Har vi en diagnoshysteri?

[break_a_leg]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Fast de som har adhd/asperger etc kan inte alltid för egen maskin reda ut det som är enkelt för oss utan diagnos.

 

[mino]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Vad jag förstår det så har man ingen rätt till terapi eller medicinering av något slag så det enda en diagnos kan göra är att bekräfta en del av det man redan märkt. Är man normalfungerande så kan man förmodligen bara behandlas genom att gå i typ KBT (eller möjligtvis medicineras mot depression om man har det) och det kan man ju likaväl göra utan diagnos.

 

[break_a_leg]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Adhd medicineras ofta. Dessutom kan de även behöva psykologhjälp då och då. De med Asperger får ofta stöd i att förstå hur sociala koder fungerar, dom har ju svårt för sådant.

Sedan finns det många som självmedicinerar också...

 

[Kimz0r]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Har man en diagnos öppnas dörrar till andra läkemedel än vanliga antidepressiva, läkemedel som för många är förutsättningen för att leva ett normalt liv. Det som uppfattas som "högfungerande" behöver nämligen inte alltid vara det.

Rättighet har man kanske inte, men diagnos är en förutsättning för att ö.h.t. komma i fråga för den hjälp man kanske anser sig behöva, sen kan man behöva tjata lite. Själv behövde jag bara tjata för att få utredningen, så snart den var klar så rullade allt på av sig självt, allt jag behövde stå ut med var lite väntetid.

 

[Rea]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

*kl*
Ack ack ack...

Varför är det så svårt att acceptera ett funktionshinder som inte syns? Varför ska det ifrågasättas hela tiden om och om igen av personer som tycker en sån massa?
Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att man någonsin nekat en rullstolsbunden sin stol, en hörselskadas sin hörapparat, en dåligt seende de hjälpmedel denne behöver och jag minns inte heller att man nekat eller ens ifrågasatt en diabetikers behov av insulin.

Varför i helvetet ska det då vara så förbannat svårt att inse att det FINNS personer som har en annorlunda tillvaro, som upplever saker på anorlunda vis och som är enormt mycket hjälptas av att få en diagnos, ett namn på de problem de har?

Vem har ont av det? Varför? Och hur kommer det sig?

 

[bliss]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

 

[Kimz0r]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

 

[Brandgul]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Äh det är ju bara att skärpa till sig lite!!

*obs ironi*

 

[mino]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Säg att en vuxen får diagnosen anorexia. Det kan väl vara bra att få bekräftat det man redan i stort sett vet, men det gör ju inte att problemen försvinner. Det gör inte att vardagen blir enklare. Och likaså är man redan normalfungerande vuxen men får bekräftat att man har drag av autism eller adhd (vilket var vad vi diskuterade), så vad exakt kan hända? Problemen som fanns där innan diagnosen finns ju där fortfarande. Man kan ju gå i KBT, men det kan man ju göra redan innan diagnosen. Det är så jag menar: att en diagnos för en normalfungerande vuxen inte löser särskilt mycket.

 

[mizz]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Jo, jag tror att vardagen kan faktiskt bli enklare om man får diagnosen anorexia. Då finns ju möjligheten att flytta fokuset från sig själv till själva "sjukdomen".

 

[arrak]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Min åsikt precis

 

[Fnyfniken]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Knapplån

Jag förstår inte varför det skulle vara dåligt med en diagnos. Nästan alla jag har pratat med har klarat saker bättre efter att de har fått veta vad det är frågan om. Och ingen använder väl det som ursäkt?! Jag har haft flera barn i skolan som jag själv trott haft ADHD eller liknande och då agerat gentemot dem som om de hade det, och det har fungerat bättre.

Och det där med att man får tillgång till mediciner. Jag ser inte för mig den normale person som går genom allt detta besvär för att få tag på lågdoserat amfetamin som man inte ens blir hög på. För någon som inte har ADHD ger det ingen som helst effekt om man inte tar för mycket. Och "för mycket" är det lättare att få tag på av en skum typ på en rockklubb, ärligt talat.

 

[mizz]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Och det där med att man får tillgång till mediciner. Jag ser inte för mig den normale person som går genom allt detta besvär för att få tag på lågdoserat amfetamin som man inte ens blir hög på. För någon som inte har ADHD ger det ingen som helst effekt om man inte tar för mycket. Och "för mycket" är det lättare att få tag på av en skum typ på en rockklubb, ärligt talat.

Detta vill jag spinna vidare på. Mediciner.
Vad finns det att tillgå för ADHD, barn med koncentrationssvårigheter.
Fungerar bra, rätt så bra, men behöver hjälp med att fokusera. Är själv medveten om problemet, men vad hjälper det när impulsiviteten tar över.
Tips Bra diskussionssidor/infosidor
Egna erfarenheter.

Har inga egna erfarenheter, men söker info om möjligheter. Litet som stort.

 

[Kimz0r]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Strattera - från början ett antidepressivum. Icke centralstimulerande. Kan funka hur bra som helst eller inte alls. Själv fick jag ingen verkan men ungefär varenda biverkning som fanns.

Concerta, Ritalin - i grunden samma substans, men verkningstiden och doseringen är olika. Centralstimulerande amfetaminderivat. Själv hade jag ingen verkan på låga doser Concerta men dock en del biverkningar med högsta dosen. Med Ritalin hade jag varken eller.

Amfetamin - precis vad det låter som. Centralstimulerande. Det enda läkemedlet som jag kan märka en viss verkan av, har samtidigt väldigt milda biverkningar, går i princip att bortse ifrån.

Har även testat Zyban, som eg. är ett läkemedel för rökavvänjning men som visat sig ha effekt på vissa aspekter av ADHD, dock var läkemedlet helt verkningslöst på mig.

Det är mina erfarenheter. Jag har träffat/pratat med/hört talas om massor av människor som fungerar hur bra som helst och direkt känner skillnad med både Strattera och Concerta. Känner en person som, liksom jag, har fått gå igenom hela registret innan man till slut landat på amfetamin.

Vad som komplicerar ytterligare är att jag, utöver ADHD, även har Tourettes, och då skriver man inte gärna ut CS. Dock har jag hela tiden haft en tät kontakt med min läkare, och vi båda var beredda att ge det en chans då min TS är (betydligt!) mildare än min ADHD.

 

[mizz]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Tack.

Bra att ha lite bakgrund innan ett möte kommer till stånd.

 

[Dentaku]

Sv: Har vi en diagnoshysteri?

Som framgått av flera andra inlägg kan även vuxna med ADHD få medicin, jag tar Concerta och Ritalin dagligen. Man kan även få tillgång till stödgrupper och terapi.