Sv: har du varit med om att sitta på en skenande häst?
När jag var yngre red jag allt i hästväg och en kompis hade svagt hjärta för galoppörer, magnifika fullblod! Fast kanske inte lämpligt för en 14 åring att rida ut på? I vilket fall så kom det en liten söt hare skuttandes och hästen fick totalfnatt. Vände på en femkrona och for iväg över stock och sten. Suttit på en skenande galoppör någon gång? Ingen höjdare alls. Jag hoppade av frivilligt efter någon kilometer och landade i diket. Rena cirkusartisten! Släppte stigbyglarna och hängde mig över på sidan och släppte taget. När jag äntligen tagit mig till stallet stod han där, vrålsvettig och inne i sin box.
Jag har också skenat med en tinker och då var det smärta som utlöste paniken. Hon försökte springa ifrån smärtan (spatt som jag då inte visste) och ju mer hon sprang desto ondare gjorde det. Det blev en ond cirkel. Där hängde jag kvar hela vägen hem.
Sista gången jag skenade var på min gammelörn på då 28 år som skulle få "komma ut lite" i lugn skritt. Jo, pyttsan! Fick helfnatt och vrålade iväg med mig på ryggen. Den yngre hästen hann inte med! Jag vågade inte göra minsta antydan till att stanna eftersom jag var rädd att han skulle gå omkull med oss. Varför han blev rädd har jag ingen aning om. Orken tog slut innan vi nådde ett stort dike någon kilometer längre fram. Tack och lov! Där hoppade jag av och ledde hem min gamling på darriga ben.
Jag har varit med om en kolugn ardenner som skenat med vagn på grund av att däcket på vagnen gick ner i en liten håla och sa "bump..". Har det filmat och kan inte hålla mig för skratt när jag ser denna övergödda herre samla ihop alla kilon för galopp och sen sken. Om ett fullblod klarar det på tre sekunder så tog det nog den här gossen 20 sekunder att nå toppfart. Tack och lov skenade han rakt upp för en gigantisk gödselstack och sen tog orken slut i den tunga gödseln....
Min ena shettis har skenat med mig en gång i vagn och det var rädsla för betlastning. De hade tagit paus och jag såg inte ekipagen från vår gård. När jag närmade mig den gården de lastade bakom startade traktorerna och det blev ett förfärligt smällande och rasslande när betorna skulle ner i en tom vagn. Jag hade full förståelse för min shettis, jag höll själv på att göra i byxorna!
Åh, jo. Min unghäst skenade också med mig (herregud vad jag har förträngt mycket!). Han fick syn på kor för första gången i sitt liv när de två idioterna jag hade som sällskap helt plötsligt fick för sig att galoppera utan att säga till. Gissa om min häst tog det som en bekräftelse på att kossor var vrålfarliga? Han dundrade iväg över stock och sten, ikapp de andra och vidare förbi dem. Jag hann svära x antal eder under tiden vi skenade ikapp och skrek ut otidigheter till dem angående deras mentala status när vi passerade. Vi har aldrig mer ridit ihop... förstår inte varför?
Annars är det nog lugnt. Jag är 40 år och egentligen en liten försiktig ryttare. Peppar, peppar ta i trä så har det gått vägen hittills! Det som oroar mig mest vid sken är trafik. Finns ingen trafik i närheten är det bara att hålla sig kvar. Någon gång dämpas flykinstinkten (annars skulle de ju springa ihjäl sig) och orken mattas av. Då kan man få kontakt igen.
/Sessiagh