Han dog...hur gör jag nu? :(

Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Gråter och skickar virtuella kramar. Så fruktansvärt att mista sin vän på ett sådant sätt. Det lät så fint när du skrev om ljuset som brinner, tårarna bara rinner på mig.
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

massa styrkekramar!

Beklagar verkligen sorgen men skönt att du får ha honom så nära dig, precis som du ville!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Jag beklagar förlusten av din vän! Så härligt i sorgen att du fick lov att begrava honom hemma.
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Så fruktansvärt sorgligt:cry:!
Jag sänder mina varmaste tankar och stora kramar till dig! Tårarna rinner på mig, så jag kan bara föreställa mig hur du känner:(
Fantastiskt att allt gick så bra med graven! Som de andra sagt, så tänds åter hoppet om medmänsklighet hos myndigheterna.

Fin tanke med lyktan måste jag säga:love:
Ett par grannar miste sitt barn för något år sedan och de hade en ljuslykta på farstubron som brann konstant lång, lång tid därefter.

Och så vill jag bara beundra dina underbara vänner som ställer upp så:love:

Ta hand om dig nu:( Kryp upp i soffan och gråt, skratta, skrik eller vad du nu känner för, allt är tillåtet.


Massor med tröstkramar!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Oj jag gråter när jag läser det du skrivit.
Först för att du tvingats ta bort din vän, sedan för alla frågetecken, och sen över att det löste sig så bra så snabbt.

Jag tvingades ta bort min älskling i höstas, jag hade haft honom i tjugo år och något hände i boxen under natten så att höften gick ur led. Han var 33 år och gick fot med mig och gick lös i stallet varje kväll och hälsade på de andra hästarna - han var verkligen hästen i mitt hjärta.

Veterinären kom och lät honom somna in, och sen kom en bil och hämtade honom. Jag var i chock och jag ångrar så himla mycket att jag inte begravde honom på gården. Jag tänker på det varje dag.

Bra att du fick all hjälp från granne och myndigheten så du kan ha en grav.

Sorgen tar tid, låt det ta tid. Kram!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Även jag sitter här och gråter. :cry:

Stor kram till dig, vet hur det är att förlora sin bästa vän.
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

beklagar :( usch så hemskt, för både häst och matte :(

men vilka underbara vänner du har i din närhet :love:
å vad skönt att få ha honom hemma!

go natt lilla hästen :cry:
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Tårarna rann här när jag läste vad du skrivit, vilken chock. Det lät fint med ljuset som brann där i mörkret. Kram!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Vad otroligt skönt att han fick stanna hemma! Jag hade också valt det, känns fint att ha en grav där man kan lägga blommor, tända ljus, prata med sin vän och bearbeta sorgen. Att skicka iväg sin bästa vän känns inte rätt, inte för mig i alla fall! Stor kram!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Så bra allt löste sig för dig, och så fint du beskrev alltihop.
Jag satt här och svalde med tårar i ögonen jag med.

Hoppas själv kunna begrava mina hemma på gården den dagen det är dags.

Ha det så bra du kan.
Kram
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Jag vill bara skriva att jag tänker på dig och lider med dig. Har varit med om samma sak och vet hur du känner det. Gråter när jag läser det du skriver =(

Många kramar till dig!
 
Sv: Han dog...hur gör jag nu? :(

Tack snälla ni för alla fina ord ni skriver, det värmer skall ni veta! Jag har läst dem, men har inte haft kraft att svara förrän nu.

Snart en vecka har nu förflutit, den längsta veckan i mitt liv känns det som. Saknaden är som ett stort svart hål som jag förtvivlat matar & matar men som ändå aldrig tycks bli mätt.

Stallet är någotsånär städat, men blodet på golvet vill inte gå bort, hur mkt jag än skurar & sopar så slår fläckarna mig i ansiktet vareviga gång jag kliver innanför dörren i stallet. Hans box har jag mockat, men annars har jag inte rört ngt...på ngt underligt sätt så känns det som om han fortfarande bor i den. Jag har stängt igen den noga-noga så att ingen av ponnysarna skall förirra sig in i den och "förstöra" lukten av honom...jag vill ha honom kvar där ännu en liten tid.

Ljusen i hans lyktor lyser konstant, jag håller hela tiden ett vakande öga över dem så att de inte slocknar, alltid fyra ljus på gång samtidigt så att även om ngt slocknar så får han inte det mörkt. Jag har en liten plats där bredvid där jag vet att hans huvud vilar, där kan jag sitta och prata med honom...tala om vad vi gjort under dagen och att vi saknar honom & älskar honom.
Jag vet att jag inbillar mig, men om jag lägger handen på marken så kan jag känna hans mjuka mule blåsa varm luft mot den...den känslan lindrar smärtan en liten smula.

Långsamt, långsamt försöker vi hitta tillbaka till ngn slags vardag....en vardag utan honom fysiskt, men i hjärtat kommer han alltid att vara med oss...
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 105
Senast: Lavinia
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
9 586
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 654
Senast: starcraft
·
Hundhälsa Obs långt inlägg. I slutet av maj sprang jag och min dvärgschnauzer Hasta ihop på en agilitytävling, vi flög iväg bägge två så jag vet...
Svar
4
· Visningar
892
Senast: igbest
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp