Har du fått mersmak?

[Bebben]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag måste bara fråga, hur orkar du egentligen?

Du verkar alltid så full av energi, och får så himla mycket gjort! Jag har ETT barn, och det känns som om resten av livet är pausat just nu, för jag varken hinner eller orkar göra annat än att vara mamma, och sen städa lite och äta. Sen sover jag tills han vaknar igen, och så börjar allt om.

 

[bananabambi]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag måste bara fråga, hur orkar du egentligen?

Du verkar alltid så full av energi, och får så himla mycket gjort! Jag har ETT barn, och det känns som om resten av livet är pausat just nu, för jag varken hinner eller orkar göra annat än att vara mamma, och sen städa lite och äta. Sen sover jag tills han vaknar igen, och så börjar allt om.

Jag har alltid varit sådan. Med första barnet trodde jag att jag orkade bara för att han var "lätt". Plättlätt att hinna laga mat, baka, åka och shoppa, veckohandla, städa etc. Nu, med två barn (17 och 2 mån) gör jag precis samma saker, skillnaden är att jag har en 2 månaders bebis fastklistrad på armen.

Minstingen skriker nästan all vaken tid, och ibland fattar jag inte att jag orkar med båda.

Sedan ska tilläggas att jag hittills sköter barnen till 95 % själv. Har en sambo som renoverar all ledig tid då han inte jobbar. (Idag var han som alltid hemma vid 17, vi åt, jag la äldste sonen och sedan tog jag över den yngste som inte vill lugna sig medan sambon klättrade ut på byggnadsställningen) Så jag undrar ibland faktiskt hur länge jag ska orka. Jag tycker dock inte att jag har det jobbigt. Eller jo, jobbigt är det, men inte så jag lider. Än så länge.

När barnen somnat joggar/promenerar jag på kvällarna. Joggar ibland med syskonvagnen på mornarna. För att hinna med mig själv.

Jag ser till att hinna saker när tillfällen ges. När äldste sonen sov middag och minstingen lyckades sova 20 minuter photoshoppade jag bilder. Det var en andningspaus. När äldste sonen somnat i sin säng satt jag kvar tio min extra och läste Amelia. Också det en lugn egen stund.

Har aldrig barnvakt förutom om jag ska till BVC eller frissan. T.ex. (Nu låter det skrytigt, inte meningen)

Jag är inte alls främmande för fler barn ganska så snart, trots att jag vet vem som kommer få ta hand om dom. Tyvärr missar min sambo så mycket barntid pga huset. Umgås med barnen kommer han hinna när det viktigaste med huset är klart, tycker han. Han förstår inte att den här tiden aldrig kommer tillbaka.

 

[Bebben]

Sv: Har du fått mersmak?

Okej, du är du bara en såndär hurtig person alltså

Jag låter det mesta vara under dagtid, för Sebastian kräver min uppmärksamhet konstant numera, annars kan man räkna med en liten kille som sliter av mig kläderna, gallskriker och blir helt galen Laga mat till honom, och liknande gör jag ju såklart. Sen storhandlar jag en gång i månaden, och handlar lite småsaker nu och då i veckorna. Han fullkomligt älskar att åka kundvagn och handla, så det har jag minst problem med

Sebastian skrek också konstant, dygnet runt, sin första levandsmånad, och sen kom dom på att han var mjölkallergiker Är det pga kolik eller annat som din minsta skriker så mycket?

Men liksom, all städning måste jag göra när han somnat. Matlagning till oss själva, duscha, aktivera hundarna ordentligt och sånt också.
Men så har jag också honom själv till största delen. Hans pappa kommer inte hem innan Sebastian gått och lagt sig så ofta. En del dagar kan dom träffas på morgon/förmiddag då istället, men det är ju inte alls i samma utsträckning som någon som kommer hem varje dag kl 17 kan tyvärr.
Men så är det, när man väljer sådana killar. Jag visste ju om det.

 

[bananabambi]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag brukar också tänka så. Att jag faktiskt valt min sambo, som alltid har varit arbetsnarkoman. Han är inte typen som ser på tv, sitter vid datorn eller hänger på krogen. Innan vi hade huset renoverade han husvagn och bilar. Nu har det fått stå tillbaka för huset. Och det är ju för vår skull han gör det.

Tyvärr är han borta större delarna av alla helger också, men jag försöker få ihop det så att hela familjen åker till simhallen en stund varje helg.

Och han brukar hinna umgås någon timme med en av sönerna på kvällarna, då vi delar på oss vid bad och nattning.

Jag vet faktiskt inte varför sonen skriker, möjligtvis kolik?

 

[pernilla_s]

Sv: Har du fått mersmak?

Som sagt du verkar ha bra koll på det här. Jag väntar ju mitt andra barn och jag kan ju säga att jag är ganska nervös över att dels ha 13 månader emellan dels överhuvudtaget orka med två vildbasar...

 

[Bebben]

Sv: Har du fått mersmak?

Du kanske borde försöka ta reda på det, så att ni kan ha det lugnare och trevligare hemma? Inte menat som att jag kan bäst nu alltså, så du inte tar illa upp. Men det kan ju vara något, som exempelvis allergi.

Jag tackar min BVC-tant som tog mig på allvar när jag förklarade att Sebastian bara skrek konstant (och senare blev hård i magen, men det började med bara skrik). Först trodde hon att jag kanske bara var känslig, och trodde att bebisar skulle sova hela tiden typ. Men han skrek och skrek och skrek.. Vi fick en läkartid hos en barnspecialist, som tyckte att det direkt lät som allergi. Fick prova mjölkfritt, och efter 3 dagar så slutade han att skrika och blev ett lugnt och nöjt barn. Det var så gudomligt underbart! Och tänk så ont i magen han måste haft som skrikit hela tiden

I förmiddags var pappan hemma när Sebastian vaknade efter sin förmiddagslur, och då umgicks dom i 1½ timme så att jag fick sova helt ostört. Riktigt skönt. Och pappan insåg att Sebastian blivit ännu mer aktiv sen sist

Jag förstår inte vad jag gjort för ont, som fått en son som lär sig alldeles för många nya (Och farliga!) saker hela tiden Strax innan han fyllde 1 år så lärde han sig att öppna dörrar.. Ytterdörren är populärast, så man får inte glömma att låsa. Eller så stänger han in sig på toaletten och blir helt hysterisk för att mamma försvann..
Nu har han gett sig fan på att bryta upp barngrinden som är för trappan. Halvvägs har han kommit med att få upp låset på den nu

 

[bananabambi]

Sv: Har du fått mersmak?

Man orkar mer än man tror.

När du väl är där sedan kommer det gå, eftersom man anpassar sig så. Vissa saker är svårare i praktiken med två barn, jag var ändå ganska impulsiv med första, men med två nu blir man begränsad. Man svänger inte förbi ICA och handlar lika lätt som innan, t.ex. Det är omständigt med vilka vagnar som ska med beroende på om jag har sällskap eller inte. Sådant är bökigt.

Jag var orolig över hur jag ens skulle klara att natta två barn, eller hur jag skulle hinna laga mat åt den äldste om den lille bara skrek. Men som sagt, det löser sig. Man finner lösningar och det gå bra, efter ett tag.

 

[bananabambi]

Sv: Har du fått mersmak?

Ja, jag ska till BVC nästa vecka för vaccination av honom, och ska då ta upp det. Innan dess ska jag testa minifom igen, och se om det blir någon skillnad.

Jag försöker ta till vara på all ensamtid jag får med båda barnen. Nu ikväll har lillen sovit hos mig i famnen (medan jag skrivit på den bärbara datorn), och jag försöker njuta och gosa med honom när den äldste sover.

Och när min sambo hade minstingen så nattade jag den äldste, och hann med att leka med honom på det sättet han ville. Annars blir det liksom ett mellanting av allt. Kan bara leka och vara tillgänglig så begränsat för båda, kan sällan vara helhjärtat med någon av barnen. Tror inte att de lider av det egentligen, men för att undvika svartsjuka från den äldste vill jag kunna umgås lite med honom själv. Ikväll fick han t.ex. hjälpa mig grädda pannkakor medan den yngsta var med pappa. Sådant gillar han

 

[Bellatrix]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag har ju inte fått mitt första barn ännu, men jag vill ändå inte ha fler barn. Blir så utskäld för att jag inte vill ge mitt blivande barn syskon. Men jag ville ju inte ha ett barn från början, men nu blev jag gravid och "grodan" är välkommen.
Min graviditet har ju inte varit rolig så det gör ju inte att jag vill utsätta mig ens för det igen. Men problemet är att när skulle jag skaffa det andra då?
I december får jag min första, i Januari -09 vill jag börja plugga till socionom eftesom jag inte kan börja nu i Januari som det var tänkt.
Så ska jag gå i skolan i 3,5 år.
Det innebär att jag är 38 år när jag går ut skolan, jag tror inte att jag vill bli gravid då.

Men jag kan tänka mig att skaffa fosterbarn och/eller adoptera.

 

[Bebben]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag längtar lite till Sebastian blir lite äldre, och kan vara mer delaktig i saker. Nu är han nyss fyllda 1 år, och inte ett dugg intresserad av att göra saker med mig, mer än att riva ner det jag plockar upp..

Men men, tiden springer ju verkligen iväg, så snart nog är han där. Även om det inte känns så dom dagarna då ryggen och nacken skriker efter att ha burit på en 10-kilosklump i 8 timmar, köket ser fruktansvärt ut, det ligger sönderriven reklam på golvet, ungefär 1 miljon leksaker är spridda överallt och när klockan är sovdags för Sebastian så är det bara att börja städa.. Då känns det som om varje dygn egentligen tar 72 timmar på sig för att gå vidare, hehe.

 

[LitenIsa]

Sv: Har du fått mersmak?

*kl*
Tackar för alla svar. Känns skönt att veta att jag inte är den enda mamman på jorden som blivit avskräckt. Får helt enklet se vad framtiden har i sitt bagage.

 

[Naggur]

Sv: Har du fått mersmak?

Ganska snart efter förlossningen kunde jag tänka mig att gör om det. men nu skulle jag inte göra det! Om det blir fler barn så blir det snitt. Det kändes så overkligt på nått vis. nästan som en dröm. man va ju inte direkt medveten och närvarande. Hög på lustgas och fullproppad med adrenalin. men efter att ha sett några förlossningar på "sjukhuset" så börjar man komma ihåg hur jävligt det va!

 

[Girasol]

Sv: Har du fått mersmak?

Men snälla du, Du har ju klarat det!

Tro inte att "alla andra" har så himla fina förlossningsupplevelser. Jag tror dock att det helt enkelt är de som är nöjda som hörs mest.

Jag har själv fyra barn och är pga fysiskt/medicinskt hinder förlöst med kejsarsnitt under narkos på samtliga. Det är inte underbart att få magen uppsprättad , men själv kunde jag aningens grön i ansiktet av smärta efter första förlossningen klämma fram att jag nog kunde tänka mig gå igenom det en gång till :smirk:. Sedan följde en tid av komplikationer. Kan bara säga att jag är tacksam för att vi skaffade fler barn, för de andra förlossningarna har varit betydligt positivare än den första. Om alla finge uppleva en sådan förlossning som min sista så skulle vi gå på rosa moln hela bunten. Smärtan jag väntade på uteblev, dels pga att läkarna gjort ett bra snitt och var noggranna samt att jag lärt mig begära smärtlindring lite i förebyggande.... Givetvis är bemötandet av all personal viktig!

Vill återigen bara säga att, du har klarat det. Ingen har rätt att klanka på din upplevelse -för hur det än är så är det bara du som var med om just din förlossning. Ta dig däremot en funderare på om hur du upplever att du fick stöd av barnmorskorna/läkare etc. på förlossning och bbtiden. Kan du behöva prata med någon och bearbeta det hela? Fick du inte den smärtlindring du behövde etc?

Inte för att detta kanske gör att du vill skaffa fler barn, men du ska absolut inte känna att du är sämre än någon annan mamma!!!


Gira


Ps. tror att du skulle ha hjälp av en sk. aurorabarnmorska om du funderar på att vilja skaffa fler barn. Har man ett trauma med sig så kan det mycket väl vara så att du kan beviljas snitt om det är vad du önskar. Detta kan man diskutera redan i planeringsstadiet av ett syskon. Typ som att man får lånelöfte på bank......

 

[furuskär]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag tycker du skall stå på dig. Alla vill inte ha fler än ett barn (eller barn överhuvudtaget för den delen) och jag tycker det är irriterande att folk skall tjata och ha synpunkter på det.

Om man själv känner att det räcker med ett så gör det det. men skulle man känna att man absolut vill ha ett till men inte vågar pga rädsla, då är det väl bra att söka upp ngn bra bm tex att tala med för att se om man kanske tycker annorlunda efter en tid, eller så gör man det inte och då är det ju bra med det.

men låt dig inte nedslås för att andra tjatar!

 

[Flyttfogel]

Sv: Har du fått mersmak?

Direkt efter att Adam kom ut grin-skrek jag ut "Adoption älskling, nästa unge adopterar vi!!!! Jag gör aldrig om det här!!!!" Tyckte han var världens underbaraste från första sekund o ångrar inte en suck, men att göra om det...? Njaaaeee...

Under värkarbetet vrålade jag till sambon "nu jävlar ska det köpas kondomer!!" Jag försökte allvarligt ta mej därifrån i ren panik intrasslad i slangar o sladdar, jag klarade inte av att hantera värkarna o fick ingen hjälp, sköterska o barnmorska hade mycket att göra o fanns inte till hands. Sprutskräcken hindrade mej från att ta ryggmärgsbedövning (panikattack bara det nämdes, hur f-an hade jag ork att bry mej ) och jag prickade aldrig in gasen rätt. För mej var det fruktansvärt traumatiskt. Min sambo var underbar men han visste ju lika lite som jag hur att hantera smärtan.

Kanske skulle jag göra om det om jag först gick i terapi både angående sprutskräck o förlossning, för om det blir nån mer gång ska jag fanimej ha all smärtstillande jag kan få!

 

[lillamyggan]

Sv: Har du fått mersmak?

Lustigt att du skrev just den här tråden. Jag har ju inte fått mitt första barn än. Beräknat om en vecka. Men låg och grubblade på framtiden inatt (det är farligt att inte sova på nätterna, jag ligger bara och oroar mig) En av mina tankar var syskon och just nu känner jag att nääää det räcker med en. Jag har alltid tänkt att jag skulle ha 2 barn eftersom jag vill ha ett syskon till mitt barn men igår låg jag bara och funderade på hur i attans man får ihop det. Jag antar att det går om man vill men just nu känns det som att nä, det här gör jag inte om.

 

[chrysler]

Sv: Har du fått mersmak?

Men snälla du, Du har ju klarat det!

Tro inte att "alla andra" har så himla fina förlossningsupplevelser. Jag tror dock att det helt enkelt är de som är nöjda som hörs mest.

Jag har själv fyra barn och är pga fysiskt/medicinskt hinder förlöst med kejsarsnitt under narkos på samtliga. Det är inte underbart att få magen uppsprättad , men själv kunde jag aningens grön i ansiktet av smärta efter första förlossningen klämma fram att jag nog kunde tänka mig gå igenom det en gång till :smirk:. Sedan följde en tid av komplikationer. Kan bara säga att jag är tacksam för att vi skaffade fler barn, för de andra förlossningarna har varit betydligt positivare än den första. Om alla finge uppleva en sådan förlossning som min sista så skulle vi gå på rosa moln hela bunten. Smärtan jag väntade på uteblev, dels pga att läkarna gjort ett bra snitt och var noggranna samt att jag lärt mig begära smärtlindring lite i förebyggande.... Givetvis är bemötandet av all personal viktig!

Vill återigen bara säga att, du har klarat det. Ingen har rätt att klanka på din upplevelse -för hur det än är så är det bara du som var med om just din förlossning. Ta dig däremot en funderare på om hur du upplever att du fick stöd av barnmorskorna/läkare etc. på förlossning och bbtiden. Kan du behöva prata med någon och bearbeta det hela? Fick du inte den smärtlindring du behövde etc?

Inte för att detta kanske gör att du vill skaffa fler barn, men du ska absolut inte känna att du är sämre än någon annan mamma!!!


Gira


Ps. tror att du skulle ha hjälp av en sk. aurorabarnmorska om du funderar på att vilja skaffa fler barn. Har man ett trauma med sig så kan det mycket väl vara så att du kan beviljas snitt om det är vad du önskar. Detta kan man diskutera redan i planeringsstadiet av ett syskon. Typ som att man får lånelöfte på bank......

Jag blir ngt förskräckt när jag läser att du själv var tvungen att begära smärtstillande i förebyggande syfte
Sånt ska ju läkarna veta & inte de som blir snittade.
Själv blandades min spinalbedövning klart med morfin så det gav ca 12 h smärtlindring bara det, sedan fick jag äta smärtstillande rent förebyggande ca varannan till var 5 e timma, däremot sa de att det var bra att själv trappa ner på det eftersom, & det gick ju, kände inte alls av snittet om jag inte skulle upp ur sängen & gå första dagarna, men det var som vanlig träningsvärk de dagarna & gick över snabbt.

 

[Gandalf]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag är en sån där som tycker att det är fantastiskt att vänta och föda barn. Har gjort det två gånger, hoppas absolut göra det en eller två gånger till och jag tror nog att jag kommer att tycka det är jättesorgligt när jag gör det för sista gången. Små bebisar tycker jag också är busenkelt att ta hand om.

MEN hur jag ska orka med fler 2,5-åringar, det förstår jag däremot inte - så det är nog det som sätter gränsen här

 

[Girasol]

Sv: Har du fått mersmak?

Tja, normalt sett så förser de en med en dos av typ morfin, pethidin, ketogan eller liknande innan man vaknar ur narkosen. Sedan har jag själv fått be om smärtstillande utöver de däringa två alvedonen de ville ge ca var 6e timme.
Men när andra barnet föddes så glömdes detta bort, så när jag vaknade ur narkosen så hade jag inget smärtstillande i kroppen öht!!! - På film har man ju hört att skottskador etc. känns som eld. Det gör även ett kejsarsnitt som inte är smärtlindrat . Smärtan var så intensiv att kroppen hoppade okontrollerat. Trots alla försök att slappna av så gick det inte. Ja nu var det ju inte detta det handlade om.

Nä, jag har själv fått ringa på klockan och be om smärtstillande utöver alvedon. Då erbjuder de först ex. diklofenak. Men eftersom jag är smärtpatient pga en kombination av Ehlers Danlos syndrom och en mindre trevlig ridolycka så vet jag ganska väl vad som fungerar och inte.... Så hit med ketogan!!! Ska väl också tillägga att om jag bortser från första snittet där själva såret nog gjorde ondare än kroppen i övrigt så är det mina leder som tagit väldigt mycket stryk då jag varit sövd. De har sabbat min axel så pass vid en förlossning att armen var obrukbar ett bra tag. Har sviter än idag..

Jag kom även underfund med att om jag bad att vänta med påfyllning av smärtstillande (även om jag just då var i skrikande behov av det) tills den lille/a var hungrig och skulle läggas till bröstet så fick jag kalasfin effekt mot smärtan som blir då livmodern drar ihop sig (då kroppen frigör oxytocin vid amning).
Vid första barnet hade jag inga kännbara eftervärkar, men vid övriga tre har det gjort bra mycket mer ont. Ska jag ställa smärtan i relation till något så kan jag nog säga att jag inte upplevt att såriga, blödande bröstvårtor vid amning varit i närheten smärtmässigt. För fy fanken vad det drar i såret då man har eftervärkar.

Sedan har jag lite dåligt med hud att tråckla i. De fick klippa bort massor med ärrvävnad och det gör att området är lite tajt. Värker tex. fortfarande i snittet inför varje mens, då min mage gärna svullnar innan.... (är väl stumt helt enkelt)

Det jag också märkt är att som förstföderska och ny omföderska var inte personalen lika respektfull mot mig som vid 3e och 4e.
Då kan jag ändå konstatera att jag är inte spec. orolig, hönsig samt dessutom är äldst i en barnaskara av 7. Har således ganska stor spädbarnsvana eftersom jag är 18 år äldre än mina minsta syskon som jag fick sköta en hel del pga att de föddes sjuka (tvillingar) och det var mycket sjukhusvistelse med en i taget....
(mamma på sjukhus med en, pappa hemma en del men även jobbade och jag skötte resten)



Nu blir det inga fler barn här. Fyra räcker gott och väl



Gira


ps. Mina upplevelser samt mitt grundintresse (på hästsidan avelsbiten, fertiliteten) har gjort att jag nu läser till sjuksköterska och har tänkt vidareutbilda mig till barnmorska. Önskar specialisera mig mot just kvinnor som har någon sjukdom i botten. För jag tror att om personalen i mitt fall satt sig ned och läst på i den bifogade information i journalen om min sjukdom så hade jag fått en bättre dialog och även effektivare smärtlindring.

Inte för att jag tror att jag kan förändra världen..... men iallafall

 

[Acses]

Sv: Har du fått mersmak?

Jag kommer nog inte skaffa fler barn - och det säger jag innan den första är född. Det är inte förlossningen som skrämmer mig, men min graviditet har vart ett rent jävla helvete! Jag vill aldrig behöva uppleva det igen.

Jag är rent avundsjuk på alla mammor som talar gott om sina graviditeter, jag kan tyvärr inte säga så mycket posivit om min egen.