Har du fått mersmak?

[sassiball]

Sv: Har du fått mersmak?

Ja, hade det bara varit så enkelt att man själv får bestämma vilken bedövning man ska ha.... när vi kom in till bb en timme efter att värkarna börjat och jag sa att jag skulle ha ryggmärgsbedövning (för det hade jag bestämt lång innan jag blev gravid) så vänder sig bm till min man och frågar om vi har diskuterat det- varvid han förvirrat svarar "eh nää". Vi hade inte diskuterat det eftersom jag såg det som en självklarhet. Bm och sköterskan diskuterade lite medan jag låg i smärtor och kom fram till att det nog ändå var för sent med bedövning för min del. Så jag fick helt enkelt ingen.

Gissa om jag kände mig överkörd?

Jag tyckte iof inte att förlossningen var så jobbig (bara förnedrande), men jag tycker det är extremt jobbigt att passa småbarn, så därför blir det bara ett barn här.

 

[ulda]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag håller med dig fullständigt!

Inte nog med att även jag hade en skitjobbig förlossning (22 timmar slutade i katastrofsnitt) utan jag vill bara inte heller ha fler barn, jag är så nöjd med det jag har och vill inte bli en stressad småbarnsmorsa (jag är stressad nog som det är och vill inte bli värre, det vore inte snällt mot vår dotter). Och nån längtan efter ett till barn har jag inte heller. Visst vore det bra för vår dotter att ha ett syskon men det är enda anledningen att skaffa ett till barn, och jag tycker det inte riktigt räcker som anledning. Hon klarar sig säkert bra utan också.

Jag är så TRÖTT på alla som tjatar om nästa barn. Varför måste det vara så? Javisst de flesta vill ha två eller flera barn, men varför måste man förutsätta att alla vill det och tycker att man är konstig om man inte vill det???

 

[Minta]

Sv: Har du fått mersmak?

*Knapplån*

Fler barn kan jag nog tänka mig. Ett till iaf. När lillan blivit lite större, så om 3-4 år, ungefär.
Kan nog gå igenom en graviditet till också, även fast jag verkligen inte trivdes med att vara gravid.
Men gå igenom en till förlossning- ALDRIG! Det var det värsta jag någonsin varit med om och inget jag utsätter mig för igen.

Så ska det bi fler barn så krävs det att jag blir lovad ett planerat snitt. Helst redan i planeringsstadiet.

 

[cirkus]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag gör en Cilla -

Det heter ryggbedövning !

 

[cirkus]

Sv: Har du fått mersmak?

Litegrann KL

Jag vet flera stycken som haft väldigt besvärligt med första barnet och sen har andra varit otroligt mycket enklare.

Jag tycker det är synd att inte vilja ha fler barn bara för att man har haft en jobbig första förlossning.

 

[kisse]

Sv: Har du fått mersmak?

Du får tycka som du vill!!! Förstår att det är jobbigt rent ut sagt att folk förväntar sig att man ska göra om det, men vem vet... Om 5 år kanske du gör det igen?!:smirk: Och vill du verkligen aldrig mer så är det bra ändå, eller hur!

Ska själv ha en trea!!!

 

[kisse]

Sv: Har du fått mersmak?

Man ger inte EDA för sent, beror på hur mycket man är öppen. Dessutom har jag båda gångerna jag fått EDA fått värkstimulerande som jag personligen tycker gör skitont när den sätter in. Oftast avtar ju värkarna med EDAn, dvs du känner inte när du ska krysta. Det var nog inte för att vara elak som du inte fick, fast de kunde såklart förklarat det lite övertydligt, man är ju rätt uppe i värkarna när de pågår...

Har man otur o är på ett mindre ställe är det ju inte ens säkert att narkosen hinner komma o lägga EDAn om de har mycket med andra akuta operationer.

Nu intalar jag mig själv att jag ska föda utan EDA nästa gång, vi får väl se om jag står fast vid det närf det är dags...

 

[doris]

Sv: Har du fått mersmak?

Precis det du skriver, ORDAGRANT, känner jag..

Kan varit jag som postat inlägget...

Vill att min son skall få ett syskon, men jag tänker aldrig i livet föda fram det själv, så han blir nog ensambarn -tyvärr! *snyft*

 

[chrysler]

Sv: Har du fått mersmak?

Tja, normalt sett så förser de en med en dos av typ morfin, pethidin, ketogan eller liknande innan man vaknar ur narkosen. Sedan har jag själv fått be om smärtstillande utöver de däringa två alvedonen de ville ge ca var 6e timme.
Men när andra barnet föddes så glömdes detta bort, så när jag vaknade ur narkosen så hade jag inget smärtstillande i kroppen öht!!! - På film har man ju hört att skottskador etc. känns som eld. Det gör även ett kejsarsnitt som inte är smärtlindrat . Smärtan var så intensiv att kroppen hoppade okontrollerat. Trots alla försök att slappna av så gick det inte. Ja nu var det ju inte detta det handlade om.

Nä, jag har själv fått ringa på klockan och be om smärtstillande utöver alvedon. Då erbjuder de först ex. diklofenak. Men eftersom jag är smärtpatient pga en kombination av Ehlers Danlos syndrom och en mindre trevlig ridolycka så vet jag ganska väl vad som fungerar och inte.... Så hit med ketogan!!! Ska väl också tillägga att om jag bortser från första snittet där själva såret nog gjorde ondare än kroppen i övrigt så är det mina leder som tagit väldigt mycket stryk då jag varit sövd. De har sabbat min axel så pass vid en förlossning att armen var obrukbar ett bra tag. Har sviter än idag..

Jag kom även underfund med att om jag bad att vänta med påfyllning av smärtstillande (även om jag just då var i skrikande behov av det) tills den lille/a var hungrig och skulle läggas till bröstet så fick jag kalasfin effekt mot smärtan som blir då livmodern drar ihop sig (då kroppen frigör oxytocin vid amning).
Vid första barnet hade jag inga kännbara eftervärkar, men vid övriga tre har det gjort bra mycket mer ont. Ska jag ställa smärtan i relation till något så kan jag nog säga att jag inte upplevt att såriga, blödande bröstvårtor vid amning varit i närheten smärtmässigt. För fy fanken vad det drar i såret då man har eftervärkar.

Sedan har jag lite dåligt med hud att tråckla i. De fick klippa bort massor med ärrvävnad och det gör att området är lite tajt. Värker tex. fortfarande i snittet inför varje mens, då min mage gärna svullnar innan.... (är väl stumt helt enkelt)

Det jag också märkt är att som förstföderska och ny omföderska var inte personalen lika respektfull mot mig som vid 3e och 4e.
Då kan jag ändå konstatera att jag är inte spec. orolig, hönsig samt dessutom är äldst i en barnaskara av 7. Har således ganska stor spädbarnsvana eftersom jag är 18 år äldre än mina minsta syskon som jag fick sköta en hel del pga att de föddes sjuka (tvillingar) och det var mycket sjukhusvistelse med en i taget....
(mamma på sjukhus med en, pappa hemma en del men även jobbade och jag skötte resten)



Nu blir det inga fler barn här. Fyra räcker gott och väl



Gira


ps. Mina upplevelser samt mitt grundintresse (på hästsidan avelsbiten, fertiliteten) har gjort att jag nu läser till sjuksköterska och har tänkt vidareutbilda mig till barnmorska. Önskar specialisera mig mot just kvinnor som har någon sjukdom i botten. För jag tror att om personalen i mitt fall satt sig ned och läst på i den bifogade information i journalen om min sjukdom så hade jag fått en bättre dialog och även effektivare smärtlindring.

Inte för att jag tror att jag kan förändra världen..... men iallafall

Jag tror absolut du ska vidareutbilda dig, du kommer ha jättebra hand med dina patienter eftersom du har egna erfarenheter & det låter som du vet en hel del redan nu pga allt som hänt.

Ja, det var så de sa till mej , att det bästa var att göra snittet vaken för att de kunde ge annan smärtlindring så att det gjorde mindre ont, skulle jag gjort det under narkos sa de att det var mer smärtsamt.
Men att GLÖMMA att ge smärtstillande!!?
Sånt gör man bara inte.

Har ju bara fått en så vi får väl se hur ett ev andra snitt blir, eftervärkar är ju vanligare ju fler barn man får, har oxå hört många som inte fått det vid första men vid de andra barnen.
Men hoppas som sagt det finns lika bra smärtstillande då

Apropå att vidareutbilda sig så hade narkosläkaren som var med vid mitt snitt, själv sprutskräck så han visste precis hur han skulle göra med mej & jag kände ju inte ens att han lade spinalen förrän den drogs ut & det kändes som ett elstaket i ryggen för en sekund.
Antagligen hade han oxå blivit intresserad av utbildningen /yrket av sina egna erfarenheter.

 

[Tokmaja]

Sv: Har du fått mersmak?

Vet inte hur gammalt ditt barn är, har inte läst hela tråden, kanske finns svaret längre ner..
MEN.
Efter min första förlossning sa jag bara NEJ, här blir det inga fler barn uttryckta inte.
Förlossingen var HEMSK, jag kände mig misslyckad, gnällig, skrikig.. ja osv.
Tyckte först att bm hade varit bra.
Men åren gick.
Önskan om ett syskon blev starkare. Blev gravid när sonen nästan var tre år, var inte redo än på långa vägar, hade många dagar av PANIK inför förlossningen.
Men ungefär efter halva tiden vände det och jag kände, nej jäv..r, jag SKA fixa det här.
Den här gången ska JAG ha kontrollen, ingen ska skrika åt mig att vara tyst (vilket förra bm gjorde), ingen ska tala om för mig att jag måste stå på knä (vilket första bm försökte med, trots att sonen redan då tryckte så hårt på svanskotan att jag inte orkade röra mig -bröt den senare under förlossningen) hon lyckades dock inte, gjorde så ont att jag skrek, hon kallade mig mer eller mindre mesig.

Tränade andning och försökte lära mig att fokusera, på egen hand.
När andra förlossningen kom var jag så beredd jag bara kunde bli.
Nån enstaka gång under förlossningen kände jag att jag höll på att tappa fotfästet, men då sa bm bara "fokus", och så var jag med igen.
DET var en HELT underbar förlossning.

Jag kommer aldrig glömma smärtan efter den första.
KOmmer aldrig glömma hur jag kände mig efter den, hur misslyckad kan man bli som kvinna när man knappt klarar föda barn liksom.. :smirk:
Men så är det ju inte.
För det första är det massa saker som kan hända under en förlossning.
Och hur skulle en förstagångsmamma ens kunna TÄNKA sig hur det kommer att vara på förlossningen, vilka smärttrösklar man ska över, vilka känslor man kommer känna, hur det kommer göra ont, vart osv osv.

Efter barn nr 2 skulle jag kunna föda hur många som hellst , ja om det inte vore att man skulle ta hand om dom också .
I alla fall.
Ville bara berätta om min känsla efter första förlossningen och första barnet.

Sen finns det de som aldrig någonsin vill ha fler barn, då är det ju helt rätt att inga skaffa.
Man KAN ju också få kejsarsnitt om det är själva förlossningen som avskräcker.

 

[havreflinga]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag är besviken på att jag inte kunde hantera smärtan bättre. Kvinnor har fött barn i flera årtusenden och det har alltid gått bra (för det mesta) så varför skulle inte jag fixa det?

"Kvinnor har fött barn i årtusenden..." sa du så till dig själv innan förlossningen? Hade du den inställningen, typ "äh, det kan väl inte vara så himla märkvärdigt"?

Har andra haft den attityden mot dig?

Den attityden är nog det värsta man kan råka ut för. Då förbereder man sig inte. Då har man inte respekt för det enormt stora och faktiskt livsfarliga som man ska gå igenom. Då kräver man en massa av sig själv utan att ge sig själv en ärlig chans.

Herregud, fatta hur många kvinnor runt om i världen som dör pga förlossning! Att säga sådär ("kvinnor har fött barn i årtusenden...") är ju som att säga ungefär: "Äh, kvinnor har blivit våldtagna och utnyttjade i alla tider, och de har överlevt, så det finns ingen anledning att gnälla över att man blivit våldtagen."

 

[LitenIsa]

Sv: Har du fått mersmak?

*kl*
Har läst igenom alla svar nu. Haft barndop i helgen så det har varit fullt upp.

Någon frågade hur gammal mitt barn är. Hon är 8 veckor imorgon.

Jag känner inte att snitt är ett alternativ för mig. trots att min förlossningsupplevelse var hemsk så var jag ju uppe och gick dagen efter, det är man väl inte efter ett snitt?

Ska på återkontroll imorgon och tänker ta upp mina tankar med min BM där. känns skönt att få höra att man inte är ensam om dessa tankar iallafall.

 

[anhe]

Sv: Har du fått mersmak?

På 8 veckor är det nog många som fortfarande känner skräck inför att genomgå en förlossning igen. Jag vet att jag gjorde det efter första, trots att min första förlossning var både snabb och utan smärtlindring, men just känslan av att det gjorde så himla ont så jag helt tappade kontrollen över mina egna reaktioner. Jag blev liksom chockad över att det verkligen gjorde så HÄR ont.

Jag kände fortfarande en stor rädsla och motstånd för att våga föda barn igen fram till att den äldsta fyllde ett år. Jag kunde alltså absolut inte tänka mig att föda fram en unge till. Först efter ett år hade jag mentalt bearbetat upplevelsen av den första förlossningen och kunde övht tänka mig att få ett barn till. En månad senare var jag gravid med tvåan. Inför tvåan hade jag liksom Tokmaja en helt annan uppfattning om och inställning till vad det var jag skulle gå igenom. Bara vissheten om att jag denna gång visste vad jag skulle möta för upplevelse gjorde att jag kunde vara helt fokuserad på att förlossningen bara är något man måste ta sig igenom, en milstolpe. Det är tiden efteråt, ett helt liv med mitt barn, som är det viktiga, av den tiden är förlossningen en viktig, men ändå relativt kort tid.
Andra gången lyckades jag verkligen andas och fokusera, det var en helt annan upplevelse. Det gjorde jätteont om jag tappade fokus, men behöll jag fokus så kunde jag hantera det hela, jättehäftig upplevelse. Visste jag att det alltid var så här att föda barn skulle jag kunna ha hur många som helst.

Det här är inte menat som något klämkäckt svar på något vis, vill bara säga att jag känner igen mig i dina tankar och vet att dom ändå kan vända. Bara man får tid på sig. Jag skulle själv inte låtit förlossningsrädsla hindra mig från att skaffa syskon till mina barn. Gick det absolut inte att komma över förlossningsrädslan skulle jag kräva planerat snitt.

 

[chrysler]

Sv: Har du fått mersmak?

*kl*
Har läst igenom alla svar nu. Haft barndop i helgen så det har varit fullt upp.

Någon frågade hur gammal mitt barn är. Hon är 8 veckor imorgon.

Jag känner inte att snitt är ett alternativ för mig. trots att min förlossningsupplevelse var hemsk så var jag ju uppe och gick dagen efter, det är man väl inte efter ett snitt?

Ska på återkontroll imorgon och tänker ta upp mina tankar med min BM där. känns skönt att få höra att man inte är ensam om dessa tankar iallafall.

Jo, många är uppe dagen efter ett snitt & faktiskt samma dag som snittet, men självklart ska man inte ta snitt om man inte tycker det är ett bra alternativ.

 

[Girasol]

Sv: Har du fått mersmak?

Jo, många är uppe dagen efter ett snitt & faktiskt samma dag som snittet, men självklart ska man inte ta snitt om man inte tycker det är ett bra alternativ.

*kl*

Japp, har varit ur sängen samma dag med samtliga. Första var hemsk. Jag klarade bara av att gå ett fåtal meter hela den närmaste veckan.
Men med övriga tre, då läkarna har anammat att jag ska sys ihop löst för att läka så har det varit helt ok. Ont javisst, men helt överkomligt. Vid sista barnet var jag så pass pigg att jag kunde knata ganska obehindrat redan efter någon dag. Dottern var inte en vecka då vi var upp på jobbet...

Men detta är högst individuellt hur man mår. MEN de flesta mår ganska ok. Här på vårt bb så får man även stanna längre efter snitt. Upp till en vecka utan att det knorras -fast har de plats så finns det långliggare efter vaginal förlossning också. Själv har jag haft hemlängtan.....


Gira

 

[Bebben]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag var också uppe ganska så direkt. Jag stod upp och tog några steg 3 timmar efter avslutad operation, mest för att få slippa den hemska katetern. Tog det dock lugnt, och gick bara för att gå på toa i princip. Dagen efter var jag MYCKET bättre, och gick 4-5 barnvagnspromenader på 15-20 min, och även en längre runda då vi gick ner till stan och käkade mat och visade upp nytillskottet för en bekant
På tredje dagen gick jag helt obehindrat och kände inte av snittet förutom när jag fick använda magmusklerna, som när man sätter sig upp eller lägger sig ner typ.

Jag ville hem redan dagen efter, men "fick" inte åka förrän 2 dygn efter snittet.