De här två rumporna tillhör två ponnyston.
I "fel" händer skulle nog båda två klassas som problemston.
Connemaran är överlag en snäll och rätt samarbetsvillig häst men när hon tycker att man är besvärlig och ber om nya saker eller att hon ska foga sig lite så burkar hon ihop, bockar på stället och avslutar med att resa sig lite grann.
Det kommer försvinna i takt med att hon blir äldre och mer rutinerad i alla situationer.
Men skulle hon hamna hos någon som blir rädd när hon gör så så kan det väldigt fort eskalera till krasch och pannkaka. Och bli en farlig ponny, hon är ganska skarp men "lågenergi".
Den bruna rumpan tillhör mitt russto. Extremt orädd, finns ingenting som skrämmer henne, burdus i sitt kroppsspråk och tar över på tre sekunder om man är minsta vek i sig själv. Samtidigt är hon en känslig bebis som man behöver hålla handen på.
Även hon skarp, värre än connemaran och har nästan slagit över i vagnen. Hon är just nu hos en fodervärd på travträning. En jätteduktig tjej som kan använda viljan till arbete och tänker problemlösning utan att bråka och utan att kväva viljan.
Jag är fjärde ägaren på den och köpte henne förra vintern, då hon knappt var två. Ett rent impulsköp ska erkännas men det blev bra för alla som tur är. Hon är dock snäppet för mycket energi för mig och kommer därför att lånas ut till trav så länge hon finner det roligt.
Min poäng är att det kan bli jättefel utan att det är fel på hästens lynne. Olater kan befästa sig snabbt som ögat och är svåra att bli av med.
Och det behöver inte byta att man är en dålig ryttare eller Hästmänniska heller, bara att man inte passar ihop alls på personlighetsplanet.
Jag gillar egensinniga ston