Sv: Han dog...hur gör jag nu?
Tack snälla ni för alla fina ord ni skriver, det värmer skall ni veta! Jag har läst dem, men har inte haft kraft att svara förrän nu.
Snart en vecka har nu förflutit, den längsta veckan i mitt liv känns det som. Saknaden är som ett stort svart hål som jag förtvivlat matar & matar men som ändå aldrig tycks bli mätt.
Stallet är någotsånär städat, men blodet på golvet vill inte gå bort, hur mkt jag än skurar & sopar så slår fläckarna mig i ansiktet vareviga gång jag kliver innanför dörren i stallet. Hans box har jag mockat, men annars har jag inte rört ngt...på ngt underligt sätt så känns det som om han fortfarande bor i den. Jag har stängt igen den noga-noga så att ingen av ponnysarna skall förirra sig in i den och "förstöra" lukten av honom...jag vill ha honom kvar där ännu en liten tid.
Ljusen i hans lyktor lyser konstant, jag håller hela tiden ett vakande öga över dem så att de inte slocknar, alltid fyra ljus på gång samtidigt så att även om ngt slocknar så får han inte det mörkt. Jag har en liten plats där bredvid där jag vet att hans huvud vilar, där kan jag sitta och prata med honom...tala om vad vi gjort under dagen och att vi saknar honom & älskar honom.
Jag vet att jag inbillar mig, men om jag lägger handen på marken så kan jag känna hans mjuka mule blåsa varm luft mot den...den känslan lindrar smärtan en liten smula.
Långsamt, långsamt försöker vi hitta tillbaka till ngn slags vardag....en vardag utan honom fysiskt, men i hjärtat kommer han alltid att vara med oss...