Hälsosamtal, hiss eller diss?

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag har inte pratat om självständighet nånstans.
Bara att jag inte har något behov av stöd under graviditet eller förlossning. Det är min kropp som ska sköta det. Någon man kan inte hjälpa mig.

Dessutom vet jag att jag skulle klara mig själv om han plötsligt skulle dra.

Ser det inte som ekonomiskt stöd, utan mer som ett sätt för oss att lösa familjesituationen. Hade jag tyckt om att jobba så hade jag tyckt att han kunde varit hemma istället.

Du får det i alla fall att framstå som att du är stark och inte behöver stöd, men jag ser precis motsatsen.

Det är inte särskilt lätt att jobba upp sig när man har varit borta från arbetsmarknaden under så lång tid. Din lön släpar efter, din pension krymper, din CV blir halvtrist och din flexibilitet är borta i och med att du har tre barn att ta hand om. Och risken är stor att det blir du som får dra största lasset om han pyser, vilket gör dig ännu mer bakbunden. Jag skulle verkligen inte vilja vara i din situation.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

*kl*
Egentligen borde man spara den här diskussionen och plocka fram om några år för att se vad samma nick tar upp för diskussion då.

Tänkbara ämnen:

"Hjälp, jag har separerat - vad gör jag nu?"
"Behöver hitta jobb - hur överlever man på a-kassa?"
"Vill inte sälja hästen - vad ska jag göra?"

 

[anhe]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

*delvis kl*

Nu är ju iofs jag och min man skilda, men inte sjutton har det att göra med hur mycket han var med under BM besöken. Jag förstår inte att man kan dra så stora växlar av en kontroll. Pappan till mina barn har varit ett stöd under graviditet och förlossning och bebisperioder. Vi har diskuterat mycket sådant hemma innan, något som inte gjordes hos BM där bara det rent fysiska kontrollerades. Skulle något varit fel hade naturligtvis papppan kontaktats asap och funnits till hands. Det handlar inte om att ge mannen valfrihet i ansvarfrågan eller i hur delaktig han ska vara. Han har varit minst lika delaktig som jag. Pappan ifråga var den av oss som hade lättast att omedelbart knyta an till barnen, han hade t.o.m lättare än mig. Han är en oerhört engagerad förälder som ställer upp för sina barn i vått och torrt och som mer än gärna spenderar all sin tid med barnen. Vi har delat på vaknätter och blöjbyten utan att ens fundera över tanken på att det inte ska vara jämlikt, och han har från dag ett tagit eget ansvar för ungarna om så krävs. Men jag ser ingen som helst relation mellan engagemang och antalet minuter han varit med mig till BM. Hur engagerad man blir som förälder har nog mer att göra med relationen föräldrar emellan. Naturligtvis förväntar jag mig att pappan till mitt barn engagerar sig, har aldrig ens reflekterat över något annat.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

*delvis kl*

Nu är ju iofs jag och min man skilda, men inte sjutton har det att göra med hur mycket han var med under BM besöken. Jag förstår inte att man kan dra så stora växlar av en kontroll.

Fast om du läser mina inlägg så har jag aldrig satt några likhetstecken mellan just BM-besök och skilsmässor. Det jag reagerade på hos min kollega, tex, var att hon uppenbarligen inte kände sig trygg med sin partner nog att bjuda in honom i ett undersökningsrum där man ska visa magen. Det säger en hel del om den relationen.

Men om du lyfter blicken från ditt eget köksbord - hur kontroversiellt är det egentligen, när vi vet att de flesta relationer spricker under småbarnsåren, och att de flesta hushåll är långt ifrån jämställda, att de där rollerna mer eller mindre aktivt spikas direkt kvinnan blir med barn?

Så till den grad att hon HINDRAR sin man från att delta i något som i alla fall jag personligen ser som viktigt och absolut positivt! Andra sätter inte käppar i hjulet, men uppmuntrar det inte heller, utan följer den utstakade mallen som tvingar männen att sköta försörjningen.

Det skylls på brist på pengar, vilket för mig är det sämsta argumentet som finns - inte bara för att det är ytligt, utan för vi vet ju alla vid det här laget vad mammaledigheter gör med lönerna! Dessutom är forskare rätt ense om att det är viktigt att göra upp fördelningen så tidigt som möjligt, INNAN man har grottat ner i sig upptrampade diken och vanor.

 

[Wilfa]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Tänkbara ämnen:

"Hjälp, jag har separerat - vad gör jag nu?"
"Behöver hitta jobb - hur överlever man på a-kassa?"
"Vill inte sälja hästen - vad ska jag göra?"

Helt rätt! Instämmer i att det vore spännande att se hur diskussionen ser ut om några år....

I vår familj är det jag som tjänar absolut mest, sisådär 75% mer än min man. Jag har alltid tjänat mer än vad han gör trots att vi har samma universitetsutbildning i botten. Men jag har arbetat inom det privata näringslivet, och han inom först den offentliga sektorn och sedan startade han eget företag när vår son var ca 1 år. Och för att så snabbt som möjligt få stabilitet i företaget har han alltid valt att inte ta ut mer lön än vad han behöver. Vi jobbade halvtid båda två från det att sonen var 3 månader till dess han var ett år. Nu är han 8 och först förra sommaren, när han var 7, fick min man skriva på papper för att överlåta ett 10-tal föräldradagar till mig, dvs jag hade tagit ut hälften. Så jag gissar att totalt så tog jag ut ca 55% av dagarna och min man 45%. Vabbar gör vi lika sällan, inte ofta det behövs.

I vissa lägen kan jag undra om åsikterna i den här tråden beror på hur gammal man är, utbildning osv.....

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag hoppas att du inte hade mig i åtanke när du skrev det där.
Jag försvarar inte någons rätt till att själv avgöra hur mycket den vill engagera sig. Tycker inte heller synd om någon som "måste" följa med på nånting.

Bodde själv med mina barn i över 6 år, så jag vet hur det blir med ekonomi och arbete och ansvar efter en separation. Och tänka sig, jag har klarat mig helt själv, utan att gnälla en enda gång på något forum. Även om jag inte hade någon arbetslivserfarenhet eller speciellt mycket pengar. Det löste sig ändå.
Har haft delad vårdnad för barnen, och de har bott hos mig halva veckorna. Jag har haft varken mer eller mindre ansvar för barnen, det har varit lika från båda håll.

Nu har jag haft turen att träffa en man som delar mina värderingar och har samma synsätt på hur en familj ska se ut. Och tillsammans har vi kommit fram till hur just vi vill ha det.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

:I vissa lägen kan jag undra om åsikterna i den här tråden beror på hur gammal man är, utbildning osv.....

Ja, jag är nog definitionen av white trash. Lågutbildad, piercad, tatuerad, har barn med fler än 1 man osv.
Men jag har konstigt nog samma syn på det mesta som min närmaste vän, som är högutbildad, haft samma karl i 7 år, bor i hus, tjänar bra osv.
Och båda vi kallar oss feminister. Konstigt va....

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag tror du har missat något här. Pengar är viktigt, men för mig får det aldrig bli det viktigaste. Jag hade lätt prioriterat en rad andra saker före pengar, däribland min mans delaktighet i min graviditetet. Och trots denna "uppoffring" har jag helt okej inkomst.

Min sambos delaktighet i graviditeten är gratis. Så det behöver inte prioriteras på något sätt. Det är mer som en naturlig del av våran vardag.
Min inkomst är också helt ok.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Tänkbara ämnen:

"Hjälp, jag har separerat - vad gör jag nu?"
"Behöver hitta jobb - hur överlever man på a-kassa?"
"Vill inte sälja hästen - vad ska jag göra?"

Antar jag räknas in bland nicken ni är nyfikna på.
Och som sagt så vet jag att man klarar sig bra efter en separation, vet också att man överlever på a-kassa, och hur man söker jobb. Någon häst har jag inte då jag levt på existensminimum i väldigt många år.

Det är lite roligt att ni antar att bara för att jag tycker att det är onödigt att pappan följer med på alla bm-besök så kommer jag bli nån slags idiot som inte kan klara sig själv om jag skulle bli lämnad.
Förstår inte alls hur ni tänker där.
Att vi har valt att jag ska vara hemma tills barnet är 3 har inte heller något med min självständighet att göra, det har inte heller att göra med att jag skulle vara en svag individ som gör något för att jag skulle ha vanföreställningar om att det måste vara så.
Är mycket medveten om att det inte anses som helt ok att en mamma är hemma i 3 år och inte vill ha barnen på dagis. Jag har inga problem att gå emot strömmen. Men jag anser att små barn inte måste vara på dagis och vill gärna ta hand om dem själv. Och nu har vi möjlighet att göra så. Just för att sambon tycker om att jobba och har en välbetalt jobb.
Men för att få er att förstå lite mer så kan jag berätta att han tänkte vara föräldraledig två dagar i veckan från att barnet föds. Jag tänkte ta fp 2-3 dagar i veckan.

Jag har aldrig haft höga ambitioner när det gäller jobb. Jag är glad om jag har ett jobb som vi kan klara oss på ekonomiskt. Och det vet jag att jag kan få när som helst, även efter 3 års hemmavaro. Men jag kommer som sagt förmodligen börja jobba lite helger så småningom.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Min sambos delaktighet i graviditeten är gratis.

Fast det är den ju inte när barnet väl är fött, och du var ju mån om att han skulle dra in pengar för att ni hade stora utgifter.

Du skriver en hel del motsägelsefulla saker. Hur kan du säga dig vara feminist i ena stunden, för att i den andra leva enligt något klassiskt ideal från 50-talet (dvs, mannen försörjer mamman som är hemma med barnen i 3 år för att hon tycker att jobba är trist - bara det att på 50-talet var det otänkbart av andra skäl)? Dessutom med låg utbildning och låg lön, vilket också passar ypperligt in i den där formeln.

Jag kritiserar inte ditt val - jag bara undrar hur du tänker?

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag har aldrig haft höga ambitioner när det gäller jobb. Jag är glad om jag har ett jobb som vi kan klara oss på ekonomiskt. Och det vet jag att jag kan få när som helst, även efter 3 års hemmavaro. Men jag kommer som sagt förmodligen börja jobba lite helger så småningom.

Hur kan du veta det, undrar jag?
Ingen annan har lyckats förutspå arbetsmarknaden hittills. Och hur kul är det att leva på existensminimum när man har tre barn att försörja?

Jag är inte nyfiken på dig personligen. Jag får inte ihop dina värderingar, bara.

 

[cirkus]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Nu skall jag inte lägga orden i munnen på någon, men jag tror att om man har erfarenhet av att ha varit ensam med två barn och leva på existensminumum så vet man att det inte är något katastrof utan det funkar.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Nu skall jag inte lägga orden i munnen på någon, men jag tror att om man har erfarenhet av att ha varit ensam med två barn och leva på existensminumum så vet man att det inte är något katastrof utan det funkar.

Jag är inte direkt orolig. Jag är mer ute efter hur personen ifråga får ihop argumenten rent teoretiskt. Men jag tycker absolut inte att det är något att sträva efter heller, att medvetet leva så att man riskerar att behöva klara sig på existensminimum.

Jag tror för övrigt att de flesta av oss som varit studenter har provat på den livsstilen, med eller utan barn.

 

[cirkus]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag tror inte att man behöver få ihop argumenten rent teoretiskt eller logiskt. Utan det är mer - så här vill jag/vi göra och jag skiter i skräckscenariorna.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag tror inte att man behöver få ihop argumenten rent teoretiskt eller logiskt. Utan det är mer - så här vill jag/vi göra och jag skiter i skräckscenariorna.

Ja, så tänker nog alla som chansar.
Men jag är mest intresserad av självbilden kontra verkligheten, om man säger. Är man feminist - vad nu det är - vad står det för?

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Nu skall jag inte lägga orden i munnen på någon, men jag tror att om man har erfarenhet av att ha varit ensam med två barn och leva på existensminumum så vet man att det inte är något katastrof utan det funkar.

Jag måste säga att jag för varje år blir mer och mer tveksam till om jag verkligen tycker att det funkade.

Jag har levt ensam med barn på studiemedel i ett antal år, dagisbarn tack och lov. Med stort barn hade det mördat mig.

Jag tyckte att det funkade. Jag vet många andra, tex på buke, som gör något liknande, och som tycker att det funkar.

Jag lutar numera åt att det funkar därför att man är så formad av bristen på pengar att man inte ser bortom det man har. Vi pratar om barn där det är en utmaning att ge dem en cykel, en investering att åka bort litegrann, en smärre katastrof när vinterkängorna är urvuxna. Och en enorm glädje när man kan köpa en legogrej för 300 som födelsedagspresent.

Och då hade jag fördelen att plugga. Jag var mycket mer flexibel tidsmässigt än vad lågutbildade heltidsarbetande kan vara. Jag kunde kompensera en hel del genom tid, tack vare att barnet var så litet.

Jämför jag med det trevliga liv med valmöjligheter som jag hade kunnat erbjuda idag (och för all del erbjuder det nu nästan vuxna barnet som är mycket medvetet om skillnaden), får jag närmast dåligt samvete för att jag fick för mig att föda barn så tidigt.

(Och då var jag ändå stabilt sponsrad av äldregenerationen och vi kunde göra mycket som jag inte behövde betala, men många låginkomsttagare har ju inte välbärgade föräldrar att falla tillbaka på.)

 

[Calazirya]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

KL

Jag läste faktiskt något himla intressant i dag när jag plöjde kurslitteratur i ekonomin (.. ja det hör till ämnet ).

Om man kategoriskt räknar grupper så kan man säga att generation X föddes under andra halvan av 60talet och 70talet. De har levt i skuggan av babyboomgenerationen. I denna grupp är det vanligt att både kvinnan och mannen gör karriär, erfarenheter från lågkonjunkturer gör Y misstänksam mot babyboomgeneartioners konsumtion. Man prioriterar livskvalitet för både man och kvinna. I Sverige har denna generation en mycket högre andel män som tagit ut föräldraledighet.

Generation Y är 80-talisterna där det åter igen blir mindre vanligt att pappan tar ut halva föräldradagarna. Y ger rent generellt uttrycker sin identitet genom vad man konsumerar.

Detta är ju såklart i stora drag och helt baserat på att man klumpat ihop och delat in stora massan i mindre grupperingar, det stämmer ju såklart inte in på alla, men det var lite intressant att läsa iom denna diskussion..

Stämmer eller stämmer inte ?

 

[cirkus]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Är man feminist - vad nu det är - vad står det för?

Lika värde ? Det är lika mycket värt att vara hemma med sina barn som att jobba ?
Problemet är väl bara att samhället inte riktigt ser på detta med samma ögon

 

[cirkus]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Om jag skall förstå ditt resonemang så måste ett Y slunkit in där det skulle stått X:

Om man kategoriskt räknar grupper så kan man säga att generation X föddes under andra halvan av 60talet och 70talet. De har levt i skuggan av babyboomgenerationen. I denna grupp är det vanligt att både kvinnan och mannen gör karriär, erfarenheter från lågkonjunkturer gör Y misstänksam mot babyboomgeneartioners konsumtion. Man prioriterar livskvalitet för både man och kvinna. I Sverige har denna generation en mycket högre andel män som tagit ut föräldraledighet.

Bort med rött Y in med X och jag förstår. men är inte tillräckligt klar i skallen för att reflektera klokt.

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Lika värde ? Det är lika mycket värt att vara hemma med sina barn som att jobba ?
Problemet är väl bara att samhället inte riktigt ser på detta med samma ögon

Men det "problemet" (om det ens är ett problem, vilket jag inte är övertygad om) är ju inte "bara". Vi ingår ju i samhället allesammans, till och med kvinnorna.

Den kvinna som stannar hemma i åratal, jobbar deltid i låglöneyrke, prioriterar barn hela tiden när barn och jobb "krockar" (föräldraledighet, vab, etc) och som håller en hyfsad levnadsstandard med hjälp av sin mans inkomster, faktiskt inte bygger upp en egen hållbar tillvaro. Hon förblir beroende av sin man, också efter pension.

Jag tycker att det är helt klart att hon inte fungerar fullt ut som vuxen, myndig medborgare, i alla fall inte i de fall då hon inte jobbar alls eller endast jobbar extra. I den mån hennes man sedan inte är på vettig föräldranivå delaktig kring barnen, är ju inte han heller en fullt ut fungerande vuxen, myndig person. Och även han är beroende, eftersom han inte vet hur man sköter en familj.

Dessutom blir detta något man lär sina barn som det normala, bara genom att leva så.

Hur man kan välja ett sådant vuxenliv och samtidigt kalla sig feminist, är obegripligt för mig. Och jag tycker också att tankegången bakom vore intressant att få ta del av.