LindaKL
Trådstartare
Detta inlägg hör nog hemma även i ridningsforumet men eftersom det rör även annat så lägger jag det här. Moderator får flytta om det är fel.
Jag har en häst som efter en spricka i skenbenet(broddspark i hagen)stått på boxvila och i sjukhage länge. Jag har fått klartecken att sätta igång honom sedan flera veckor tillbaka och fick då rådet att skritta honom 45 min i 3 veckor och sedan börja trava om allt kändes bra. Jag fick även longera om jag ville. Jag har inte haft bråttom med detta då vi bara är "skogsmullar" så jag har varvat promenader, skritturer och longering i flera veckor innan jag började trava korta sträckor uppsutten senaste 2 veckorna. Han är stel såklart efter 2 månaders vila och har spatt så därför är jag extra försiktig men annars visar han inga tecken på att han känner av något.
Nu till mitt dilemma angående ridningen. Nu när vi börjat trava så smått så vill han bara ta bettet, sätta huvudet i vädret å sticka med mig. Jag förstår att han har överskottsenergi såklart men jag vill ändå att han ska lyssna på mig. Jag försöker med sätet, skänklar och rösten att få honom att lugna sig men tillslut blir det så att jag måste dra i tyglarna för att få honom att stoppa upp lite och då stannar han ändå inte helt upp utan ligger på i bettet och trampar runt liksom. Jag vill absolut inte behöva dra i tyglarna och bli arg varje gång vi rider men vet inte vad jag ska göra för att få stopp på honom.
Till saken hör att vi har bara känt varann sen augusti förra året och jag köpte honom i oktober just för att han var en så säker häst att rida ut på.... Jag använder samma bett som han hade hos förra ägaren och vid veterinärbesiktningen innan köpet fanns inga problem i munnen heller. Spatten fick jag reda på efter köpet men det är en annan historia. Nu vill jag ha tips på hur jag ska kunna rida honom utan att vara rädd varje gång. Han är genomgången kroppsligt av ET och veterinären röntgade honom innan vi började igångsättningen.
Underlaget är såklart inte det bästa med lera, slask och is om vartannat i skogen. Ridbanan är inte ridbar ännu heller och jag har en bit till ridhuset tyvärr. Enda gångerna jag märkt att han vill sticka såhär tidigare är när vi galopperat på hemvägen. Då blir han lika "okontaktbar" för påverkan från ryttaren. Den tidigare ägaren har tyvärr låtit honom springa benen av sig på långa tyglar i galoppen förut så han är väl van vid det..men jag har löst det genom att inte galoppera på hemvägen helt enkelt. Men nu gör han samma sak fast vi bara travar och inte är på hemväg. Dessutom får han för sig att bara svänga eller gena i en korsning och sätta fart hemåt fast jag vill åt ett annat håll... Börjar bli frustrerad nu och rädd för vad som kan hända när vi är ute i skogen... Han är inte tömkörd tidigare och jag fick lära honom att bli longerad.
Mitt andra problem är att han blivit väldigt nafsig och bitig vid hantering. Förut kunde han nafsa någon gång ibland men nu är det hela tiden nästan när jag leder honom. Jag har helt slutat ge honom ätbara saker från handen för att se om det hjälpte men inte mycket. Och jag upplever det inte bara som tiggeri heller. Mer som att han hugger till mot mig när jag vill något han inte vill. Vid våra promenader visar det sig oftast om vi stannat till och sen vill jag gå vidare. Då viftar han med huvudet mot mig liksom och försöker nypa mig i armen eller liknande. Jag säger ett skarpt NEJ varje gång och han får en smäll tillbaka om jag hinner vara med precis när det händer. Han gör lika på morgnarna när han ska ut i hagen och jag måste passera ligghallen och de andra hästarna som han inte får gå med ännu innan broddarna är borta. I det läget känns det som han nafsar efter mig just för att jag leder honom förbi de andra fast han vill stanna med dom.
I övrigt är han en mycket lätthanterlig valack som man kan göra vad man vill med i princip utan protester. Därför blir detta så frustrerande. Börjar mer och mer ta på självförtroendet när han håller på såhär. Tycker han inte om mig?
Tacksam för alla tips!
Jag har en häst som efter en spricka i skenbenet(broddspark i hagen)stått på boxvila och i sjukhage länge. Jag har fått klartecken att sätta igång honom sedan flera veckor tillbaka och fick då rådet att skritta honom 45 min i 3 veckor och sedan börja trava om allt kändes bra. Jag fick även longera om jag ville. Jag har inte haft bråttom med detta då vi bara är "skogsmullar" så jag har varvat promenader, skritturer och longering i flera veckor innan jag började trava korta sträckor uppsutten senaste 2 veckorna. Han är stel såklart efter 2 månaders vila och har spatt så därför är jag extra försiktig men annars visar han inga tecken på att han känner av något.
Nu till mitt dilemma angående ridningen. Nu när vi börjat trava så smått så vill han bara ta bettet, sätta huvudet i vädret å sticka med mig. Jag förstår att han har överskottsenergi såklart men jag vill ändå att han ska lyssna på mig. Jag försöker med sätet, skänklar och rösten att få honom att lugna sig men tillslut blir det så att jag måste dra i tyglarna för att få honom att stoppa upp lite och då stannar han ändå inte helt upp utan ligger på i bettet och trampar runt liksom. Jag vill absolut inte behöva dra i tyglarna och bli arg varje gång vi rider men vet inte vad jag ska göra för att få stopp på honom.
Till saken hör att vi har bara känt varann sen augusti förra året och jag köpte honom i oktober just för att han var en så säker häst att rida ut på.... Jag använder samma bett som han hade hos förra ägaren och vid veterinärbesiktningen innan köpet fanns inga problem i munnen heller. Spatten fick jag reda på efter köpet men det är en annan historia. Nu vill jag ha tips på hur jag ska kunna rida honom utan att vara rädd varje gång. Han är genomgången kroppsligt av ET och veterinären röntgade honom innan vi började igångsättningen.
Underlaget är såklart inte det bästa med lera, slask och is om vartannat i skogen. Ridbanan är inte ridbar ännu heller och jag har en bit till ridhuset tyvärr. Enda gångerna jag märkt att han vill sticka såhär tidigare är när vi galopperat på hemvägen. Då blir han lika "okontaktbar" för påverkan från ryttaren. Den tidigare ägaren har tyvärr låtit honom springa benen av sig på långa tyglar i galoppen förut så han är väl van vid det..men jag har löst det genom att inte galoppera på hemvägen helt enkelt. Men nu gör han samma sak fast vi bara travar och inte är på hemväg. Dessutom får han för sig att bara svänga eller gena i en korsning och sätta fart hemåt fast jag vill åt ett annat håll... Börjar bli frustrerad nu och rädd för vad som kan hända när vi är ute i skogen... Han är inte tömkörd tidigare och jag fick lära honom att bli longerad.
Mitt andra problem är att han blivit väldigt nafsig och bitig vid hantering. Förut kunde han nafsa någon gång ibland men nu är det hela tiden nästan när jag leder honom. Jag har helt slutat ge honom ätbara saker från handen för att se om det hjälpte men inte mycket. Och jag upplever det inte bara som tiggeri heller. Mer som att han hugger till mot mig när jag vill något han inte vill. Vid våra promenader visar det sig oftast om vi stannat till och sen vill jag gå vidare. Då viftar han med huvudet mot mig liksom och försöker nypa mig i armen eller liknande. Jag säger ett skarpt NEJ varje gång och han får en smäll tillbaka om jag hinner vara med precis när det händer. Han gör lika på morgnarna när han ska ut i hagen och jag måste passera ligghallen och de andra hästarna som han inte får gå med ännu innan broddarna är borta. I det läget känns det som han nafsar efter mig just för att jag leder honom förbi de andra fast han vill stanna med dom.
I övrigt är han en mycket lätthanterlig valack som man kan göra vad man vill med i princip utan protester. Därför blir detta så frustrerande. Börjar mer och mer ta på självförtroendet när han håller på såhär. Tycker han inte om mig?
Tacksam för alla tips!