Hälsosamtal, hiss eller diss?

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag anser att männen är lika delaktiga även om de inte följer med till barnmorskan men så är jag inte så jädra PK heller...

Möjligt att du har rätt, men vad baserar du den uppfattningen på? Jag hade personligen inte haft lika lätt att ta graviditeten till mig om jag inte hade sett UL, lyssnat på hjärtljud, sett kurvan och pratat om förlossningen. Är männen annorlunda?

Men egentligen kanske man skulle vända på frågeställningen: en man som tar stort ansvar för att köpa grejer, planera för barnets födelse och följer med i kurvorna över barnets utveckling - är det något negativt och onödigt? Eftersom många här tydligen inte ens vill att de ska vara där, utan ber dem att tjäna pengar i stället. (Min man hade som sagt var gjort som han hade velat med den saken, även om frugan hade haft en annan uppfattning).

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Och håll i hatten nu. Jag kommer vara hemma med barnet i 3 år

Jag tror ingen här är förvånad, uppriktigt sagt. Men du är den som förlorar mest pengar och oberoende, vilket verkar vara rätt viktigt för dig?

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag förstår faktiskt inte vad hans närvaro under kontrollerna skulle ha för betydelse för någon.

Min kollega sa något liknande när vi diskuterade saken på jobbet häromdagen. Hon ville inte att hennes sambo var med till läkarbesöken när hon var gravid. Det tyckte jag lät som en rätt märklig relation, att mannen som gjort henne med barn (rätt intimt) upplevdes som jobbig att ha med sig i rummet, snarare än ett stöd. och jag kan inte säga att jag föll av stolen när han nu var ett ex.

 

[Michellan95]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag baserar det på att man generellt spenderar mer tid tillsammans än man gör på barnmorskemottagningen så han följer utvecklingen med magen, känner rörelser m.m.. Sedan så tror jag (och hoppas jag) att alla pratar med varandra så att man kan meddela vad som har sagts på en ktr och man luftar sina tankar och funderingar med varandra.

UL tror jag nog alla vill vara med på, min man fick inte ens vara med på ul för det vara bara den blivande mamman som fick komma in på avdelningen pga svininfluensan.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag baserar det på att man generellt spenderar mer tid tillsammans än man gör på barnmorskemottagningen så han följer utvecklingen med magen, känner rörelser m.m.. Sedan så tror jag (och hoppas jag) att alla pratar med varandra så att man kan meddela vad som har sagts på en ktr och man luftar sina tankar och funderingar med varandra.

Ja, men han får inte möjlighet att lufta sina tankar med någon som faktiskt är en oberoende expert. Det är ju inte du. Jag kan inte alls se att det skulle vara likvärdigt att få den typen av andrahandsinfo. Och sedan när är det upp till oss kvinnor att avgöra vad som är viktigt för dem?

 

[Syrran!]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Men den springande punkten är: vem har tagit störst ansvar för sonen, sett i tid? Du eller din man?

Om du menar under graviditeten så är det (självklart) jag. Jag har ansvar för mig och min kropp och det var i den som barnet fanns. Sen sonen föddes har vi haft lika stort ansvar, även om jag har varit föräldraledig längre tid än sambon. Det tycker jag dock inte att det har nåt med ansvar att göra. Ansvaret blir väl inte mindre för att man arbetar?

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Möjligt att du har rätt, men vad baserar du den uppfattningen på? Jag hade personligen inte haft lika lätt att ta graviditeten till mig om jag inte hade sett UL, lyssnat på hjärtljud, sett kurvan och pratat om förlossningen. Är männen annorlunda?

UL är det nog ändå rätt vanligt att pappan är med på.
Titta på en kurva på ett papper? Jag vet inte om det fått mig att tycka att det kändes mer på riktigt.
Prata om förlossningen gör jag jättemycket med sambon. Inte alls mycket med barnmorskan.

 

[Michellan95]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Sen så kanske jag ska svara på hela ditt inlägg.

Nej jag tror inte män är annorlunda men helt ärligt så tror jag män har svårt att fatta ändå att kvinnan de lever med har ett barn i magen fast det har ju inget med delaktigheten att göra.
Jag tyckte ul var väldigt abstrakt, visst hade magen växt tills det var dags för ul, men verkligt blev det inte förrän jag kände rörelser och jag tror nog det var lika för min man.

Vill mannen följa med till barnmorskan så tycker jag att han ska göra det, vill han inte så behöver han inte just för att det är så liten liten del av det hela. Min man hade alltid dörren öppen om han ville följa med och det gjorde han en gång, när vi fick lyssna på hjärtljuden första gången.

 

[Michellan95]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Ja, men han får inte möjlighet att lufta sina tankar med någon som faktiskt är en oberoende expert. Det är ju inte du. Jag kan inte alls se att det skulle vara likvärdigt att få den typen av andrahandsinfo. Och sedan när är det upp till oss kvinnor att avgöra vad som är viktigt för dem?

Min man valde själv att inte följa med till bm men har alltid fått göra det om han velat. Jag och min man har aldrig haft så enormt viktiga och stora frågor om barnet i magen att vi inte har kunnat få svar via nätet, böcker, kompisar eller stackars honom från mig efter ha varit hos bm.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag tror ingen här är förvånad, uppriktigt sagt. Men du är den som förlorar mest pengar och oberoende, vilket verkar vara rätt viktigt för dig?

Vi som familj skulle förlora mer om jag jobbade och han var hemma.
Pengar är väl viktigt för alla? Jag känner ingen som klarar sig utan pengar.
Vi har inga mina pengar och dina pengar, det är våra pengar, oavsett vem som tjänat dem.

Beroende är man väl till den grad man vill vara det. Förmodligen kommer jag jobba helger ibland när barnet fyllt 1 för att det inte ska kännas som att han måste jobba ihop till allt.
Han tycker visserligen om att jobba, medan jag inte gör det.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Min kollega sa något liknande när vi diskuterade saken på jobbet häromdagen. Hon ville inte att hennes sambo var med till läkarbesöken när hon var gravid. Det tyckte jag lät som en rätt märklig relation, att mannen som gjort henne med barn (rätt intimt) upplevdes som jobbig att ha med sig i rummet, snarare än ett stöd. och jag kan inte säga att jag föll av stolen när han nu var ett ex.

Jag har varit intim med fler än sambon, men skulle ändå inte vilja ha dem med på några läkarbesök. Tycker inte att bara för att man gravid har någon annan mer med min kropp att göra.
Dessutom klarar jag mig utmärkt utan stöd vid såna tillfällen.

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

jag har varit föräldraledig längre tid än sambon. Det tycker jag dock inte att det har nåt med ansvar att göra. Ansvaret blir väl inte mindre för att man arbetar?

Vad har med det praktiska ansvaret för barn att göra, då, tycker du?

Nej jag tror inte män är annorlunda men helt ärligt så tror jag män har svårt att fatta ändå att kvinnan de lever med har ett barn i magen fast det har ju inget med delaktigheten att göra.

Vad har med delaktigheten att göra, då, tycker du?

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Dessutom klarar jag mig utmärkt utan stöd vid såna tillfällen.

Yep. Det enda stödet du verkar behöva är ekonomiskt. Självständigt som bara den, vad det låter.

 

[Hiddeous]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Pengar är väl viktigt för alla?

Jag tror du har missat något här. Pengar är viktigt, men för mig får det aldrig bli det viktigaste. Jag hade lätt prioriterat en rad andra saker före pengar, däribland min mans delaktighet i min graviditetet. Och trots denna "uppoffring" har jag helt okej inkomst.

 

[Michellan95]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Vad har med delaktigheten att göra, då, tycker du?

Men att förstå att det ligger ett barn i magen anser inte jag är att vara delaktig. Delaktig för mig är att han bryr sig, t.ex. frågor hur man mår, om barnet i magen har rört sig lika mycket idag som igår. Sedan tycker jag att en delaktig man bör ta del av kvinnans värden under graviditeten osv utan att behöva vara med live hos barnmorskan.
Min man var inte med och lyssna på hjärtljud m.m. mer än första gången men mot slutet brukde han lägga örat mot magen och lyssna på bebisens hjärta. För mig var han delaktig för att han brydde sig och var intresserad, inte för att han sprang med mig varannan vecka hos barnmorskan.

 

[Syrran!]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Vad har med det praktiska ansvaret för barn att göra, då, tycker du?

Vet inte om jag förstår dig rätt? Annars får du gärna förtydliga dig!

Det praktiska ansvaret borde väl den som är hemma med barnet ha. Konstigt vore det väl annars? Den som arbetar kan ju omöjligt sköta det praktiska runt bebisen när h*n är på arbetet. Vem som är hemma antar jag att varje familj gör upp utifrån vad som passar dom bäst.

 

[mino]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

*kl*
Egentligen borde man spara den här diskussionen och plocka fram om några år för att se vad samma nick tar upp för diskussion då. För mig är det obegripligt att så många försvarar killars rätt att få välja hur mycket de vill engagera sig och till och med tycker synd om killarna om de "måste" följa med. Det intressanta är att inget pekar på att den ena föräldern tar stora delar av allt ansvar är något positivt, tvärtom pekar all forskning och alla erfarenheter på att det är bättre att dela upp ansvaret så petnoga som möjligt, både för barnens skull och för att få en jämn arbetsbörda hemma. Vilket inte behöver betyda att man är ihopklistrade i 20 år men att bägge föräldrar satsar lika mycket på sina barn. NÄR ska den satsningen börja ske, undrar jag, om den inte sker från början? Är ni så fastlåsta i vad som är kvinnogöra och mansgöra att det blir otänkbart att göra annat än följa i mormors och mammas invanda fotspår?

 

[Petruska]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Det praktiska ansvaret borde väl den som är hemma med barnet ha.

Men då tar alltså i ert fall din man mindre ansvar för barnen än du? Jag tyckte att du förnekade det, men jag kan ha fattat fel.

 

[Mustasukka]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Jag har inte pratat om självständighet nånstans.
Bara att jag inte har något behov av stöd under graviditet eller förlossning. Det är min kropp som ska sköta det. Någon man kan inte hjälpa mig.

Dessutom vet jag att jag skulle klara mig själv om han plötsligt skulle dra.

Ser det inte som ekonomiskt stöd, utan mer som ett sätt för oss att lösa familjesituationen. Hade jag tyckt om att jobba så hade jag tyckt att han kunde varit hemma istället.

 

[Syrran!]

Sv: Hälsosamtal, hiss eller diss?

Men då tar alltså i ert fall din man mindre ansvar för barnen än du? Jag tyckte att du förnekade det, men jag kan ha fattat fel.

Det praktiska ansvaret är det väl ganska naturligt att den som är hemma har? När partnern är borta. Är partnern oxå hemma så delar vi såklart på det praktiska ansvaret. Det "yttersta" ansvaret (vet inte hur jag ska uttrycka mig) har vi självklart båda två. Jag har aldrig känt att jag har behövt ta mer ansvar eller att sambon inte har fått vara delaktig trots att han har arbetat och trots att han inte var med på MVC. I vårt fall föll det sig naturligt att jag var hemma längst pga mina studier och hans arbete, men det hade lika gärna kunnat vara tvärtom.