Hälsosamtal, hiss eller diss?

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det är skillnad på mammor och pappor. Det kan man aldrig komma ifrån. Hur jämställt man än vill ha det.

Men det underliga i sammanhanget är ju just det där att blivande mammor får höra att det inte går att planera, för man vet inte hur det kommer att kännas. Och det antas alltid att det som kommer att kännas är att mamman vill vara hemma mer. Medan pappor aldrig antas ha en massa sådana oförutsägbara känslor, utan antas jobba på rätt snart när ungen är ute.

Det är uppenbarligen en jäkla skillnad mellan mammor och pappor, om man ska döma av vad man ser. Men då finns det ju ingen anledning att ändå hävda att man är jämställd eller att pappan tar lika stor del. Det är ju så gott som aldrig sant.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Vilken typ av feminist är du egentligen? Alltså vilken inriktning på feminismen är det du är inne på?

 

[Calazirya]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det är skillnad på mammor och pappor. Det kan man aldrig komma ifrån. Hur jämställt man än vill ha det.

Ja skillnaden är att mammor oftast kan/vill amma och sedan så ....

..tar skillanden slut när vi pratar om föräldraskap och visst fasen handlar det om kön när vi kommer till föräldraledigheten!! Om man ser föräldraledigheten rent generell så är det många pappor som verkar vilja jobba och många mammor som inte bryr sig om arbete i sådantfall.

Jag tycker det är heltrist, främst för barnens skull men också för kvinnans roll i samhället rent generellt.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Ja, klart det är tråkigt för barnen i de fall där man inte har samma ansvar osv för barnen. Och för kvinnans roll i samhället.
Men jag tycker att det är fel väg att gå att begränsa människors valmöjlighet.
Jag tror inte alls på den idén.
Det måste finnas bättre sätt att låta papporna bli lika engagerade och dela på allt, än att få det till något fult att vara hemma med sina barn.
Jag tror inte att det skulle anses som lika fel om jag hade skrivit att min sambo ska vara hemma i 3 år.
Bara för att det är normbrytande så är det tydligen bra.
Och till viss del kan jag känna så. Jag gillar att inte göra som alla andra för att jag kan, och för att visa att man inte behöver följa normen. Men ibland måste man tänka längre än så.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Vad får dig att undra det?

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Bara för att det vanligaste kanske är att mamman tar ut mest föräldraledighet och pappan i det fallet inte har i övrigt lika stort ansvar för hem och familj så betyder det inte att det är så alla fall.

Jag tänker inte försvara de fall där allt ansvar ligger på mamman. Jag tillhör inte den skaran.
Så jag tänker visst hävda att vi är jämställda. Det är inte mitt fel att det inte är så i alla familjer.
Man kan som mamma gå till mvc själv, ta ut mest föräldradagar och vara hemma längst samtidigt som man är jämställd med sin partner. Sen att det inte tillhör vanligheten är en sak. I de fallen är nog problemen större än att mamman gått till mvc själv. Hela relationen behöver jobbas på. Utan att hänga upp sig på praktiska ting.
För mig är inte jämställd=göra exakt samma saker exakt lika mycket. Det har mest med inställning att göra. Man kan värdera olika saker på samma sätt.
Min sambo har inget emot att ta disken, men hatar att dammsuga medan jag gärna dammsuger. Även om det är jobbigare och tar längre tid. Jag ser inte som att dammsugningen är mer värd än disken.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag tror inte att det skulle anses som lika fel om jag hade skrivit att min sambo ska vara hemma i 3 år.

Det blir ju inte mycket bättre, det heller. Jag tänkte på ditt ex till exempel: hur gick det för honom?

Att ha en uppdelning där en person går hemma i flera år och den andra försörjer är som upplagt för elände. Den som går hemma jobbar gratis, den som går till jobbet får pension, lön och karriär, men inte särskilt mycket tid för sina barn. Det är ju långt bättre om båda går ner lika mycket på deltid.

Vi är nog flera som undrar vad du anser dig vara för feminist, för ännu har jag inte funnit något inslag i din argumentation som tyder på att du stödjer någon feministisk idé (i alla fall som jag tolkat feministisk inriktning). Snarare linjen "om X inte vill jobba så ska h*n inte tvingas till det", vilket verkar .... ja, jag vet inte vad. Varken samhällsekonomiskt eller feministiskt försvarbart, hur som helst.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Särartsfeminism, om jag få gissa? Separate but equal, s a s.

Min egen teori är att det är amningen och förlossningen som ställer till det. Av praktiska skäl (man vill ta höjd för återhämtning efter förlossningen, och nästan alla mammor vill försöka amma) så är mamman hemma första perioden. Tja, och när man väl är hemma, och gillar sin lilla bebis, och hittar en vardag i det, så tror jag det är lätt att fortsätta av bara farten. Och pappan har ju aldrig varit hemma, så han vet inte vad han går miste om, så han är lika nöjd han med att fortsätta jobba. Pga löneskillnaderna mellan män och kvinnor finns det ju dessutom ekonomiska incitament att låta mamman vara hemma istället för pappan.

Jag märker själv hur lätt det är att dras med - vi hade verkligen tänkt dela 50/50 innan, men så är det svårt för honom att komma loss från jobbet när det kommer till kritan (jag är ju redan loss av nödtvång, så att säga), och så känns det trist att ge upp amningen, och så är det ekonomin, och så vips så börjar man tumma lite på den där rättvisa uppdelningen. Hade vi inte tyckt det var enormt viktigt att bägge är hemma, och hade inte jag haft ett jobb jag måste tillbaka till, så hade det nog slutat 25/75 eller så. För det ÄR rätt skönt att gå hemma och skrota, när man väl fått prova på det. Och bebisen är ju gullig.

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Hela relationen behöver jobbas på. Utan att hänga upp sig på praktiska ting.
För mig är inte jämställd=göra exakt samma saker exakt lika mycket. Det har mest med inställning att göra..

Så du menar att det här med jämställdhet, och dessutom feminism (man kan nog vara jämställdhetsivrare utan att vara feminist) är en fråga om inställning, men inte om praktiska saker?

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Så länge man inte är beroende av bidrag och båda parter i förhållandet trivs med upplägget så ser jag inga problem med att bara den ena jobbar under några år. Det handlar ju inte om hela livet.
Och alla gör inte karriär. Långt ifrån alla människor strävar efter det.

Hur det gick för mitt ex? Han har haft två jobb á 6 månader under de 6 åren vi varit separerade. Det är inte arbetsmarknaden det är fel på, det är honom.
Men han är en bra pappa.

Jag önskar att fler människor kunde tänka utanför lådan ibland. Blir så fyrkantigt att diskutera med lådmänniskor.

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

För det ÄR rätt skönt att gå hemma och skrota, när man väl fått prova på det. Och bebisen är ju gullig.

Förutom det där med förlossning och amning, och dessutom normer som puttar i en viss riktning, så handlar det väl lite om att det alltid är enklast att fortsätta som vanligt?

Jag har ofta lite kris de första dagarna på semestern, innan jag landar, och sen har jag lite kris när jag ska jobba igen, innan jag kommer igång. En kompis som är kemist brukar kommentera det där med att övergången mellan två fasta tillstånd är energikrävande , och jag tror att det gäller också att gå från föräldraledig till jobb och omvänt.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Men det underliga i sammanhanget är ju just det där att blivande mammor får höra att det inte går att planera, för man vet inte hur det kommer att kännas. Och det antas alltid att det som kommer att kännas är att mamman vill vara hemma mer. Medan pappor aldrig antas ha en massa sådana oförutsägbara känslor, utan antas jobba på rätt snart när ungen är ute.

Men du vet väl att kvinnan är av naturen, och därför maktlös inför känslostormar och hormoner? Kvinnan kan liksom inte rå för att hon är liksom ett rö för vinden inför sina emotioner och könshormoner, det ligger i hennes natur. Det har man ju vetat sen 1800-talet, minst. När det kommer till barnomhändertagande kommer ju däremot den där känsligheten väl till pass, eftersom kvinnan också blir mer mottaglig för det lilla barnets signaler som en konsekvens av sin större känslighet.

Mannen är ju till sin natur mer självbehärskad och rationell, så är det bara. Och därför mer lämpad för ansvarsfulla uppgifter som ledarskap av företag, stat och militär. Han låter sig inte liksom kvinnan påverkas av tillfälliga nycker och känslor.

Du ser, det är ju fullkomligt logiskt alltihop!

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Förutom det där med förlossning och amning, och dessutom normer som puttar i en viss riktning, så handlar det väl lite om att det alltid är enklast att fortsätta som vanligt?

Jag har ofta lite kris de första dagarna på semestern, innan jag landar, och sen har jag lite kris när jag ska jobba igen, innan jag kommer igång. En kompis som är kemist brukar kommentera det där med att övergången mellan två fasta tillstånd är energikrävande , och jag tror att det gäller också att gå från föräldraledig till jobb och omvänt.

Så är det definitivt. När man väl lyckats koppla bort jobbet är det inte så lockande att koppla på det igen. Började jobba så smått för några månader sen, men det otroligt vad trögt det gick att komma igång. Som att det bara var sågspån och sand i jobbhjärnan, galet vad gnissligt det gick! Och då hade jag ändå bara varit helt borta från jobbet i tre månader, max.

Vi människor är ganska lata. Defaultläget när det gäller det mesta är att fortsätta som man brukar.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Inte bara praktiska ting.
Ett förhållande där man delat upp alla sysslor 50/50 behöver inte vara jämställt.
Det krävs mer än så.

Jag och min sambo jämställer jobb med hemmasysslor. Även om bara det ena ger betalt.
Men det finns många som betalar för att någon ska göra deras hemmasysslor.
De dagar jag jobbar och sambon är ledig tar han hand om hemmet, och tvärtom.

Feminism är väl i allra högsta grad ett synsätt/inställning.
Och för övrigt är jag inte inne på nån speciell inriktning. Har alltid haft svårt att hitta rätt fack att stoppa in mig i.
För mig räcker att veta att jag inte gillar tilldelade könsroller. Man ska inte behöva känna sig begränsad i sitt sätt att leva/klä sig mm pga att man tillhör ett visst kön.
Tror att mycket har med biologi att göra, men ännu mer med samhällets förväntningar på oss.
Valfrihet är ett underskattat ord.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag skulle inte vilja påstå att särartsfeminismen är den som ligger mig närmast. Om jag ändå måste välja ett fack så är nog anarkafeminismen den som känns mest jag.
Tror inte alls att kvinnor är mer lämpade att ta hand om barn och hem. Tror inte heller att män är på nåt speciellt sätt som gör dem lämpade att göra annat.
Det har mest med individ att göra.


Men kvinnor är bättre lämpade att vara gravida, föda barn och amma barn.
Medan män är bättre lämpade att befrukta.
Att vi styrs mycket av våra hormoner kan man väl inte snacka bort.
Eller så kanske jag bara tror det för att det är inlärt. Fast jag gillar ju att ifrågasätta och göra tvärtom, så jag tror inte att jag skulle hålla med om att hormoner styr oss mycket om jag inte var säker på att det var så.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Fast när du beskriver dig själv och dina värderingar, så är det närmast en perfekt fit med gängse kvinnlig könsrollsstereotyp. Är det slump, menar du?

Normer funkar sällan så att vi känner oss tvingade av dem. Istället inkorporerar vi normerna, och upplever att vi väljer av egen fri vilja, när det i själva verket är normen som styr. En varningssignal att man är normstyrd är när ens upplevda fria val visar sig stämma misstänkt väl med en etablerad norm.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Fast nu har ju jag levt på ett motsatt sätt också.
Eller vad är det exakt jag sagt som säger att jag följer könsrollen?
Är det att det är jag som ska vara hemma med barnet?

Att just den biten av mitt liv ser ut på det viset just nu säger ingenting om mina värderingar. Jag vet ju varför jag kommer vara den som är hemma med barnet mest. Och det är inte för att det ska vara så.

Om du inte läser vad jag skriver så känns det rätt meningslöst att fortsätta.
Du vet alldeles för lite om mig för att kunna skriva;
"Fast när du beskriver dig själv och dina värderingar, så är det närmast en perfekt fit med gängse kvinnlig könsrollsstereotyp."

Jag vill att du säger vilka av mina värderingar som stämmer perfekt ihop med kvinnlig könsrollsstereotyp.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag är intresserad av feminism och den enda falang jag kan få in dig i är livmodersfeminismen. Därför undrade jag. Är faktiskt väldigt nyfiken på din syn på feminism generellt. I och med att du glatt poängterat att du är feminist så borde det väl inte vara något konstigt i att jag ber dig konkretisera det hela lite mer?

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Glatt och glatt.
Jag vet ju hur folk ganska snabbt tänker om man yttrar sig om att vilja vara hemma med sina barn när man är kvinna. Det går inte ihop med någon typ av feminism enligt många.
Kände väl mer att det var ett nödvändigt tillägg.

 

[Mabuse]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Att du avstår arbetslivet för att istället vara hemma och by dig om barnen på heltid. Att du inte tycker jobbet är viktigt. Att du inte alls satsar på ditt yrkesliv. Att du ser dig som mamma i första hand. Dvs fokuserar din energi och din identitet på familjen istället för den yttre världen. Såklart.

Men det måste du väl redan ha insett?

För övrigt, att ha ett jobb innebär väl knappast att man gör karriär? Jag känner massor med människor som jobbat heltid hela livet, utan att göra karriär. För att ett yrkesliv ska kunna kallas karriär krävs väl ändå lite mer än blotta det faktum att man har ett arbete?