Det känns som att om jag inte tränar honom på rätt sätt,att han då kommer "ta över" och bli odräglig när han inte respekterar mig,det är det jag är rädd för. Han är ju ändå en bruksras. En sådan hund behöver aktivitet,en fast hand, och att jobba varje dag ju.
Men som sagt,jag gör verkligen mitt bästa för att jag ska tillfredsställa hans behov. Vi är ute i skogen och tränar flera timmar om dagen, inkallning,söka godis,ögonkontakt om vartannat.
Jag varierar aktiviteterna så gott det går. Han får även springa av sig fysiskt i långlina,så jag gör verkligen mitt allra bästa. Ändå har jag sådana enorma krav på mig själv. "Bättre kan jag" "Du måste göra si och så istället". Bla bla bla.
Jag är helt slut efter våra promenader,kan jag säga. Han med
Nu har vi varit ute i skogen igen i två timmar. Han ligger helt utslagen på sin bädd,och jag dricker vatten och är helt färdig.
Men en annan sak har jag också tänkt på.
Han verkar inte trivas i min lilla pytte-hundgård,vilket är förståeligt. Den är stor som en sockerbit ungefär
Detta kommer ju i framtiden innebära, att när jag börjar jobba,så måste jag ha in han på hunddagis när jag börjar jobba framöver......Har inte ens börjat leta efter en plats ännu. Men om jag ska köpa honom, så måste jag börja leta hunddagis nu då...Tänk om han inte trivs på hunddagis heller? Finns ju faktiskt hundar som inte gör det. Hur gör jag då? Det blir ju lite knepigt,tänker jag.