Piggt kallblod

[Pinus]

Jag har börjat rida en fin kallblodstravare som jag inte vet så mycket bakgrund kring. Hon har gått på trav för snart tio år sedan men sen verkar hon varit ridhäst, oklart hur det fungerat. Hon är ny i stallet sen ett par veckor.

Upplever henne som väldigt vaken och snäll - lyhörd för röst och vikt, och mjuk och fin men med ofantlig energi och vilja framåt. Ett mindre ånglok! Hon känns schysst och jag känner mig lugn med henne trots hennes energi. Jag har ridit henne nu ett par gånger tillsammans med andra i ridhuset och hon kör sitt race. Taktar nästan, har svårt att stå till längre stund, vill helst bara trava fort fort. Hon går på tredelat bett och jag försöker vara så mjuk som möjligt och jobba med röst och vikthjälper i första hand men det känns ibland svårt. Drar hon iväg i sin snabba trav trissar hon liksom upp sig själv och hon känns totalt outtröttlig. Fipplar med huvudet och pinnar på. Tar jag i tyglarna drar hon upp huvudet alternativt hänger sig på bettet och drar vidare. Vill alltså undvika dragkamp men jag får inte stopp på henne förutom om jag lägger mindre volter för att bromsa hennes framfart.

Hur ska jag hjälpa henne att hitta ett lugn? Skritt går bra nån halv långsida men så vänder jag upp och då drar hon liksom igång och vill rusa in i traven.

 

[warg]

Jag hade fokuserat på skrittarbete, jobbat med lite sidvärtsrörelser (lärt in sidförande skänkel om det inte är gjort) och arbetat med volter och omställningar, öka och minska, halter, kanske lite WE-hinder i skritt om det var min häst. Allt för att sysselsätta huvudet utan att benen springer. Så småningom några steg i trav, ner till skritt, volt, sidvärts osv. Vara noga med att inte bli fast i bromsläge, bromsa, lätta. Utifrån ditt inlägg låter det som om hästen inte är din, så dialog med ägaren är förstås jätteviktig så ni arbetar konsekvent tillsammans.

 

[Pinus]

Jag hade fokuserat på skrittarbete, jobbat med lite sidvärtsrörelser (lärt in sidförande skänkel om det inte är gjort) och arbetat med volter och omställningar, öka och minska, halter, kanske lite WE-hinder i skritt om det var min häst. Allt för att sysselsätta huvudet utan att benen springer. Så småningom några steg i trav, ner till skritt, volt, sidvärts osv. Vara noga med att inte bli fast i bromsläge, bromsa, lätta. Utifrån ditt inlägg låter det som om hästen inte är din, så dialog med ägaren är förstås jätteviktig så ni arbetar konsekvent tillsammans.

Tack för bra tips! Jag är inne på samma spår - undvika de där hetsiga momenten helt. Sidförande kan hon och jag upplever henne som mjuk och lyhörd för det, det ska jag ta med mig.

Stämmer fint att hon inte är min så jag har inte så mycket möjligheter att påverka förutsättningarna runt henne just nu. Hoppas mest hon ska landa lite i sitt nya sammanhang och sin nya flock och stilla sig lite i situationen liksom.

 

[Oknytt]

Jag skulle säga, efter att ha ägt tre st kallblodstravare, att det är just sådär majoriteten av dem är. Det är jättesvårt, om än snudd på omöjligt att ändra på den där energin.

De är ju i grund och botten avlade och tränade för just detta, och det är svårt att lära om dem, i synnerhet om de varit aktiva inom travet.

Edit för att tillägga: Många med kallblodstravare går tyvärr vägen med uppbetsling för att enklare kunna kontrollera dem. I mitt tycke helt fel då de samtidigt ofta också är väldigt känsliga och nerviga och att då lägga på ett skarpt bett stressar de bara mer. Min fröken, som är exakt som du beskriver din medryttarhäst, går tex på ett mjukt novabett.

 

[Nepenthe]

Jag har börjat rida en fin kallblodstravare som jag inte vet så mycket bakgrund kring. Hon har gått på trav för snart tio år sedan men sen verkar hon varit ridhäst, oklart hur det fungerat. Hon är ny i stallet sen ett par veckor.

Upplever henne som väldigt vaken och snäll - lyhörd för röst och vikt, och mjuk och fin men med ofantlig energi och vilja framåt. Ett mindre ånglok! Hon känns schysst och jag känner mig lugn med henne trots hennes energi. Jag har ridit henne nu ett par gånger tillsammans med andra i ridhuset och hon kör sitt race. Taktar nästan, har svårt att stå till längre stund, vill helst bara trava fort fort. Hon går på tredelat bett och jag försöker vara så mjuk som möjligt och jobba med röst och vikthjälper i första hand men det känns ibland svårt. Drar hon iväg i sin snabba trav trissar hon liksom upp sig själv och hon känns totalt outtröttlig. Fipplar med huvudet och pinnar på. Tar jag i tyglarna drar hon upp huvudet alternativt hänger sig på bettet och drar vidare. Vill alltså undvika dragkamp men jag får inte stopp på henne förutom om jag lägger mindre volter för att bromsa hennes framfart.

Hur ska jag hjälpa henne att hitta ett lugn? Skritt går bra nån halv långsida men så vänder jag upp och då drar hon liksom igång och vill rusa in i traven.

I traven kan det kännas som en måste hålla dem i munnen men det är bättre att du håller om lite med benen och försöker styra tempot med din lättsits. Genom att sakta ner ditt tempo när du rider lätt och sen öka igen.
Det brukar känna av det och kunna variera tempot även i trav då med.
Segdra inte i tygeln heller, utan krama o lätta när du vill få till en halvhalt t.ex.
Taktar hon så ställ i öppna eller sluta

 

[Pinus]

Jag skulle säga, efter att ha ägt tre st kallblodstravare, att det är just sådär majoriteten av dem är. Det är jättesvårt, om än snudd på omöjligt att ändra på den där energin.

De är ju i grund och botten avlade och tränade för just detta, och det är svårt att lära om dem, i synnerhet om de varit aktiva inom travet.

Edit för att tillägga: Många med kallblodstravare går tyvärr vägen med uppbetsling för att enklare kunna kontrollera dem. I mitt tycke helt fel då de samtidigt ofta också är väldigt känsliga och nerviga och att då lägga på ett skarpt bett stressar de bara mer. Min fröken, som är exakt som du beskriver din medryttarhäst, går tex på ett mjukt novabett.

Du bekräftar min misstanke, tack! Jag tycker det är toppen med mycket energi och vill inte ändra på det i sig, kanske mest kanalisera om den energin och jobba tillsammans.

 

[Pinus]

I traven kan det kännas som en måste hålla dem i munnen men det är bättre att du håller om lite med benen och försöker styra tempot med din lättsits. Genom att sakta ner ditt tempo när du rider lätt och sen öka igen.
Det brukar känna av det och kunna variera tempot även i trav då med.
Segdra inte i tygeln heller, utan krama o lätta när du vill få till en halvhalt t.ex.
Taktar hon så ställ i öppna eller sluta

Bra tips, har inte vågat använda så mycket skänslar alls hittills. Det där med att styra tempot genom lättsits inser jag nu faktiskt har funkat ganska bra, ska jobba mer med det!

 

[warg]

Du bekräftar min misstanke, tack! Jag tycker det är toppen med mycket energi och vill inte ändra på det i sig, kanske mest kanalisera om den energin och jobba tillsammans.

Jag har en häst med massor med energi, dock annan ras. Jag vill verkligen inte bli av med energin utan som du säger, kanalisera den rätt. Jag har jobbat massor med att träna på att kunna ha skänkeln intill, att flytta sidvärts, att reglera tempo inom gångart osv. Det är en härlig ridkänsla med all energi, så väl värt att arbeta med!

 

[Oknytt]

Du bekräftar min misstanke, tack! Jag tycker det är toppen med mycket energi och vill inte ändra på det i sig, kanske mest kanalisera om den energin och jobba tillsammans.

Tyvärr är det just det där med att kanalisera om den där energin som är jättesvårt med den rasen jmf med andra heta/energiska raser och inte sällan tyvärr har varierande grad av framgång (såklart beroende på individ lite grann, men ändå.) Tyvärr är det alltför många aningslösa förstagångs-hästägare som köper kallblodstravare för att de ser så gulliga ut med sitt ponnyliknande utseende, sitt ofta ganska lugna beteende på marken, och sin billiga prislapp som sen får en rejäl kalldusch när de sitter upp på hästen och får hålla i hatten för det säger VROOOOM.

Kollar du tex i fb-grupper om kallblodstravare så är den vanligaste frågan just på temat:

"Hjääälp, min häst har käkat raketbränsle, vad gör jag och vilket skarpt bett är bäst"- typ.

När jag rider ut med min i skogen är det mer likt powerwalk än lugna lufsiga mysturer om man säger så. Och då är hon ändå hyffsat medel i kallblodstravar-energi mätt och lyssnar därtill väldigt bra till rösten.

Ullhåriga fullblod och traktorer med ferrarimotor har jag sett de kallas, vilket är hyffsat träffande

 

[CaisaCax]

Kallblodstravare är ambitiösa typer som vill vara till lags. Och den som vill vara duktig springer ju fort! Övergångar, skrittpauser, mycket beröm när man gör rätt, och inte allt för svåra saker eller för långa pass är mina bästa tips. Och varva ridning med tömkörning eller körning om du kan och om hästen trivs med det.

Man behöver nödvändigtvis inte betsla upp men man kan behöva betsla om. Min nuvarande vill ha stång och kedja så jag använder kimblewick vid ridning och grodbett vid körning. Tvådelade och tredelade godkänns inte! Kallblodstravare är tydliga om man bara lyssnar.

 

[CaisaCax]

Glömde… Det kan vara bra att utesluta all havre. Min nuvarande blir som dynamit på minsta spår av havre.

 

[Mia_R]

Tack vare, eller snarare pga så har jag idag plöjt igenom nätet på annonser för kallblodstravare!
Jag har ridigt många och min första var enoch jag har alltid älskat rasen för deras intelligens och personlighet. Jag tror inte jag kommer skaffa några fler hästar efter de jag redan har, men det går inte att komma ifrån, drömmen är ändå att skaffa en på nytt.

 

[Pinus]

Nej jag tycker hon är fantastiskt rolig!!

Mycket bättre pass häromdagen - jobbade mycket med att hitta lugnet och takten i min egen kropp istället för att följa hennes, och vara mjuk mjuk i kontakt med munnen vilket jag tycker gav en helt annan känsla. Mer ställning, böjning, sidvärts och övergångar skritt halt. Fortfarande pigg som tusan men inte alls avstängd utan superschysst.

Jag kan inget om trav men visst är det så att er vänder upp och startar? Tycker det märks tydligt om jag kommer ur ett hörn eller en volt ut på rakt spår att hon drar igång liksom.

 

[Nepenthe]

Tack vare, eller snarare pga så har jag idag plöjt igenom nätet på annonser för kallblodstravare!
Jag har ridigt många och min första var enoch jag har alltid älskat rasen för deras intelligens och personlighet. Jag tror inte jag kommer skaffa några fler hästar efter de jag redan har, men det går inte att komma ifrån, drömmen är ändå att skaffa en på nytt.

Jag kikar också ibland. De flesta är norrut dock
Jag har haft 3 egna varmblod men är sugen på kallblod nästa gång om jag hittar ett bra stall (inga kraftiga beten t.ex)
Har ridit några kallblod och de är härliga

 

[Oknytt]

Man behöver nödvändigtvis inte betsla upp men man kan behöva betsla om. Min nuvarande vill ha stång och kedja så jag använder kimblewick vid ridning och grodbett vid körning. Tvådelade och tredelade godkänns inte! Kallblodstravare är tydliga om man bara lyssnar.

Japp. Endast raka bett duger på min med. Oridbar på delade. Kimblewick funkar fint, men helst novabett om min får välja.

Tack vare, eller snarare pga så har jag idag plöjt igenom nätet på annonser för kallblodstravare!
Jag har ridigt många och min första var enoch jag har alltid älskat rasen för deras intelligens och personlighet. Jag tror inte jag kommer skaffa några fler hästar efter de jag redan har, men det går inte att komma ifrån, drömmen är ändå att skaffa en på nytt.

Jag älskar allt med dem, fantastiskt rolig ras när man väl har förstått sig på hur de fungerar

 

[CaisaCax]

Håller med @Oknytt om att man måste förstå hur de fungerar. Alla halvblod och halvblodskorsningar jag har haft har jag behövt säga ”kom igen du kan bättre” till ganska ofta. Funkar absolut inte på kallblodstravarna! De gör alltid sitt bästa. Blir det tokigt eller mindre bra så måste jag säga ”det gör inget” och försöka en gång till. Ofta handlar det om att jag inte förberedde rörelsen eller var otydlig.

 

[Pinus]

Håller med @Oknytt om att man måste förstå hur de fungerar. Alla halvblod och halvblodskorsningar jag har haft har jag behövt säga ”kom igen du kan bättre” till ganska ofta. Funkar absolut inte på kallblodstravarna! De gör alltid sitt bästa. Blir det tokigt eller mindre bra så måste jag säga ”det gör inget” och försöka en gång till. Ofta handlar det om att jag inte förberedde rörelsen eller var otydlig.

Ja, precis den där känslan får jag - fint skrivet!