Han ignorer mig bara

Mirre

Trådstartare
Blev intryckt i väggen av min häst idag :crazy: (Moses)
Skulle flytta på honom men han bara tröck emot :crazy:
Man kan trycka sig blå och han bryr sig inte.
Försöker man rygga honom försöker han bara nafsa efter en :mad: :crazy: :(
Leder man honom och stannar så fortsätter han bara och går på en.
Brist på ledarskap? Absolut! Men vad gör man åt det?
Är bara en mygga jämfört med hans 1200 kg :(
ska ringa tränaren i morogn och se vad hon säger men har ni nåt bra råd? Känns som vi är i behov av det just nu :(
 
Sv: Han ignorer mig bara

Egentligen är det inte svårare att flytta 1200kg häst än att flytta 400kg. Känns inte som nån tröst kanske när du står där platt mot väggen :crazy:

Men om du tänker så här istället, är det svårare att få en kamrat som väger 140kg att flytta sig än det är att få en som väger 40kg? Nej, naturligtvis inte, men om dom inte vill flytta sig, eller inte bryr sig om dig, så är det ju helt klart enklare att knuffa bort den som väger minst.

Om du skall flytta en kamrat så måste antingen kamraten ha tillräckligt förtroende för dig, eller så måste du ha någon form av maktmedel så du kan tvinga kamraten. (som då antagligen inte är någon kamrat längre) :o Funkar ungefär likadant med hästen, det gäller att hästen har någon anledning att bry sig om dig, om du vill vara kompis med hästen efteråt alltså.


På en 1200kg häst väger hjärnan ungefär lika mycket som på en 400kg häst, och det är inte hästens muskler du skall flytta, det får han göra själv. Du skall övertyga hans hjärna om att det är en bra ide att flytta sig när du ber om det.


Det gäller bara att komma ihåg det när du precis har blivit översprungen för femtioelfte gången :devil:
 
Sv: Han ignorer mig bara

jo visst men hur f*n talar man om det då när han verkligen itne bryr sig för fem öre :crazy: Ibland går det jättebra och ibland bara skiter han i det :confused:
 
Sv: Han ignorer mig bara

Tänk så här, Du ska minsann inte springa på mig bara så du vet det. Använd rösten och kroppsspråket.
Hela du ska utstråla
"Mig respekterar man"
 
Sv: Han ignorer mig bara

Om jag backar tillbaka 13 år i tiden så hade jag ungefär samma problem. Men mitt problem väger ju bara 850 kg så det är rena duvungen brevid din bjässe! ;)
Det tog ungefär ett halvår att få fason på henne och efter det är hon världens raraste häst :love: Men det är MYCKE jobb och kan ta tid.
Anledningen till att min häst var så dominant är att hon har extremt hårt psyke.
Jag önskar dej lycka till men kanske inte ska skriva just här hur jag gjorde ;)

:D :rofl: :D
 
Sv: Han ignorer mig bara

Om jag förstår det hela rätt så mer eller mindre ignorerar hästen dig och anser att han kan gå över dig som han vill. Det första jag skulle göra med en sådan häst är att se till att det blir en reaktion från min sida att jag inte accepterar detta. Vad är det för reaktion då? Jo, att jag blir tok-arg, hästen ska verkligen känna det som att jag kommer att kasta mig över den och äta upp den till kvällsmat. Det ska inte vara något segtryck på hästen för en sådan kamp kommer man aldrig att vinna. Blir man tillräckligt arg kommer även den tyngsta häst att flytta sig sig utan att man använder fysiskt tryck. När hästen har flyttat sig (flyttar den inte på sig är man inte tillräckligt arg...det ska "osa" om en ;) ) så långt bort från sig själv som man ville så slutar man att vara arg och låtsas istället som om inget hade hänt. Förmodligen förväntar sig inte hästen inte någon reaktion på sitt uppförande, därför måste man ge den lite tid att tänka över vad som hände. Därefter fortsätter man med det som man tänkte göra innan hästen gick över en eller ignorerade en.

Detta sättet att agera mot hästen är det samma som en ranghög häst gör mot en ranglåg häst. Om en ranglåg häst kommer för nära inpå en ranghög häst kommer den ranghöga att blir arg på den ranglåga. När den ranglåga har flyttat på sig så långt bort som den ranghöga vill är allt "frid och fröjd" igen.

I normala fall räcker det med att den ranghöga visar med kroppsspråket att den är arg för att den ranglåga ska flytta på sig. Men ibland räcker inte det och då används både hovar och tänder för att få den ranglåge att flytta på sig. Detsamma gäller även när vi människor hanterar hästar, ibland är det inte tillräckligt med att visa med kroppsspråket. Ändå har jag skrivit i första stycket att en häst kommer att flytta sig utan fysiskt tryck bara man är tillräckligt arg... Detta beror på att vi människor ibland är så dåliga på att använda vårt kroppsspråk att vi lätt kan lockas att ta till mekaniska hjälpmedel som spön och arbetsrep istället eftersom det inte är lika psykiskt krävande. Att verkligen agera arg kan vara ganska svårt om man inte behärskar sin egen kropp och av lathet tar man då till ett mekaniskt hjälpmedel eftersom man "bara" behöver röra armen upp och ned. Men eftersom man då inte lär sig att behärska sin kropp och använda sitt kroppsspråk blir det svårare att kunna gå vidare i sin relation med hästen. Därför anser jag att man alltid ska utgå ifrån att kroppsspråket är tillräckligt för att flytta den mest envisa och tunga häst för att man inte ska "hamna i fällan" att ta till ett mekaniskt hjälpmedel på ett för tidigt stadium där det egentligen hade räckt med kroppsspråket om man hade behärskat det.


Bestäm därför en viss zon runtomkring dig som du har som din personliga zon. I denna zon får aldrig någonsin hästen komma in såvida inte du själv bjuder in den (vilket till exempel kan vara att man går ett steg bakåt ifrån hästen eller att man drar den till sig med hjälp av ett grimskaft/arbetsrep). Om hästen kommer in i denna zon objuden måste du bli tok-arg, hästen FÅR INTE vara där inne. Så fort hästen gått ut i från din zon är allt frid och fröjd. Observera att det är hästen som måste gå ut därifrån, om du överhuvudtaget går åt något håll så är det isåfall emot hästen, aldrig bakåt eftersom du då bjuder in hästen i ditt område och visar att du är lägre i rang än hästen.
Hästen måste dock få en rimlig chans att kunna undvika ditt "vredesutbrott". Detta gör man genom att redan innan hästen har kommit till gränsen av din personliga zon så ser man lite irriterad ut (tänk sur häst med öronen bakåtlagda). Man kan på sätt och vis säga att man har två zoner runt omkring sig, dels den personliga zonen som hästen inte får komma in i objuden och dels den lite större zon där man förvarnar om vad som händer om hästen kommer närmare.

Om du börjar med detta tror jag att du kan komma en bra bit på vägen för att få en bra relation med din häst. Lycka till!!

/Sara
 
Sv: Han ignorer mig bara

:bow: för ditt svar :)
jodå blir tokarg på honom när han bara går dit han vill och sktier fullständigt i mig. Men han skiter totalt i det! och jag tappar motivationen mer och mer för varje gång :cry: Hur visar men eg att man blir arg ås hästen reagerar utan att skrika och slå på hästen?
Ryta i funkar inte, daska till honom funkar inte heller. *negativ* ;)
Blä känns helt hopplöst just nu. :(
 
Sv: Han ignorer mig bara

Jag har en väldigt användbar mening som jag hört för ett år sedan
du måste se till att hästen tror att du ska äta upp honom, han måste tro på dej! mena allt du gör!
 
Sv: Han ignorer mig bara

Det kan hjälpa, ibland gör det det, att använda en pinne eller ett spö, i toppen knyter du fast en bit av en plastpåse genom att försiktigt vifta på den samtidigt som du ber hästen att flytta sig undan trycket, åt vilket håll du nu vill åt sidan, bakåt. Vad du gör är att du förlänger din arm och dessutom skapar en plasthand...
Som hästen troligtvis har respekt för. Du ska inte skrämma hästen, men hur som helst, i samma stund som hästen tar ett steg åt sidan eller bakåt eller vad du ber om så slutar du allt.

Min häst var väldigt ovillig att flytta åt sidan och jag tröck och tröck. Men till slut gjorde jag så. Då började han fatta vad jag ville och sen dess har det inte varit några större problem. Då använder du allt annat än fysisk styrka. Din mänskliga intelligens löser problemet åt dig.

Hästen kanske inte förstår vad du menar. Kanske är du otydlig med eftergiften? Det är ju det att du slutar trycka i rätt ögonblick som gör att lilla hästhjärnan kopplar rörelsen till belöningen (eftergiften). Hästar med mottryck är både farliga och jobbiga att vvara med, så stort lycka till. Lite svårt att förklara hur som helst, så kanske är det bäst att du tar hjälp av din tränare precis som du skriver.
 
Sv: Han ignorer mig bara

Jag får den känslan av att du inte blir tillräckligt arg på din häst ändå:smirk: Eller arg och arg, missförstå mig rätt, det handlar egentligen inte om humöret arg utan om att man klarar av att sätta gränser och sedan också stå för dem.

Jag har också haft en del problem med mitt kroppsspråk, att jag är alldeles för underlägsen. Det jag gjorde då var att jag tog en kompis som substitut för en häst. Jag så åt kompisen att bete sig på samma sätt som en häst som inte riktigt respekterar mig och vara riktigt envis. Därefter skulle jag få henne att sluta enbart genom att använda mitt kroppsspråk... Det tog ett antal gånger innan jag lyckades få till det om man säger så... Men till slut gick det! Även om min kompis hade bestämt sig för att hon absolut inte skulle flytta sig en millimeter bort från mig tog hennes överlevnadsinstinkt över:D Förutom kroppsspråket tränade jag även på att använda min röst. Rösten avslöjar mycket om hur man är som person, en person som bara piper fram det den vill och dessutom kanske pratar otydligt skulle man definitivt inte ta för en person med stark självkänsla och som vet vad h*n vill. Om personen däremot har en stark klang i rösten och pratar tydligt och klart så kan man med ganska stor säkerhet säga att personen är säker på sig själv. Det är en sådan person som man ska vara när man umgås med hästar, en ledarperson. Lär man sig använda sin röst har man kommit ett steg på vägen i att kontrollera sitt kroppsspråk eftersom röst och kropp hör ihop. Naturligtvis får även jag "återfall" och blir sådär undelägsen igen men eftersom jag har börjat bli medveten om detta på ett helt annat sätt så blir det lättare att kunna arbeta med det.

Jag upptäckte för ett tag sedan ett annat sätt att öka min självkänsla; nämligen stretching. Lite oväntat var det faktiskt... Jag har en del problem med allra helst min rygg så därför har jag börjat stretcha då övriga kroppen tar stryk av att hela tiden behöva kompensera för min rygg. När jag hade hållt på med stretchingen ett tag upptäckte jag att jag rörde mig på ett helt annat sätt och jag kände mig mycket säkrare på mig själv. Orsaken tror jag är att då man "är underlägsen" kryper man ofta ihop och musklerna spänner sig hela tiden då man är "beredd på flykt". Genom att jag stretchade töjde jag ut dessa muskler och jag kunde då gå mer upprätt, alltså ett "dominantare beteende". Då min kroppsställning blev mer dominant kände jag mig då också mer säker på mig själv och min självkänsla ökade.
I övrigt är stretching ett bra sätt att lära känna sin kropp och veta vad man gör med den, på så sätt kan man kontrollera sitt kroppsspråk bättre.

Sedan måste man som sagt ibland även ta till det fysiska. Om man gör det gäller det att det inte bara är en liten dask utan hästen ska verkligen känna det. Naturligtvis ska man absolut inte göra det under sådana förhållanden då man inte har full kontroll på sig själv och verkligen vet vad man gör och varför. Den regel som jag har för mig själv är att jag alltid, alltid måste gå tillbaka till mig själv först och fråga mig om jag verkligen har sagt till hästen på ett sådant sätt att den utan tvivel har förstått vad jag menar. Om den då medvetet ändå ignorerar mig brukar jag använda mig av ett spö (allroundspö). När jag använder det är det ETT hårt slag (i ytterst sällsynta fall två slag), endera på bogen eller på rumpan. Jag är av den åsikten att det är bättre att slå en gång ordentligt och att det sedan är bra än att man ska "dutta" 5-10 gånger och sedan anser ändå hästen att det är den som är ledaren. Men som sagt, man ska noga tänka sig för innan man tar till våld.

I övrigt gäller det egentligen att man är lite "synsk", man måste lära sig att läsa av hästen så att man vet vad den är på väg att göra. För att en häst ska komma tätt inpå en och i princip gå över en så måste hästen först gå dit. Därför måste man långt innan hästen ens tänkt tanken vara förberedd på att kunna agera (egentligen ska man agera redan innan hästen har tänkt tanken). Detta gäller allra helst stora hästar. Man kan jämföra dem med en lastbil, om en lastbil väl har börjat rulla är det mycket svårt att stoppa den...

I normala fall brukar man ju "förvarna" hästen om att man vill den något, bland annat för att man ju vill att hästen ska svara på så små signaler som möjligt. Men ibland kan det vara bra att reagera helt utan förvarning för att hästen ska vakna till ur sin "dvala". Och på en häst som är "djupt i dvala" kan man i princip aldrig överreagera. Det spelar ingen roll VAD det är man reagerar för utan det som är väsentligt är ATT man reagerar.

Ytterligare lite tankar, hoppas att det kan hjälpa!

/Sara
 
Sv: Han ignorer mig bara

Hallå!

Blir lite bekymrad när jag läste en del av de svar du fått!
Man kan inte skrämma en häst till lydnad genom att vara arg! (jag kan iof missförstått det hela). För att få en häst att göra som man vill måste man förtjäna deras respekt. Respekten kan man inte få inom loppet av några timmar...det kan ta väldigt lång tid. Om du tränar NH el. PNH vet du vilka dom sju lekarna är. Alla dessa lekar grundar i att både häst och ryttare bygger upp ömsesidig respekt. Träna träna träna....Va bestämd men aldrig arg. Ilska är ofta ett annat tecken för rädsla och vem utser någon som är rädd till sin ledare?
 
Sv: Han ignorer mig bara

Att bara trycka/knuffa/luta dig på honom kommer automatiskt att framkalla reflexen att trycka tillbaks lika mycket, eftersom han ju inte vill ramla. Jag tror att din häst inte har fått lära sig ditt kroppsspråk, det som kommer långt innan all fysisk kontakt.
Jag hade till att börja med inte gått in i boxen eller satt mig själv i en annan situation där jag kan bli upptryckt i en vägg. Särskilt med tanke på att boxen dessutom är hästens egen plats, där den känner sig hemma och bekväm.
Träna där det är lätt för hästen att göra rätt och där det är riskfritt för dig att vara.
Låt honom sen inte komma dig så nära att han inte kan se dig tydligt och bara känna din kroppstyngd mot hans, för det har du ju erfarit att det inte hjälper. Utan ge en annan signal som betyder gå undan. En rak hållning, en lyft blick, ett bestämt steg framåt¨. Ta platsen där han står. Om han inte ämnar flytta sig, gör hellre något irriterande än att bara stå och trycka. ta ett finger och tryck mot honom, vibrera lite om han fortfarande inte känner det. Minsta lilla han flyttar tyngdpunkten åt det håll du ville, sluta, och beröm.

Håller också med inlägget att ilska sällan är konstruktivt... le åt honom istället. Han är ju bara en häst :)
 
Sv: Han ignorer mig bara

Nu vet jag inte om det är något av mina inlägg som du har reagerat på men då du svarade på mitt så svarar jag:smirk:

Jag håller helt och hållet med om att man inte kan skrämma en häst till lydnad. Men för att få hästens respekt så måste man ibland bli arg. Det jag menar med arg är inte någon okontrollerad ilska utan ett sätt att säga ifrån. För även om man ska behandla hästen vänligt men bestämt måste hästen få veta när den har gått över gränsen. Man kan jämföra det här lite med ett barn som står och slår sin kompis. Det ena sättet att få barnet att sluta är att dra igång med någon aktivitet så att barnet blir intresserad och går dit istället för att slå sin kompis. Problemet med denna metod är att barnet inte får veta att är fel att slå sin kompis. Det andra sättet är att man går till barnet, plockar upp det och säger att; Nu är det nog! Genom att man gör det får barnet en direkt reaktion på att det gör något som är fel.

När man ser på barnuppfostring ser jag ofta att där föräldrarna har tydliga regler och att det blir konsekvenser när barnen bryter dem, där är det oftast den bästa relationen mellan barn och förälder. Barnen respekterar och litar på föräldrarna just därför att de vet vart de har dem någonstans.

Samma saker gäller för hästar och deras ägare.

Jag vet inte om det är just ordet "arg" som gör att du reagerar men för mig är det det bästa sättet att beskriva vad som ska hända när hästen går över gränsen, man blir arg på den. Används den kontrollerat och vid rätt tillfälle kan det komma mycket konstruktivt ur den. Det viktigaste är dock att man så fort hästen/barnet slutar så måste det få "beröm" av något slag så att den/det förstår att det inte är hästen/barnet i sig som man inte tycker om utan det är handlingen.

/Sara
 
Sv: Han ignorer mig bara

Jag håller faktiskt med i att bli "arg" är verkligen inte lösningen.
Att vara väldigt bestämt och att trappa upp trycket, är däremot ngt helt annat. Har en häst själv som jag aldrig blir arg på, vet inte varför, blir bara inte det. Det har hänt två gånger på fyra år typ. Men tuff måste jag vara ibland, sen har jag haft andra hästar som har gjort mig rasande, det hjälper ju aldrig. Jag håller verkligen med. Du trådskriverska: läs Pat Parelli, sju lekar till exempel och annan litteratur om hästhantering, allt du hittar, så förstår du varför det inte funkar hur arg du än blir.
Sen finns det en annan aspekt, om det stämmer vet jag inte, men jag har hört att djur förväxlar ilska med rädsla och rädsla med ilska, adrenalinutsöndringen luktar lika. Det innebär att om du visar din häst att du blir arg så tror han/hon att du blir rädd.
 
Sv: Han ignorer mig bara

Fast det beror nog på vad man menar med arg. Du känner ju till mig och min gula monsterponny från en av ringarna och henne måste jag bli arg på ibland. Men inte okontrollerat arg utan arg på ett sätt där jag får en attityd som betyder "jag strutar i om jag så dör på kuppen med du gör som jag säger ändå". Detta händer dock inte så ofta men jag tror att oinsatta/utaomstående kan tycka att jag överreagerar våldsamt.

Men det gör jag bara på vissa saker där jag vet att om hon en gång får lillfingret så tar hon hela armen sen. Ex att hon försöker överfalla mig när jag kommer med mat, då är det kraftig "arg"-reaktion från min sida. Detta för att jag av erfarenhet vet att hon till sist springer över mig om jag ger med mig. Det har hänt och det kan bli farligt.

Till Zindy16, jag tror att du måste bli "arg" på din häst. Du måste pressa såpass att du får en reaktion. Men med en så stor häst måste du göra det med huvudet och inte armarna. Boellas tips med pinne+plastpåse är mkt bra. Men i vissa lägen som ex när han försöker gå på dig måste du vara snabb med att tala om att störst går först dvs du. De som försöker gå på mig får sig en smäll med grimskaftet el annat som jag kan ha i handen. Det är enligt mig ett grovt övertramp och får en rejäl reaktion. Med en häst som är mjukare i sinnet behöver man inte ta i lika mkt.

Hoppas du fattar vad jag svammlar om, det gör knappt jag.
 
Sv: Han ignorer mig bara

Jag tror det kvittar vad hästen väger, en del hästar är hårda som stål och vägrar vika av eller lyssna, de är rent av nonchalanta. Det enda man kan göra är att hitta något sätt vad som helst som hästen reagera på det, gå hårt mot hårt
 
Sv: Han ignorer mig bara

Cilva skrev:
Men inte okontrollerat arg utan arg på ett sätt där jag får en attityd som betyder "jag strutar i om jag så dör på kuppen med du gör som jag säger ändå".

Ex att hon försöker överfalla mig när jag kommer med mat, då är det kraftig "arg"-reaktion från min sida.

Det där är ju två skilda saker på sätt och vis, om hästen försöker överfalla en så måste man ju markera så hårt som situationen kräver. Om hästen viker undan för tryck i alla riktningar i normalfall, då springer den förstås inte över en. På så vis hänger de två sakerna ihop.

Nämen vad jag försöker uttrycka är att det krävs ett metodiskt förhållningssätt och arg har inte med saken att göra. Det är ju inte känslan ARG som är lösningen utan som du mkt riktigt skriver att man gör sig stor jättetuff och jädrigt bestämd.

Jag tror att man måste börja från början med en sån häst, och träna flytta undan tryck i alla riktningar. Det här är ju ändå NH-forumet och då söker man ju lösningar i den riktningen.

Om det krävs att bli arg för att vara bestämd så kanske man ska fundera på det. Hur man gör sig bestämd och respektingivande UTAN att vara arg. Det tränar åtminstone jag på dagligen. Om man är väldigt arg och upprörd så är man inte särskilt konstruktiv i längden, i vart fall är inte jag det.

Det finns ju andra typer av lösningar: byta häst, till en mjukare individ som lyssnar mer. Men om det ändå verkar kunna lösas, ta hästen till en duktig hästhanterare som kan analysera problematiken (typ: helt respektlös för människor till väldigt respektfull, behövs bara lite korrigeringar.)

Gå en NH-kurs med hästen och lära sig själv en massa roliga intressanta saker så man slipper bli arg hela tiden.

Men självklart arg kan man bli, och det kan till och med hjälpa i en viss situation som engångsföreteelse, men inte som metod. Det tror inte jag i alla fall.
 
Sv: Han ignorer mig bara

Hallå!

Ja arg är ju ett ord som kan tolkas på olika sätt!
För mig är arg ofta någon som sliter sitt hår och tuggar fradga;) Skämt å sido...Jag kanske läste in för mycket i det ordet. Tycker ändå att du nu i detta inlägg beskriver arg som bestämd....Hur som, viktigast är att arg inte automatiskt betyder förbannad:crazy:

MVH
 
Sv: Han ignorer mig bara

Belliz skrev:
Hallå!

Ja arg är ju ett ord som kan tolkas på olika sätt!
För mig är arg ofta någon som sliter sitt hår och tuggar fradga;) Skämt å sido...Jag kanske läste in för mycket i det ordet. Tycker ändå att du nu i detta inlägg beskriver arg som bestämd....Hur som, viktigast är att arg inte automatiskt betyder förbannad:crazy:

MVH
Ja, om arg för dig är att slita sitt hår och tugga fradga så förstår jag att du reagerar:smirk: På ett sätt skulle man kunna beskriva det som väldigt bestämd men jag känner att det inte riktigt ger uttryck ändå för vad man vill åt. Frågan är vad man skulle kunna använda för ord, det ligger ju någonstans mellan arg men ändå inte arg och mer än bestämd. Hmmm... Förslag någon?!

/Sara
 
Sv: Han ignorer mig bara

Nu har jag ju kommit så långt med monsterponnyn att om vi är ute och går och hon blir rädd och hoppar undan så hoppar hon ALDRIG på mig. Men för att komma dit så har jag fått gå på henne ibland för att få en reaktion. Sen kan man trappa ner. Man kan ju inte bara ge upp om hästne inte reagerar utan man får förstärka el göra nåt annat.

Det du beskriver som arg är för mig ilska och det är två olika saker. När jag blir arg så blir jag bestämd och pekar med hela handen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 778
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Jag har beslutat mig för att genomgå fetmakirurgi, en gastric sleeve sa läkaren att det blir. Tänker nu att jag inte är ensam på buke...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
26 316
Senast: Enya
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 512
Senast: Imna
·
Relationer Van bukefalist som känner ett behov av att gömma sig bakom anonymt nick. En hel del personliga detaljer så den som eventuellt listar ut...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
15 755

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp