Har prideflaggan blivit straight?

Mig veterligen har ingen i tråden uttryckt detta.

Mig veterligen så har vare sig ts eller någon av ts likasinnade gått fram till folk och frågat innan de ondgör sig över att "fel sorts folk" (stragihta) bär regnbågsflaggan på något vis.

Eller tror du alltså att de frågat folk de ser om de är HBTQ eller straighta? Tillåt mig tvivla... De ser någon med nyckelring/tygkasse/what ever som har regnbågsflaggan, gör en bedömning av vad de ser och kommer fram till/tar för givet att de är straighta.
 
Mig veterligen så har vare sig ts eller någon av ts likasinnade gått fram till folk och frågat innan de ondgör sig över att "fel sorts folk" (stragihta) bär regnbågsflaggan på något vis.

Eller tror du alltså att de frågat folk de ser om de är HBTQ eller straighta? Tillåt mig tvivla... De ser någon med nyckelring/tygkasse/what ever som har regnbågsflaggan, gör en bedömning av vad de ser och kommer fram till/tar för givet att de är straighta.
Nej, självklart inte. Men jag ser regnbågar överallt känns det som. Bland annat på till synes straighta barnfamiljer, men visst, de behöver ju inte vara straight för det.
Är väl mer mängden jag reagerar på snarare än bäraren utseende. Det är mängden som får mig fundersam.
 
Mig veterligen så har vare sig ts eller någon av ts likasinnade gått fram till folk och frågat innan de ondgör sig över att "fel sorts folk" (stragihta) bär regnbågsflaggan på något vis.

Eller tror du alltså att de frågat folk de ser om de är HBTQ eller straighta? Tillåt mig tvivla... De ser någon med nyckelring/tygkasse/what ever som har regnbågsflaggan, gör en bedömning av vad de ser och kommer fram till/tar för givet att de är straighta.

Men snälla. Nej. Det är liksom inte så det går till för egen del när jag ser folk dela pridesymboler i ena sekunden och i andra sekunden avsky ordet 'hen', anse att unga transpersoner är förvirrade barn och hjälpa till med att upprätthålla heteronormativa strukturer, speciellt vad gäller små barn.

Det är väl ändå ingen i tråden som påstått "jag såg en person bära symbolen på stan och undrar egentligen över den okända människans egentliga stöd"?

För att beklaga sig över att andra drar förhastade slutsatser, så är du uppenbarligen mycket duktig på det själv.
 
Nej, självklart inte. Men jag ser regnbågar överallt känns det som. Bland annat på till synes straighta barnfamiljer, men visst, de behöver ju inte vara straight för det.
Är väl mer mängden jag reagerar på snarare än bäraren utseende. Det är mängden som får mig fundersam.
Men det var väl inte det du undrade över? Alltså om alla som bär flaggan är gay eller inte. Du undrade väl över om de som bar flaggan gjorde det för att visa solidaritet med hbtq eller var för mångfald i allmänhet.
 
Flaggan är väl ursprungligen inte HBTQ+ heller utan just för gay så den har ju redan så att säga utvecklats för att inkludera mer och annat än ursprunget.

Forsta gangen vi var i San Francisco under mycket tidigt -80 tal talade gays om var de bodde genom att satta regnbags flaggor i fonster och pa tomter.

Nu var inte Gays forst med en regnbags flagga ... Under Amerikanska Frihets kriget sa var det foreslaget (eller anvandes, minns inte) att anvanda en regnbags flagga pa fartyg for att visa neutralitet. Sedan 1800 talet nagon gang har regnbagsflaggan symboliserat buddister pa Sri Lanka. Internationella Cooperative Association Anvande flaggan fran tidigt 1900 tal tills 2000 ... nar de bytte till ett logo med en annan regnbags detalj da flaggan ju betydde nagot annat for de flesta.
 
Precis detta har jag reagerat på. So what om vissa säger att de inte vill ha det stödet? Hbtq består ju inte av kloner, variationen är lika stor där som varsomhelst. Rimligen finns ju hela skalan från de som vill ge stöttarna dagens ros i tidningen - till dem som tycker att du kan stoppa upp ditt stöd där solen aldrig skiner.

Så man kan väl fortsätta flagga om man vill det. Det man däremot inte bör göra är att kräva tacksamhet för det.
Jag känner nog att om jag haft en flagga och det skulle visa sig att flaggandet kändes problematiskt för en majoritet av den grupp det berör skulle jag utan tvekan sluta.

Nu verkar det ju däremot råda delade meningar om det är uppskattat eller inte men om inte skulle jag som både hetro och cis inte framhäva min rätt att flagga med en regnbågsflagga bara för att jag vill.

Det skulle däremot inte hindra mig från att engagera mig på andra sätt och självklart är det delvis egoistisk eftersom det delvis handlar om vilket samhälle jag vill leva i likväl som det samhälle jag vill att mina medmänniskor ska leva i.
 
Jag känner nog att om jag haft en flagga och det skulle visa sig att flaggandet kändes problematiskt för en majoritet av den grupp det berör skulle jag utan tvekan sluta.

Nu verkar det ju däremot råda delade meningar om det är uppskattat eller inte men om inte skulle jag som både hetro och cis inte framhäva min rätt att flagga med en regnbågsflagga bara för att jag vill.

Det skulle däremot inte hindra mig från att engagera mig på andra sätt och självklart är det delvis egoistisk eftersom det delvis handlar om vilket samhälle jag vill leva i likväl som det samhälle jag vill att mina medmänniskor ska leva i.
Fast vad jag menar är ju att vi inte vet om det är problematiskt för en majoritet av den berörda gruppen eftersom även de är individer och OLIKA.
 
Fast att supporta lika rättigheter för HBQT+ (eller jämställdhet mellan kön, eller antirasism... etc) är väl en åsikt och livsåskådning man har och lever med? Bara för att någon tycker att min regnbågsflagga inte är tillräckligt stöd för att räknas till exempel, slutar jag ju inte ha den åsikten.
Så jag förstår inte riktigt det här "Nähä, jag skiter i det i så fall!"
Jag skiter inte i det och ändrar inte åsikterna men går inte heller och skyltar med det. Vilket i mitt tycke annars bör öka acceptansen i samhället, att sprida det och visa vart man står. Men spelar det ingen roll så gör det ju inte.
 
Det är inte bara du som reagerar med att bli kränkt.

Det där med att vara behövd - det är en känsla man behöver jobba med. Risken är att man ställer krav på andra att de ska behöva en för att man inte ska må dåligt. Jag kände någon som frivilligarbetade med båtflyktingar i Grekland, hon sa att ”för första gången i mitt liv känner jag mig BEHÖVD”. Då var hon 55+. Sen togs det arbetet ifrån henne och hon rasade ihop i en depression som hon fortfarande är fast i, fyra år senare. Farliga grejer.
Fast jag behöver ingen bekräftelse tillbaka för att känna mig behövd. Jag gör mycket i samhället som övht inte någon antagligen ens märker men jag vet att jag gör skillnad. Sen om personen ens märker det eller inte, det spelar inte någon roll för mig.

Bara som en sådan sak som att grannen högst upp av någon anledning aldrig får sin tidning upp till dörren utan den ligger i brevlådan varje morgon, jag bär upp den varje morgon till henne. Vet att hon har svårt att gå och vill ha morgontidningen, jag känner mig behövd där men får inget tack eller uppmärksamhet då ingen vet att det är jag som bär upp den.

Man måste göra sig själv behövd på många sätt i samhället och jag orkar eller kan inte göra mycket för någon egentligen, men det lilla jag gör hade jag gärna inte hört att det inte spelar någon roll.

Jag tror inte någon mår bra av att gå runt och inte behövas alls i samhället. Har man så många gånger fått höra att man inte behövs så har man tillslut inget att leva för egentligen. Man kan vara behövd på väldigt många olika sätt. Det är dock lätt att glömma bort.
 
Senast ändrad:
Fast jag behöver ingen bekräftelse tillbaka för att känna mig behövd. Jag gör mycket i samhället som övht inte någon antagligen ens märker men jag vet att jag gör skillnad. Sen om personen ens märker det eller inte, det spelar inte någon roll för mig.

Bara som en sådan sak som att grannen högst upp av någon anledning aldrig får sin tidning upp till dörren utan den ligger i brevlådan varje morgon, jag bär upp den varje morgon till henne. Vet att hon har svårt att gå och vill ha morgontidningen, jag känner mig behövd där men får inget tack eller uppmärksamhet då ingen vet att det är jag som bär upp den.

Man måste göra sig själv behövd på många sätt i samhället och jag orkar eller kan inte göra mycket för någon egentligen, men det lilla jag gör hade jag gärna inte hört att det inte spelar någon roll.

Jag tror inte någon mår bra av att gå runt och inte behövas alls i samhället. Har man så många gånger fått höra att man inte behövs så har man tillslut inget att leva för egentligen. Man kan vara behövd på väldigt många olika sätt. Det är dock lätt att glömma bort.
Men om du känner dig behövd och inte kräver bekräftelse för det för att du vet det ändå, då är det ju lugnt.
 
Jag skulle gärna vilja se fler flaggor. Bor inte så långt bort från en storstad men det är inte samma sak här som på andra platser.
Det är mer konservativt och gammeldags. Jag sticker helt klart ut från resten oavsett om jag vill det eller inte. Att dessutom börja flagga skulle troligen göra att det blir ännu svårare.
Trist men så är det.
En yngre befolkning i form av barnfamiljer främst har sakteliga börjat bre ut sig mer och det behövs verkligen. Men det går långsamt. En äldre byggd med massor av historia, herrgårdar och vanliga bondgårdar, slott och kyrkor. Och vanliga avstyckade villatomter, många alldeles för moderna i sin arkitektur och vräkiga, men det kanske är just det som behövs här? Inte en endaste flagga förutom den vanliga svenska flaggan har jag sett.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 125
Senast: Snurrfian
·
Äldre Jag vill bara sätta mig i en hörn och tjura, alternativt gråta ögonen ur mig. Varenda fiber i min kropp skriker bara "JAG VILL INTE GÖRA...
3 4 5
Svar
90
· Visningar
8 941
Senast: kopparberg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tamråttor flyttar in
  • Senast tagna bilden XV
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp