Sv: har du varit med om att sitta på en skenande häst?
kl
Japp,har skenat ett antal gånger på min gamla nordis... man var ung och dum,och gjorde saker man inte skulle göra,men då var det ju bara kul,ju fortare det gick!
Bla så red jag och en kompis och "tävlade" på en åker,inte så smart,med tanke på att det var två gammla travare vi satt på... Slutade hemma i stallväggen,och inte innan åkerkanten som det var tänkt...
Hoppade en bana i skogen,en och en,under okontrolerade former,en skulle hoppa,och den andra väntade tills den ena hoppat klart. En dag var banan utbygd med ytterligare några träd längre bort (utom synhåll för den som skulle vänta) så min kompis började hoppa,sen försvann hon längre och längre bort,och det gick fortare och fortare,min nordis började bli helt rabiat,kasta sig frammåt,halvstegra sig,trippa på stället,och gnägga för fullt,tilslut orkade jag inte hålla henne mer,utan hon skenade efter i 120 där inne i skogen...
En kompis till mig skulle även rida henne en dag när jag skulle motionera en annan häst i stallet,vi skulle trava uppför en backe,och kompisen var väll inte sådär jätteridvan,men var ofta med mig ute i stallet,så hon kände ju till hästen mer än väl.. Iaf,vi travade,sen började hon galoppera framför mig,det gick fortare och fortare,och jag skrek att hon skulle dra i tyglarna,och det gjorde hon ju,för kung och fosterland,men problemet var att hon var väll ca 145 cm lång (om ens det) och vägde runt 40 kg,på en stor nordsvensk,så hästen såg ju inte ens brydd ut,och hon bara stutsade med där uppe på ryggen,tänkte att hion skulle kanske sakta ner lite efter backen,men nejdå,tillslut så såg jag bara en stoooor brun rumpa guppandes lååångt bort på vägen,och nån liten mygga på ryggen som sliter för sitt liv!
Själv så kunde jag inte bara springa efter heller,eftersom hästen jag red på var helt galen,och det var inte min häst,ville inte släppa henne i full galopp bara,så jag fick skritta,trava,skritta,trav,kändes som en evighet innan jag såg till kompisen och hästen (var en lång bit hon hade kutat,säkert 4-5 km.) Det första jag frågade: Lever du? "JAAA!" sen: Lever hästen? "ja,men inte så länge till!!!!" Hon var verkligen jättearg och spottade och fräste då ,men nu skrattar vi gott åt det!
Samma kompis skulle även vara hästvakt i en vecka när jag skulle på semester,hon hade tänkt att ut och rida en sväng,gick kanonbra,travade lugnt och fint,sen helt plötsligt så vart det full kareta,sen kastade sig hästen rakt in i skogen,kompisen for av i diket,som var vattenfyllt,blir skitsur,ska ha tag på hästen som står 2 meter bort,när hon nästan är framme flyttar sig hästen 5 meter bort,och så höll det på,enda tills dom kom ut på en åker,och det kommer en bonde och frågar om det är hennes häst,varpå hon svarar: "Nejjj!!!,det är det fan inte!!"
Undrar vad stackars bonden tänkte..
Vi har även skenat över en cyklist en gång mitt i vintern...
var en jättefin och bra väg,(och när man var runt 13-14 så var det ju bra om det gick så fort som möjligt) vi red bägge två på min häst,tror vi satt barbacka bägge två,fattade galopp,som till en början var samlad och fin,sen gick den snabbare och snabbare,sen när vi skulle stanna så funkade inte bromsen... Ser att det är en gubbe på cykel några hundra meter framför oss,som försöker ta sig fram i snön,vi ser han,och jag försöker stanna igen,men det går inte,och nu har vi ju börjat asgarva bägge två,och hoppar och stutsar där uppe på ryggen,och eftersom jag skrattade så mycket så fick jag hålla i mig i manen för att inte tappa balasen och trilla av,så jag höll ju knappt ens i tyglarna tillslut..
Skriker "seeeuuuuuuuuppppp" till gubben,men han var tydligen rätt så döv,när vi är aldeles i närheten så ropar kompisen "TUUUUTUUUT!",då reagerar han,får en chock,cyklar ner i diket med cykel och allt,reser sig upp och huttar med näven åt
oss..
Nu var det längesen man red under så här okontrolerade (och livsfarliga) former..
kl
Japp,har skenat ett antal gånger på min gamla nordis... man var ung och dum,och gjorde saker man inte skulle göra,men då var det ju bara kul,ju fortare det gick!
Bla så red jag och en kompis och "tävlade" på en åker,inte så smart,med tanke på att det var två gammla travare vi satt på... Slutade hemma i stallväggen,och inte innan åkerkanten som det var tänkt...
Hoppade en bana i skogen,en och en,under okontrolerade former,en skulle hoppa,och den andra väntade tills den ena hoppat klart. En dag var banan utbygd med ytterligare några träd längre bort (utom synhåll för den som skulle vänta) så min kompis började hoppa,sen försvann hon längre och längre bort,och det gick fortare och fortare,min nordis började bli helt rabiat,kasta sig frammåt,halvstegra sig,trippa på stället,och gnägga för fullt,tilslut orkade jag inte hålla henne mer,utan hon skenade efter i 120 där inne i skogen...
En kompis till mig skulle även rida henne en dag när jag skulle motionera en annan häst i stallet,vi skulle trava uppför en backe,och kompisen var väll inte sådär jätteridvan,men var ofta med mig ute i stallet,så hon kände ju till hästen mer än väl.. Iaf,vi travade,sen började hon galoppera framför mig,det gick fortare och fortare,och jag skrek att hon skulle dra i tyglarna,och det gjorde hon ju,för kung och fosterland,men problemet var att hon var väll ca 145 cm lång (om ens det) och vägde runt 40 kg,på en stor nordsvensk,så hästen såg ju inte ens brydd ut,och hon bara stutsade med där uppe på ryggen,tänkte att hion skulle kanske sakta ner lite efter backen,men nejdå,tillslut så såg jag bara en stoooor brun rumpa guppandes lååångt bort på vägen,och nån liten mygga på ryggen som sliter för sitt liv!
Själv så kunde jag inte bara springa efter heller,eftersom hästen jag red på var helt galen,och det var inte min häst,ville inte släppa henne i full galopp bara,så jag fick skritta,trava,skritta,trav,kändes som en evighet innan jag såg till kompisen och hästen (var en lång bit hon hade kutat,säkert 4-5 km.) Det första jag frågade: Lever du? "JAAA!" sen: Lever hästen? "ja,men inte så länge till!!!!" Hon var verkligen jättearg och spottade och fräste då ,men nu skrattar vi gott åt det!
Samma kompis skulle även vara hästvakt i en vecka när jag skulle på semester,hon hade tänkt att ut och rida en sväng,gick kanonbra,travade lugnt och fint,sen helt plötsligt så vart det full kareta,sen kastade sig hästen rakt in i skogen,kompisen for av i diket,som var vattenfyllt,blir skitsur,ska ha tag på hästen som står 2 meter bort,när hon nästan är framme flyttar sig hästen 5 meter bort,och så höll det på,enda tills dom kom ut på en åker,och det kommer en bonde och frågar om det är hennes häst,varpå hon svarar: "Nejjj!!!,det är det fan inte!!"
Undrar vad stackars bonden tänkte..
Vi har även skenat över en cyklist en gång mitt i vintern...
var en jättefin och bra väg,(och när man var runt 13-14 så var det ju bra om det gick så fort som möjligt) vi red bägge två på min häst,tror vi satt barbacka bägge två,fattade galopp,som till en början var samlad och fin,sen gick den snabbare och snabbare,sen när vi skulle stanna så funkade inte bromsen... Ser att det är en gubbe på cykel några hundra meter framför oss,som försöker ta sig fram i snön,vi ser han,och jag försöker stanna igen,men det går inte,och nu har vi ju börjat asgarva bägge två,och hoppar och stutsar där uppe på ryggen,och eftersom jag skrattade så mycket så fick jag hålla i mig i manen för att inte tappa balasen och trilla av,så jag höll ju knappt ens i tyglarna tillslut..
Skriker "seeeuuuuuuuuppppp" till gubben,men han var tydligen rätt så döv,när vi är aldeles i närheten så ropar kompisen "TUUUUTUUUT!",då reagerar han,får en chock,cyklar ner i diket med cykel och allt,reser sig upp och huttar med näven åt
oss..
Nu var det längesen man red under så här okontrolerade (och livsfarliga) former..