Hälsosamtal, hiss eller diss?

[Calazirya]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Givetvis, mitt misstag att skriva inlägg samtidigt som jag lagar mat ;-)

Sedan är det eg inte mitt resonemang utan en man vid namn Parment som är författare till min en bok som jag använder nu i ekonomin.

 

[cirkus]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag glömde att lägga till någon sorts ironisk symbol !

Och jag hpller naturligtvis med dig helt och hållet.

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag glömde att lägga till någon sorts ironisk symbol !

Och jag hpller naturligtvis med dig helt och hållet.

Aha! Ja, jag blev en smula förvånad.

 

[Wilfa]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Ja, jag är nog definitionen av white trash. Lågutbildad, piercad, tatuerad, har barn med fler än 1 man osv.
Men jag har konstigt nog samma syn på det mesta som min närmaste vän, som är högutbildad, haft samma karl i 7 år, bor i hus, tjänar bra osv.
Och båda vi kallar oss feminister. Konstigt va....

Jag har inte sagt något om vilka åldrar, vilka utbildningnivåer osv som skulle tycka på ena eller andra sättet

 

[Hyacinth]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

*kl*

Jag vill absolut att sambon är med på allt från början, så mycket det går. Annars sitter vi där med en nyckläckt, som jag varit involverad i i nio månader, medan han ska hoppas på tåget vis slutstationen, så att säga.
Skulle det bli fler ska han få köpa alla bebiskläder också. Jag är ju med ändå, han får jobba mer för det.


Basta!

 

[TantGroen]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

För mig är det där bara yttre atribut. Det spelar ingen roll hur många samtal en pappa är med på. Det spelar ingen roll hur många vagnar han köper, hur mycket kläder han köper eller om han byter bil. Är det en oengagerad pappa är han det oavsett. Det är jättelätt att skylla på att man "hoppar på tåget på slutet". En engagerad pappa kan komma hem från en jordenrunt resa två dagar efter att barnet är fött utan att för den skull bli en dålig pappa med en dålig anknytning.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

För mig är det där bara yttre atribut. Det spelar ingen roll hur många samtal en pappa är med på. Det spelar ingen roll hur många vagnar han köper, hur mycket kläder han köper eller om han byter bil. Är det en oengagerad pappa är han det oavsett. Det är jättelätt att skylla på att man "hoppar på tåget på slutet". En engagerad pappa kan komma hem från en jordenrunt resa två dagar efter att barnet är fött utan att för den skull bli en dålig pappa med en dålig anknytning.

Som jag tolkar vissa kvinnor i tråden är det närmast en fördel, att mannen hoppar på tåget i slutet. För då har han tjänat lite mer pengar, i alla fall.

Men jag måste ifrågasätta din logik här. Hur kan en man som jobbar i stället för att ta hand om sina barn, eller som reser jorden runt i två dagar, samtidigt vara engagerad? Han är ju inte fysiskt närvarande, vilket är en förutsättning för att kunna vara pappa över huvud taget. Medan mannen som är fysiskt närvarande och gör allt det där som vi annars ändå måste göra, köpa kläder, fixa bilbarnstol eller leta upp en bra vagn, är mindre lämplig?

Ja, han är säkert mindre lämplig om han samtidigt dricker och har psykiska problem, men det omfattar inte ditt exempel. Som jag ser det är ditt argument ett sätt att rättfärdiga precis vilken lösning som helst, för det spelar ändå ingen roll, människor kan inte förändras eller påverkas. Men då återstår bara möjligheten att göra slut - eller att inte skaffa barn alls. Och hur kul är det att separera om man inte har något jobb eller tillräcklig inkomst, en effekt av att man just inte brydde sig om fördelningen alls?

 

[TantGroen]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det finna pappor som oavsett hur mycket saker de köper eller hur många kurser de går ändå kommer stå där med tummen mitt i handen och händerna i fickorna.

Sen finns det de som löser det oavsett.

Jag föredrar det senare. Oavsett "meritförteckning".

Jag har haft en av varje och jag är glad över att det inte blev barn med den ena sorten *rysa*

Jag är glad över att kunna gå hemmifrån utan att behöva berätta vad ungarna ska ha på sig, hur de ska sova eller vart maten finns. Så har jag haft det sen första barnet var en vecka gammal. Sådant går inte att träna in hur många gånger man än följer med till MVC, det krävs lite annan närvaro för det. Inte bara fysisk.

Låt dig inte luras till att fysisk närvaro automatisk gör en till en bra förälder. Oavsett kön.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag är glad över att kunna gå hemmifrån utan att behöva berätta vad ungarna ska ha på sig, hur de ska sova eller vart maten finns. Så har jag haft det sen första barnet var en vecka gammal. Sådant går inte att träna in hur många gånger man än följer med till MVC, det krävs lite annan närvaro för det. Inte bara fysisk.

Låt dig inte luras till att fysisk närvaro automatisk gör en till en bra förälder. Oavsett kön.

Det tror jag inte per automatik heller. Men jag tror att en blivande pappa som vill vara delaktig, och som bjuds in att vara delaktig, under graviditeten har betydligt högre odds för att vara delaktig även senare. Människor är vanedjur, vi gör som vi brukar göra i väldigt hög omfattning, inte minst för att det gör vardagen enklare. Och brukar vi båda dela ansvaret tidigt blir det naturliga att fortsätta dela ansvaret. Jag tror inte ens att man reflekterar över det, man bara gör sin del.

Sedan undrar jag verkligen hur många (normala) män som står med händerna i fickorna om de lämnas ensamma med sina barn? Om de vore så usla, hade nog inte många haft delat umgänge varannan vecka, för det hade ju varit rent farligt. Ändå tror jag faktiskt att för många förhållanden blir en sådan uppdelning mer rättvis, för då måste båda parter göra sin del. Bara för att kvinnan inte kan få det exakt som hon vill de veckor hon inte är ansvarig, betyder inte att mannen gör ett sämre jobb. Jag tror ofta det faller på detta: han gör saker "på fel sätt", hon korrigerar, han blir passiv och osäker och undanskuffad.

 

[mino]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Egentligen tycker jag att detta med hur en pappa är bra eller inte ligger utanför diskussionen, det är ju lite upp till barnet att avgöra i så fall. Barnet innebär ju inte bara en relation utan en hel del arbetsuppgifter också. Frågan är hur bägge föräldrarna blir likvärdiga, tar lika mycket ansvar, har lika stor kunskap och satsar lika mycket i tid och engagemang. Jag vet inte hur många trådar där tjejen tagit huvudansvaret och det är gulligt och fint så länge första barnet är en spädis men sen när man har en tvååring och en nyfödd kraschar alltihop eftersom killen lägger tid på en massa annat än familjen när han är ledig och förväntar sig att tjejen ska ta det hon har tagit hittills och hon går på knäna och har inte haft en barnfri dag på flera år. Allt tyder på att det är oändligt mycket svårare att omförhandla arbetsfördelningen när barnet typ är ett år till skillnad från om man kört 50-50 från start.

Sen begriper jag inte logiken i det resonemang som ofta kommer i såna här diskussioner om att föräldraskap inte är en fråga om kvantitet utan om kvalitet och att kvällar och helger är lika bra som på heltid. Kan nån nämna någon som helst annan aktivitet där tiden man lägger ner är oväsentlig för hur bra och insatt man blir?? Det vore som att påstå att nån som rider en gång i veckan får samma erfarenhet som den som rider varje dag. Det går helt enkelt inte ihop.

 

[TantGroen]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Som sagt är antalet gånger man följer med till MVC inte avgörande för utgången av hur bra förälder man blir. Eller är. Man kan ju få flera barn också utan att följa med en endaste gång eller försämra sitt sätt att vara när man t.ex. får tredje barnet.

Nej man får nog göra än bättre analys än att det är det mest avgörande.

 

[mino]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Har du något faktiskt exempel på när pappan, av sig själv, plötsligt börjar ta 50% ansvar för barnet efter nåt år eller så? Jag har aldrig sett det ske, däremot har jag sett motsatsen många gånger, par som har intentionen att dela lika hittar ett antal omständigheter som gör att det av en fullständigt oväntad slump blir kvinnan som tar mer ansvar, går ner i tid, och åker på mer hushållsarbete av bara farten.

Mycket i våra könsroller och invanda tankegångar om vad en mamma respektive en pappa är driver oss in i mönster som inte är jämställda. I de allra flesta fall blir det inte jämställdhet av sig själv utan det är ett medvetet val. Du kan raljera om besöken på MVC som oväsentliga men min fråga kvarstår: när ska föräldrarna börja engagera sig i samma utsträckning om det inte sker från början?

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Sen begriper jag inte logiken i det resonemang som ofta kommer i såna här diskussioner om att föräldraskap inte är en fråga om kvantitet utan om kvalitet och att kvällar och helger är lika bra som på heltid.

Det stämmer inte heller överens med hur kvinnor som vill yrkesarbeta någorlunda avancerat medan barnen är små ofta bemöts på det här forumet. Då är plötsligt tiden det viktigaste av allt!

(Som liten kuriosa har jag ett minne av att mabuse rekommenderades att ta ett jobb vilket som helst, på deltid, nära hemmet, under småbarnstiden. )

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jamen det är ju något helt annat när det gäller kvinnor! Hur bra och engagerad en mamma är tycks mäts på tiden hon lägger ner (och gärna då avstår karriärlivets lockelser för att satsa på barnen istället), men en bra pappa kan man vara på kvällar och helger och/eller när man får en stund över. (för övrigt vill jag minnas att den där rekommendationen dessutom gavs med en av harm darrande underläpp över kallhamrade karriärkvinnor) Det enda sättet jag kan få ihop det på är att en bra mamma är något helt annat än en bra pappa, att rollerna är helt annorlunda och har olika förväntningar kopplade till sig.

När det gäller MVC-besök som engagemangsmätare är jag inte så övertygad. Min man var knappt med på några MVC-besök, men nog är han mycket engagerad som far. Vi såg nog inte graviditeten som förstudie till föräldraskap, utan snarare som "projekt baxa Mabuse genom graviditeten". Så det engagemanget visade sig istället genom att t ex agera hästskötare så att jag kunde rida in i det sista, göra i princip allt hushållsarbete, osv. Alltså sånt som underlättade för mig att orka ta mig igenom graviditeten. Han kunde ju inte vara gravid i mitt ställe, alltså gjorde han det han kunde istället. Just MVC-besöken gick ju bra att ta på egen hand, så det kändes inte särskilt viktigt att han var med just där. Vi såg nog MVC-besöken som just mödravård i första hand, inte som fostervård.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Vi såg nog MVC-besöken som just mödravård i första hand, inte som fostervård.

Fast det är det väl inte? Vi överlever nog, det är ju barnet de vill hålla koll på.

Men det är ju bra att du skriver att det inte är någon förstudie, för jag tänker skolka högaktningsfullt från föräldrautbildningen och skicka min man dit ensam de första gångerna.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det heter ju mödravård av en anledning, man ser alls inte enbart till fostret, utan till mamman också. Graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning är allvarliga sjukdomar, inte enbart för fostret. Om de lämnas obehandlade och oupptäckta är det inte alls sagt att man överlever. Puppp, som jag fick, kräver behandling, även om det är helt ofarligt för fostret. Foglossningar blir bättre med sjukgymnastik och bälte, även om fostret inte skadas av dem. Och järnbrist drabbar mamman i första hand, barnet klarar sig. Så mycket av proverna är ju för att hålla koll på mammans hälsa, det är därför man tar blodtryck och urinprov och blodprov och väger.

Föräldrautbildningen är en annan sak, den kan ju endera, bägge eller ingen av föräldrarna gå på, där spelar det ju knappast könet på föräldern nån roll.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det heter ju mödravård av en anledning, man ser alls inte enbart till fostret, utan till mamman också. Graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning är allvarliga sjukdomar, inte enbart för fostret.

Jo, jag vet. Men om man känner sig frisk och testerna dittills varit helt okej är nog inget missat Bm-besök hela världen för oss mödrar. Det ska ju gå ganska långt för att man ska avlida av preeklampsi. Men om jag ska vara petig så skrev du att graviditeten inte är någon förstudie till föräldraskap, och det tycker jag att den borde vara. De flesta behöver nog de där månaderna av förberedelse, om inte annat för att vänja sig vid tanken på förändring.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Min förhoppning är att man vant sig vid tanken på förändring innan man bestämmer för att försöka bli gravid. När man är väl är gravid kan jag tycka att det är lite sent påtänkt, då blir det ju förändring vare sig man vill eller inte. Så den mentala förberedelsen tycker jag det är bättre att fixa innan.

Jag tycker inte att graviditet är särskilt likt att vara förälder alls. Snarare är det att likna vid nio månaders sjukdom, då man av olika anledningar är förhindrad att leva som man brukar. Hur man hanterar det säger mer om relationen, hur man reagerar och agerar när den andre blir sjuk.

Att ha barn är något helt annat, barnet kan ju bägge ta ansvar för och ta hand om. Jag tycker att ett gemensamt husdjur som bägge tar ansvar för är en bättre förstudie för föräldraskap än en graviditet.

 

[mino]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Att ha barn är något helt annat, barnet kan ju bägge ta ansvar för och ta hand om. Jag tycker att ett gemensamt husdjur som bägge tar ansvar för är en bättre förstudie för föräldraskap än en graviditet.

Problemet är bara att med husdjur så kommer oftast inte några könsroller in i ansvarsfrågan. Jag tror att vi alla kan hålla med om att ett specifikt besök hos bm inte är avgörande. Men det är en symbolfråga att bägge föräldrar är mentalt inställda på att engagera sig i barnet i samma utsträckning och besöken hos bm är ett mycket gott tillfälle till förberedelse. Går inte det så kan man tänka sig att pappan gör något annat men risken är att detta andra liksom faller i glömska eller inte blir av. Med tanke på hur få man känner och känner till som verkligen har en 50-50-uppdelning så finns det ju verkligen anledning att ta det säkra före det osäkra i denna fråga. Att man har en medveten högt utbildad modern man är inte någon garanti, enligt vad jag kan se runt mig.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Fast om förhållandet är ojämställt och/eller man är fast i könsroller så tycker jag det är bättre att gå rakt på sak och diskutera det. Jag är inte säker på att besök på MVC löser problemet, eller gör så mycket till eller från. Däremot är jag övertygad om att det är otroligt viktigt att bägge föräldrarna är föräldralediga. Att vara föräldraledig som mamma är definitivt något som puttar en mot könsrollerna, upplever jag i alla fall. Det är väldigt lätt att den som är hemma blir den som har koll på hem och barn, och byts man inte av tror jag risken är stor att den förskjutningen kvarstår.