Har prideflaggan blivit straight?

Så himla mitt i prick! Ett av trådens mest intressanta inlägg, om du frågar mig!
Men det är ju så jävla KRÅNGLIGT! Jag brottades ständigt med det under en lång period då jag gav mycket till tiggare. Gör jag det här för hennes skull eller för min egen? Är det för att jag ska känna mig god? Är det okej att känna sig god? osv

Men jag gick ur det med tanken att jag kan inte sätta mig själv i centrum här, det vore för narcissistiskt att sluta ge för att slippa den där besvärande känslan av godhet, hon behöver pengarna mer än jag behöver mitt navelskådande. Så jag gav ändå.
 
Det är ganska fascinerande att det finns de som bara genom blotta anblicken av folk, kan avgöra om någon är straight eller inte och därifrån dra slutsatsen att personen bär symbolen som nån typ av "fejkstöd".

Å andra sidan är det ju helt strålande att rörelsen, att HBTQ-folket kommit så långt att de numera känner sig helt ut accepterade, bekräftade och likvärdiga på alla fronter i samhället att de inte längre vill ha och se omgivningens stöd :up:
 
Men det är ju så jävla KRÅNGLIGT! Jag brottades ständigt med det under en lång period då jag gav mycket till tiggare. Gör jag det här för hennes skull eller för min egen? Är det för att jag ska känna mig god? Är det okej att känna sig god? osv

Men jag gick ur det med tanken att jag kan inte sätta mig själv i centrum här, det vore för narcissistiskt att sluta ge för att slippa den där besvärande känslan av godhet, hon behöver pengarna mer än jag behöver mitt navelskådande. Så jag gav ändå.
Askrångligt!

En variant på temat som även plågar mig i sammanhanget, är det som en vän som råkar vara svart kallar för Onkel Tom-syndromet. Det vill säga, representanter för stigmatiserade/diskriminerade grupper framställs av medlemmar ur majoritetskilturen som helt orealistiskt orimligt supergoda. Och i kraft av den supergodheten, kan representanten beredas (villkorat) tillträde till fler av majoritetskulturens miljöer.
 
Nu frågade jag ju inte om dom som bär symbolen utan om den som ser symbolen på en person och ifrågasätter detta bärande som @parellikusken och du gör.
Det är ju fullständigt omöjligt för er att veta varför symbolen bärs och därför ganska sorgligt att ifrågasätta och misstro.

I fråga om politiska organisationer och företag förstår jag fullständigt frågan om syfte.
Jag ifrågasätter inte. Jag tar bara inte risken att senare behöva drabbas av tillitskriser och trauma. Det betyder också att jag varken kräver eller förväntar mig av dig, att du ska låta de kränkningar och det våld som var avsett för hbtq-personer landa i din kropp. Jag förstår inte varför det inte räcker.

Nånstans känner jag att väldigt höga krav ställs på en faktiskt mer eller mindre traumatiserad community. Så långt jag kan, skyddar jag mig från att riskera ytterligare trauma.

Nu breder ju brunhögern ut sig, men det har varit väldigt bra att slippa bombhot och mördade vänner under så lång tid nu (för oss i Sverige).
 
Askrångligt!

En variant på temat som även plågar mig i sammanhanget, är det som en vän som råkar vara svart kallar för Onkel Tom-syndromet. Det vill säga, representanter för stigmatiserade/diskriminerade grupper framställs av medlemmar ur majoritetskilturen som helt orealistiskt orimligt supergoda. Och i kraft av den supergodheten, kan representanten beredas (villkorat) tillträde till fler av majoritetskulturens miljöer.
Oh yes. Läste för rätt många år sedan en roman av Sara Kadefors om en kvinna som anställde en (gömd?) flyktingkvinna som hemhjälp. Och när denna flyktingkvinna visade sig inte vara nåt helgon så blev det väldigt, väldigt problematiskt.
 
Men det är ju så jävla KRÅNGLIGT! Jag brottades ständigt med det under en lång period då jag gav mycket till tiggare. Gör jag det här för hennes skull eller för min egen? Är det för att jag ska känna mig god? Är det okej att känna sig god? osv

Men jag gick ur det med tanken att jag kan inte sätta mig själv i centrum här, det vore för narcissistiskt att sluta ge för att slippa den där besvärande känslan av godhet, hon behöver pengarna mer än jag behöver mitt navelskådande. Så jag gav ändå.
Jag tror att det är dubbelbottnat, inte alldeles svart eller vitt. Och att det är jättesvårt för de flesta av oss att glasklart kunna se våra motiv i olika situationer och sammanhang. Det är inte särskilt bekvämt heller. Faktiskt fruktansvärt jobbigt och besvärande. Men väldigt, väldigt viktigt.
 
Jag tror att det är dubbelbottnat, inte alldeles svart eller vitt. Och att det är jättesvårt för de flesta av oss att glasklart kunna se våra motiv i olika situationer och sammanhang. Det är inte särskilt bekvämt heller. Faktiskt fruktansvärt jobbigt och besvärande. Men väldigt, väldigt viktigt.
Såklart det är. Detta är nog en av de många situationer där man får nöja sig med att man iaf inte är HELT omedveten.
 
Dock, en sån här diskussion kanske är en nyttig ögonöppnare. Blir man så till den milda grad kränkt över att ens stöd problematiseras som på några håll här, så kanske stödet inte var värt så mycket.
Gissar hej vilt att du syftar på mig här och nu är det så att många fungerar som mig faktiskt, jag gör så gott jag kan för något, att få reda på att det lilla jag kan göra inte duger och då lika gärna kan sluta visa stödet får mig att reagera starkt. Som många med mina diagnoser gör.

Att ha känslan att man inte är behövd för att man inte kan strida och kämpa osv och för att man inte ser ut att vara "äkta" vad det nu är och hur man nu ser ut är inte trevligt. Det är så lite jag personligen klarar av att göra för att visa rörelser och organisationer att jag är på deras sida och duger inte det så kan det ju vara då. Då klarar dom sig bättre utan sådana som mig antar jag.

Har rörelser råd att knuffa undan folk så har dom väl det, i min värld så bör man vara rädda om dom som faktiskt vill ge sitt stöd. Men i denna rörelsen kanske det är ett litet måste att vara stark och stå på sig och inte bry sig om att dom som man stöder inte kallar en för äkta och misstror en. Det får iallafall mig att hålla mig utanför för att skydda mig själv från att känna den värdelösheten som kommer av att inte vara behövd.
 
Gissar hej vilt att du syftar på mig här och nu är det så att många fungerar som mig faktiskt, jag gör så gott jag kan för något, att få reda på att det lilla jag kan göra inte duger och då lika gärna kan sluta visa stödet får mig att reagera starkt. Som många med mina diagnoser gör.

Att ha känslan att man inte är behövd för att man inte kan strida och kämpa osv och för att man inte ser ut att vara "äkta" vad det nu är och hur man nu ser ut är inte trevligt. Det är så lite jag personligen klarar av att göra för att visa rörelser och organisationer att jag är på deras sida och duger inte det så kan det ju vara då. Då klarar dom sig bättre utan sådana som mig antar jag.

Har rörelser råd att knuffa undan folk så har dom väl det, i min värld så bör man vara rädda om dom som faktiskt vill ge sitt stöd. Men i denna rörelsen kanske det är ett litet måste att vara stark och stå på sig och inte bry sig om att dom som man stöder inte kallar en för äkta och misstror en. Det får iallafall mig att hålla mig utanför för att skydda mig själv från att känna den värdelösheten som kommer av att inte vara behövd.
Jag kommer aldrig vara rädd om dom som ger sitt stöd till hbtq- personer. Varför skulle jag ha ansvar för att vara rädd om det stödet?
Jag har inte bett om att någon ska stödja mig.
 
Gissar hej vilt att du syftar på mig här och nu är det så att många fungerar som mig faktiskt, jag gör så gott jag kan för något, att få reda på att det lilla jag kan göra inte duger och då lika gärna kan sluta visa stödet får mig att reagera starkt. Som många med mina diagnoser gör.

Att ha känslan att man inte är behövd för att man inte kan strida och kämpa osv och för att man inte ser ut att vara "äkta" vad det nu är och hur man nu ser ut är inte trevligt. Det är så lite jag personligen klarar av att göra för att visa rörelser och organisationer att jag är på deras sida och duger inte det så kan det ju vara då. Då klarar dom sig bättre utan sådana som mig antar jag.

Har rörelser råd att knuffa undan folk så har dom väl det, i min värld så bör man vara rädda om dom som faktiskt vill ge sitt stöd. Men i denna rörelsen kanske det är ett litet måste att vara stark och stå på sig och inte bry sig om att dom som man stöder inte kallar en för äkta och misstror en. Det får iallafall mig att hålla mig utanför för att skydda mig själv från att känna den värdelösheten som kommer av att inte vara behövd.
Det är inte bara du som reagerar med att bli kränkt.

Det där med att vara behövd - det är en känsla man behöver jobba med. Risken är att man ställer krav på andra att de ska behöva en för att man inte ska må dåligt. Jag kände någon som frivilligarbetade med båtflyktingar i Grekland, hon sa att ”för första gången i mitt liv känner jag mig BEHÖVD”. Då var hon 55+. Sen togs det arbetet ifrån henne och hon rasade ihop i en depression som hon fortfarande är fast i, fyra år senare. Farliga grejer.
 
Fast jag tror inte att det handlar om att man inte vill ha stöd. Jag tror att det handlar om att stödet:
a) kanske kostar mer än det smakar när folk tror att man "gjort sitt" när man bär en regnbågsfärgad tygkasse och tycker att bögar är schyssta.

Att göra sitt handlar om att analysera vad man säger och gör så att man varken medvetet eller omedvetet stödjer de onda och att man om möjligt dra två strån till stacken och GÖR något. Och att när man stödjer, att man inte stödjer andras rätt att vara helgon utan människors rätt att vara människor.

b) sista gången jag var i Stockholm för Pride kom de stökiga många timmar efter täten som bestod av sponsorer och ett fåtal mycket välkammade representanter för alternativa livsstilar. Rollergrrls och MC-björnar gick typ sist. Det känns som att de undanskuffade blir undanskuffade igen, eftersom inte bara deras sexualitet utan även deras livsstil och värderingar inte riktigt stämmer med en vit, välskrubbad medelklass. :cry:
 
Fast jag tror inte att det handlar om att man inte vill ha stöd. Jag tror att det handlar om att stödet:
a) kanske kostar mer än det smakar när folk tror att man "gjort sitt" när man bär en regnbågsfärgad tygkasse och tycker att bögar är schyssta.

Att göra sitt handlar om att analysera vad man säger och gör så att man varken medvetet eller omedvetet stödjer de onda och att man om möjligt dra två strån till stacken och GÖR något. Och att när man stödjer, att man inte stödjer andras rätt att vara helgon utan människors rätt att vara människor.

b) sista gången jag var i Stockholm för Pride kom de stökiga många timmar efter täten som bestod av sponsorer och ett fåtal mycket välkammade representanter för alternativa livsstilar. Rollergrrls och MC-björnar gick typ sist. Det känns som att de undanskuffade blir undanskuffade igen, eftersom inte bara deras sexualitet utan även deras livsstil och värderingar inte riktigt stämmer med en vit, välskrubbad medelklass. :cry:
Precis.

Själv är jag givetvis vit och välskrubbad medelklass, men de sidorna av mig arbetar jag hela tiden för att hålla under kontroll. Det får inte vara där mina lojaliteter ligger. Jag får inte använda de sidorna för att suga åt mig av tex Volvos "stöd", som samtidigt vidgar klyftan mellan mig och de mindre välputsade.
 
Senast ändrad:
Gissar hej vilt att du syftar på mig här och nu är det så att många fungerar som mig faktiskt, jag gör så gott jag kan för något, att få reda på att det lilla jag kan göra inte duger och då lika gärna kan sluta visa stödet får mig att reagera starkt. Som många med mina diagnoser gör.

Att ha känslan att man inte är behövd för att man inte kan strida och kämpa osv och för att man inte ser ut att vara "äkta" vad det nu är och hur man nu ser ut är inte trevligt. Det är så lite jag personligen klarar av att göra för att visa rörelser och organisationer att jag är på deras sida och duger inte det så kan det ju vara då. Då klarar dom sig bättre utan sådana som mig antar jag.

Har rörelser råd att knuffa undan folk så har dom väl det, i min värld så bör man vara rädda om dom som faktiskt vill ge sitt stöd. Men i denna rörelsen kanske det är ett litet måste att vara stark och stå på sig och inte bry sig om att dom som man stöder inte kallar en för äkta och misstror en. Det får iallafall mig att hålla mig utanför för att skydda mig själv från att känna den värdelösheten som kommer av att inte vara behövd.

Nu svarar jag både dig och allmänt, så knapplån.

Fast att supporta lika rättigheter för HBQT+ (eller jämställdhet mellan kön, eller antirasism... etc) är väl en åsikt och livsåskådning man har och lever med? Bara för att någon tycker att min regnbågsflagga inte är tillräckligt stöd för att räknas till exempel, slutar jag ju inte ha den åsikten.
Så jag förstår inte riktigt det här "Nähä, jag skiter i det i så fall!"
 
Bara för att någon tycker att min regnbågsflagga inte är tillräckligt stöd för att räknas till exempel, slutar jag ju inte ha den åsikten.
Så jag förstår inte riktigt det här "Nähä, jag skiter i det i så fall!"

Precis detta har jag reagerat på. So what om vissa säger att de inte vill ha det stödet? Hbtq består ju inte av kloner, variationen är lika stor där som varsomhelst. Rimligen finns ju hela skalan från de som vill ge stöttarna dagens ros i tidningen - till dem som tycker att du kan stoppa upp ditt stöd där solen aldrig skiner.

Så man kan väl fortsätta flagga om man vill det. Det man däremot inte bör göra är att kräva tacksamhet för det.
 
Precis.

Själv är jag givetvis vit och välskrubbad medelklass, men de sidorna av mig arbetar jag hela tiden för att hålla under kontroll. Det får inte vara där mina lojaliteter ligger. Jag får inte använda de sidorna för att suga åt mig av tex Volvos "stöd", som samtidigt vidgar klyftan mellan mig och de mindre välputsade.
Jäkligt viktig poäng! att inte klyftan ökar mellan de mindre välskrubbade etc.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 125
Senast: Snurrfian
·
Äldre Jag vill bara sätta mig i en hörn och tjura, alternativt gråta ögonen ur mig. Varenda fiber i min kropp skriker bara "JAG VILL INTE GÖRA...
3 4 5
Svar
90
· Visningar
8 941
Senast: kopparberg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Tamråttor flyttar in
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Hovbensfraktur
  • Drömmen om en hästtransport

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp