorlunda? För just nu stänger jag bara av när stallägaren börjar prata på om sina åsikter för jag orkar inte höra på det.
Stallägaren är inte utbildad inom något som har med hästar att göra och jobbar på ett kontor.
Med vänlig hälsning,
En uppgiven hästägare
Jag har ett dilemma - min häst stortrivs i ett stall och jag vantrivs något enormt. Jag har haft min häst installad i ett stall under ca två års tid och verkligen försökt att göra det bästa av situationen. Men jag trivs inte i stallet och ingenting har blivit bättre under två års tid. Jag känner för att flytta därifrån med min häst innan jag blir tokig. Enda problemet är att hästen trivs bra och får gå i stor hage med andra hästar. Stallet är det inga fel på och stallkompisarna är snälla.
Det som gör att jag vantrivs är stallägaren som bor på gården där stallet är. Jättetrevlig, men jag misstänker att det är en narcissist med ett extremt kontrollbehov. Man får i princip aldrig vara själv i stallet om denne är hemma, utan kommer alltid ut och pratar om sig själv, sitt liv och övervakar det man gör samt kommer med kommentarer.
Stallägaren är en självutnämnd:
- hästmassör
- foderexpert
- expert på bett
- sadelutprovare
- elitryttare
Det som är extra jobbigt är dennes ”expertkunskaper” inom foder. Om man vill ändra i sin hästs foderstat måste man först informera stallägaren, som ska godkänna ändringen och sedan hålla en lång utläggning om stallägarens åsikter kring foder. I stallet betalar man för de antal kg man tar av höet, men tillskott och kraftfoder köper man själv in till sin häst. Packade höpåsar kontrollvägs slumpmässigt med en våg för resväskor som stallägaren ofta går runt med i fickan. Tycker stallägaren att det ser ut att vara för mycket hö i en packad höpåse drar denne ur hö ur påsen tills stallägaren tycker att det ser lagom ut. Jag fattar att man måste meddela inköparen av höet om man planerar att ta mer hö, men att behöva få det godkänt?
Och så fort stallägaren inte håller med en får man höra dennes åsikter varje dag om varför man har fel och varför stallägaren har rätt. Exempelvis får man inte ge någon häst mer än 10 kg hö/dag och min häst är en storhäst på 167 cm…Andra saker som känns lite olustiga är följande:
- Minst en gång i veckan kommer stallägaren och ”känner igenom” hästen när man har den på stallgången och exempelvis ryktar.
- När man sadlar brukar stallägaren en gång i månaden kolla hur sadeln ligger, ifrågasätta varför man har en viss padd och föreslå att byta koppjärn på sadeln.
- Rider man med sporrar ska det ifrågasättas med tillhörande kommentar ”att man ska kunna rida sin häst utan sporrar, spö räcker!”
- Man får inte rida med vilket bett som man själv vill utan måste förhålla sig till stallägarens egna lista över godkända bett
- Varje månad ändras stallregler
Det finns säkert mer saker, men detta är allt jag orkar rada upp nu. Jag börjar bli mentalt trött av att stå på detta stall. Det är inte roligt att ofta bli övervakad och behöva diskutera varför man gör si eller så med sin egen häst, eller behöva lyssna på stallägarens alla problem här i livet. Det är sällan som jag får åka ut till stallet och bara vara med min häst.
Med den här långa tråden vill jag veta vad ni tycker - är det ok att flytta från ett sånt här ställe trots att hästen mår superbra? Är det jag som är för känslig? Detta är första stallet med egen häst och detta kanske är normalt i de flesta stall? Jag är i valet och kvalet om jag ska åka och titta på några andra stallplatser, men om detta är normalt beteende från en stallägare kan jag nog lika bra stanna där eftersom hästen mår bra
Ge mig tips om vad ni hade gjort i min situation. Kanske kan jag bemöta stallägaren annorlunda? För just nu stänger jag bara av när stallägaren börjar prata på om sina åsikter för jag orkar inte höra på det.
Stallägaren är inte utbildad inom något som har med hästar att göra och jobbar på ett kontor.
Med vänlig hälsning,
En uppgiven hästägare
